Kremlologi

"Kremlologi" var smeknamnet på den "vetenskap" som både journalister och underrättelsetjänst ägnade sig åt för att finna ut vad som hände inom det gamla Sovjetunionen. Sålunda satt garvade "utrikeskorrar" och studerade foton från Röda Torget på högtidsdagarna med lupp.

Sovjetledningen hade nämligen en viss fastställd liturgi när den visade sig och ändringar i maktförhållandena märktes genom hur nära Generalsekreteraren någon fick stå. Den som flyttat några platser närmare Chefen hade stigit i rang, den som hamnat längre bort var på väg ut i kylan. Och ve den som hade försvunnit helt från tribunen. Man använde den sortens tecken för att lägga ihop "två och två" och därmed försöka förstå vad som skedde i de inre kretsarna.

Men även i Sverige har vi vår variant av denna "Kremlologi". Som Donkeyman kallar för "Sossologi". Därför att vad som sker i högkvarteret på Sveavägen är precis lika okänt som det som skedde inom Kremls murar. Så nu har pressens "Sossologer" högtidsdagar när det skall presenteras spekulationer och göras höns av fjädrar. Pressen är också fylld med sida upp och sida ned av spekulationer kring vem som skall efterträda Mona och vilken politik som denne skall föra.

Valproceduren
Frågan om den framtida politiken har blivit helt underordnad den maktkamp som numera rasar i Partiet. En maktkamp där första perioden gäller kampen om att få in "rätt" personer i Valberedningen. Den som inte har en advokat i valberedningen är nämligen rökt i det här sammanhanget. Det är nämligen valberedningen och dess ordförande som är "Kungamakare".

Alla som studerat "Sossologi" vet att Partiledaren tillsätts genom att "den inre cirkeln" enas om ett namn. Ett namn som vaskas fram genom korridorsnack och intrigspel i de inre korridorerna. Slutligen presenteras ett namn. En person som "kallas" till att bli Partiledare och som sedan väljs enhälligt och med jubel på partikongressen.

Den som i förhand öppet kandiderar till posten är "rökt". Sossarna kallar sina ledare, de väljs inte i öppna val. Processen påminner på ett sätt om hur kardinalerna utser påve. Vi har redan hört ett antal tänkbara kandidater antingen säga "nej" eller "ingen kommentar". Detta med hänvisning till att det pågår en demokratisk process inom partiet. En process som formellt sett är ganska lika den procedur som användes inom Sovjetunionen i sin tid. På papperet var även det en fullkomligt demokratisk procedur. (Bortsett från under Stalintiden när icke önskvärda kandidater "rensades ut" på ett mer bokstavligt sätt).

Proceduren står i markant kontrast till det nyligen avslutade partiledarvalet hos Labour. Ett val där det fanns ett antal kandidater som presenterade vilka visioner de hade för partiet. Varefter alla partimedlemmar röstade i öppet val om vem som skulle bli ledare.

Inom Socialdemokratin inskränker sig medlemmarnas inflytande till att välja den egna föreningens ombud till en Distriktsstämma. Där man utser ombud till en Regionstämma. Där man i sin tur utser ombud till Partikongressen. Eller möjligen går det i ännu fler steg. En procedur som garanterar kontinuitet och att all opposition hålls undan.

Politiken
Vi har också fått ledande Sossar, till och med Mona själv säga att Partiet hade fel politik inför valet. Och då reagerar Donkeyman - Men vad då ......... Ni har ju alla kämpat för den politiken. Och förklarat att om inte den politiken vinner valet så kommer Sverige att gå åt h******e. En politik som plötsligt en månad efter valet inte är bra längre. Den är till och med dålig. Nu skall man alltså skaffa sig en annan politik för att kunna komma till makten. Donkeyman trodde i sin enfald att politiken speglade partiets ideologi.

Donkeyman skall i all vänlighet komma med ett tips. Ett fält där inte något parti har yttrat sig. Men något som kommer att påverka alla som bor och betalar skatt i Sverige inom kort. Helt jungfrulig mark alltså.

Skaffa en strategi för hur man skall kunna bibehålla ett välfärdssamhälle om 10 år när antalet skattebetalare är kraftigt reducerat och antalet pensionärer är betydligt högre. En långsiktig strategi för den saken är en fråga som många kan ställa sig bakom. Men i den frågan väljer Sossarna att agera precis som alla andra och planera enligt "Strutsmodellen".

Självfallet är det bara en del av ett program. Men det är på 10-15 års sikt man måste planera. Och här kan man finna underlag för en reform av vårt välfärdssystem. En uppdatering av systemet till det nya seklets situation. Alternativen är succesiva nedskärningar eller skattehöjningar. Ingendera saken vinner man val på.

Däremot är folk flest beredda att acceptera skattehöjningar om man vet att de skall finansiera en konkret välfärdsreform som det råder allmän enighet kring. Men folk accepterar inte skattehöjning bara för att generellt hälla in mer pengar i det "penningsluk" som samhällets förvaltning utgör.

På kort sikt tror Donkeyman att följande tre åtgärder skulle stärka partiet:

1) Medlemsomröstning till Partiledarposten. Kan detta inte genomföras stadgemässigt redan nu så måste man trots detta ändra proceduren så att vanliga medlemmar får inflytande. Kanske genom en rådgivande omröstning.

2) Partiet är i praktiken LO:s politiska gren. Även om LO-ledaren har legat lågt på sistone skrämmer detta bort massor med väljare. Som inte vill stödja ett parti som tar order utifrån. Hur skulle Sossarna kommentera om företrädare för "Svenskt Näringsliv" automatiskt hade platser i Moderaternas styrelse. Samt vetorätt där.

3) Partisekreteraren måste vara en person utan egna politiska ambitioner. Den posten är nyckelpost i alla partier. Det är den allra viktigaste positionen i byggandet av ett parti. En effektiv partisekreterare har inte tid att sitta i Riksdag, Kommunfullmäktige eller något annat. Jobbet är alldeles för krävande. Samma sak borde egentligen också gälla Ombudsmännen.

Och Donkeyman ser fram emot flera intressanta månader i praktiska studier i Sossologi.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, socialdemokraterna