En hitlåt

Vi tror gärna att hitlåtarna är en produkt av vinylplattan och att det är en relativt modern företeelse. Inget kunde vara mer felaktigt. I lite äldre tider kunde sådant som operaarior eller ouverturer gå över världen som slagdängor. Och på 1800-talet var det den senaste wienervalsen som gällde.

Den gången hade varje större café med självaktning en liten orkester. Och kapellmästaren abbonerade på noter från någon större musikförläggare. Det gällde att kunna presentera den senaste wienervalsen för publiken.

Englands store kompositör, sir Edward Elgar, producerade också ett antal av den tidens stora hits. Den kanske största som gick som landsplåga i hela västvärlden i många år var hans "Pomp and Circumstances, March no 1".

Under sommaren 1901 skrev Elgar till en av sina vänner:
- "Gosh man, I've got a tune in my head."

Lite senare på sommaren inviterade han en av sina vänner till sitt arbetsrum och sade:
- "I've got a tune that will knock'em - knock'em flat".

Vilket också skedde. När den för första gången framfördes i London skedde det på en promenadkonsert som dirigerades av sir Henry Wood. Det historiska datumet var den 19.10.1901 Marchen spelades som nummer två i programmet och Sir Henry berättade senare detta om evenemanget:

- "I shall never forget the scene at the close of the one in D major. The people simply rose and yelled. I had to play it again - with the same result. In fact they would not let me go on with the programme. Merely to restore order, I played the march for a third time. And finally as a closer to the consert".

Sedan den gången är "Pomp and Circumstances March #1 ett fast inslag på promenadkonserterna. Den har också fått sin användning vid idrottsarrangemang och i många andra sammanhang. I USA används marchen i samband med högtidliga examenstillfällen.

Den blivande Kung Edward VII föreslog att laga en text till triodelen. Denna fick sin premiär i juni 1902 vid kung Edwards kröning. Så här går texten:

Land of Hope and Glory
Mother of the free
How shall we extol thee,
who are born of thee ??
Wider still and wider, shall
thy bounds be set:
God, who made thee mighty
make thee mightier yet.

Donkeyman har haft glädjen att se denna framförd live vid ett antal tillfällen. Nu senast i samband med en konsert på Royal Albert Hall förra veckan. Och han kan garantera att man får gåshud av att se Royal Philharmonic, Kör, Militärorkester och 8000 åskådare ladda för fullt. Den spelades också med två repriser och även som extranummer som avrunding av konsertprogrammet. Jag lovar att där och då känner man historiens vingslag. Man ser år 1901 och man ser imperiet, kung Edward och allt annat.

Detta kallar jag för en hit. Och den har hållit i över 100 år. Det är inte många kompositörer som fått till något sådant.

Den som vill analysera marchen kan göra det med hjälp av detta citat ur Wikipedia:
March No. 1 opens with an introduction marked Allegro, con molto fuoco^[7] which is astonishingly innovative,^[8] bursting upon the listener like a window suddenly opened to view a passing ceremonial troop of trotting cavalry.^[9] This leads to a theme which is the expected march: strong pairs of beats alternating with short notes, and a bass which persistently clashes with the tune. The bass tuba and full brass is held back until the section is repeated by the full orchestra. A little rhythmic pattern is played by the strings, then repeated high and low in the orchestra before the section is concluded by a chromatic upward scale from the woodwind. The whole of this lively march section is repeated. The bridging section between this and the well-known Trio has rhythmic chords from the brass punctuating high held notes from the wind and strings, before a call to attention from trumpets and trombones leads into the 'cavalry' theme with which the march started. There are a few single notes that quieten, ending with a single quiet tap from side drum and cymbal accompanied by all the bassoons.^[10] The famous lyrical Land of Hope and Glory Trio follows (in the sub-dominant key of G), played softly (by violins, four horns and two clarinets) before its strong repetition by the full orchestra including two harps. What follows is a repetition of what has been heard before, including an even grander statement of the Trio (in the 'home' key of D) where the orchestra is joined by organ as well as the two harps. The march ends, not with the big tune, but with a short section which has another brief reminder of the brisk opening march, sweeping the piece to a resounding end.

Donkeyman måste också påpeka att denna march är nummer ett i en serie av sex stycken. Och flera av dessa är sådana melodier som "man känner igen".

Läs även andra bloggares åsikter om popmusik, populärmusik, edward elgar, last night of the proms