Minnet av en Mur

Donkeyman var många gånger i Östblocket under "the good old days". Det var besök på jobbets vägnar i både DDR, Polen och Sovjetunionen. Toppat med några turistresor. Bland annat till badorter vid Svarta Havet. Och Donkeyman minns mycket väl "den skarpa" Berlinmuren och de bildliga murar som restes överallt utmed järnridån.

Revolution
All utveckling sker i trappstegsform och åren 1968 - 1989 innebar ett jättesteg i Europas utveckling. Det började med ungdomsrevolt och slutade med murens fall. Här kan vi tala om en revolution i en av detta missbrukade ords riktiga betydelser. Under den perioden kom förändringen nerifrån. Makthavarna i alla Europas länder tvingades till reform efter reform. Resultatet och tidslinjen var olika på olika platser men trenderna var de samma. Och kulmen kom med murens fall den gången för 20 år sedan.

Men revolutionen slutar inte där. Den har bara tagit andra former. Efter 1989 har -68-orna blivit makthavare nästan överallt. Och fortsätter att förändra Europa fast den här gången sker det uppifrån. Nu sker det i form av organiserad utveckling. Där EU har blivit kraften som har utfört det som vi bara drömde om tidigare.

Sedan muren föll har vi fått ett enat Europa. Och alla parter tjänar på det i det långa loppet. Den som år 1968 hade påstått att något sådant skulle ske hade blivit idiotförklarad. Och försetts med en skjorta med löjligt långa ärmar som bundits samman bakom ryggen. Så hade han/hon blivit förd till Beckis, Långbro eller annan lämplig institution för behandling.

Hedra rätt person
Donkeyman anser att det finns en person som har betytt mer för det stora steg som skedde år 1989 än någon annan. En person som i folks allmänna medvetande inte fått tillräcklig kred för just detta och som borde hedras en dag som denna. Han tänker på Michail Gorbatjov.

Gorbie tog över som generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistparti år 1985. Han efterträdde en lång radda med "hårdingar" som tillvaratog en historia ända från Lenin och Stalins dagar. Och Gorbie förväntades fortsätta i samma anda. Men nästan omgående satte han i gång med reformarbete.

Vi minns alla "glasnost" (öppenhet) och "perestroika" (förändring) och hur förvånade vi var när detta inträffade. Målsättningen var en långtgående förändring av Sovjetunionen och Gorbie drömde nog om ett moderniserat Sovjetsamhälle där Partiet fortfarande styrde utvecklingen.

Att han släppte loss en flodvåg som skulle dränka hela det gamla Sovjetimperiet var det ännu inte någon som förstod. Vare sig Gorbatjov eller någon annan.

Protester från folket var i och för sig inte något nytt år 1989. Donkeyman minns mycket väl Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Polen 1981. Det som var nytt år 1989 var att Gorbatjov såg till att folk kunde gå ut på gatorna och protestera utan att bli skjutna av armé och polis. Och då försvann alla hämningar. Inom några få månader så föll hela Sovjetunionen samman. Östblocket smälte ned och kommunismen i dess Sovjetiska form blev historia.

När Gorbatjov fick fredspriset år 1990 hade han verkligen gjort något. Han hade förändrat en halv värld. Till skillnad från Obama år 2009 som i väl hållna tal säger att han skall göra något. Men som till dags dato inte har uträttat ett sk*****t av det han lovat. Men år 2009 får man Nobelpris för vad man säger att man skall göra. År 1990 fick man det för något man hade gjort. (Utan att säga något i förväg för då hade Gorbie aldrig fått jobbet.)

Murkramare
När vi nu kommer in på Obama så kan man filosofera kring muren på ett annat sätt också. Berlinmuren förkastas i dag av de allra flesta. Men för 25 år sedan hade muren eller i vart fall regimerna bortom muren många advokater i Sverige.

På senare tid har Jan Myrdal och andra som kramade Pol Pot och andra diktatorer fått genomgå minst sagt kritisk granskning i media. Men Donkeyman är tillräckligt gammal för att minnas att det till skillnad mot Pol Pot inte bara var den yttersta vänstern som såg positivt på DDR och Östblocket. En stor del av det Svenska etablissemanget, till exempel långt in i de Socialdemokratiska leden såg det som ytterst väsentligt att hålla sig väl med just de här regimerna. Ett ställningstagande som man gärna glömmer bort i dag.

Nya murar
Men intet nytt under solen. Man bygger nya murar i dagens samhälle. Utan att det Svenska etablissemanget reagerar nämvärt. I Palestina håller staten Israel på att mura in hela det Palestinska folket i några få ghettoliknande områden. Bakom en mur som i allt väsentligt påminner om Berlinmuren. Och man behandlar Palestinierna på ett sätt som Afrikaaners i Sydafrika aldrig skulle ha drömt om att behandla "non-whites" under Apartheidtiden. Med målsättningen att de skall ge sig av så att hela det Bibliska Kanaans land blir en rasren Judisk stat. Och stora delar av det Svenska etablissemanget tycker det är helt ok.

Donkeyman tror att om 20 år så kommer merparten av dem som i dag stödjer Israels mur och Israels etniska rensning att hålla käft om den saken. Precis som de som stödde Berlinmuren eller Pol Pot inte heller vill bli påminda om sina gamla ställningstaganden.

Årets nyblivne Nobelpristagare tar inte heller avstånd från den Israeliska muren. Eller den etniska rensningen därstädes. Fast han har makt att stoppa det hela. Men det är viktigare att bli omvald nästa gång. Å andra sidan bygger han en alldeles egen mur för att hålla Mexikaner och andra Degos utanför USA.

Gorbatjov tog aldrig några sådana personliga hänsyn. Han genomförde det som måste göras trots att det drabbade honom själv som person. Han fick sitta i sex år vid makten och upplevde under den tiden både en militärkupp och att Boris Jeltsin blev vald till president. Han har inte lämnats någon större heder i efterhand och allra minst på hemmaplan. Bortsett från just 1990. Efteråt har han ställt upp som partiledare för Rysslands Socialdemokratiska Parti utan nämvärd framgång.

Men vi får aldrig glömma att det var Gorbatjov som gjorde det hela möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om berlinmuren, sovjetunionen, gorbatjov, israel, palestina, fredspriset