Osäkra tider - osäkert val

Donkeyman minns sitt första besök "over there". Som helt ung upplevde han allt som vi unga imponerades av.

Rock'n Roll, Jeans, Hamburgare, Film, Neonskyltar, Skyskrapor. Världens rikaste stat. Den stora demokratin som hade besegrat nazisterna. Och japsarna.

Med tiden ändrade Donkeyman sin uppfattning. När den fulla sanningen om VietNamkriget gick upp för honom blev det en chock. Som förstärktes när det stod klart vad staten Israel sysslade med. Fast den "andra sidan" var ju inte mycket bättre. Donkeyman besökte även Sovjetunionen som ung och imponerades inte av vad den firman åstadkommit. Vilket har ledit till att Donkeyman i dag har en sunt kritisk inställning till de flesta. Något som kan vara förnuftigt när man skall studera dagens valkamp i USA.

Den nuvarande finanskrisen har ju våldsamma implikationer på det Amerikanska samhället. Det kommer dagligen intressanta siffror. 5% av jobben i New York är inom finanssektorn. Men 25 % av lönebetalningarna. Vilket antyder att de här figurerna tjänar ganska bra. Chefen på Leman Brothers fick förra året 123 millar i bonus. För ett jobb som leder till att firman konkar i år. Millioner människor tvingas lämna sina hem. American Insurance Group får ett litet handlån på 85 milliarder dollar för att överleva.

"Who's next". Vilket är nästa lik som ramlar ur garderoben. Många kommentatorer har ju sagt i åratal att den Amerikanska ekonomin är genomrutten. Ett uttalande som de flesta har förkastat som domedagsprofetior. Men numera tvivlar inte många.

Verkligheten är ju att inte ens USA har alla dessa pengar. Man fick gräva ganska djupt i kistorna för att få fram dollar till AIG.

Förra gången det var kris så kunde man släppa guldmyntfoten. Vilket ledde till att dollarn sjönk med två spänn över natten. Det var nämligen inte de amerikanska skattebetalarna som pröjsade för VietNamkriget. Det var alla utanför landet som satt med dollar. Donkeyman till exempel satt just då på en trave med dallrar och förlorade 40%. Men han var i gott sällskap, det gjorde i princip alla världens nationer som satt på stora tillgångar i just dollar. Det knepet går inte att upprepa.

Sätta fart på sedelpressarna är tydligen det som gäller i dag. Men redan i barneskolan får man lära sig att då blir det inflation. Något som många av världens ekonomer varnat för en längre tid. Hur det kan gå i sin värsta form finns många exempel på. Tyskland på 20-talet eller Zimbabwe i dag.

Mitt i detta pågår presidentvalskampanjen. Men inte någon av kandidaterna tycks ha något recept på hur man hanterar situationen. Ingen av dem har ju heller gjort sig kända för att vara starka på ekonomi. Snarare verkar bägge satsa på strutsmetoden. Stick huvudet i sanden och fortsätt som tidigare så kommer det obehagliga att försvinna.

Rent traditionellt har ju demokraterna alltid förordat ett visst mått av reglering av storfinansen medan republikanerna har velat låta marknadskrafterna spela fritt. Men då snackar vi mer om åtgärder för att förhindra att det uppstår en kris. Nu är krisen här. Folk är rädda för sina jobb, sina hem, sina investeringar, sina pensioner och för sin framtid. Men ingen av de båda sidorna verkar våga sig på att ha någon uppfattning om vad som skall göras.

Situationen inför valet är mer osäker än någonsin. Just nu leder McCain i de flesta undersökningar. En av de mer tillförlitliga föreslår 243-274 med 21 "tied". Samtidigt är det 145 elektorer av dessa som sitter väldigt svagt så i verkligheten är det hela öppet.

Man observerar också att stora mängder med nyregistrerade väljare dykt upp. Något som bör gynna Obama. Det var nya väljare som avgjorde primärvalen i hans fördel. Men samtidigt förespår flera kommentatorer ett val i kaos. Med ny utrustning, ny teknik och osäkra röstlängder.

En armé av advokater förbereder sig på att få njuta sötebrödsdagar. Det är inte helt otänkbart att valet till syvende och sist avgörs i rättsalarna landet runt.