Självbedrägeri

Skall man tro partiernas egna analyser av EU-valet så har det varit historiens mest demokratiska val. Demokratiskt så till vida att alla har vunnit. Och ett val utan förlorare måste ju vara rättvist. Men dess värre är inte världen så rättfärdig. Partiernas kommentarer är inte något mer än klassiskt "politikersnack". Det vill säga verklighetsfrämmande svada som kommer per ryggmärgsreflex medan hjärnan går på tomgång.

Donkeyman kommer att tänka på den legendariske "Baghdad Bob" eller "Comical Ali" som han också kallades. En herre som blev världsberömd under den Amerikanska invasionen av Irak för några år sedan. Mohammed Saeed al-Sahhaf hade en lång och trogen karriär i Saddams tjänst bakom sig när han som informationsminister dagligen försåg världspressen med "information" om krigets utveckling. Till och med när de Amerikanska styrkorna i stort sett stod på trapporna till Saddams palats innehöll hans bulletiner nyheter om stora Irakiska framgångar och att segern var nära.

Om det var självbedrägeri eller propagandalögn kan diskuteras i all oändlighet. Men av kommentarerna här hemma efter valet att döma kan man undra om företrädarna för de stora partierna har ungefär samma verklighetsinsikt som Baghdad Bob en gång hade.

Mona Sahlin utropar en röd - grön seger. Kanske hon har blivit färgblind men någon röd seger kan man inte upptäcka hur länge man än letar. Tvärtom gick de röda tillbaka. Däremot gick hennes samarbetspartner mp fram. Men totalt sett blev det röd-gröna blocket mindre än Alliansen. Något som folk flest skulle beteckna som en förlust.

Reinfeldt å sin sida har upptäckt en blå seger. Men den måste vara väldigt ljusblå eftersom det inte med bästa vilja i världen går att beskriva valet som en moderat seger. Däremot har hans allianskompis folkpartiet gått fram. Och Alliansen som helhet har gått om de röd-gröna. Vilket onekligen måste beskrivas som en framgång.

Som Donkeyman ser saken finns det tre segrare, nämligen Mp, Fp och Pp. Dessutom finns det två som har haft en klart positiv tendens, nämligen SD och Fi.

Det finns ett par stora förlorare: V och Jl. Samt ett par som har haft en kraftig motgång, nämligen S och M.

Sedan kan man finna två tydliga trender: Ungdomen sviker de traditionella partierna och EU-motståndet minskar ytterligare.

Donkeyman tror att många väljare tänkte ungefär så här: "Vi är med i EU. Då måste vi också vilja något med medlemskapet. Men både Sossarna och Moderaterna tonade i stället ned EU till förmån för ren och skär nationalism. Sedan drev man i all huvudsak en inrikespolitisk valkamp. De två partier som faktiskt ville något med EU (pp och mp) belönades.

Sossarna klarade dessutom av att fronta en EU-motståndare som huvudkandidat när trenden sedan länge gått åt andra hållet. EU-striden är över för länge sedan och Nej-sidan har förlorat. Någon returmatch blir det aldrig. I övrigt uppträdde sossarna fullt ut som LO:s politiska gren genom att ge fullt stöd åt Wanjas alla eskapader och genom att ge LO fullt stöd åt kampen mot utländsk arbetskraft och därmed hamna på ståndpunkter som sammanfaller med SD:s.

För första gången på många år röstade Donkeyman på en valvinnare. Nu återstår att se om Donkeyman kommer att tvingas begå självkritik om några år. Men som Donkeyman skrev i sin röstförklaring i förra inlägget så anser han frågan om yttrandefriheten vara så viktig att den blir överordnad det mesta. Och nu är yttrandefriheten hotad för första gången på många år. Alltså måste vi ta den kampen här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om eu-valet, piratpartiet, demokrati, internet, fildelning, socialdemokraterna, moderaterna