Vägvalet

Donkeyman är ju en hängiven "Sossolog". Det vill säga, som "Sossologie Stud" ägnar han mycket tid åt att studera Socialdemokratins inre väsen. Studier som självfallet genererats av ett stort och livslångt politiskt intresse.

Är man en äldre Svensk så har ju också Socialdemokratin påverkat livsförhållandena under ett helt liv. Därav detta brinnande intresse för just "Sossologi".

Och för en "Soss Stud" har det funnit mycket intressant att "gotta sig åt" under de senaste åren. Framför allt illa dolda interna stridigheter som skickade Mona över kanten och gav oss "Åsa-Nisse Juholt". Som sedan åkte över kanten och gav oss en riktig gammaldags FackPamp på ledarposten.

Allt medan en liten Armé av Rörelsens anställda "pissar in" sina revir på nytt och hoppas att på en ny tid vid maktens köttgrytor. En situation som inte bara berikar det högre partiskiktet utan som skickar "köttben" långt nedöver i strukturen.

Donkeyman identifierar Rörelsens problem i korthet så här:
Efter en kamp som började på slutet av 1800-talet blev Socialdemokratin färdig med sitt samhällsbygge ungefär runt 1970. Då övergick man till att underhålla bygget i stället för att vidareutveckla det.

Ett långvarigt maktinnehav baserat på nära 50% väljarunderlag fungerade samtidigt som ett "sömnpiller" rakt igenom Rörelsen. Gammalmodiga, ineffektiva och odemokratiska beslutsstrukturer, pampvälde och interna strider kännetecknar i dag Partiet och Facket.

Som ett resultat av det framgångsrika Socialdemokratiska samhällsbygget  har man förvandlat den gamla traditionella "underklassen", dvs Arbetarklassen till ingå i en Medelklass. En medelklass som innehåller både lönearbetare, småföretagare, de flesta pensionärer och många andra. Det vill säga en stor majoritet vars största skräck är att "Ramla över Kanten" och hamna bland den lilla kvarvarande resten av en "Underklass". Man kan alltså inte vinna val utan att tillvarata Medelklassens intressen medan man i Socialdemokratins barndom vann val genom att tillvarata Arbetarklassens intressen.

Slutligen sker en omfattande urbanisering. Det vill säga de områden där (s) och de röd-gröna totalt sett står som starkast är områden som folk flyttar från medan de olika blå partierna står som starkast i de områden som folk flyttar till.

Sossarnas två olika vägval:
Det ledande skiktet inom Rörelsen har sedan lång tid varit pragmatiker som har samarbetat med Arbetsgivarsidan och de Borgerliga partierna. Det gick till och med så långt att regeringen Göran Persson i stor utsträckning förde en rent borgerlig politik. Något som också gjorde att stora delar av Medelklassen länge stödde Sossarna.

I modern tid har detta vägval utmanats av en mer radikal vänstersida inom partiet. En vänster som vill ideologisera politiken och som hävdar att vägen tillbaka går över en mer utpräglad vänsterpolitik. Ett antal reformförslag har kommit från det hållet. Avskaffa ROT/ RUT, Begränsa Friskolorna, Förbjud vinst i Vården, Återreglera en mängd verksamhet som Privatiserats (av Sossarna själv !!!). Finansiera allt detta med skattehöjningar.

Verkligheten är ju att det är Medelklassen som har fått en förmån av de olika Jobbskatteavdragen, Det är medelklassen som använder Friskolorna, Det är medelklassen som utnyttjar den privata Vården och det är Medelklassen som använder ROT/RUT. Samtidigt är det medelklassen som jobbar i alla de företag som vänstersossarna vill göra slut på. Snacka om att skjuta sig i foten.

Donkeyman vill kläda Sossarnas framtida alternativ i lite råare ord:

Gå närmare Mitten, bli pragmatiker, samarbeta med Moderaterna. Bli ett korrektiv till (m). Och vinn val.

eller

Gå mot Vänster, bli ideologiska och bli ett 20%-parti samtidigt som ni garanterar Borgerlig regering i många år framöver. Varför - jo därför att ni kommer att motarbeta Medelklassens intressen och då vinner man inte val. 

Nu gäller inte det här vägvalet enbart hur landet skall utvecklas i framtiden. Det gäller också de politiska jobben, dvs försörjningen för alla som "lever på" Rörelsen. Och det är inte få. Där ligger säkert orsaken till att Partiets högersida har dominerat i många år. De politiskt anställda vet hur landskapet ligger och vågar sig inte in på vänstervridna äventyr. Det Röd-Gröna projektet var tillräckligt avskräckande.

Ett nytt Politiskt landskap:
Men så tillkommer en sak till. Det politiska landskapet är inte lika självklart som tidigare. Vi har två "Jokrar" i leken. Både MP och SD kan mycket väl vara 10%-partier efter nästa val. Medan flera av de klassiska partierna som (v), (kd) och (c) kan tänkas hamna utanför Riksdagen. Något som kan förändra situationen totalt.


Detta kommer helt säkert att skapa underlag för många artiklar framöver.

 Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik