30-åriga Kriget

Donkeyman gick i Folkskola på 50-talet samt Enhetsskola och Gymnasium på 60-talet. Även om han utsattes för en del utbildningsreformer så var det i grunden en gammaldags skolgång med samma värderingar som hade rådit i många år.

I Historia studerades den Svenska stormaktstiden ingående. Vi fick också lära oss det mesta om tidigare hjältekonungar från 1600- och 1700-talen. Samt vad som hände under de olika stormaktskrigen och fredssluten.

Detta gör att Donkeyman är väl bekant med det 30-åriga kriget. Som inleddes 1618 och avslutades 1648. Ett krig som rasade i det centrala Europa. Slagfälten berörde i huvudsak det som i dag är Tyskland, Polen och Österrike. Den som vill bli expert på händelserna under dessa 30 år har tunga studier framför sig. Därför att de deltagande parterna och deras allianser ändrade sig hela tiden. I komplicerade rundgångar.

Sverige kom in i kriget efter 10 år dvs år 1628 och den Svenska armén under ledning av kung Gustav II Adolf hade stora framgångar. Kungen själv stupade under det segerrika slaget vid Lützen den 6. November 1632. Något man i dag främst minns genom att konditorierna serverar Gustav Adolfsbakelser den dagen. Men på "Donkeymans tid" fick skolbarnen lära sig allt om slaget vid Lützen och hjältekonungen.

Fredsförhandlingarna i krigets slutskede tog totalt 6 år. 4 år under öppet krig och 2 år under stillestånd. Sverige gick segrande ur konflikten så tillvida att vi vann ett antal provinser i Norra Tyskland. Provinser som vi förlorade igen inom ungefär 100 år.

I dag rasar åter ett 30-årigt krig. Fast detta sker långt borta. I Afganistan. Och den här konflikten har en lika brokig historia som det 30-åriga kriget. Allianserna har växlat. Bundsförvanter har blivit fiender. Fiender har blivit allierade. Och så vidare. Den som vill studera Afganistans historia har ett lika drygt arbete framför sig som om man vill lära sig alla turerna kring det 30-åriga kriget.

Den nuvarande konflikten startade efter en längre period med "lugn och ordning". Det skedde år 1977 när Muhammad Daod Khan stod i spetsen för en militärkupp som störtade den dåvarande monarkin. Året efter gjorde landets kommunistiska parti en statskupp och tog livet av Daod och hans familj.

Ganska snart stod de inför ett sammanbrott när landets traditionella struktur i form av klaner och deras ledare opponerade sig. Så år 1979 ryckte Sovjetiska trupper in i Afganistan för att stödja "revolutionen".

Något som givetvis inte föll USA och Västvärlden på läppen. En gerilla under namnet "Mujaheddin" fick snabbt stöd från USA genom deras agent i form av grannlandet Pakistan. Under en 10-årsperiod bekämpade "Mujaheddin" den Sovjetiska invasionen. Under hela den här perioden fungerade Pakistan som utbildningsläger med hjälp av Amerikansk expertis och pengar.

När Sovjetunionen tvingades dra sig ut år 1989 utbröt en maktkamp mellan olika fraktioner inom "Mujaheddin". Den striden vanns av "Taliban" som med tiden tog makten och som så småningom gjorde Afganistan till ett tillhåll för militanta islamister som al-Qaida.

Ett al-Qaida som snabbt riktade sina terrordåd mot sina lärare. De är ju i grunden en frukt av den terroristskola som drivits i många år i Pakistan. Ett universitet som är organiserat av Pakistanska säkerhetstjänsten, finansierad av Saudiska miljardärer med Amerikansk expertis som instruktörer.

Sedan 10 år har USA:s gamla kompisar vänt sig mot USA. Vilket gjort att USA invaderade Afganistan efter händelserna 9/11 år 2001 och störtade Talibanregimen. Samtidigt fick man FN att bilda ISAF-styrkorna där Sverige är en del. Men officiellt är Sverige alltså inte i krig. Vi driver fredsbevarande verksamhet. Vilket är något helt annat.

Ordet k**g får alltså inte nämnas. Svenska soldater är inte i k**g. Lika lite som Norska soldater är i k**g. Det är bara så att det är en viss förbrukning av "bodybags" när liken från dem som inte har stupat i k**g skall transporteras hem.

Sverige och Norge är deltagare i det moderna 30-åriga kriget. Men den här gången kan vi inte få några som helst vinster av det hela. Bortsett från USA:s nåd. Men vi kan imponeras av att krigsminister Tolgfors enligt egen utsago "har patrullerat med Svenska soldater". Vilket antagligen innebär en promenad under särdeles omfattande skydd.

Å andra sidan kan man fråga sig vilken inverkan det år 2009 hade haft på stridsmoralen om herr Tolgfors hade stupat. Kanske det hade samlat nationen runt k**gsinsatsen som när Gustav II Adolf stupade.

Så kan vi konstatera att i den Svenska propagandan kämpar våra soldater för att befria den Afganska kvinnan från burka och låta henne gå i skola. Vilket är samma mål som de Sovjetiska soldaterna påstods kämpa för. Men de var ju kommunister så deras kamp var inte hedersam. Men i dag för vi k**g för samma målsättningar. Men med andra allierade. Och då är det hedersamt.

Donkeyman förstår ganska lite.

Men politiskt är det intressant för sossologiska studier. Speciellt om man jämför Sverige och Norge. I Norge har vi en röd-grön allians där AP samarbetar med två nostalgiskt konservativa partier i form av SP och SV. De partierna är i dag små partier sedan AP "kört över dem". Men för bara ett decennium sedan var SV så stort att man faktiskt hotade AP. I dag balanserar SV på 4%-spärren och har blivit ett AP "light". Man stödjer k**get i Afganistan och man har haft finansministerposten där man administrerat en ren AP-politik.

I Sverige samarbetar S med MP och V. Här har V redan innan man ens vunnit valet lagt sig på rygg som en hund som söker sympati. Men officiellt är V mot k**get. Donkeyman vågar dock garantera att även V och herr Ohly kommer att ändra uppfattning efter några månader i de behagliga regeringskontoren. Och S har ett visst problem därför att de röd-grönas ledning i gallup helt och hållet baseras på MP:s framgångar. Inte på styrkan hos S. Men eftersom MP i grunden är ett borgerligt parti så dras antagligen S snart mot mitten igen. Och insatsen i k**get är inte i fara.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, afganistan, alliansen, socialdemokraterna,