Kasta goda pengar efter dåliga

Det finns ett gammalt klassiskt uttryck i Poker som säger "Att kasta Goda pengar efter Dåliga". Det syftar till den situationen när en spelare har trott att han sitter på vinnande kort och har satsat tungt på dessa. Så blir han plötsligt övertygad om att han inte har en lika säker vinnarhand som han trodde. Men eftersom han har satsat så mycket i potten så "måste" han fortsätta att satsa.

Först gör alltså spelaren det han tror är riktigt och rätt. Men så upptäcker han att han har tänkt fel, han har helt enkelt satsat en massa pengar som motståndaren kommer att vinna. Det är då lockande att "lägga sig" och därigenom förlora de tidigare insatserna (dåliga pengar) men därigenom undvika att förlora nya pengar (goda pengar). Men människan är inte rationell. Det är mänskligt att vilja "skydda" sina gamla insatser, trots att man någonstans i baknacken vet att man nu kommer att förlora ännu mer.

Det rationella vore däremot att värdera den nya situationen utan historiska bindningar. "Jag sitter med de här korten, budgivningen har gått så här - VAD GÖR JAG NU. Och värdera alla möjligheter. Kanske man kan spela potten så att man vinner, kanske tack vare att man har omvärderat styrkeförhållandena. Det viktiga är att utgångspunkten är den nya situationen och att man inte ryggmärgsmässigt väljer att antingen köra vidare eller att kasta korten utan att man gör en ny utvärdering och fattar sitt beslut utifrån den nya situationen.

Det här uttrycket kan också överföras till andra mänskliga aktiviteter. Eller varför inte till politiken. Någon satsar tungt på något riktigt dåligt. Och förlorar. Hamnar helt enkelt i en riktig knipa. Då är det lockande att bara fortsätta som om inte något hade hänt. Trots att det är helt uppenbart att man agerat fel och att man måste göra något helt annat för att "kratsa kastanjerna ur elden".

Och har någon riktigt och rejält kört fast i något som håller på att gå alldeles åt h****e så går debatten allt som oftast bara runt två alternativ. Sympatisörerna vill fortsätta i samma riktning ännu en tid för att komma ur situationen medan Oppositionen vill vrida klockan tillbaka till när man gick in i det felaktiga agerandet. Medan det rationella vore att dra ett streck över historien, sätta sig ned och diskutera kring ett annat tema: "Nu sitter vi i den här situationen, vad i allsin dar skall vi hitta på för att komma vidare härifrån?

I modern politik har vi flera bra exempel på just den här problemställningen.

Ett av dessa är Palestina - Israelkonflikten.

I många år har det man kallar för "Det internationella samhället" krävt en Tvåstatslösning. Men sedan 1967 har förutsättningarna ändrats totalt. Israel har genom sin politik omöjliggjort en sådan. Men trots detta går alla politiska initiativ ut på att förhandla fram just en Tvåstatslösning. Utan att ta hänsyn till att förutsättningarna är helt andra i dag.

Det går inte att vrida tillbaka klockan till 1967 som Obama, EU, Calle Bildt och i stort sett hela världens samlade politikerkår kräver. Ännu mindre går det att vrida klockan tillbaka till 1948 som många på den Arabiska sidan kräver. Det krävs en helt ny värdering av situationen. Donkeyman menar att det finns följande alternativ:

1) Sionisterna vinner. Det betyder att Israel i sin helhet (inlusive Västbanken och Jerusalem) blir en Judisk stat och Araberna avlägsnas till det som Sionisterna anser är Palestinaarabernas land, dvs Jordanien.

2) De hårdföra Araberna vinner. Det betyder att staten Israel upphör och alla "nya Judiska invandrare" återvänder dit de kom från. I korthet vrider man tillbaka klockan till före 1948.

Vare sig alternativ 1) eller 2) kan stödjas av omvärlden. De kan inte heller genomföras med mindre den ena sidan besegras militärt. Alltså finns det bara ett tredje alternativ.

3) En gemensam stat för både Judar och Araber upprättas. En stat som vare sig är Judisk eller Arabisk. Det innebär att vare sig de hårda Sionisterna eller de hårda Araberna vinner. Däremot blir alla andra vinnare. Eftersom staten Israel själv har omöjliggjort en Tvåstatslösning genom sin egen politik måste omvärlden gå samman och kräva just denna lösning.

Risken med alternativ 3) är att Sionisterna på den Judiska sidan kommer att försöka etablera en Apartheidliknande stat. Men redan i dag är vi ju på god väg mot just detta. Som Donkeyman ser saken måste omvärlden slå nävarna i bord och kräva just alternativ 3). Visst hade det kanske varit bättre med Tvåstatslösningen men den är överspelad. Att fortsätta arbeta för den är just "Att slänga goda pengar efter dåliga".

Liknande tankesätt kan appliceras på konflikter som Irak och Afghanistan. Enligt detta tankespår:
"Vi borde aldrig ha gått in i det här. Vi kan inte vinna, därmot kan vi förlora. Men som situationen har utvecklat sig blir det ännu värre om vi backar ut utan vidare. Alltså måste vi finna en alternativ lösning."

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina