Saab och skattepengarna

Det är inte svårt att finna ting att kritisera regeringen för. De har producerat många stolpskott och självmål. Men det finns gränser. När Mona beskyller regeringen för krisen i Saab blir det lite väl mycket valfläsk. Med smör över.

Donkeyman har redan tidigare producerat en artikel om Saab. Detta var för nästan ett år sedan. Då tog han utgångspunkt i varvskrisen och jämförde med den nuvarande Saab-krisen.

Men det går inte att se bort från några ting när man diskuterar Saab:

För det första:
Saabs biltillverkning startades efter WW2 för att sysselsätta den kompetens som "blev över" när den Svenska flygindustrin skalades ned. Och de första 30 åren av företagets existens förlorade man pengar - vart enda år. Men under den tiden kunde man subventionera bilfabriken genom överföringar inom koncernen. Först var det agenturen för Volkswagen (Saab-ANA) som gav mer pengar i vinst än vad Saabfabriken förlorade. När det tog slut kunde man i stället överföra vinsterna från Scania (Saab-Scania) för att täta igen hålen som Saab gav i kassan.

För det andra:
Under 1980-talet sjönk dollarn som en sten. En krona i dollarfall gav ungefär en miljard i vinst för Saab. Saab blev plötsligt en billig prestigebil "over there". Nu tjänade man pengar. Pengar som man plöjde ned i investeringar för att öka produktionen. Man öppnade nya fabriker (där det tidigare legat skeppsvarv).

För det tredje:
1989 hade valutakurserna normaliserats igen och Saab började åter förlora pengar. Närmare bestämt ett par miljarder per år. GM började köpa in sig i Saab. Snart avslöjades stora problem med både kvalitet och produktivitet. Företaget hade också galloperande kostnader för sjukfrånvaro och personalomsättning.

För det fjärde:
1995 devalverade Sverige. Vilket ledde till att Saab åter visade vinst, närmare bestämt 700 millar. Ungefär samtidigt köpte GM hela Saab. De närmaste 6 åren kostade Saab 15 miljarder för GM-koncernen.

För det femte:
Sedan den gången har GM vart enda år pytsat in stora belopp för att hålla hjulen gående. Om inte GM hade gått in i Saab skulle fabriken slagit igen redan för 15 år sedan. Men nu är GM själva i det närmaste konk och har mer eller mindre tagits över av den Amerikanska staten. Det finns inte mer pengar att bidra med.

För det sjätte:
Skall Saab drivas vidare så behövs först och främst ett par miljarder för att köpa över allt från GM. Sedan behöver man några miljarder per år för att "hålla fabriken gående". Slutligen behöver man en hel hög med miljarder för att "ta fram" en produkt som går att sälja med vinst. Trots att firman har varit till salu i flera år och trots att det finns stora möjligheter till en 4 miljarders EU-kredit har det ännu inte dykt upp någon kapitalstark köpare som tror att detta är en bra affärsidé.

Alltså:
Nu anser Mona och co. att de Svenska skattebetalarna skall ta över GM:s roll och stå för förlusterna i Saab. Med pengar vi inte har. Precis som den Amerikanska staten subventionerar GM och Chrysler. Med pengar de inte har.

Samtidigt beskyller de Röd-Gröna regeringen Reinfeldt för att vara orsak till att Saab riskerar nedläggning. Och lilla Mona mer eller mindre kräver att staten skall gå in och ta över ansvararet för fabriken.

Men då kan det ju vara av intresse att studera vad Sossarna själva har presterat för Saab.

Och den studien är snabbt undangjord. Facket har över huvud taget inte gjort något som märks utåt. Bortsett från att man förra året organiserade ett fackeltåg och att man i år har genomfört en tio minuters manifestation. På lunchrasten.

Och fackets politiska gren - SAP - har inte heller gjort något som helst. Det finns inte ett enda förslag eller utspel från partiet i ärendet. Bortsett från en massa kritik mot regeringen.

Det enda som en utomstående iakttagare kan notera är att "Rörelsen" tar hand om de sina. Fackordföranden slipper nämligen slå följe med sina kamrater till arbetsförmedlingen för att stämpla. Han flyttas nämligen över från Facket till Partiet och skall bli kommunalpamp i Trollhättan. Med en lön som vida överstiger vad en vanlig Saab-arbetare kan drömma om.

Konklusion:
Donkeyman tänker så här. Rädda gärna Saab. Men använd inte Svenska folkets gemensamma förmögenhet till detta. De pengarna behövs till andra ting, inte till att "kasta goda pengar efter dåliga" som Pokerspelarna säger.

Läs även andra bloggares åsikter om saab, bilindustrin, politik, regeringen, sossarna, mona sahlin, reinfeldt