Utan ansvar

Här på hemmaplan i Tromsø har det dykt upp ett intressant fall som helt klart har relevans för Donkeymans studier i "Sossologi". Det vill säga "läran om hur det socialdemokratiska samhället fungerar".

Driften av biografer i Norge är av tradition kommunal. Ja, Svenska läsare - ni läste rätt - en bio (kino) drivs normalt sett av kommunen. Men det har i modern tid skett förändringar av detta i många kommuner. Så inte i Tromsø.

Däremot har Tromsø delat upp driften i diverse olika kommunala bolag. Ett av dessa har hand om biljettförsäljningen. Där har man bildat ett bolag som heter "billetten.as". Formell ägare till "Billetten.as" är (var) Kommunen, Bion och Teatern. Men bolaget sålde biljetter till långt fler än så. Nästan vart enda arrangemang i kommunen, ja till och med i flera andra stora NordNorska kommuner hade sin försäljning genom just "Billetten".

År 2008 rapporterade man överskott och positivt egenkapital. År 2009 hade man en omsättning på just under 7 millar. Och nu halvvägs in i 2010 går man i konk med en brist på över 9 millar.

Det visar sig att man hade 35 anställda, huvudparten på deltid. Vilket låter väldigt mycket på en så pass blygsam omsättning. Och tragiskt nog gick flera av dem över från kommunen till detta bolag för bara ett par år sedan, varvid de förlorade 20-30 års anciennitet inom Tromsø kommun. Numera är alla arbetslösa. Medan ett annat företag har tagit över biljettförsäljningen tills vidare.

Generalförsamling förra året var enligt pressen SV:aren Gunhild Johansson själv. Hon anser sig inte ha något som helst ansvar för det inträffade. Styrelsen är politiskt tillsatt och har inte heller något som helst ansvar. Företagets ledning anser sig inte heller ha något som helst ansvar. I själva verket är det inte någon som har något som helst ansvar. Det har bara blivit en liten konk. Och en liten stapel med millar har försvunnit. Men det finns fler att pumpa upp här i oljelandet.

Donkeyman å sin sida får här vatten på sin kvarn. Det är inte första gången "det går så här" när kommuner skall leka företag. Därför att vare sig kommun, fylke (län) eller stat är aktiva ägare som följer upp sin egendom. Man låter partiböckerna styra rekryteringen och så får det bara rulla på.

Det finns bara en enda ropande röst i öknen. Det är den mycket radikale fackföreningsmannen Bjørn Willumsen. Men han har ropat "ulv" så många gånger förr så alla politrukerna vet att inte någon lyssnar på honom. Men den här gången har han verkligen hittat en "ulv".

Den enda förklaring som har kommit är att man har installerat ett datasystem som i slutänden blivit så dyrt att det har slukat hela egenkapitalet + en hel årsomsättning + lite till. Men var har då lönepengarna kommit ifrån kan man undra. Och är det inte någon som har sett stupet närma sig. Även i företag som går riktigt dåligt så finns det alltid en pärm någonstans där man samlar obetalda fakturor. Eller en låda, eller en tvättkorg, eller något annat liknande. Och i takt med att den högen blir större och större så har faktiskt ledningen skyldighet att skrika till. Men här har man tydligen bara kört vidare till dess kassan varit helt tom.

Och hur har rapporteringen till styret gått till. Har styrelsemötena varit små trevliga sammankomster på ett lämpligt café där man berättat gamla minnen och suttit av några timmar för att göra skäl för arvodena. Som antagligen varit väl tilltagna.

Nu i det sista har det också kommit ut att man har förskingrat (underslagit) av klientkontona. En stor mängd arrangörer runt omkring här kommer att åka på stora förluster när de inte får betalt för redan sålda biljetter.

Vi ser klara tecken till att "mupparna" och tjänstemännen arbetar tillsammans för att sopa det hela under mattan. Något som naturligtvis gör det ännu mer intressant att finna ut vad som egentligen har inträffat. För detta skall bara inte vara möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokrati, privatisering