Galamiddag

Nu är Nobelfirandet över. Och det skapades ytterligare en god Norgeshistoria. Skall man tro tidningarna så fanns det inte utrymme på den Norska Nobelmiddagen för Storting och Regering. Därför att sponsorerna tog så mycket plats. Många i regeringen och en god del andra "honoratiores" som ingår i det så kallade "protokollet" blev helt enkelt inte inbjudna. I stället fyllde man salen med diverse näringslivsfolk och deras respektive (=hustrur).

I Sverige är man mer konservativa. Här är "protokollet" en synnerligen viktig ting som har stor betydelse. Och den Svenska Nobelmiddagen i Stockholms Stadshus har status som världens absolut högst rankade Galamiddag. Bordsplaceringen och vilka som inbjuds är en hel vetenskap. Liksom formerna under middagen. Vi har bland annat fått läsa i tidningarna att Prinsessans Daniel inte inviterades därför att han har njurproblem. Och "protokollet" tillåter inte att man går ut och "lättar på trycket" under själva middagen.

Men då drar sig Donkeyman till minnes en episod från livets teater. Vi snackar om si så där 1974 eller något liknande. Den unge Donkeyman gick då på Sjöbefälsskolan i Stockholm och hyrde tillsammans med sin bäste kompis Micke en fyra i ett höghus i Solna. Donkeyman läste till Sjöingenjör och Micke till Sjökapten. Och bägge var unga och såg till att ha en härlig och festlig ungdomstid.

Donkeyman var ordförande i elevkåren. Som var ansluten till Stockholms Förenade Studentkårer. Så vi var lite då och då på större fester arrangerade av "Handels", "Teknis" och de andra. Så hör det till saken att Micke var en festprisse av stora mått med en viss fallenhet för "fiiina salonger".

Efter ett större rangel ute på byen satt vi hemma och coolade ned med en lämplig drink. Varvid Micke undrade: "Du som är kårordförande - kan inte du fixa in mig på Nobelfesten?" Och frågan var inte helt otänkbar. Därför att varje år ställer ju studentkårerna upp med fanbärare och folk som bildar häck vid prisutdelningen på Konserthuset och som sedan får gå på Nobelfesten. För att representera den nya generationens forskare och snillen.

Alltnog. Detta var ett högt efterfrågat hedersuppdrag men jag tog saken utifrån den vinkeln att Sjöbefälsskolan aldrig hade bett om att få bli representerade. Trots att vi var äldre än de flesta andra högskolorna i Stockholm. Så efter lite stilla diplomati kunde de inte neka oss en plats. Som givetvis gick till Micke.

Och Micke ställde upp i "Pingvinsvid" hållandes en Svensk flagga på scenen i Konserthuset. Och bildade häck i trappan på Stadshuset innan han gick till bords på Nobelfesten. Där han upptäckte att var gång glaset var tomt gled det upp en vitrock och fyllde på. Något en fattig och törstig student inte tackar nej till. Och när den formella middagen var över öppnade sig paradiset i form av fri groggning. Vilket Micke hakade på.

Men även blivande sjökaptener blir fulla av allt för mycket på allt för kort tid så plötsligt kände Micke att golvet började gunga. Och i samma ögonblick visar sig den Svenska organisationsförmågan. Plötsligt dök två handfasta men diskreta herrar upp på vardera sidan av Micke och förde honom ut ur lokalen. Innan han ens hann tänka så mycket som "flasklock". Så placerades han i en vräkig limousine som körde honom hem. Fritt och franko. Det var uppenbarligen en väl inplanerad procedur för att "rensa lokalen" från dem som möjligen hade fått lite för mycket.

Så resten av livet (han drog dess värre en nitlott och dog allt för ung i cancer) kunde Micke säga åt alla stadens utkastare att "Jag har fan ta mig blivit utkastad från mycket finare sjapp än det här". Med rätta eftersom han faktiskt hade åkt ut från världens flongaste galamiddag.

Läs även andra bloggares åsikter om nobelfesten, galamiddag, dörrvakter