Donkeyman har åter gjort en av sina resor med tåg mellan Narvik och Stockholm. Normalt sett reser han 3-4 gånger om året. Med start redan för 50 år sedan
Detta var nypremiär med SJ som entrepenör. Historien är ju att i alla år drev SJ (Statens Järnvägar) trafiken. Men eftersom den gick med så stor förlust försökte man att övertyga regeringen om att få lägga ned all passagerartrafik norr om Sundsvall. Något som sammanföll med den ekonomiska krisen runt 1990 vilken ledde till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt att tillåta privata entrepenörer att driva trafik på sådana järnvägar som gick med förlust.
Den första anbudsrundan förlorade SJ så det knakade. Ett nybildat företag vid namn Tågkompaniet vann med ett anbud som låg på halvparten av det som SJ krävde. Detta ledde till stor kritik eftersom privatiseringar på den tiden var ett särdeles fult ord.
Men resultatatet var att TK gjorde trafiken bättre och med betydligt bättre service. Med tiden började kunderna älska just Tågkompaniet. Så besvikelsen var stor när Connex vann nästa upphandling. Och nu har SJ vunnit igen så nu är vi tillbaka till basic igen.
Och "yours truly" som kund på sträckan måste säga att besvikelsen var stor. Man ser klart och tydligt att SJ sakta men säkert kommer att lägga sin stora och fuktiga hand över verksamheten och strömlinjeforma den i statsgrå anda.
Redan i Narvik märker man skillnaden. Serveringen på station har upphört (vilket man inte kan lasta SJ för). Biljettkontoret och passagerarservicen har stängts. Sammantaget var detta ganska trist eftersom tåget var tungt försenat med en massa människor som satt nera på station och gärna ville ha något att äta och dricka under väntetiden. För att inte tala om att man önskade INFORMATION......
Väl ombord på tåget visade det sig att vagnarna var rejält uppfräschade (något som inte heller är SJ:s förtjänst). Sovkupéen var betydligt snyggare än tidigare. Men å andra sidan var serveringen klart nedskuren. På flera sätt. För det första hade man bara ett smalt utbud av mikrorätter som serverades rätt ur kartongen. Tidigare entrepenörer lade åtmindstone upp maten snyggt på tallrik. Sedan hade man dragit in brännvinet. Man fick inte matsup, konjak till kaffet eller någon av alla de goda likörer och drinkar som tidigare serverades. Slutligen slog man igen det hela en timme tidigare än förr.
SJ påstår att tågservering inte lönar sig. Men de klarar alltså inte av att se serveringen som en del av totalutbudet. Det är faktiskt skillnad på en tretimmarsresa i södra Sverige och en 19 timmars resa från NordNorge. Och en sak är säker - skall man smälla igen serveringen och kasta ut ett 30-tal öl och mattörstiga personer redan vid 23 på kvällen så kommer nog SJ att prestera att förlora pengar på även detta.
Först hade vi SJ. Då var det brunt och trist. Så fick vi Tågkompaniet. Då blev det en fantastisk förbättring. Sedan fick vi Connex. Då blev det lite sämre men så tog de in Orientexpressen på serveringen och då blev det väldigt bra (en kort tid). Sedan döpte man om sig till Veolia och det blev sämre. Och slutligen kom SJ tillbaka - och då gick det i dass (för att använda ett Norskt uttryck).
Observera noga att detta inte är någon kritik mot personalen. De var otroligt serviceminded och gjorde sitt bästa. Men vid direkt fråga om man tyckte det var bättre att få komma in i stora fina SJ igen så svarade man minst sagt undvikande.
Donkeyman skall ge tåget en chans till. På hemvägen därför att han har redan köpt biljetterna. Men sedan är det nog slut på ett 50-årigt kundförhållande. Historien visar klart och tydligt att detta är verksamhet som bör organiseras av staten men utföras i privat regi.
Måste man själv mikra maten som på X2000 eller gör personalen det?
SvaraRaderaMåste man själv mikra maten som på X2000 eller gör personalen det?
SvaraRadera