Carpe Diem

Donkeyman har inte orkat skriva just något på bloggen denna sommar. Han har helt enkelt inte haft någon inspiration. Den försvann meddet budskap som kom just när vintern övergick till vår och Bottenhavets isar började brytas ned.

Som de trogna läsarna fått med sig har Donkeyman drabbats av dubbla katastrofer de senaste åren. Först avled samboerskan Borgny och när han sedan hittade en ny solstråle i sitt liv så släcktes också ganska snart ned i dödlig sjukdom. Läs denna artikel http://nordens-paris.blogspot.com/2010/01/minnesord-till-en-prinsessa.html

Nu har han åter förlorat en av sina närmaste. Nu var det bästa vännen genom många år - "Gulan", Gunilla Halden som fick "lägga in årorna" efter en kortare tids sjukdom. Och kvar blev bara en mängd med minnen. Samt tankar på vad som borde ha sagts och gjorts men som aldrig hanns med.

Vi träffades år 1974. Hon var kompis till några andra damer han hade träffat genom jobbet och "hängde bara med på lasset". Men vi fann tonen i stort sett direkt. Och här började en mångårig vänskap. Som var nog så intensiv under många år. Under långa tider var det i stort sett dagliga möten. På krogen, på bio, på konsert, hemma hos varandra - You name it.

Samma intressen, bägge var vad man kan kalla "intellektuella", bägge hade gigantiska boksamlingar. Bägge läste - eller snarare slukade - dagstidningarna. Med gemensamma intressen blev det också ett antal trevliga resor till olika platser, bland mycket annat en mycket minnesvärd tur med Hurtigruten. Där vi hamnade på Ølhallen i Tromsø. Föga anade Donkeyman att han sedan skulle bo i närheten av sagda hall.

Ganska snart uppförde vi oss som ett "gammalt äktepar" ute på staden. Men det blev ändå aldrig så. Trots att vi hela tiden återvände till varandra efter diverse eskapader blev vi aldrig ett riktigt par. Trots att Donkeyman inte ville något hellre. Men Gunilla tyckte inte att jag dög, hon var inte förälskad - bara väldigt "glad i". Med tiden tröttnade Donkeyman på att år efter år uppvakta henne. Det blev ett par förhållanden till ett par andra kvinnor. Men efteråt var det tillbaka till Gunilla igen. Med dagliga telefonsamtal, långa krogsittningar och en massa annat. Samma sak efter alla långa arbetsuppehåll till sjöss.

Träffarna ledde påfallande ofta till förtäring av stora mängder av våra gemensamma preferenser: Torra Rieslingviner, Henckell Trocken samt Kaffe DOM. Som gärna intogs på ett "brunt kafé" medan vi läste dagens tidningar och kommenterade artiklarna.

Med tiden flydde vi Stockholm åt var sitt håll. Hon hamnade i Helsingborg och Donkeyman i Tromsø där han flyttade ihop med Borgny. Men kontakten med "Gulan" uppehölls hela tiden. Det blev oregelbundna telefonsamtal och möten med långa mellanrum. När vi kom upp i 50-årsåldern började hon nog medge att "Vi borde nog ha blivit ett Resonemangsparti den gången för länge sedan". På senare år har kontakterna och besöken blivit fler. Döm om Donkeymans förvåning när han upptäcker att innehållet i kylskåpet i Helsingborg är nära nog identiskt med innehållet i kylskåpet i Tromsø. Samma smak helt enkelt - efter så många år.

Planen var att jag skulle resa ned till Helsingborg igen när isbrytarsäsongen var slut detta år. Men då hade hon just insjuknat och ville inte ta emot besök i det skick som hon då var. Därifrån blev hon bara sämre och vid Midsommartid dog hon. Förtärd inifrån av den ruggigaste av alla sjukdomar. Som han redan sett en kvinna ätas upp av.

Men Donkeyman visste exakt när hon dog. Hur han visste det behåller han däremot för sig själv.

Sedan dess har det bara varit sorg och elände. Eftersom Donkeyman har erfarenhet av att sörja så har han gjort detta på effektivt sätt denna sommar. Han har begravt sig  själv i arbete och däremellan intagit stora mängder med Torra Rieslingviner, Henckell Trocken och Kaffe DOM. Medan han har sett på bilder och mimrat om alla de trevliga stunder som var en gång. Och det senaste mötet vid Öresunds strand. Nu återstår bara att radera "shortcutsen" på e-mail, mobilen och Skypen. Så långt har Donkeyman inte kommit än.

CARPE DIEM
En sommars funderande och mimrande har i vart fall bestämt att från och med denna den 20:e dagen i Augusti år 2011 skall Donkeymans livsstil ändras. Radikalt.

Gunilla och jag såg en gång en film som heter "Döda Poeters Sällskap". Den var så gripande och bra  att vi efter att ha diskuterat filmen i flera timmar på en ölstuga bestämde oss för att se den en gång till nästa kväll. Eftersom filmen kom år 1989 så måste det vara det året som vi såg "rullen".

Grundtemat i filmen var ett citat från den Romerske diktaren Horatius (65-8 f.Kr). "Carpe diem minimum credula postero". Vilket enligt de latinkunniga skall översättas till: "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Och det är just detta som Donkeyman tänker göra och borde gjort för länge sedan.

Borgny och jag hade stora planer för vad vi skulle göra när vi blev gamla tillsammans. Något som inte skedde. Line Merethe och jag hade också planer för vad vi skulle göra - men först skulle  ...... Vilket inte heller skedde. Gunilla och jag hade också lösa planer på diverse festliga ting, som inte heller blev av .....

Nu kommer Donkeyman att ändra sina arbetsvillkor. Det blir fortfarande mycket jobb men på helt andra villkor. Jag skall inte vara uppbunden på det sätt som jag varit de senaste åren. Nu skall det bli konserter, resor, upplevelser och en massa festligt mellan uppdragen.

Donkeyman tänker fånga var dag - därför att man kan inte vara helt säker på att man får uppleva morgondagen.