Det har lagts fram nya tal för befolkningen i Norges land. Man har då spått utvecklingen fram mot 2030 - 2050. Siffrorna har presenterats i såväl Rikspress som i de Lokala bleckorna. Och det är en utveckling som är precis liktydig med det som förekommit i resten av världen. Norge ligger bara i en något senare fas.
Landet skall totalt sett öka från 4,5 till 6,5 mill invånare. Hela ökingen kommer att äga rum på Östlandet (dvs runt Oslofjorden) samt i de övriga stora städerna. "Glesbygden" däremot kommer att uppleva befolkningsminsning.
NordNorge totalt sett kommer att minska men dessutom kommer det att ske en koncentration till några få växtområden. Tromsø som kommer att öka till 85 tusen, Bodø som skall bli runt 60 och Alta som får runt 25.
Detta är inte någon trevlig läsning för Senterpartiet och alla andra som i alla år har drivit politiken att hela landet skall vara bebott. Men de kan känna gemenskap med politiker från de allra flesta andra glest befolkade länder som USA, Canada, Sverige, Finland och så vidare. Man har försökt på alla tänkbara sätt att hindra utvecklingen - utan att lyckas.
I Sverige (och flera andra länder) pumpade man in stödmiljarder i långa banor på 1950- och 60-talen. Pengar som gick till direkt stöd till massor av verksamheter. Som därmed fick förlängt sin dödskamp några år innan man slutligen dukade under. Så småningom insåg man det meningslösa och ändrade tänkande. Man styrde medlen till investeringar i glesbygdens infrastruktur samt till att tillrättalägga för närinsidkare. En politik som man i dag kan beskriva som betydligt mer framgångsrik. Samtidigt som man ändå inte lyckats stoppa "flykten från landsbygden".
En viktig faktor i denna flykten ligger dock i den tekniska utvecklingen. Det lantbruk som finns i min moders hemby i Tornedalen sysselsatte på 1950-talet ett par dussin familjer. I dag brukar man i stort sett lika mycket jord men den är numera koncentrerad till två gårdar - som tjänar goda pengar. Men totalt sett är det bara en handfull människor som utför samma arbetet. Samma utveckling ser man i skogen. Det som för 50 år sedan gjordes av 100 skogsarbetare klarar nu en man av med en skogsmaskin.
Donkeyman tycker att man har förlorat en viktig dimension i hela debatten kring glesbygdens avfolkning. Dagens Norska politiker diskuterar hela tiden hur man skall förhindra flykten till tätorterna. Det är en förlorad kamp mot en utveckling som inte går att reversera.
Det man i stället borde debattera är hur man skall organisera samhället så att de som faktiskt bor kvar på glesbygden får en fullgod service från samhället - trots befolkningsminskningen.
Sedan vore det väldigt intressant att få uppleva hur stor befolkning Östlandet och städerna söderut behöver få innan valsystemet förändras så de får ta över makten. Det mest groteska exempel på "demokrati på Norska" som Donkeyman hittills har sett i pressen är att det behövs 7000 röster för ett mandat i Stortinget från Finnmark medan det behövs 22000 från Östfold.
Läs även andra bloggares åsikter om glesbygd, landsbygden, Norge, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar