Nordens Paris

Som en häst Travar

2012-01-25T18:59:00.001+01:00

Donkeyman kan inte låta bli att komma med ytterligare en kommentar till de senaste dagarnas Sossologiska nyheter. En kommentar som på ett sätt är en reflektion kring media och åsikter.

Sosseriets partisekreterare Carin Jämtin har åtnjutit en massiv "cred" i media de senaste dagarna för hennes sätt att hantera situationen och hon framförs som en av de ledande kandidaterna till att ta över som "Den Store Chefen". Trots att hon på ett mycket klädsamt sätt har tackat Nej.

Donkeyman vill påpeka följande:

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Fredag när hon sade ungefär så här: "Vi har uttalat vårt förtroende för Håkan Juholt. Han fortsätter som Partiets ordförande".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Lördag eftermiddag när hon sade ungefär så här: "Vi hade givit Håkan Juholt fullt förtroende att fortsätta som Partiets ordförande. Ingen ville att han skulle avgå".

Carin Jämtin ljög hela Svenska folket rakt upp i ansiktet på Söndagnär hon sade ungefär så här: "Vi hade landat på den slutsatsen att vi skulle fortsätta med Håkan Juholt som Partiordförande".

På Måndag synades Carin Jämtins uttalanden av media. Lyckligtvis för oss vanliga meniga medborgare läcker Sosseriets Verkställande Utskott som en tesil. Allt som sägs och görs blir omedelbart känt av media. Då framkommer att VU på Fredagen hade givit Håkan Juholt besked om att han inte hade deras förtroende längre. Röstsiffrorna var 9-3 mot den stackars "Åsa-Nisse". Som en mänsklig gest fick han möjligheten att organisera sin egen avgång i stället för att behöva schavottera i full skamfullhet.

Så kan man fundera över följande. En av de allvarligaste anklagelsepunkterna mot "Åsa-Nisse" var att han var ganska ovarsam med sanningen. Visst kan man påstå att det är Carin Juholts jobb att ljuga Svenska Folket rätt i ansiktet när Partiet så kräver. Något som hon uppenbarligen inte har några hämningar med. Men som Donkeyman ser saken så måste hon rimligen redan nu vara "bränd" som framtida partiledare. Som erfaren politiker kunde hon ha dränkt frågeställningen i typiskt "Politikersnack", det vill säga icke förpliktigande rundsnack. Men rena och skära lögner rakt i ansiktet på Svenska folket i direktsändning i TV är för kraftig kost. Fast det verkar som om påfallande många av Sosseriets talesmän inte ser några problem med detta.

Men nu får det vara nog med Sossologi på ett tag. Nästa artikel skall handla om något helt annat. Häng med ..................

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Samhälle, Håkan Juholt, Carin Jämtin

Kniven i ryggen

2012-01-23T18:25:00.001+01:00

Donkeyman konstaterar att "Åsa-Nisse" fick sparken ganska snart efter den senaste artikeln lades ut. Men sättet som detta skedde på kräver en del kommentarer:

1) Håkan Juholt tillkännagav sin avgång vid ett kort och kärnfullt tal på ett köpcentrum i Oskarshamn. Det vill säga hans hemmabana. Talet var i stort sett välskrivet, "Åsa-Nisse" är en stark retoriker, men Donkeyman saknade en ingrediens som nog hade gjort talet ännu starkare.

Håkan Juholt borde ha haft med något i likhet med: "Jag hade stora ambitioner när Partiet frågade om jag hade ställde upp som ordförande. Partiets medlemmar hade också stora förväntningar. Dess värre har jag misslyckats. Jag har inte klarat av att åstadkomma det som vi hade förväntat oss.

Det borde han ha sagt i klartext. Därför att det var vad han sade indirekt. Men han borde också ha påpekat att detta berott både på honom själv men också på omständigheter utom hans kontroll.

2) Men direkt skandalöst är att Carin Juholt redan någon timme senare står i direktsänd TV och medvetet ljuger hela Svenska folket rätt upp i ansiktet.

Tack vare de hårda motsättningarna inom Sossepartiet kan inte något som helst hållas hemligt eller internt. Absolut allt läcker ut till pressen. Alltså vet vi att numera att Håkan Juholt hade fått ultimatum. Antingen avgår han officiellt på egen begäran, annars offentliggör man att han inte längre har VU:s förtroende.

Vilket ju är en kopia på ett vanligt sätt att "bli av med" högre chefer i näringslivet. Antingen avgår du omedelbart med heder i behåll och får vårt stöd när du söker nytt jobb. Alternativet är att du får sparken i full offentlighet. Självfallet ingår det i Jämtins jobb att inte säga detta offentligt. Men hon borde inte heller uttala direkta lögner, i vart fall inte strax efter att den som upprepade gånger beslagits med att vara ovarsam med sanningen har avgått. Någon elegant omskrivning utan direkt osanning borde den som har en post som Partisekreterare klarat av.

Antagligen kommer Alliansen att "ta sitt ansvar" och ge Juholt en bra reträttpost som Landshövding, Generaldirektör eller något liknande. Fullt i enlighet med den praxis som råder när politiker blir avsatta eller inte blir omvalda. Här råder full enighet mellan Alliansen och de Röd-Gröna om att man måste "ta hand om de sina".

3) Detta är andra gången på bara ett par år som Sossarnas fraktionsstrider tar formen av internt "krypskytte" som avsätter en partiledare.

Först arbetade partiets vänsterfalang hårt för att bli av med Mona. Bland annat genom ständiga läckor av interna diskussioner och dokument. Det framgick i efterhand att en av de mer aktiva krypskyttarna var just Håkan Juholt.

Nu har partiets högerfalang lyckats bli av med Juholt. Med exakt samma metodik. Det måste vara minst sagt jobbigt att veta att allt som sägs bakom stängda dörrar omedelbart läcker ut till pressen. Men nu står det 1-1 i den matchen.

Fast det finns ju en mängd tidigare exempel på liknande agerande i de kretsarna. Mona var ju drabbad en gång för många år sedan. En bra fråga är denna: "Hur fick media tag på dokumenten som avslöjade "Toblerone"-affären". Var det ett resultat av grundläggande grävande journalistik eller var det möjligen någon av Görans supporters som "läckte". Donkeyman tror på det senare.

4) Nu diskuterar Sossarna framtiden. Det är nog inte någon "högoddsare" att gissa att det blir en av de "gamla vanliga" från partiets högersida som får ordförandeposten. Därför att det verkar som om beslutet skall tas internt inom apparaten. Som i huvudsak stöttar högersidan. Bland annat därför att man vill vinna val. Om inte annat så av ekonomiska skäl. En koncern med tusentals anställda som får minskade partistöd, minskande antal betalda förtroendeposter, minskande antal medlemmar måste vända trenden mot högre intäkter och detta kan på kort sikt enbart ske genom en högervridning.

Donkeyman har däremot helt andra favoriter som han gärna skulle se som Sosseledare. Det allra bästa alternativet vore att man "dammade av" Anders Sundström och lockade honom tillbaka till politiken. Det näst bästa vore om man kunde locka Thomas Bodström att ställa upp.

Skulle en av de här två "ta över" kanske Donkeyman kunde tänka sig att passera linjen igen och rösta Rött. Dess värre inser Donkeyman att de här två herrarna inte står till förfogande, antagligen står de inte heller på VU:s "short list". Dels har de mycket bättre jobb som det är och dels har de knappast lust att utsätta sig för "krypskytte" och ryktesspridning från diverse fraktionärer inom Partiet.

Men om det blir en av "de vanliga" som utses så tänker i vart fall inte Donkeyman lägga en (s)-märkt lapp i valurnan.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Juholt

Uppdaterad Sossologisk Analys

2012-01-20T11:46:00.001+01:00

Donkeyman har ju i många år betecknat sig som Soss Stud. Det vill säga Sossologie Studerande. Vilket i klartext betyder att han studerar Socialdemokratins liv och strukturer. Detta har givit som resultat att han har skrivit en radda artiklar i ämnet på denna Blogg. Den som är intresserad kan använda sökmotorn och finna gott om läsning.

Samtidigt har det gått lång tid sedan han skrev i ämnet, helt enkelt därför att han tycker att det är uttjatat och därför att det finns annat intressant att skriva om. Men det senaste årets utveckling där "Rörelsen" håller på att implodera kräver en ny kommentar. Denna gång pedagogiskt ordnad med rubriker.

Drevet
Ännu en gång går "drevet". Det vill säga den församlade Svenska världspressen ger sig ut på jakt efter ett skadeskjutet byte. När man inte klarade att fälla "Knugen" i höstas så flyttade man i stället Fokus till det näst bästa bytet - Sossarnas ledare.

På ett pedagogiskt sätt beskrivs Håkan "Åsa-Nisse" Juholt som roten till Sossarnas förfall och sammanbrott. En analys som Donkeyman över huvud taget inte håller med om. Donkeyman ser inte "Åsa-Nisse" som en orsak till problemen - han är ett symptom på dem.

Bakgrund
Socialdemokratins historia sträcker sig över mer än 100 år. De första 50 åren ägnade man sig åt att organisera "Rörelsen", organisera och medvetandegöra Arbetarklassen (i vid bemärkning) samt åt att genomföra det viktigaste verktyget i form av Allmän och lika Rösträtt för Alla. Eftersom Arbetarklassen i vid bemärkelse utgjorde en absolut majoritet av medborgarna var det också matematiskt givet att den som arbetade i dess intresse med tiden skulle vinna makten.

De nästa 50 åren byggde man det moderna Sverige. Ett välfärdssamhälle eller som Per-Albin sade, "Folkhemmet". Ett bygge som innefattade mängder av byggstenar i form av olika reformer som tillsammans skapade 1960-talets Sverige. Men - och det är viktigt - när vi kommer fram till 1960-talet har Rörelsen uppnått sina mål. Man har helt enkelt vunnit kampen.

Men segern bestod inte i att man hade övervunnit alla "onda" krafter såsom Konservativa, Liberaler, Kommunister och Konservativt Kristna. Man hade även reformerat dessa krafters världsbild - i dag finns det inte någon som vill "riva ned" välfärdssamhället. Däremot har partierna olika tankar kring hur detta skall organiseras för att utvecklas i framtiden.

Från 1960-talet och fram till krisen runt 1990 ägnade Rörelsen sig åt att konservera samhället. I stället för att vara progressiva blev Rörelsen en konservativ kraft. Nu hade man uppnått det optimala samhälle som inte fick förändras. Med alla medel försökte man förhindra varje aldrig så liten reform.

Samtidigt utvecklades Rörelsen till en förmyndare för alla medborgare. Lite vanvördigt kunde man formulera devisen: "Vi vet vad som är bäst för Dig, om du inte själv förstår detta skall vi tvinga Dig.

Den perioden avbröts med den ekonomiska krisen som löstes i samförstånd mellan Moderaterna under Carl Bildt och Socialdemokratin under Göran Persson. Ett samförstånd som ledde till att (s) - regeringen genomförde många uppmjukningar och förändringar av det Svenska samhället. Förändringar som dagens (s)-märkta ledning kritiserar och i stor utsträckning skyller (m) för.

Spännvidd - ledning
Socialdemokraterna är inte ett homogent parti. Det är ett rörelse som har stor politisk spännvidd. Den innehåller flera fraktioner som har bekämpat varandra i åratal. Vänstersidan har i grund och botten samma värderingar och målsättningar som Vänsterpartiet medan Högersidan står nära Moderaterna. Sedan har vi en tredje tydlig gruppering som man kan beteckna som Nostalgikerna, dessa önskar vrida tillbaka klockan till 1970-talet som man ser som en lyckligare period.

Men eftersom Rörelsen har många grenar innehåller också partiet en mängd olika intresseorganisationer. Vi har Facket med LO i spetsen, vi har Hyresgäströrelsen, vi har SSU, vi har .... "you name it". Alla dessa önskar att Partiet skall hävda deras speciella krav och önskemål.

På toppen sitter en partiledning och en partiapparat som skall balansera alla dessa intressen. Men som också har sina egna personliga intressen att ta vara på. Att klättra uppåt i Rörelsen är liktydigt med att göra karriär. Och Rörelsen har alltid tagit vara på "de sina". Den som är en lojal partiarbetare belönas med "köttben" i form av välbetalda uppdrag inom politiken eller säkra anställningar inom Rörelsen. Den som är lojal mot ledningen och apparaten har möjlighet att klättra högre och högre inom hierarkin. Men uppdragen och anställningarna har alltid utdelats på basis av lojalitet. En lojalitet som skall visas genom "karriärtrappan". Som börjar i Partiföreningen, fortsätter genom Arbetarkommunen till Partidistriktet och som i slutänden kan leda till högkvarteret på Sveavägen 68. Det vill säga ända uppe vid högsta maktens köttgrytor. De andra grenarna av Rörelsen har liknande strukturer och det har varit vanligt att gå mellan de olika grenarna under en karriär.

Beslutsfattande
Rent formellt har alla beslut fattats i form av en pyramid där basplanet har utsett deltagare i nästa steg, som i sin tur har utsett nästa steg ..... och så vidare. Det vill säga full demokrati, ungefär på samma sätt som det gamla Sovjetunionen på papperet var fullt demokratiskt.

Verkligheten har dock varit en annan. Besluten har fattats av Partiets ledning som sedan har bekräftat dessa vid Partikongressen. Kongresser, Distriktskonferenser och så vidare har "pro forma" tagit formen av organ där man har beslutat om den framtida politiken. Men i verkligheten har dessa inte varit debattforum - de har varit manifestationer. Där partiet har manifesterat sin enighet. Eventuella motsättningar har "sopats under mattan" genom att hänföras till "redaktionskommittén" där dessa har "settlats" i stället för att komma upp till öppen debatt.

Däremot har Partiledningen, dvs Apparaten, alltid varit beroende av en intern jämvikt mellan partiets olika "Fraktioner". En jämvikt som under de senaste 30-40 åren har baserats på att "Högersidan" har dominerat Apparaten. Medan "Vänstersidan" har haft ett stort och växande stöd hos de enskilda medlemmarna. Denna jämvikt rubbades när Mona Sahlin tvingades att avgå. Vänstersidan var då så stark att vare sig Vänster eller Högersida kunde mobilisera tillräckligt stöd för någon egen stark kandidat. En kandidat som kunde väljas med acklamation på kongressen. En ledarstrid som slutade 60-40, 55-45 eller något liknande är inte acceptabel för Rörelsen.

Resultatet blev att man valde en från den Nostalgiska fraktionen. En svag ledare som Vänstersidan hoppades skulle vrida partiet åt sitt håll men som Högersidan ansåg sig kunna "hantera". "Åsa-Nisse" är och har alltid varit det som man i England kallar en "Backbencher", det vill säga en underordnad parlamentsledamot. Nu lyftes han plötsligt upp som högsta ledare men inte haft möjlighet att "ta ledningen och makten". Han sitter och balanserar Vänster och Högersidorna i partiet. Vilket utåt sett ger ett intryck av att han "vinglar".

Det som just nu håller på att ske är att Rörelsens Högersida håller på att idka krypskytte mot "Åsa-Nisse" genom att använda Media som "megafoner". Det vill säga - man läcker kontinuerligt ut uppgifter som kan fungera som "bränsle" åt "Drevet". Ungefär på samma sätt som man en gång i tiden stoppade Mona Sahlin från att bli Partiledare för att i stället ge rum åt den mer pålitlige Göran Persson.

Problem
Grundproblemet ligger alltså i Partiets interna fraktionsstrider. Dessa spelade inte någon roll så länge Rörelsen hade en gemensam målsättning. Först att skapa "Folkhemmet". Sedan att bevara detta. Men nu har Partiet vunnit. Inte någon ifrågasätter välfärdssamhället.

Vilket också innebär att Partiet inte längre har någon vision. Man har inte något att kämpa FÖR. I stället väljer man att enas kring kampen MOT Alliansen. Men väljarna avslöjar detta enkelt när varje utspel är MOT något men inte FÖR något. Och många gånger är utspelen MOT något också mot något som partiet själv har deltagit i att genomföra för 10-20 år sedan.

Men - skall Partiet vara FÖR något så måste man också formulera en ny gemensam målsättning som baseras på 2000-talets verklighet. Inte 1950-talets. Och detta klarar man inte så länge spännvidden mellan Höger- och Vänstersida är så stor.

På 2000-talet består den så kallade "Arbetarklassen" av i princip alla som lever på Arbete, det vill säga det man tidigare kallade Arbetare men också Tjänstemännen, Småföretagarna plus de flesta Pensionärer. Alla dessa har gemensamma intressen. Med ett annat uttryck kan man kalla detta för en Medelklass. Som utgör den absoluta majoriteten i samhället. En Medelklass som i grunden är ganska nöjd med tillvaron och som har fått förbättrad ekonomi tack vare Alliansens politik.

Sedan har vi en stor (och växande) minoritet som utgör en Underklass. Denna består av de som av olika skäl har "ramlat över kanten" och hamnat utanför det goda sällskapet. Men till skillnad mot situationen för 100 eller för 50 år sedan så utgör numera de som har det sämst en minoritet. Numera vinner inte någon ett val utan att tillgodose Medelklassens behov. Detta har Partiets Högersida för länge sedan insett. Därav den Pragmatiska politik som har kännetecknat Partiet under de senaste 30 åren.

Partiets Vänstersida ser som sin huvuduppgift att förbättra situationen för det vi här kallar Underklassen. Retoriken går ut på att "klämma åt" de rika och föra över pengarna till Underklassen. Men när det är den stora Medelklassen som utgör "de rika" så har man ett oöverstigligt pedagogiskt problem.

Problemet är alltså följande:

Hur skall man formulera en politik som tillgodoser "Den Nöjda Majoriteten" samtidigt som man förbättrar situationen för "Den Missnöjda Minoriteten". Detta har vare sig partiets Höger- eller Vänstersida något svar på. Men skall Socialdemokratin någonsin hoppas på att vinna val så måste man lösa den motsättningen.

Man kan också formulera problemet så här:

Vad är det som är viktigast - Ideologi eller Att Vinna Val.
En valsituation som inte är helt enkel.

Fundering
Det är orealistiskt att vänta sig något regeringsskifte utan att Socialdemokratin är med. Men Partiledarbytet i Vänsterpartiet tycks innebära en kursändring som innebär att detta parti kommer att förse sig med en del av (s) vänstersida. Miljöpartiet för en politik som attraherar den "intellektuella" delen av Medelklassen medan Partiets Högersida lockas av de Nya Moderaterna. Samtidigt känner en del av Nostalgikerna samhörighet med SverigeDemokraternas retorik.

På alla sidor kantas alltså (s) av partier som förser sig med deras tidigare väljare.

Donkeyman tror faktiskt att detta med tiden kommer att leda till en partisprängning. Verklig och officiell eller enbart "de facto". Vänstersidan bryter sig ur och går i symbios med (v). Kanske man till och med mer eller mindre "tar över" (v). Hur som helst uppstår därmed ett starkt Vänsterparti. Medan Högersidan formar ett pragmatiskt Sosseparti i politikens mittfält som tar upp konkurrensen med (m), (mp) och (sd). Samtidigt bryts banden med LO och en del andra intresseorganisationer. Därmed kommer de nya (v), (s) och (mp) med tiden att kunna skapa en stabil majoritet på Vänstersidan i politiken.

Donkeyman tror faktiskt att detta är den enda möjligheten för att skapa ett alternativ till Alliansen. Detta kan låta dramatiskt men historien visar att Donkeyman brukar få rätt i sådana här frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Samhälle, Juholt

Midvinterblot och Mörkermän

2011-12-22T22:04:00.000+01:00

Den som har följt "Nordens Paris" genom åren vet redan att Donkeyman inte firar Jul. Donkeyman firar Midvinterblot. På denna länken finner den intresserade läsaren ett antal artiklar som behandlar just ämnet Midvinterblot ur Donkeymans synvinkel.

Därmed anser Donkeyman det ämnet som uttömt. Men eftersom det är "Mörkertid" här i Tromsø finner han tiden passande att skriva några ord om "Mörkermän". Det vill säga folk som är alldeles förstockat konservativa och som inte är påverkbara för sakliga argument. Man skulle tro att det i dagens moderna samhälle är en folkgrupp som minskar men så är inte fallet. Tvärtom - den sortens människor tycks få mer och mer "vind i seglen".

Den första gruppen av "Mörkermän" är det Donkeyman vill kalla "Fundamentala Kristna". Stockkonservativa typer som låter "Boken" styra deras liv. Men de klarar inte ens av att låta den riktiga och äkta skriften styra dem. Nejdå. Den Bibel som vi har känt i mängder av år är ju en översättning av en översättning av en översättning som har gjorts av folk med liten insikt i de förhållanden som de ursprungliga författarna flera tusen år tillbaka levde under.

När man i Sverige använde en rejäl stapel med millioner av Skattebetalarnas pengar för att få fram en så riktig översättning som var möjligt anställde man en flock med samtidens största språkexperter, historiker och teologer. Så lät man dem jobba i si så där 25 år för att komma fram till en text som är så nära det riktiga originalet som det över huvud taget går att komma. Då skulle man väl anta att de konservativa Kristna var nöjda. Men inte f****n. Den nya Bibeln var Djävulens Bländverk. Något som skulle förkastas. En översättning av en översättning av en översättning var Guds Ord. Inte något annat. Då baxnar man bara och tror inte det är sant.

Då är det inte så svårt att begripa hur Konservativa Kristna kan styra den Amerikanska politiken. Eller hur en person som Sarah Pahlin kunde avancera fram till att bli Vicepresidentkandidat. En person som ansåg att hennes hemstad Warsilla i Alaska skulle skonas på Den Yttersta Dagen så att dess medborgare utgjorde grundstommen i Paradiset.

De Muslimska Mörkermännen har inte några problem med översättningar. Islam anser att det är den Arabiska originaltexten som är den riktiga Koranen. Alla översättningar är enbart hjälpmedel men skall man bokstavstolka måste man gå tillbaka till den Arabiska texten.

Men politiskt sett har det varit många omkastningar inom den Muslimska världen. Det började med revolutionen i Iran som ledde till en Shimuslimsk diktatur. Revolutionen i Afghanistan ledde också till en muslimsk republik som senare kullkastades av USA men som nu är på väg tillbaka. Vart Pakistan är på väg står ganska klart. Så hade vi Saddam som var de fundamentalistiska muslimernas stora fiende. Men USA såg till att han avsattes och hängdes.

Nu på sistone har det varit revolutioner i Egypten, Libyen och Tunisien. Revolutioner som tycks leda till att de fundamentalistiska flyttar fram sina positioner. Går vi till Palestina så var PLO en sekulär rörelse på vänsterkanten. Medan de religiösa har fått ett kraftigt grepp om dagens Palestinska rörelser.

Låt oss slutligen gå till Israel. Är det någon som har hört talas om Tanya Rosenblits ? Jaså, inte det. Men hon är en Judisk parallell till Rosa Parks, damen som startade 1960-talets stora rasuppror i de Amerikanska Sydstaterna. Tanya Rosenblits vägrade nämligen att flytta sig bakåt till "kvinnoplatserna" i en Israelisk Buss ganska nyligen. Och orsakade ett stort religiöst upplopp.

Ja, ni läser rätt.... Hon vägrade flytta sig till kvinnoplatserna i en buss. Bakgrunden är att staten Israel har utvecklat sig från 1950-talets sekulära stat till att bli en religiöst fundamentalistisk stat. Fast här är det de Ortodoxa Judarna som tar över. Och de kräver åtskillnad mellan män och kvinnor. Bland en massa andra "Mörkerreformer". En Ortodox Jude krävde att hon skulle flytta sig bak i bussen för att inte besvära honom med sin närvaro. Hon vägrade och tumult uppstod.

De Ortodoxa i Israel håller snabbt på att ta över landet. Framför allt beroende på att de förökar sig i betydligt snabbare takt än de Sekulära. Vänta några år till och se. Vi har redan en Israelisk stat som har avlägsnat sig otroligt långt från 1960-talets Socialdemokratiska experiment. Men detta är bara början ........

Sammanfattningsvis. De Ortodoxa Kristna, Muslimerna och Judarna håller på att flytta fram sina positioner i sina respektive områden. Därmed upphäver de av religiösa skäl många av de demokratiska rättigheter som vi har sett som självklara i många år.

Som kontrollfråga vill jag bara säga så här: "Vem skulle vilja bo i ett land där Laestadianerna eller Livets Ord hade makten"? Just det. Donkeyman tror att påfallande många av hans läsare skulle flytta.

Men Donkeyman skall avsluta med ännu en livsfilosofisk fundering. Här i Norge har hjärnskrynklarna kommit fram till att landets terrorist, herr Behring Breivik, är galen. Baserat på hans vanföreställningar. Och den naturliga slutsatsen blir då att han måste få vård. Men Donkeyman kan bara konstatera att hans vanföreställningar delas av tiotusentals Norrmän och Svenskar. Därmed måste man fråga sig - är alla dessa också galna? En följdfråga måste då vara - är fanatiska Islamister, Sionister och Kristna också galna?

Det blir knepigt att döma terrorister till straff i framtiden.

En kvinnomisshandlare

2011-12-15T18:25:00.002+01:00

Donkeyman har växt upp i en traditionell miljö och i en konservativ tid. Där fick han lära sig att kvinnor var "heliga". Budskapet var att den som bar hand på en kvinna borde utsättas för omgivningens förakt och bespottelse. En sådan person hade med rätta skaffat sig hela närmiljöns förakt.

En annan lärdom var att kvinnor skulle visas heder. Min gamla fader lyfte på hatten när han mötte kvinnor. Själv lärde jag mig från barndomen att alltid visa respekt. Vilket än i dag ett halvsekel senare tar sig uttryck i att Donkeyman alltid håller upp dörren för en kvinna. Han lämnar alltid över sin sittplats i en fullsatt buss eller spårvagn och han låter alltid en kvinna gå före genom dörrar. Han drar ut stolen och hjälper sin bordsdam till rätta på krogen. Kort sagt han är en uråldrig stofil som ådrar sig misstänksamhet hos dagens moderna feminister. Som tror att Donkeyman har skumma avsikter när han följer sin barndoms uppfostran.

Den här artikeln "triggas" av att vi har en landslagsspelare vid namn Alexander Gerndt som har visat sig vara kvinnomisshandlare. Något som i vart fall Donkeymans "manskretsar" alltid har hållits som något av det allra mest förkastliga som någon man kan ägna sig åt. I Donkeymans ungdom ansågs sådant till och med värre än att vara bög. Och det säger inte lite hos 40-talister.

Men inte desto mindre har Donkeyman genom livets gång stött ihop med många kvinnomisshandlare. Som givetvis har ådragit sig hans absoluta förakt. Men samtidigt kan inte Donkeyman undgå att förvåna sig över kvinnornas inställning. Kommer ni ihåg den gamla dryckesvisan "Riddare kring det runda bordet" ? När man kommer ned till den örtonde versen så konstaterar visan att "kvinnorna älskar svin". Och Donkeyman kan bara konstatera att det verkar vara fallet.

Redan när Donkeyman var helt ung så upptäckte han att de skötsamma unga pojkarna inte stod särdeles högt hos sina kvinnliga klasskamrater. Eller bland kompisarna i kvarteret. Tvärtom. Det var grabbarna som gav fanen i skolan, som tidigt började dricka och som blev småkriminella som fick "brudarna". Den skötsamma skolpojken fick ligga ensam i pojkrummet och drömma om flickvänner.

I vuxen ålder noterade Donkeyman det samma. De kisar som bar sig åt som svin mot tjejerna var mest eftertraktade medan de som behandlade tjejer med respekt och som var skötsamma inte alls stod högt i kurs.

Med tiden upptäckte han att misshandlade hustrur ofta försvarade mannen därför att "han är så otroligt snäll och omtänksam - när han inte slår". En iakttagelse som Donkeyman är långt ifrån ensam om. Han har diskuterat saken med mängder av manliga kamrater som har precis samma erfarenhet.

Ett av de mest barocka exemplen kommer från en mindre stad där Donkeyman under en period körde droska. Det var en plats där i stort sett "alla kände alla". En av ortens andra droskisar var en känd kvinnomisshandlare. Han hade avverkat ett antal kvinnor som i början varit otroligt förälskade men som i slutänden kommit ut som misshandelsoffer från lasarettet.

Donkeyman handlade regelbundet i en liten lokalbutik just där han bodde och snackade och flirtade regelbundet med kassörskan. Så kommer en natt när han kör ett par unga tjejer från den lokala krogen. Och den ena strålar och berättar att hon är så glad för sin mammas skull. Hon har nämligen träffat en så trevlig kille som dessutom kör droska så jag bör känna honom. Och så berättar hon vem det är. Gissa två gånger ..... det är alltså kvinnobankaren. Där och då höll Donkeyman på att köra rätt ut i skogen. Men vad skall han göra. Skall han säga åt dottern att hon måste be modern att hålla sig långt undan den typen. Självfallet skulle vare sig mor eller dotter tro på honom, de skulle snarare tro att det Donkeyman berättade bara var ett utslag av svartsjuka. Varefter det han berättat skulle gå fram till kvinnomisshandlaren och så skulle det bara bli otrevligt .......

Så Donkeyman höll käft. Och tre månader senare låg kvinnan på sjukhus. Sönderslagen. Medan Donkeyman satt på sjappet och dränkte sitt dåliga samvete. Men samtidigt vet han av erfarenhet att han kunde inte ha gjort ett dj***a dugg åt saken. Samma typ har sedan dess hunnit "gå över" ytterligare ett stort antal kvinnor. Där flera av dessa har vetat om hans "track record" men trott att de skulle kunna "hantera honom" därför att han "är ju så trevlig".

Ibland undrar Donkeyman om kvinnor är id***er. Vad är det som gör att en känd kvinnomisshandlare blir så otroligt attraktiv medan vanliga hyggliga och snälla grabbar inte är det. Och varför får inte en sådan typ "fot i arschelet" eller en stekpanna i roten. Livet är inte så enkelt som det verkar.

Läs även andra bloggares åsikter om alexander gerndt, kvinnosyn, kvinnomisshandel, feminism

Ett Lömskt Angrepp

2011-12-11T11:41:00.000+01:00

Det är bara några dagar sedan som världen markerade 70-årsminnet av det Japanska angreppet på Pearl Harbor. Det gjorde också våra Svenska och Norska dagstidningar genom att publicera helsidor som berättade om händelserna. I likhet med i stort sett alla andra media.

Det var alltså tidigt på morgonen den 7.December 1941 som Japan genomförde två omfattande flygangrepp på den Amerikanska Stillahavsflottan i dess huvudbas på Hawaii. Själva händelseförloppet är så allmänt känt och har skildrats i så många tidningsartiklar, böcker och TV-serier att Donkeyman inte tänker använda den här artikeln till att skildra detta. En aldrig så enkel "Googling" för till ungefär hur mycket material som helst som detta legendariska angrepp.

Men Donkeyman tycker att det är väldigt märkligt att inte någon av "De Stora Bleckorna" kunde kosta på sig spaltutrymme för att sätta in anfallet i sitt sammanhang. Det är ju så att en militär aktion alltid har ett syfte. Ett ändamål. Man önskar att uppnå något. Vilket för övrigt också gäller varje Terroraktion. Varje Terrorist har ett Mål. Man önskar uppnå något.

Men för att gå tillbaka till "riktigt" krig så måste den historiskt intresserade alltid försöka förstå - "Vad ville man åstadkomma"? Och det tycker jag att media kunde ha berättat när man gav så mycket utrymme åt angreppet på Pearl Harbor.

Donkeyman skall i all korthet råda bot för detta. Det var nämligen så att angreppet var både logiskt och väntat. Det finns historiker som påstår att USA (=kretsen närmast president Roosevelt) medvetet lämnade Pearl Harbor svagt för att få in USA i WW2. Hur det är med den saken vet givetvis inte Donkeyman men han tror nog inte att man direkt sörjde i Vita Huset när det ägde rum. Rooseveldts administration hade i flera år i tysthet stödit Britterna och förberett USA för ett krigsinträde som presidenten ansåg vara oundvikligt.

Bakgrunden till Pearl Harbor är i korthet så här. Japan hade hela 1900-talet haft ambitioner att utvidga sitt territorium. Av ungefär samma skäl som Tyskland - brist på råvaror och brist på mark. Krig med Ryssland och upprepade konflikter med de andra grannländerna var äldre utslag av detta.

Redan fyra år före Pearl Harbor angrep man Kina och genomförde ett omfattande och framgångsrikt fälttåg där. Ett fälttåg som fortsatte med ett angrepp på det Franska Indokina (VietNam, Laos etc). Japan hade alltså erövrat enorma områden på det Asiatiska fastlandet.

Denna Japanska expansion oroade USA i högsta grad. Den Amerikanska politiken blev att genomföra handelsrestriktioner. Vidare fryste man Japanska tillgångar. Slutligen införde man fullt stopp i den Amerikanska exporten av olja till Japan. Vilket självfallet var ett hårt slag för den Japanska krigsinsatsen, man hämtade nämligen 90% av sin olja från just USA. Och man importerade nästan alla sina andra råvaror från USA:s närmaste allierade.

Detta satte självfallet den politiska och militära ledningen i Japan i ett svårt dilemma. I grunden fanns det egentligen bara två alternativ. Antingen avbröt man expansionen och fälttåget på det Asiatiska fastlandet. Alternativet var ett mer omfattande angrepp för att med våld skaffa sig tillgång till de råvaror man behövde. Japan valde det sista.

Men att angripa och besegra USA insåg man skulle vara en alldeles "för stor tugga". Det hade man inte resurser till. Däremot skulle man kunna lägga under sig merparten av länderna runt Stilla Havet för att få tillgång till de varor man behövde. Ett omfattande och överraskande anfall på bred front bedömde man sig kunna klara av. Men skulle detta lyckas måste man också ha skyddade transportvägar från Japan och över Stilla Havet. Nyckeln till detta var att neutralisera US Navy. Vilket man skulle kunna göra genom ett välplanerat anfall på deras huvudbas i Perl Harbour.

Det är också här som många skribenter menar att USA fick många indikationer på att ett anfall var förestående. Men man tog inte varningssignalerna på allvar.

Tanken var att ett framgångsrikt anfall skulle slå ut huvudparten av US Navy från Stilla Havet i 2-3 år framöver. Då skulle det stora Asiatiska fälttåget vara vunnet och ett nytt och starkare Japan skulle kunna hantera en återuppbyggd Amerikansk Flotta.

Detta ledde till en enorm planeringsinsats för en offensiv av aldrig tidigare skådad skala. Vi Europeer har ju lärt oss att det Tyska angreppet på Danmark och Norge, den så kallade operation "Weserübung" var ett militärt mästerstycke. Men i komplexitet var det småtterier jämfört med det som Japanerna nu skulle genomföra. Och man lyckades faktiskt märkligt nog dölja och hemlighålla sina avsikter. Angreppet kom som en blixt från klar himmel. Senare genomförde de Allierade två storstilade invasioner över sjön, dels mot Sicilien och dels mot Normandie. Men i bägge de fallen var sträckan över öppet vatten en liten bråkdel av det som Japan hade att passera i sin stora offensiv.

En tidig Decembermorgon angrep stora hangarfartygsbaserade flygstyrkor Pearl Harbor. Men samma morgon angrep stora styrkor också Malaya, Thailand, Hong Kong, Phillipinerna och ett antal viktiga strategiska små öar ute i Stilla Havet. En väldig operation av enorm styrka. Som man alltså lyckats hemlighålla så att den kom helt oväntat. Och i många fall blev försvaret bildligt talat taget "med byxorna nere".

Men läser vi historieböckerna så ser vi att Pearl Harbor angreps den 7.December medan de andra angreppen skedde den 8.December. Var verkligen Japsen så dumma att de lät alla andra få ett dygns varning för att hinna mobilisera? Självfallet inte. Svaret är helt enkelt att angreppet skedde samma morgon men datumlinjen går mitt i Stilla Havet, alltså är det samma morgon men med olika datum.

Något som faktiskt Donkeyman genom åren har sett att flera skönlitterära författare har missat. Man skriver när man skildrar angreppen mot till exempel Phillipines att "Dagen innan hade Japan angripit Pearl Harbor". Antydande att försvararna kände till detta och borde ha förberett sig. Vilket alltså inte var fallet.

Hur det gick sedan är allmänt känt. Angreppet mot Pearl Harbor åstadkom visserligen omfattande skador, men dess värre för Japan inte tillräckligt omfattande. Det spekuleras i krigsförloppet kunde ha blivit annorlunda om befälhavaren hade skickat iväg en tredje anfallsvåg i stället för att avbryta efter två framgångsrika anfall. Därmed tog US Navy "räkning till åtta" men reste sig och kunde fortsätta striden i full skala redan inom något halvår. Ett tredje anfall hade kanske resulterat i den "knock out" som var målet. Vilket givetvis hade underlättat den Japanska krigsinsatsen i åratal framöver.

Observer

2011-12-10T11:57:00.000+01:00

Donkeyman abonnerar sedan många år på "The Observer".

Som är Söndagsutgåvan av "Guardian", eller som den egentligen heter "The Manchester Guardian", men redan i Donkeymans ungdom hade denna tidning en ambition om att bli en rikstidning så man droppade "Manchester" ur namnet för kanske 50 år sedan.

Ända till för några få år sedan kom det ett exemplar av Söndagens "Observer" i Donkeymans brevlåda på Måndagen. Men med modern teknik så har Donkeyman numera utvidgat sin prenumeration till att omfatta "Guardian" på vardagar och "Observer" på söndagar. Till det facila priset av en knapp hundring i månaden kan han var morgon ladda ned dagens text och läsa den till morgonfikat. (För övrigt laddar han också ned var dags utgåva av "Svenska Dagbladet" men den läses senare på dagen. Svenskan är dock billigare - 300 spänn om året).

Hur som helst något försenat upptäcker alltså Donkeyman att hans husorgan firar jubileum. Och det är sannerligen ett ståndsmässigt sådant. Den första utgåvan av "Observer" kom nämligen ut 3:e söndagen före jul år 1791. För att sätta detta in i sitt sammanhang kan man nämna att i samma tid skedde bland annat följande:

- Louis XVI och Marie Antoinette sattes i husarrest
- Mozart låg på sin dödsbädd i Wien
- Pitt d.y. tvingades höja skatterna för att betala statens skulder efter det Amerikanska Frihetskriget
- Thomas Paine gav ut "Rights of Man"

Den sista händelsen skall Donkeyman återkomma till vid senare anledning. Men han vill redan nu flagga för att Thomas Paine är en av Donkeymans absoluta historiska favoriter.

För övrigt är inte heller "Svenskan" någon ungdom. Första numret kom ut just före jul år 1884. Och Donkeyman håller dessutom en annan och ännu äldre tidskrift. Det är "The Economist" som grundades år 1843, men det var redan i September så här fanns inte någon anknytning till julen.

Läs även andra bloggares åsikter om tidningar, nyheter, media

En "okänd" stjärna

2011-11-21T13:16:00.000+01:00

Donkeyman läser i tidningarna att en av världens stora idrottsmän har avlidit. En person som är totalt okänd i Sverige men som spelade en avgörande roll internationellt. Inte bara inom idrotten utan också inom politiken, nämligen kampen mot Apartheid.

Den 19. November avled Basil d'Oliveira. Svenska och Norska läsare behöver en liten kort historik. Han föddes i Cape Town år 1928, 1931 eller 1935. Man vet inte riktigt därför att han påstod sig vara yngre än han var för att bli uttagen i landslaget. Men inte det Sydafrikanska utan det Engelska.

d'Oliveira var nämligen Cricketspelare. Han var en av världens största. Men i sitt hemland fick han aldrig möta de bästa spelarna. Helt enkelt därför att han var vad som på den tiden kallades "Cape Colored", en färgad (=halvblod) person från Kap-provinsen. Den folkgruppen är ganska stor, nästan lika många som de vita, och de talar Afrikaans. Men i Apartheidsystemet var de "Non-Whites". Det spelade inte någon roll vilka resultat som Basil d'Oliveira producerade i "Coloreds League Cricket". Han fick inte spela med de vita.

År 1960 samlade man in pengar i den färgade befolkningen för att han skulle kunna emigrera till England där han snabbt gjorde karriär. 1965 blev han Engelsk medborgare och fast på det Engelska landslaget. Med tiden spelade han 44 Testmatcher för sitt nya hemland.

Nu kommer vi fram till "The Oliveira Affair" som kom att påverka hela den Engelsktalande världens inställning till Sydafrika. Det blev en vändpunkt av mycket större dignitet än till exempel massakern i Sharpeville. Och den hade en avgörande betydelse för att SydAfrika kom att uteslutas ur världens idrottsgemenskap.

Situationen var den att på våren spelade England mot Australien om "The Ashes". En matchserie om 5 stycken 5-dagarsmatcher. Och Oliveira avgjorde det hela till Englands favör genom en makalös Inning i den sista matchen. Därmed var han given i det Engelska landslag som skulle resa till SydAfrika för att spela en serie Testmatcher. Matcher som hela SydAfrika väntade på. Därför att då skulle "Springboks" bevisa att man var världens bästa landslag.

Samtidigt lät den SydAfrikanska regeringen förstå att man inte ansåg att en "Non-White" skulle spela med i det Engelska laget. Det var nämligen så att sådana inte bara var uteslutna från att delta i "Springboks". Besökande lag fick inte heller ha färgade spelare. Vilket gjorde att lag som Pakistan, Indien, Sri Lanka och West Indies inte turnerade i SydAfrika.

Och den Engelska lagledningen "vek sig". Man tog inte ut Basil d'Oliveira, trots att en spelare som just hade avgjort "The Ashes" med ett monumentalt spel givetvis borde vara självskriven. Men ganska snart tackade hans ersättare nej med hänvisning till skada (något som sedan dess varit obevisat). Och England nominerade d'Oliveira i truppen. Antagligen efter politiska påtryckningar.

Det som då hände var att Sydafrikas Premiärminister Vorster avlyste hela Cricketturnen. Till stor irritation för den SydAfrikanska publiken. Ett beslut som alltså inte var populärt ens på hemmaplan.

Resten av världen "gick i taket". Detta blev den berömda "droppen". Där och då - sommaren 1968 - vände världens tolerans mot det SydAfrikanska systemet inom idrotten. SydAfrika blev utkastade från Internationell Cricket och senare samma år uteslutna från Olympiska spelen. En nära nog världsomfattande idrotts- och kulturbojkott börjar här .....

Efter en lysande karriär fortsatte Basil d'Oliveira som Cricketkommentator, Journalist, Författare, Poet och en massa andra ting. Hans "karriär efter karriären" blev minst lika stor som hans egentliga karriär. Och år 2000 blev han nominerad som en av SydAfrikas 10 största Cricketspelare genom tiderna. När England och SydAfrika numera möts i Test Matcher spelar man om "Basil d'Oliveira Trophy". Och självfallet var han en av hedersgästerna när SydAfrika år 2003 arrangerade the Cricket World Cup.

Läs även andra bloggares åsikter om apartheid, rasism, demokrati, cricket, sydafrika

Några nyhetskommentarer.

2011-11-01T17:55:00.001+01:00

Greklands kris
Den pågående krisen illustrerar hur stor skillnad det är mellan "vanligt folk" och "politruker". Den Grekiska regeringen har fifflat med sin bokföring för att få komma med i Euron. Detta är bevisat med all önskvärd tydlighet. Samtidigt har hela det "vanliga gänget" med de stora revisionsbyråerna gått igenom Greklands räkenskaper på uppdrag av EU. Utan att på något sätt upptäcka eller rapportera att Greklands räkenskaper var ett rent bedrägeri. Antagligen därför att detta var det resultat som EU:s ledare önskade få från denna revision. Därför att man var så kåta på att "få in" Grekland i Euro-systemet.

Resultatet är att Greklands politiker framstår som skurkar medan EU:s ledare framstår som förförda oskulder. Medan inte någon kritiserar dem som har kontrollerat räkenskaperna.

Nu närmar vi oss den punkten när Europas befolkning ser på Greker som skojare, bedragare och latsabbar. "Släng ut dem" är budskapet. "Varför skall vi betala för att deras politiker mutar centrala väljargrupper med förmåner som man inte har råd med" är ett annat budskap. Medan kritiken mot dem som har släppt in Grekland i Euron är i det närmaste obefintlig. Och EU-motståndarna vädrar morgonluft.

Drevet Går
Den senaste månaden har vi upplevt ännu ett "drev" där blodtörstiga journalister luktat blod. Och det är inte vilket blod som helst - den här gången har man luktat kronprinsblod. Sossarnas partiledare herr Juholt har bevisat att han har väldigt begränsad känsla för vad "som går hem" hos "folk flest". Han har i vanlig ordning inte brutit mot några som helst regler. Däremot har han bevisat att han har väldigt dålig känsla för vad som kan beskrivas som en normal moraluppfattning.

Vilket självfallet är trist därför att Sverige inte bara behöver en bra regering. Landet behöver också en bra opposition. En opposition som kritiserar regeringen på sakliga grunder och som lägger fram konstruktiva alternativ.

Dess värre består oppositionen i huvudsak av två ting. För det första kritiserar man regeringen i enkel slagordsform. Man kritiserar den till och med för en mängd reformer som i verkligheten startades under den förra sosseregeringen. För det andra slänger man ur sig mängder med förslag på goda reformer utan att över huvud taget fundera över kostnader eller konsekvenser. Det är alltså inte politik utan slagord som utgör oppositionen. Medan herr Juholt reser landet runt och ber om ursäkt för att han inte inser vad som ingår i normal moral.

Den gamla socialdemokratiska ekonomiska politiken från Wigfors, Sträng och Hjalmar Mehrs dagar är totalt bortglömd. Den som innebar ungefär som följer: "Vi skall vara försiktiga med skattepengarna därför att det är pengar som folk har jobbat ihop och som de förväntar sig skall gå till goda ting som barnbidrag, socialbidrag, sjukkassa och äldreboende."

Samtidigt har media kämpat hårt för att få i gång ett drev mot Calle Bildt och hans inblandning i Lundin Oil. Men "folk flest" verkar inte tända på detta. Så Calle sitter nog säkert i sadeln. Och precis som när det gäller alla andra drev kan man undra över vad som styr. Självfallet är Calle Bildt en "artontaggare" i jämförelse med "Åsa-Nisse" Juholt.

Men när man kritiserar Calles styrelsepost så borde man också i samma andetag ägna sig åt lite självkritik inom "Rörelsen". Det är nämligen så att en av de största aktieägarna i Lundin Oil är just Socialdemokratin. I form av LO. Och om det är omoraliskt av Calle Bildt att sitta i Lundins styrelse så måste det rimligen vara omoraliskt av LO och Socialdemokratin att investera i Lundin.

Libyen
"Vi" har vunnit kriget i Libyen får vi veta. "Vi" håller på att vinna kriget i Afganistan är ett annat budskap. "Vi" har vunnit kriget i Irak ett tredje. Vi välkomnar revolutionerna i Tunisien och Egypten är ett fjärde budskap. Medan verkligheten är att de här krigen och revolutionerna över huvud taget inte är avslutade. Det som pågår sedan regimen har fallit är en inbördes kamp mellan olika "movements". Och det avgörande budskapet från massorna som firar segern är att "Gud är stor".

Vad detta betyder för framtiden återstår att se. Men länder där Gud är större än människan har en dålig "track record" i Donkeymans ögon. Oavsett om den lokala Guden råkar heta Gud, Jahve, Allah eller något annat.

Som en tjuv om natten

2011-10-27T20:00:00.001+02:00

En vacker Augstikväll på sent -80-tal 20 år sedan var Donkeyman Chief på timmerbogseraren "Kämpe". Vi hade hämtat ett släp i Bergkvara, så hade vi kopplat fler ramar i både Oskarshamn och Västervik. Resan genom Smålandsskärgården och upp genom Stockholms skärgård hade gått snabbt. Utanför Svartlöga kom en liten tankbåt ut ifrån bunkerstationen i Kohlsvik och vi bunkrade dieselolja under gång. Och utanför Ålandet hämtade vi de sista ramarna som fullbordade detta 75 ramars släp som skulle till Husum.

Men sedan var det stopp. Det var inte väder till att passera det öppna havsstycket mellan Simpnäs och Singö. Alltså förtöjde vi släpet utmed klipporna längst norröver på Tjockö och gick in till Gräddö där vi förtöjde för att vänta på bättre väder.

Väderrapporten var inte allt för upplyftande. Det skulle nog dröja bortåt en vecka innan vi kunde vänta oss att få "flottväder". Alltså var det bara att ligga still och vänta. Men i slutet av Augusti är det ju Surströmmingssäsong och med en besättning som till sex sjundedelar bestod av folk från Örnsköldsvikstrakten så var saken klar. Det skall bli surströmmingsskiva. Så "trissan" Lisa dukade upp med "Röda Ulven", tunnbröd och alla tillbehör. Inklusive en myckenhet Öl och Brännvin som hade inhandlats under en expedition in till Norrtälje.

Men vi var inte ensamma vid bryggan. På vår utsida hade det förtöjt ett par fartyg tillhöriga "Grå Bolaget". Vårt skattefinansierade rederi. Och de grabbarna hade inte surströmmingsskiva. Snarare tvärtom, de var ansiktsmålade och stridsklädda. Med bistra ansikten. Där var vakt med skarpladdad k-pist dygnet runt och här rådde helt fältmässiga förhållanden. De här grabbarna var nämligen ute i krig. Någon hade sett Sovjetiska soldater och u-båtar ute vid Söderarm och då rådde det full mobilisering. "Fi" var i Sverige.

Med jämna mellanrum gick vi ut på däck och lade av en rejäl "Surströmmingsrap" och erbjöd den bistre vakten en slurk öl men denne tackade nej. Ungefär som en principfast tennsoldat förväntas göra. Och befälet såg med ogillande blickar mot "timmerbusarna" från Lappmarken. Som inte var ett dugg imponerade av det förestående fältslaget. Man drog sig inte heller för att markera vad man ansåg om surströmmingslukten.

Men här illustrerades ett av problemen med U-båtsincidenterna. Det var gamla kärringar och pensionerade överstar som såg u-båtar och soldater hemmahörande hos "fi". Medan skärgårdsbor, sjömän och andra som kontinuerligt vistades ute i skärgårdarna aldrig såg något som helst. I vart fall inte några Sovjetiska aktiviteter. Däremot hade vi upptäckt att en av skärgårdens allra största mytomaner (som Donkeyman inte tänker namnge här) med jämna mellanrum såg både det ena och det andra. Som inte någon annan såg.

Kort sagt de sjöfarare som vistades utmed kusten dygnet runt, året runt trodde inte riktigt på u-båtshysterin.

Något år tidigare hade "Kämpe" blivit "shanghajad" av samma "Grå Bolag" för att täcka igen inloppet till Töre uppe i Norrbotten. Man lade helt enkelt ett timmersläp tvärs över farleden. Och då kan i vart fall inte någon u-båt passera både ut eller in. Därefter släppte samma "Grå Bolag" en mängd bomber inne i fjärden.

Inte f****n kom det upp någon u-båt.

Däremot kom det upp en väldig massa död fisk. Närmare bestämt siklöja. Knektarna bombade nämligen löjbottnarna där Siklöjan leker och producerar "Kalixlöjrom". En rätt som i dag är skyddad av EU på samma nivå som Champagne, Parmaskinka och liknande. Men redan på den tiden var varje form av entrepenörverksamhet till sjöss där uppe noggrannt kontrollerad. Och tillstånd till sprängning var nästan omöjligt att få. Men sådant imponerade inte på "Grå Bolaget". Som till slut lät meddela att u-båten hade slunkit ut - rakt igenom ett spärrande timmersläp. Medan fiskarna i Norrbotten klagade och grät över ett ödelagt fiske. Och naturvårdarna var helt chockade.

Och nu i dagarna är det 25 år sedan som "Whiskey on the Rocks" uppenbarade sig. I form av U-137 som bevisligen stod långt uppe på grund inne i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård. Och Svenska Dagbladet gjorde härom dagen ett stort scoop när man avslöjade att det fanns en hemlig militär farled in i Gåsefjärden. En farled som U-137 skulle ha följt men missat en babordsgir. Det som Donkeymans husorgan sedan 50 år tillbaka inte upplyser om är att farleden har ett djup av 6 meter och att en u-båt av Whiskyklass behöver 5,5 meter - I YTLÄGE. Att dyka är givetvis helt otänkbart.

Verkligheten är att u-båten hade gått i ytläge i två timmar. Med tända lanternor och på drift med kraftfullt bullrande dieselmotorer. Skulle man ha kommit som "en tjuv om natten" och smugit sig in på Svenskt vatten borde men rimligen ha gått i u-läge. Och om man gick i ytläge borde det ha varit med släckta lanternor och på ljudlös eldrift.

Verkligheten är ännu värre. Även om den inte passade den tidens militärer. Bara en fullständig id***t skulle ha gått in i Gåsefjärden med en sådan u-båt. Skulle man inte ha gått på grund så hade man ändå inte kommit särskilt mycket längre. Och ännu har inte någon kommit fram med en plausibel förklaring till vad man hade där att göra. Inte f****n smyger man in med en u-båt bara som turist. Självfallet har man ett ärende. Och inte f****n bullrar man på med så god fart att man kör helt fast så man inte kan ta sig därifrån, i vart fall inte när man räknar med att ha någon halvmeter under kölen.

Men Ryssarna påstår att det var felnavigering. Och det är faktiskt möjligt. Lägger man en linjal på sjökortet så går det faktiskt att dra en helt rät kurslinje ända utifrån öppet vatten och rakt mellan kobbar och skär ända till den plats där u-båten gick på grund. Vittnen har hört dieslemotorerna bullra länge och väl när de har försökt att ta sig loss. Men det gick inte och de upptäcktes på morningen av några fiskare.

Det har också omvittnats att u-båten hade kommit in ifrån Nordsjön och passerat de Danska sunden samma kväll. Donkeyman tror personligen att de hade varit på ett eller annat uppdrag där ute, det vill säga någon övning. En övning som antagligen hade avlöpt väl och nu var det sista natten ombord innan man kom "hem" till Klaipeda. Vad gör Ryssar i ett sådant läge? Jo, de "drar ut korken" och festar. Varvid någon underordnad officer har vakten. Så hamnar man på helt galen kurs och upptäcker inte det hela förrän det säger krasch och man står fast på land. Antagligen visste man inte över huvud taget vilken position man hade. Och när man fått det klart för sig så var det inte något trevligt "tillnyktrande" för de högre officerarna.

Det är vad Donkeyman tror.

Sedan är det en annan sak att det antagligen också fanns "riktiga" u-båtskränkningar i de åren. Men de allra flesta larm var av en helt annan natur. Precis som det är en annan sak att just U-137 passade den tidens försvarspolitiker alldeles utmärkt. Och man utnyttjade händelsen till max.

Läs även andra bloggares åsikter om ubåtar, u-137

Jubileum

2011-10-16T17:58:00.001+02:00

Donkeyman har firat flera ting den här helgen.

För det första har han årets första sammanhängande semester (ferie) som varar från torsdag kväll till tisdag morgon. En ferie som han tillbringar i Stockholm. Resa med "Foppa Airlines" ned från Ö-vik på fredag förmiddag och åter med samma eminenta bolag på måndag "lunch time". Sedan blir det veckan i Husum och tillbaka till Tromsø efter nästa helg. För tre år sedan "trappade Donkeyman ned" - resultatet är att han jobbar mer än någonsin. Denna sommar har det varit tre dockningar och tre klassförnyelser. Som alla har rotts i hamn trots en mängd problem.

För det andra så har han deltagit i en enormt festlig "Reunion" som var en del av ångfartyget "Blidösunds" 100-årsjubileum. Ett fartyg som Donkeyman en gång i tiden var helt central i att rädda till eftervärlden. Det nuvarande "Blidösundsbolaget" hade samlat ihop en mängd "oldtimers" som jobbade ombord på -70 och -80-talen. Vilket ledde till en fantastiskt trevlig kväll där Donkeyman mötte massor av folk han inte träffat på 10-20-30 år. En höjdarkväll helt enkelt. Hatten av för min gamle eldare Göran Ahlqvist (som numera är VD i firman) för att han fixade detta. Han får en liten poäng i himlen från mig för den saken.

Och vilken "reunion" det var. Massor med folk som man har jobbat ihop med dag efter dag i åratal men som har drivit åt andra håll i livet. Synd bara att tiden var så kort. Vad är ett 6-timmars arrangemang i det sammanhanget. Det borde ha varit en hel helg. Men sådant har ju inte dagens stressade människor tid med.

Givetvis inramas ett sådant evenemang i groggarnas glada radda så det blev en sen kväll. Och en seg morgon i dag. Men det gick att åtgärda klockan 11 när Ölklockan slog i Stadshustornet. Fast mer om det senare.

För det tredje så kunde Donkeyman också fira 40-årsjubileum som maskinist. Det var nämligen så att en kväll i mitten av Juli år 1971 så kom de unga däckarna Janne och Göran över till "Mariefred" där Donkeyman var eldare. Budskapet var att komma över och diskutera jobb som maskinchef ombord. Något en snart 22 år gammal eldare givetvis var interesserad av. Det var ju då som nu brist på folk men på den tiden kunde man bristmönstra. Det vill säga "mönstra tills det behörig kan anskaffas" - vilket var aldrig. Så efter bara några få dagar tillträdde Donkeyman som "Mäster" ombord på Blidösund. Föga kunde han då veta att där och då startade en karriär som skulle föra honom till ansvarsfulla jobb världen runt.

Och när herr Ceremonimästare Ahlqvist skapade en cirkel där de som varit tidigast ombord på "Blidan" som anställda så blev det en filosofisk fråga. Janne och Göran var nämligen "frivilliga" entusiaster som jobbade heltid - men gratis. Medan Donkeyman kom ombord som anställd Maskinchef som mönstrades på Stockholms Sjömanshus. Så striden om vem som först var anställd står nog mellan Donkeyman och herr kapten Christer Ander. Men när det gäller vilka som var först ombord på heltid så är det solklart - det var Janne , Göran och Niklas.

Men helgen har också inneburit ett fjärde jubileum. Denna Söndag har Donekyman firat sin 62-årsdag. Ett firande som för övrigt fortfarande pågår. Firandet har föregått i all stillhet (och ensamhet) på krogen. Donkeyman travade bort till den gamla hederliga stamkrogen "Pelikan" där han intog en enklare 4-timmars lunch. Som just nu avslutas med ett par "efterpilsner" och Internetsurfing på "Blå Dörren". Sedan blir det antagligen kväll och samling inför morgondagens resa till Ö-vik.

Så kan Donkeyman också fira ett femte jubileum. Bland moderns kvarlåtenskap finns nämligen dagböcker. Som visar att familjen besökte krogen "Port Arthur" till lunch den 16.Oktober i nådens år 1951. För att fira det då tvååriga barnets födelsedag. Och "Port Arthur" är samma ställe som "Pelikan". Så kan man också filosofera kring att det var ett stort ögonblick när en fattig droskchaffis som fadern var spenderar krogen på familjen. Det var långt mellan gångerna när man ansåg sig ha råd med sådant. Så när Donkeyman var på "Pelikan" i dag var det alltså 60 år sedan det första besöket där.

Med så mycket jubileer så måste givetvis allt firas i god ordning. Men Donkeyman var inte så sugen efter gårdagens ovationer. Alltså blev det mer dricka än äta. Detta är i vart fall ett foto som visar Donkeymans förrätt: Det som den trogne läsaren ser är en äkta Svensk SOS (Smör, Ost och Sill) med en pava pilsner och en stor sup (Bäska Droppar för kännedom). (Klicka på bilderna för större bilder).

Därefter hoppade man över varmrätten och ersatte den med ännu en pilsner. Och så en Strega. Och så en Punsch. Men så slog hungern till och han klämde en Äppelpaj med Vaniljglass tillsammans med en Calvados. Varefter den andra desserten ut så här:

Det som läsaren ser är en riktig "Bondgrogg" bestående av en sexa "Eau de Vie" och Sockerdricka. Samt lite is.

Men hela helgens största behållning var ändå den här damen (alla andra får ursäkta):

Tänk att få träffa min gamla eldare Rebecca Fors igen efter 25 år. Hon som blev riktig koleldare och inte bara hade det som en kort ploj utan faktiskt stod och skyfflade kol på "Blidösund" i 8 (åtta) år. Och Rebecca var inte någon stor muskeltjej. Hon var tunn och smal men vältränad. Men hon hade också tekniskt huvud och förstånd långt över det vanliga. Hon arbetade inte mot naturlagarna. Hon lärde sig blixtsnabbt att koleldning enbart och allena handlar om teknik.

"Becca" förfinade tekniken ut i fingerspetsarna. Hon jobbade många gånger 18-timmarsvakter utan att en svettdroppe trängde fram i pannan. Trots att det krävdes slaggning under full fart i sjön, trots att det krävdes nattliga nödreparationer av både det ena och det andra, trots att det var usla koll (tidvis eldade vi med den Polska fosterjorden), trots att det inte fanns pengar till något som helst - vi hade usla roster, usla verktyg, läckande kondensor, läckande allt annat - men båten gick. Tack vare hårt arbete och intelligenta "permanenta provisorier".

När det skulle krypas inne i pannan för att knacka pannsten så var hon som en ål mellan eldrör och tuber. Och hon var noggrann till det plågsamma. Allt - absolut allt - skulle väck innan hon gav upp och krälade ut ur manhålen. När Donkeyman påpekade att det var bra nog så var det inte bra nog åt Rebecca. "Det är jag som eldar och det är jag som skall jobba extra om det inte är rent". Slutdiskuterat.

Alla de åren jag jobbade med Rebecca var en ren glädje. Hon kunde ha gjort en lysande karriär som sjömaskinist och inspektör. Men hon valde musiken - OCH DÄR ÄR HON ÄNDÅ BÄTTRE. Helt ofattbart. Fy för fanen vilken glädje det var att få träffa Rebecca igen efter så många år. Och vi kramades hela kvällen, stod och grät tillsammans, och snackade om alla motgångar som med tiden har förvandlats till "goda historier". Oj, oj, oj vad vi jobbade för att få den båten från A till B genom åren. Jag har i efterhand haft många "högerhänder" i form av 1:e maskinister, "junior superintendents" och andra men än i dag som 62 år gammal har jag aldrig upplevt att ha en så pålitlig och idérik "högra hand". Skulle hon behöva jobb skulle Donkeyman inte tveka en sekund - hon åkte in som assistent direkt, även om det numera enbart gäller motorfartyg. Så tekniskt begåvad är hon.

Det var kvällens verkligt stora behållning att få träffa henne igen - alla andra får ursäkta. Även om jag kunde skriva lika långa utläggnignar om många fler.

Terroristen

2011-10-05T16:32:00.000+02:00

Hela sensommaren och hösten har präglats av den nye Skandinaviske terroristen och hans gärningar. En jättebomb liknande den som Timothy McVeigh smällde av i Oklahoma City för 16 år sedan. Driven av ett oresonligt hat mot dem som styrde hans samhälle. Vilket var samma drivkraft som Anders Behring Breivik hade när han smällde av sin bomb vid Regeringskvarteret i Oslo. För att sedan ta sig till Utøya och slakta eliten av ungdomar hos "Arbeiderpartiet", det parti som varit statsbärande i en hel evighet.

Men terrorister och attentatsmän har alltid funnits inom politiken. Med olika målsättningar. Man kan "bunta ihop" dem i några olika inriktningar.

De som vill ändra samhället. De anser att samhället som de lever i har stora fel och terrorismen skall ha en sådan verkan att man skapar grunden till en förändring. I den här gruppen kan vi placera till exempel vänsterns terrorister och anarkisterna. Men också yttersta högerns terrorister. Palmemördaren kan antagligen också fogas in i den här gruppen.
De som har religiösa motiv. Man anser att det samhälle som existerar är ogudaktikt och vill genom terrorism förändra samhället till något mer "Gudaktigt". Här har vi till exempel de islamistiska terroristerna men också en del Amerikanska "tokskallar".
De som har nationalistiska motiv. Man anser att det egna landet är ockuperat av andra och önskar genom terrordåd påverka utvecklingen mot en frigörelse. Här har vi till exempel IRA, ETA och en mängd andra "movements". Men också de Sionistiska terroristerna från 1940-talet. Som veterligen är de enda terrorister som har lyckats med sitt uppsåt.
De som har rasistiska motiv. Man hatar en eller annan folkgrupp. Genom terror önskar man få dessa att flytta ifrån det egna området. Här har vi sådana som den Svenska "Lasermannen" och ett stort antal andra. Bland annat de "movements" som härjade i det forna Jugoslavien för inte så många år sedan.
De rena "tokskallarna". Som ofta är vad man kallar för "Rättshaverister". En sådan bombman hade vi i full sving i Sverige för si så där 25 år sedan. Men dit tycker jag nog att man kan räkna både "Oklahomabombaren" och "Oslomannen". Att försöka läsa in långt gående politiska motiv hos de här personerna tycker Donkeyman är att ge dem alldeles för stor heder och ära.

Vi har genom de senaste månaderna fått reda på en hel del runt "Oslomannens" tankevärld. Donkeyman har också tagit sig besväret att läsa igenom hans så kallade "Manifest" som är en skrift i tegelstensformat. Och som är ungefär lika rörigt och oläsligt som "Mein Kampf" skrivet av en annan snurrskalle för 85 år sedan. Detta är summan av "Oslomannens" tankar:

Konspiration. Den Europeiska Eliten och de Muslimska ledarna samarbetar i en gigantisk konspiration för att ödelägga den Europeiska kulturen och traditionen. Detta i huvudsak som ett resultat av utpressning för att garantera försörjningen av olja till Europa.
Undergång. Den Europeiska kulturen och traditionen är på grund av denna konspiration på väg mot sin undergång. Det enda som kan rädda den är en revolution.
Demokrati. Det demokratiska systemet har bevisat sin oduglighet. Det enda som kan rädda civilisationen är att en liten elit (som han själv är en del av) tar makten. Denna insikt ger honom också rätt att genomföra "militära kampanjer" för att bereda grunden för en sådan revolution.
Nationalism. EU är den stora fienden som gör det möjligt att ödelägga Europas kultur och tradition. Europas stater skall var och en för sig styra sin framtid utifrån sina egna förutsättningar.
Sionism. Staten Israel och det Judiska folket är bärare av kultur och tradition i ett i övrigt barbariskt MellanÖstern. Den klassiska Anti-semitismen hos nationalistiska kretsar har ersatts av ett hat eller åtmindstone en skräck för Muslimer.
Nostalgi. Det Europeiska samhället har utvecklats i en felaktig riktning. Den Elit som skall ta över ledningen skall "vrida tillbaka" klockan till en mycket lyckligare tid.

Nu är ju inte Breiviks världsbild så helt ovanlig och udda som man vill att vi skall tro. Diskussionen om Judiska världskonspirationer är död. Lika död som diskussionen om Negerns lättja och oduglighet. Detta har ersatts av diskussionen om den Islamistiska världskonspirationen. I modern tid är det i stället det "Muslimska Problemet" som är ett dagligt tema bland "vanligt folk" till exempel på Fikarummet, på Rökpausen och på Sjappet.

Ett bra exempel är den eftermiddag som "Oslomannen" slog till. Donkeyman befann sig på en pub i Tromsø. En pub som befolkas av "folk flest" och plötsligt flödade muslimhatet för fulla muggar. Det var i startskedet innan man visste vem som var gärningsmannen. Donkeyman å sin sida sade att "Hoppas för f***n att det är en Norrman". Ett uttalande som "inte föll i god jord". Varvid Donkeyman flyttade sig över till en annan Pub som befolkas av en mer utpräglad "intellektuell" publik. Där också tongångarna var lite mindre bastanta. Ett annat bra exempel som totalt har tystats ned är att några personer med "muslimskt utseende" blev "bankade" på allmän plats i Oslo strax efter sprängningen.

Ser vi till Palmemordet kan vi se en annan parallell. Som man inte vill se i dag. Den gången var ungefär halva Svenska folket Sossar och älskade Palme. Men den andra halvan hatade honom. Man såg Palme och Sossarna som landsförrädare som hotade Sveriges existens. Vilket antagligen är skälet bakom det mordet. Breivik å sin sida såg Arbeiderpartiet som de stora förrädarna. De som förstörde Norge och lämnade ut landet till islamisterna. Att slakta deras ledande ungdomskader på Utøya skulle radera ut dessa och hindra partiets återväxt.

Däremot ansluter jag mig inte till den analys som ger skulden för Anders Breiviks agerande till FrP, SD eller liknande partier. I konsekvensens namn bör man i så fall ge skulden för vänsterterroristerna till SV, V och liknande partier. Och jag vill påminna om att för bara 20 år sedan fanns det ganska många som väntade på revolutionen. Och som var fullt beredda att skynda på händelseförloppet genom att lägga en bomb på lämplig plats. Jag var själv bekant med ett par som tyckte att man gagnade världskommunismen genom att spränga MacDonalds på Sveavägen i luften. Vilket enbart skapade vrede, irritation och motverkade sitt syfte.

Donkeyman tror att sådana som Breivik, Lasermannen, Malmöskytten, Oklahomabombaren och liknande helt enkelt är ensamma knäppskallar av precis samma kaliber som den rättshaverist som bombade Skattehuset och försökte mörda diverse skattesnokar och andra högre tjänstemän. De här personerna har inte någon "movement" att ansluta sig till. Det finns inte något parti eller någon ideologi som passar deras tankevärld. Därför är de inte heller en produkt av någon ideologi, något parti eller någon "movement".

Däremot har rasismen i samhället ändrat ansikte. Vi har inte längre den klassiska rasismen som baseras på etnisk tillhörighet. Nu är det en rasism som är kulturellt och ideologiskt betingad. En rasism som i viss grad påminner om den allmänt spridda Norska rasismen - där folk från nästa fjord eller dalgång är odugliga idioter och folk från en annan ända av landet är ännu värre. (För att inte tala om utlänningarna).

Det som är viktigt när det gäller terrorister är enligt Donkeyman att vi inte får låta dem vinna. Engelsmännen behandlade den Irländska terrorismen på ett helt riktigt sätt när den stod på sin höjdpunkt. Samhället lät sig inte påverkas. Däremot vidtog man polisiära åtgärder för att hindra nya terrordåd. Men de åtgärderna inskränkte inte friheten för "vanligt folk". Dess värre har inte Västvärlden låtit sig inspireras av det Engelska föredömet från den tiden.

Genom att stifta speciallagar, genom att anlägga inrättningar som Guantanamo Bay, genom att åsidosätta rättssäkerheten har Västvärlden visat att man är inte ett spår bättre än terroristerna själva. Och genom att låta denna "Security" genomsyra samhället så låter vi terroristerna få precis som de vill. Vi låter dem vinna. Och vi inspirerar till nya terrordåd. Fast nästa gång är det kanske inte någon knäppskalle utan en del av en "riktig" organisation.

Slutligen har Donkeyman en liten fundering:

Vem tar hand om Anders Breiviks gamla mamma? Som är totalt oskyldig till detta. Har hon rätt att minnas sin son som han var för 15 år sedan när han var en ungdom i mängden?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, terrorism

Omgiv

2011-09-24T11:04:00.000+02:00

Nu är partierna på bägge sidor av "Kölen" i full sving med att organisera sig inför nästa val. I synnerhet de små partierna som balanserar på 4% gränsen, dvs (v), (c), (kd) i Sverige respektive (sv), (sp), (v) och (krf) i Norge visar alla aktivitet. Allt för att säkra en framtid "över strecket" vid nästa val. Donkeyman måste här och nu erkänna att han skulle inte se det som någon förlust om hela det här gänget ramlade ur parlamenten, gärna i släptåg med Sverigedemokraterna.

Åtgärderna är att byta ledare och bestämma den politiska inriktningen inför framtiden. Den tiden när ett parti hade en politisk ideologi som man sedan försökte "missionera" för hos väljarna är förbi. Nu väljer man politisk linje utifrån vad som kan tänkas ge bäst utdelning vid nästa val. Och det finns många strategiska möjligheter som skall övervägas av diverse experter och "spin doctors".

Skall vi se till Sverige så har alla tre småpartierna en stor spännvidd internt.

Vänsterpartiet (v) innehåller allt från missnöjda pragmatiska sossar, övervintrande Sovjet- eller Kinakommunister till rena revolutionsromantiker. Centerpartiet (c) innehåller allt från "gröna vågare" och bönder till den urbana "Stureplanscentern". Medan Kristdemokraterna (kd) innehåller allt från extrema bokstavstroende frimicklare till moderna tiders poppiga statskyrkoanhängare. Det säger sig självt att det är inte lätt att finna en gemensam linje och inriktning i så breda spekter. Å andra sidan spelar det inte någon större roll vem som leder (kd). De har passerat sitt "bäst före" - datum och kommer att sakta men säkert "nullificeras".

När det sedan förekommer ideologisk rörelse hos de "stora" partierna är det inte helt orealistiskt att räkna med att den ideologiska kartan blir förändrad till nästa val. Det parti som tycks hålla "stadig kurs" i högerfilen av politikens mittfåra är Moderaterna (m) medan Folkpartiet (fp) håller på att cementera en position på högersidan av (m) där man antagligen önskar att fylla ut det vacuum som (m) lämnade efter sig när firma Reinfeldt / Schlingman / Borg justerade partiets kurs mot mitten inför valet 2006. Uppenbarligen ser (fp) också en möjlighet att attrahera samma väljare som Sverigedemokraterna (sd) gör. Miljöpartiet (mp) slutligen har efter skiftet av "språkrör" klart markerat att man i många frågor önskar samarbeta med "Alliansen". Det "Röd-Gröna" samarbetet har som bekant havererat.

Vart Socialdemokraterna (s) är på väg är inte så gott att säga. I grunden kan man beskriva dem som tre partier. "De Pragmatiska" - "De Nostalgiska" och "De Ideologiska". Pragmatikerna dit Göran Persson definitivt måste räknas har kastat av sig det socialistiska arvet. De önskar utveckla samhället med utgångspunkt i dagens existerande samhälle, inte med utgångspunkt i ett drömsamhälle som inte finns. Nostalgikerna vill vrida tillbaka klockan till en tid när allt var mycket trevligare, allra helst vill man tillbaka till 60-talet och Betongsossarnas tidevarv. Det verkar som om Ayatollah Juholt företräder den linjen. Medan Ideologerna slutligen önskar en renodlad Socialistisk politik med utgångspunkt i de gamla Skrifterna. Skulle Ideologerna komma att styra partiet är det definitivt dåliga nyheter för (v). Medan Nostalgiker och Pragmatiker lämnar ett område öppet för dem.

Centerpartiet har genom sitt partiledarval definitivt lagt ned tankarna på att bli ett intresseparti för "landsbygden". I stället siktar man mot att bli ett liberalt urbant parti, dvs Stureplanscentern kommer att dominera. Något som jag tror är ett fatalt taktiskt misstag.

Vänsterpartiet slutligen står inför en partiledarstrid som antagligen också blir en ideologisk strid. Partiet har i stor utsträckning fungerat som en intresseorganisation för offentligt anställda. Kryddat med "Klasskampretorik". Både (s) och (v) talar i starka ordalag om att få slut på "Barnfattigdomen", vilket i klartext innebär att få slut på all fattigdom eftersom fattiga barn normalt sett har fattiga föräldrar.

Vilket självfallet för tankarna tillbaka till "The Good old Days" när (s) byggde Folkhemmet och förvandlade den svältande Arbetarklassen till en ganska nöjd Medelklass. Och det är väl här som problemen ligger hos bägge partierna. Enligt ideologerna hos Sossarna finns det 1,2 miljoner fattiga i Sverige. Vilket innebär arbetslösa, sjuka, utförsäkrade och andra som på ett eller annat sätt har hamnat "Utanför". Alliansen talar om "Utanförskap" vilket är en ganska målande beteckning. Problemet är bara att Sveriges totala befolkning är 9,4 miljoner. Vilket innebär att med Sossarnas egna siffror finns det 8,2 miljoner som inte är "Fattiga" eller "Utanför".

Det var Karl Marx som skapade teorin om "Klasser" i samhället. Med den tanken att de olika klasserna hade gemensamma intressen. Det rådde alltså intressemotsättningar mellan de olika klasserna. Men även på den tiden var de som stod "Utanför" en liten minoritet. Den stora mängden var "Arbetare" som i stort sett hade gemensamma intressen med "Lägre Tjänstemän". "Högre Tjänstemän" och "Överklass" var åter en liten minoritet. När det blev allmän rösträtt så vann också det parti som tillvaratog "Arbetarna" och deras intressen varje val. Helt enkelt därför att man var intresseorganisation för en absolut majoritet av samhället.

Marx klassteori gäller än i dag. Med den skillnaden att klassfördelningen är annorlunda än då. Vi har de som står "Utanför" som utgör en liten minoritet, enligt Sossarna själva mindre än 15%. Den absoluta majoriteten utgörs av "Medelklassen" som inkluderar alla Arbetare och Tjänstemän. Medan "Överklassen" fortfarande är en helt liten minoritet. I dag vinner man inte några val om man inte tillvaratar "Medelklassen" och dess intressen. Vilket uppenbarligen vare sig (s) eller (v) förstår. Men är något som (m) och (fp) har begripit.

Det finns inte något som "Medelklassen" är mer rädd för än att "ramla över kanten" och hamna "Utanför". Det som lönar sig politiskt är alltså att se till att det finns effektiva "livlinor" för dem som av något skäl hamnar nära kanten. Och det är också en del av retoriken från (s) gentemot Alliansen att denna försämrar dessa "livlinor". Medan Alliansen å sin sida genom bland anant "Jobbskatteavdragen" har förbättrat "Medelklassen"s villkor dramatiskt. Betydligt mer än vad någonsin Facket har klarat av genom förhandlingar. Sedan kan man ju fundera över om den som behöver "livlinor" för att uppehålla sin levnadsstandard inte egentligen har hamnat i "Utanförskap".

Vänsterpartiet har alltså i praktisk politik blivit ett intresseparti för offentligt anställda medan man i retoriken är ett parti för dem som står "Utanför". Den ekvationen går inte ihop. Vilket också väljarna har upptäckt. Personligen tror jag att (v) måste kasta helt och hållet loss från det "Röd-Gröna" tänkandet och bli ett intresseparti för dem som står "Utanför". Då kan partiet växa. Annars åker man ut ur Riksdagen vid nästa korsväg.

De andra partierna kommer ganska säkert att låta nästa val bli ett slag om just "Medelklassen". Helt enkelt därför att utan dess stöd vinner man inte några val. Skiljelinjen kommer att gå mellan metoderna (s) och (sd) kommer att gå in för "livlinor" medan (m), (c) och (fp) kommer att gå in för att förbättra villkoren för "Medelklassen" så att man klarar sig själva. Medan (mp) slutligen kommer att vilja ha både - och. De som redan står "Utanför" kommer att ha ganska lite att hämta hos någondera blocket.

Vilket lämnar hela vänsterkanten "wide open" för ett reformerat Vänsterparti. Som tillvaratar intressena hos alla dem som hamnat "Utanför". Alternativet är att fortsätta att vara "Sossarna Light", något som säkert leder till partiets undergång. Varför rösta på kopian när originalet finns.

Skall vi se till hur Donkeyman ser framtidens politiska "linjal" så blir det så här:

Invandringspolitik:
(v)(kd) - (s)(m)(mp)(c) - (fp)(sd)
"Den vanliga" politiken:
(v)(s) - (sd)(mp) - (m)(kd) - (c)(fp)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, socialdemokraterna, alliansen

Rent Hus

2011-09-19T08:48:00.001+02:00

Donkeyman har fått ett antal mail som frågar om han har "smällt av" eller vad. Efter artikeln "Carpe Diem" förväntade man sig lite action på bloggen. Men han känner att det har varit behövligt med en paus från allt annat än jobb och pilsner. Men i dag är det "business as usual" igen. Här kommer nästa artikel. Häng med ......

Det har varit lokalval i Norge. Resultatet på landsbasis är välkänt. Sossar och Höger fram. Ytterkanterna i form av SV och FrP back och småpartierna i mitten ungefär som innan.

Men det har givetvis också varit lokalval i Tromsø och det valet hade onekligen ett ganska ovanligt utfall. Høyre gick kraftigt fram och alla andra backade. Och det var inte måttligt vad (h) gick fram. Hela 24.4 % som fördelades i förlust mellan alla de andra. De största förlorarna var Sossarna 13% och FrP 7.9%. Medan de andra hade någon procent back var och en.

Totalt sett innebär resultatet att plötsligt har de borgerliga tagit över byen. Med 25 mandat mot de Röd-Gröna som har 17. Ett resultat som kommer efter 12 år av Röd-Grönt styre. Men som inte på något sätt var oväntat.

Verkligheten är ju att lokalpolitik till väldigt stor del är personfixerad och är det något man kan säga om Tromsøpolitiken så är det att det har saknats färgstarka och karismatiska politiker. Och i den mån som sådana har funnits så har de hört till de små partier som i vart fall inte har någon chans att få tillsätta de verkligt "tunga" posterna.

Under Donkeymans 25 år här i byen är det egentligen bara tre av politkerna i de stora partierna som har skiljt sig ut från mängden. Först var det mångårige "Ordføreren" och Høyres ledare Erlend Rian. Efter han kom inte något som helst.

Men så ställde Sossarna upp med "Röde Herman" som var något så ovanligt som en politiker som haft ett "riktigt jobb". Han var nämligen sotare. Och avhoppad från den yttersta avgrundsvänstern hade han kommit upp till toppen i Sossepartiet. Det som var speciellt med Herman var att han syntes ute på byen. Han tog en halvliter på puben, han snackade med folk. Och han hade alltid tid att "slå av en prat" med folk, även sådana som han inte kände. Men så lämnade han och Sossarna valde att föra fram Arild Hausberg. Som har en utstrålning av "tråkmåns" utan like. Och som över huvud taget inte syns bland "vanligt folk" även om han är aldrig så mycket Sosse.

Efter Rian har Høyre ställt upp med den ena "sågbocken" efter den andra. Men detta val förde man fram Jens Johan Hjort. Som över huvud taget saknar politisk erfarenhet. Karlen är framgångsrik advokat och tidigare direktör för byens fotbollslag TIL. Men han har karisma, vilja och utstrålning. Och visade sig vara en valvinnare. Här sopade man helt enkelt "rent hus". Även Donkeyman måste erkänna att han röstade för Hjort.

Hur den framtida "Byregeringen" skall se ut vet vi inte ännu. Annat än att (H), (FrP) och (V) hade gått fram gemensamt så även FrP och V måste givetvis få ett eller annat köttben. Medan KrF sitter som en utsvulten vovve och flämtar med tungan för att få vara med i "gänget".

I det här sammanhanget måste man också kommentera Venstres omvändelse. För två år sedan stod deras unge och lovande herr Jonas Eilertsen och försvarade partiledaren som fastslog att Venstre ALDRIG skulle samarbeta med FrP. Det här valet har herr Eilertsen kommit lite närmare köttgrytorna sedan det plötsligt går bra att gå i koalition med de förhatliga FrP. Kan detta bero på att partiets hopplösa motvallskärring fru Fangel äntligen har tagit ett halvt steg tillbaka. Nu blir antagligen Venstre att precis som vanligt få mycket mer makt än partiet förtjänar. Precis som man lyckats med på riksplanet ett par gånger.

Nu är det inte bara herr Hjort som har avgjort valet. Sossarna har skjutit sig själv i foten genom att komma med särdeles impopulära förslag. Som att inlemma Tromsø i Samiskt språkområde men också att införa biltullar. Samt genom att visa en i det närmaste religiös motvilja mot varje form av privat utförande av kollektivtrafik, vård eller något som helst annat. Man har inte bara varit mot sådant - man har inte ens dragit sig för att köpa TV-reklam där man öppet hånar dem som jobbar i privata alternativ. Vidare har man visat väldigt dålig handlingkraft när det gäller att genomföra viktiga projekt. Bortsett från full barnehagetäckning. Något som enbart kunde genomföras tack vare att man svalde det sura pillret och accepterade privata barnahagar. På toppen av allt detta har man inte haft någon förnuftig talesman.

Så det var ganska givet att pendeln skulle svänga över till den andra sidan denna gång. Nu hänger det bara på herr Hjort att se till att visa handlingskraft. Och bevisa att man är bättre än "de andra". Annars kan pendeln svänga tillbaka fortare än man anar.

Hur som helst kommer vår lokala version av "The Muppet Show" att fortsätta så medborgarna får nya diskussionsämnen över kaféborden.

Carpe Diem

2011-08-20T09:56:00.002+02:00

Donkeyman har inte orkat skriva just något på bloggen denna sommar. Han har helt enkelt inte haft någon inspiration. Den försvann meddet budskap som kom just när vintern övergick till vår och Bottenhavets isar började brytas ned.

Som de trogna läsarna fått med sig har Donkeyman drabbats av dubbla katastrofer de senaste åren. Först avled samboerskan Borgny och när han sedan hittade en ny solstråle i sitt liv så släcktes också ganska snart ned i dödlig sjukdom. Läs denna artikel http://nordens-paris.blogspot.com/2010/01/minnesord-till-en-prinsessa.html

Nu har han åter förlorat en av sina närmaste. Nu var det bästa vännen genom många år - "Gulan", Gunilla Halden som fick "lägga in årorna" efter en kortare tids sjukdom. Och kvar blev bara en mängd med minnen. Samt tankar på vad som borde ha sagts och gjorts men som aldrig hanns med.

Vi träffades år 1974. Hon var kompis till några andra damer han hade träffat genom jobbet och "hängde bara med på lasset". Men vi fann tonen i stort sett direkt. Och här började en mångårig vänskap. Som var nog så intensiv under många år. Under långa tider var det i stort sett dagliga möten. På krogen, på bio, på konsert, hemma hos varandra - You name it.

Samma intressen, bägge var vad man kan kalla "intellektuella", bägge hade gigantiska boksamlingar. Bägge läste - eller snarare slukade - dagstidningarna. Med gemensamma intressen blev det också ett antal trevliga resor till olika platser, bland mycket annat en mycket minnesvärd tur med Hurtigruten. Där vi hamnade på Ølhallen i Tromsø. Föga anade Donkeyman att han sedan skulle bo i närheten av sagda hall.

Ganska snart uppförde vi oss som ett "gammalt äktepar" ute på staden. Men det blev ändå aldrig så. Trots att vi hela tiden återvände till varandra efter diverse eskapader blev vi aldrig ett riktigt par. Trots att Donkeyman inte ville något hellre. Men Gunilla tyckte inte att jag dög, hon var inte förälskad - bara väldigt "glad i". Med tiden tröttnade Donkeyman på att år efter år uppvakta henne. Det blev ett par förhållanden till ett par andra kvinnor. Men efteråt var det tillbaka till Gunilla igen. Med dagliga telefonsamtal, långa krogsittningar och en massa annat. Samma sak efter alla långa arbetsuppehåll till sjöss.

Träffarna ledde påfallande ofta till förtäring av stora mängder av våra gemensamma preferenser: Torra Rieslingviner, Henckell Trocken samt Kaffe DOM. Som gärna intogs på ett "brunt kafé" medan vi läste dagens tidningar och kommenterade artiklarna.

Med tiden flydde vi Stockholm åt var sitt håll. Hon hamnade i Helsingborg och Donkeyman i Tromsø där han flyttade ihop med Borgny. Men kontakten med "Gulan" uppehölls hela tiden. Det blev oregelbundna telefonsamtal och möten med långa mellanrum. När vi kom upp i 50-årsåldern började hon nog medge att "Vi borde nog ha blivit ett Resonemangsparti den gången för länge sedan". På senare år har kontakterna och besöken blivit fler. Döm om Donkeymans förvåning när han upptäcker att innehållet i kylskåpet i Helsingborg är nära nog identiskt med innehållet i kylskåpet i Tromsø. Samma smak helt enkelt - efter så många år.

Planen var att jag skulle resa ned till Helsingborg igen när isbrytarsäsongen var slut detta år. Men då hade hon just insjuknat och ville inte ta emot besök i det skick som hon då var. Därifrån blev hon bara sämre och vid Midsommartid dog hon. Förtärd inifrån av den ruggigaste av alla sjukdomar. Som han redan sett en kvinna ätas upp av.

Men Donkeyman visste exakt när hon dog. Hur han visste det behåller han däremot för sig själv.

Sedan dess har det bara varit sorg och elände. Eftersom Donkeyman har erfarenhet av att sörja så har han gjort detta på effektivt sätt denna sommar. Han har begravt sig själv i arbete och däremellan intagit stora mängder med Torra Rieslingviner, Henckell Trocken och Kaffe DOM. Medan han har sett på bilder och mimrat om alla de trevliga stunder som var en gång. Och det senaste mötet vid Öresunds strand. Nu återstår bara att radera "shortcutsen" på e-mail, mobilen och Skypen. Så långt har Donkeyman inte kommit än.

CARPE DIEM
En sommars funderande och mimrande har i vart fall bestämt att från och med denna den 20:e dagen i Augusti år 2011 skall Donkeymans livsstil ändras. Radikalt.

Gunilla och jag såg en gång en film som heter "Döda Poeters Sällskap". Den var så gripande och bra att vi efter att ha diskuterat filmen i flera timmar på en ölstuga bestämde oss för att se den en gång till nästa kväll. Eftersom filmen kom år 1989 så måste det vara det året som vi såg "rullen".

Grundtemat i filmen var ett citat från den Romerske diktaren Horatius (65-8 f.Kr). "Carpe diem minimum credula postero". Vilket enligt de latinkunniga skall översättas till: "Fånga dagen, lita ej på morgondagen." Och det är just detta som Donkeyman tänker göra och borde gjort för länge sedan.

Borgny och jag hade stora planer för vad vi skulle göra när vi blev gamla tillsammans. Något som inte skedde. Line Merethe och jag hade också planer för vad vi skulle göra - men först skulle ...... Vilket inte heller skedde. Gunilla och jag hade också lösa planer på diverse festliga ting, som inte heller blev av .....

Nu kommer Donkeyman att ändra sina arbetsvillkor. Det blir fortfarande mycket jobb men på helt andra villkor. Jag skall inte vara uppbunden på det sätt som jag varit de senaste åren. Nu skall det bli konserter, resor, upplevelser och en massa festligt mellan uppdragen.

Donkeyman tänker fånga var dag - därför att man kan inte vara helt säker på att man får uppleva morgondagen.

Ur led är tiden

2011-07-06T09:52:00.002+02:00

Det har skett några ting som Donkeyman förundrar sig över. Ting som han aldrig trodde han skulle få uppleva.

Vädret
Donkeyman har varit på jobb i Skelleftetrakten de två sista veckorna i Juli. Nu är han i Ö-viksområdet men blir färdig under dagen och skall resa med Nattåget till Narvik i natt. För vidare befordran till Tromsø.

Det har varit en märklig upplevelse. Sol från molnfri himmel. Trettio (30) grader i skuggan. Rena Mallorca alltså. Och tidningarnas väderprognoser var i det närmaste ofattbara. En blodröd Sverigekarta. Från Nord till Syd. Inte något blaskigt orange som antyder 15-20 grader. Nejdå. Blodrött för 25-30 och över. Med undantag för en liten stripa uppe i yttersta Lappmarken. Samt stora härliga solar inritade här och där.

Och i går var det banne mig Blodrött igen. När har något sådant skett senast, kan man undra. Donkeyman drar sig till minnes en av barndomens somrar i Tornedalen när det var så hett att folk satt i jordkällare och flämtade. Men den sommaren har man snackat om i över 50 år nu. Skall det upprepas. Låt oss hoppas.

Detta räknade Donkeyman inte med att få uppleva.

Bajen
En annan ting som Donkeyman aldrig trodde han skulle få höra talas om var att Hammarbyfansen buade åt sitt eget lag. Det är något som är så annorlunda och väsensskilt från den "Sanna Bajenandan" att det är värt en kommentar. Därför att en sak är säker - hur dåligt laget än har spelat så har man alltid stöttat dem. Som till exempel senast när de åkte ur Allsvenskan. Trots detta fick spelarna stående ovationer som tack för att de åtmindstone försökte.

Hammarbyandan har alltid innehållit: Om vi förlorar så gör vi det för att vi inte var tillräckligt bra. Men vi ger inte upp för den skull. Och att vara "Bajare" i 60 år har gjort att Donkeyman är van att förlora. Det finns ett gammalt talesätt:

"Har vi vunnit så dricker vi öl för att fira segern, har vi torskat så dricker vi öl för att dränka sorgen och har det blivit oavgjort så dricker vi öl för att vi är törstiga".

Men att klacken på Söderstadion skulle bua ut hemmalaget trodde Donkeyman aldrig skulle inträffa. Låt oss hoppas att det går 100 år till nästa gång.

River Plate
Efter 110 år i Argentinas högsta serie åkte själva flaggskeppet i Argentinsk Fotboll "River Plate" ur serien och flyttades ned en division. Supporters gick bärsärk. Donkeyman har själv varit i BA och sett flera matcher, bland dessa River Plate mot Boca Juniors. Vilket gör att Donkeyman inte förvånar sig över att supporters gick bärsärk. Däremot förvånar han sig över att en klubb som "River Plate" åker ur serien.

Det rapporteras att det var 2500 poliser utkommenderade till "Arena Monumental" före matchen för att lugna ned sinnena. Till ingen nytta. "River Plate" behövde vinna med två mål men fick bara 1-1. Detta sedan man bland annat bränt en straff som påstods vara en gåva från ovan.

Vancouver
Vancouver förlorade Stanley Cup-finalen och publiken ägnade sig åt något så Sydamerikanskt som att gå bärsärk inne i staden. Detta är inte normalt i Nordamerika. Enda gången något liknande har inträffat är förra gången när just Vancouver förlorade en Stanley Cup-final. För 19 år sedan. Så man kan lyfta på ögonbrynen lite grand.

Kravallfritt
Precis tvärtom var det på Midsommarhelgen i Borgholm. Den lilla staden på Öland med 3000 invånare brukar invaderas av ungefär 100.000 ungdomar på Midsommaren. Ungdomar som gärna vill gå bärsärk. Efter att de har styrkt modet med "brända och destillerade drycker". Detta år kom den vanliga invasionen men det var helt lugnt. Inga kravaller, ingen demolerad stad, inga sönderslagna camplingplatser.

Vad händer med Svensk ungdom ?

Pajkastning
Den Svenska politiken tar mer och mer formen av "pajkastning". Speciellt från (s)-märkt håll. Herr Juholt höll ett långt och retoriskt fulländat tal där han beskyllde Alliansregeringen för en lååååååång radda med "försämringar". Men han hoppade glatt bock över att merparten av dessa reformer initierades av hans eget parti under Göran Perssons tid som statsminister.

Nu kämpar alla (s)-megafoner för att gräva fram så mycket sk*****t som möjligt att kasta på Alliansen i allmänhet och (m) i synnerhet. Sanningshalt är det inte så noga med. Bara det är sk*****t.

Nu väntar Donkeyman bara att Alliansens företrädare skall börja kasta dynga tillbaka så att vi får en politisk debatt på ren Sandlådenivå.

Ett kärt debattämne där de bägge sidor beskyller varandra för dålig moral är förhållandet till SD. Ett parti som är invalt i Riksdagen på demokratiskt sätt av väljarna. Ett parti som man borde bekämpa med argument men i övrigt behandla som det de faktiskt är, nämligen ett Riksdagsparti med Riksdagsmän och dito -kvinnor.

Nu gäller debatten att beskylla "de andra" för att samarbeta med SD. Verkligeheten är ju att bägge sidor gör detta på ett sätt. Alliansen har hittills fått stöd av SD i si så där 90% av alla voteringar i Riksdagen. Utan att egentligen göra något annat än att väcka förslag som SD finner lämpliga att stödja. Å andra sidan har De Röd-Gröna sett till att formulera ett antal viktiga förslag så att SD skall kunna stödja dessa. Vilket har orsakat smärtsamma principiella nederlag för Regeringen. Donkeyman menar att den ena sidan är lika goda kålsupare som den andra. Vill man ha igenom ett förslag så måste man formulera det så att SD stödjer detta. Kallar man det för samarbete så har man en ganska vid definition på detta.

Grundproblemet är att det som skiljer ut SD från andra partier är deras invandringspolitik. Där har Alliansen ett stort behov av att visa avstånd. Men när det gäller "den vanliga politiken" så är SD konservativa på ett helt annat sätt. Man vill vrida klockan tillbaka till "en lyckligare tid". Och där ligger de väldigt nära (v) och (s). Vilket gör att dessa partier har behov av att visa avstånd. Men samtidigt tar de gärna emot de röster som SD har att lägga i Riksdagen.

Donkeyman önskar att den politiska debatten skall börja handla om vad partierna själva vill och han önskar få ett snabbt slut på "Dyngkastningspolitik". Vi har inte något som helst behov av Amerikaniserad politisk debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, midsommar, politik, socialdemokraterna, alliansen, sd

Midsommar (och snart Jubileum)

2011-06-23T20:32:00.003+02:00

Donkeyman firar i år sin Midsommar i Skelleftehamn i NordSverige. Hans isbrytare "Kämpe" står på land hos Ursvikens Varv. Och Donkeyman har efter moget övervägande beslutat att stanna ombord över helgen. Medan kamraterna har åkt "hem till sitt" när varvet höll helg vid lunchtid i dag. Men Donkeyman har ett välförsett kylskåp.

I morgon skall han sova "länge som f****n" på morgonen. Sedan skall det kokas färskpotatis och läggas upp matjessill med gräddfil och gräslök. Så skall det dukas upp på däck (om vädret tillåter) och serveras med lilla nubben och stora pilsnern. Så skall det bli "jordisar" med grädde och socker (om det behövs). Med lilla nubben och stora pilsnern. På sena eftermiddagen blir det firande på den närbelägna båtklubbens restaurang. Så det går inte någon nöd på gamla gubbar.

Men dagens artikel skall handla om Sveriges Nationalsång. Jag menar den riktiga Nationalsången. Eftersom det i morgon är Sveriges riktiga Nationaldag. Som om rätt hade varit rätt skulle ha ägt rum i tisdags. Men hur som helst - Donkeyman gör som de allra flesta andra Svenskar. Låt nationalisterna och högern vifta med sina flaggor den 6.Juni. Så tar vi andra och firar på den riktiga dagen - Midsommarafton. Som Broderfolket i Öster gör.

Ägna nu kvällen åt att läsa om den mest kända av alla Sommarens Sånger (möjligen undantaget "Helan Går"). I dessa dagar är det nämligen 80 år sedan som Sveriges Nationalsång. Eller i vart fall Roslagens Nationalsång skrevs. Detta är historien:

Första Söndagen i Juli år 1931 höll "Pelarorden" sitt sommarting på Håtö Svansar. Detta är två små öar som ligger utanför Håtö på Rådmansölandet. Här hade (och har än i dag) "Pelarorden" sitt klubbhus och håller en del av sina fester.

Vad är så "Pelarorden"? Jo, det är en förening som bildades år 1892 med syfte att vara en sällskapsklubb för skärgårdsälskare. Utomstående säger - en förening för att arrangera "fylleslag". Medlemmar är både sommargäster och skärgårdsbor. Antalet är begränsat till 200 och när någon medlem "faller ifrån" väljs en ny in. Efter förslag och rekommendation från andra medlemmar.

Pelarorden har genom åren haft många kända medlemmar. Listan kan göras hur lång som helst men bland konstnärerna kan nämnas Albert Engström, Vilhelm Moberg och Anders Zorn.

Hur som helst. Nu var det Första helgen i Juli år 1931 och Evert Taube skulle väljas in som medlem. Han seglade den långa vägen från sitt "Sjösala" upp till "Calle Schewens Ö", dvs "Håtö Svansar". Nu har det sig så att varje ny medlem skulle efter förmåga bidra med något till Orden. Godsägare Carl von Schewen på Håtö Säteri skänkte till exempel just "Håtö Svansar" som klubbens tillhåll. Medan byggmästare Schmidt från Stockholm skänkte ett klubbhus att ställa på klubbholmarna. Och så vidare ...

Vad skulle så en fattig sjöman och trubadur som Evert Taube bidra med? Jo, han skrev en dikt. En dikt som han skrev under första nattens festande på ön. Läser man texten ordentligt så är det inte något mindre än ett poetiskt reportage över vad han upplevde den natten. Därför sträcker sig dikten från skymning till morgon. Den var också klar på morgonen efter en natts diktande.

Pelarordens ö - "Calle Schewens Ö", eller "Håtö Svansar" är förbjudet område för utomstående. Det finns en tillsynsman som kör bort varje besökare. Men Donkeyman har faktiskt varit där. Han har också fått en ordentlig sightseeingtur på ön (som egentligen är två öar) och har fått komma in och se det hemliga klubbhuset.

Men det var inte Donkeymans förtjänst. Det kan han helt och hållet tacka Norges gamle dragspelskung Gudbrand Paulsen för. Gudbrand som avled för ett par år sedan i en ålder av 80+ var Norges mest kände musiker i början på 1950-talet. Han hade hela 47 direktsända Radiokonserter i NRK. Vilket är ett mycket högt antal. Och hans instrument var dragspel. Även om Gudbrand egentligen var klassisk dragspelare så kunde (och älskade) han även populärmusik. Och när Gudbrand var 65 så tog Donkeyman med sig Gudbrand och dragspelet till Stockholmstrakten.

Vi for runt och såg på motiven för Evert Taubes diktning. Och vännen "Stickan" Eriksson på Gräddö körde oss runt i sin båt. Så gick vi till "Calle Schewens Ö". Men både "Stickan" och Donkeyman varskodde Gudbrand att vi blir bortkörda direkt men du får åtmindstone se platsen från sjön.

Mycket riktigt - vi lägger till och tillsynsman kommer i full fart. Då säger "Stickan" att vi har med oss en dragspelare som kommer ända från Tromsø för att se på "Calle Schewens Ö". Tillsynsman drar på munnen och säger: "Spela Calle Schewen - är du bättre än vanliga amatörspelare så får ni komma i land". Och Gudbrand hängde på sig spelet. En sak är säker - är man mästare på Frossini och liknande så är inte Evert Taube några stora problem. Och Gudbrand körde hårt. Och drog ett par "bonuslåtar" också.

Med resultat att tillsynsman blev helt tagen och sade: "Det var som f*****n, Det var det dj*****ste". Han tog av sig mössan och sade: "Välkommen i land. Det är en heder att få visa en sådan dragspelare allt som finns att se". Så visade han oss det hela. Inklusive Calle Schewens Äng med vålmat hö och allt annat. Bord och bänkar som står utanför som en liten festplats är samma som den gången för 80 år sedan.

Gudbrand och vi andra blev helt tagna. Det var ett STORT ögonblick i allas våra liv. Och Gudbrand fick se både Hövålmar och Martallar. Samt fick smaka på Kaffe med Kron.

När det gäller själva låten så kan man berätta att efter festen så tonsatte Evert Taube dikten och spelade in den. Men skivan blev inte någon storsäljare. Inte förrän den tidens schlagerkung Sven-Olof Sandberg fick tag i den och gjorde sin inspelning. Sedan dess är den en storschlager. Som är den riktiga Svenska Nationalsången. Därför att den Riktiga Svenska Nationaldagen är Midsommardagen och det går inte att fira Midsommar utan "Calle Schewens Vals".

LYSSNA:

Evert Taube http://www.youtube.com/watch?v=bmr-mhXs0p8

Sven-Olof Sandberg http://www.youtube.com/watch?v=xZvIQEXqr64

Sven Bertil Taube http://www.youtube.com/watch?v=E2zmi20q8cw

LÄNK:
Jag konstaterar att en av mina Favoritbloggare Sossepolitikern Erik Laakso också har skrivit om Midsommaren i kväll. Jag kan bara inte undanhålla er den tekten:http://eriklaakso.voltaire.se/?p=1635

Läs även andra bloggares åsikter om skärgård, midsommar, evert taube

Donkeyman Towers

2011-06-11T21:32:00.000+02:00

Sommaren har inte bara drabbat NordSverige och Norrbotten. Det är f****n ta mig sommar även i Tromsø. Med nattemperaturer runt 20 grader. Stekande midnattsol och allt annat som hör till.

I går natt satt Donkeyman tillsammans med grannen Torstein och drack på takterassen. Från tre på eftermiddagen till bortåt tio på kvällen. Och det var fortfarande uteväder. Det var strängt taget uteväder hela natten. Vi löste världens problem och spelade Rock'n Rollmusik på hög volym. Torstein är före detta sjöman. Han har seglat motorman i Norska fartyg i över 30 år fram till dess att Norsk International Skipsregister infördes. Då behövdes inte hans tjänster längre så han fick dra sig fram som hantverkare de sista 10 åren fram till pensionen. Donkeyman har känt Torstein i minst 25 år och det är en glädje att ha honom som granne nu på gamla dagar. Att kunna snacka om BA, Skipperstraat, Kattendrecht, Kings Cross och de andra platserna med någon som förstår vad man snackar om.

Och dagen i dag började med frukost i solsteket ute på taket efterföljt av en aldrig så liten bytur för att läsa dagens text (=tidningar, dvs aviser) på ett av stamsjappen medan Donkeyman intog ett par Bayerøl av Macks produktion. Varvid Donkeyman kom på att han måste ju visa sina läsare några bilder från just "Donkeyman Towers".

Så här ser det alltså ut uppe vid "Donkeyman Towers" i centrala Tromsø.

Detta är "Donkeyman Towers" från Nord. Närmare bestämt från Droskstationen på Strandtorget. Den stora parabolantennen sitter på väggen hos Donkeyman. 61 trappsteg från Gatuplanet utan hiss. Det blåa huset är Blå Rock Café, så kommer en invandrarbutik, en rörläggarbutik och sedan kommer Bastard Bar. Utanför bild kommer ett sjapp som heter På Byen och bakom ryggen på fotografen ligger Jernbanestationen. Som också är ett sjapp.

Här ser vi "Donkeyman Towers" från Syd. Närmare bestämt från parkeringsplatsen utanför stadens största kolonialbutik "Matservice". Se på flaggstången. Takterassen bredvid och balkongen som vetter mot fotografen ingår i hans lägenhet.

Nu har vi gått upp för alla trapporna. Och tagit vägen ut på Donkeymans Södra balkong. Ser man därifrån rätt mot Öster så får vi följande utsikt. Det storstilade "Fløyfjellet" utgör bakgrund. Till vänster i bilden ser vi ett av stadens stora Köpecentra: "Nerstranda" och till höger ett kontorshus. Mellan dessa båda byggningar ser man Donkeymans sjöutsikt. Genom en gränd.

Vänder vi så blicken mot Söder och ser nedöver kan vi se parkeringsplatsen till Matservice. Där Donkeyman tog bilden som visar "Donkeyman Towers" från Söder. Rakt fram ser vi ena byggnaden i Macks Ølbryggeri. Samt dessutom ett kontorshus.

Nu kikar vi mot SydVäst. Då kan vi se över taket till Matservice. Den stora byggnaden med skorsten är huvudbyggnaden till Mackbryggerierna. I källaren till denna ligger också ett av Donkeymans stamsjapp - Ølhallen. Mellan det moderna affärshuset och de äldre husfasaderna närmast i bild går Storgata.

Så vänder vi blicken rätt mot Väst. Här är det vida vyer mot toppen på Tromsøya. Rätt ovanför TV-antennen ser man ett illblått hus. Det är Hotell Viking. Så ser man en glasfasad uppe på toppen. Det är Alfheim simhall och just bredvid den ser man ljusmasterna från Alfheim Stadion.

Vänder vi så blicken mot NordVäst ser vi detta. Den stora byggnaden i centrum av bilden är Grand Hotell.

Vänder vi så slutligen blicken helt mot Nord är detta utsikten. Till höger är det Nerstranda Shoppingcenter. Den blå taknocken tillhör "första sjappet" som är Blå Rock Café. Sedan ser vi Strandtorget med dess droskstation. Och lite längre bort ser man domkyrkan med sitt torn.

Tar vi en runda inne i lägenheten finner vi Donkeymans kontor.

Så här ser myskroken ut. Där Donkeyman sitter och läppjar på sin kvällsvirre och suger på en god cigar.

Här ser vi en del av Donkeymans bibliotek.

Och här slutligen har vi "kökskroken".

Donkeyman tackar för uppmärksamheten och önskar sina trogna läsare tillbaka till "Donkeyman Towers" och Tromsø

Nationaldag

2011-06-05T13:03:00.003+02:00

Donkeyman som ju bor i Norge deltar varje år i 17:e Mai-firandet. Den Norska Nationaldagen är ju allmänt omtalad och många Svenskar imponeras av firandet. I synnerhet av det så kallade "Barnetoget". Och Norrmän brukar alltid komma med kommentarer av typen: "Dokker Svensker kan ikke fire Nasjonaldag". Medan de gör sig breda över sitt eget firande.

Och visst är det trevligt att delta i det Norska Nationaldagsfirandet. Ett firande som är totalt befriat från militärparader och höga politruker som försöker sola sig i glansen. Det är helt och hållet "Barnens Dag". Man firar Nationens Födelsedag. Det vill säga den 17.e Mai år 1814 när det Norska Stortinget samlats i Eidsvoll och antog den Norska konstitutionen.

I Sverige har vi ju i många år firat den så kallade "Svenska Flaggans Dag". En dag som har inriktats på Kungahus, Militärmusik, Svenska Flaggor och allmän Nationell uppbyggnad. Ett firande som inte har slagit an över huvud taget. Så har man gjort helgdag av dagen men det har inte förändrat faktum. I verkligheten är det en Nationalistisk Manifestation av en sort som i vart fall Donkeyman inte tycker om. En dag som domineras av Högern. En dag som säkerligen SverigeDemokraterna med tiden kommer att "Hi-Jacka".

Man anser att Nationaldagen är till minne av Gustav Vasas intåg i Stockholm en gång för ungefär 500 år sedan. På pluskontot kan man föra att Sverige åter blev en fri nation efter att ha behärskats av Danskarna en kortare period. Till skillnad från Norge som kom att vara en Dansk koloni ända fram till år 1814. Då det blev en självständig nation i union med Sverige.

På minuskontot kan man minnas att Gustav Vasas maktövertagande också innebar att det Svenska Folket förlorade sin rätt att själv välja och utse sin Kung. Det var under hans regeringsperiod som Kyrkan och Bönderna förlorade sin makt till Kung och Adel. Så fanen vete om det är så mycket att fira.

Donkeyman anser att man totalt har skjutit sig i foten. Visst behöver vi en Nationaldag men det finns inte något som helst folkligt underlag i Sverige för att kopiera de Nationalistiska utsvävningarna som man hänger sig åt i länder som USA, Frankrike och Norge. Vi skulle ha tagit vara på vår egen tradition och förfinat den. När inte ens Kyrkan och Prästerna lyckades stjäla Midsommarfirandet visar det hur starkt detta står i folksjälen.

Donkeyman anser att vi skulle ha dragit in Annandag Pingst och ersatt den med en rörlig helg där Midsommardagen är dagen för sommarsolståndet. Och Midsommarafton dagen innan. Det hade varit en populär reform. Och visst är det Midsommardagen som är Svenska Folkets Nationaldag. Medan den lilla Nationalistiska Högern firar den 6.Juni. Men även de hade utan vidare acceperat Midsommardagen.

För övrigt firar Finland "Finska Flaggans Dag" just på Midsommardagen.

Donkeyman har en vision som han publicerade förra Midsommaren men som tål att tänkas igenom en gång till:

Tänk att se Kung Carl Gustaf, Silvia, Vickan, Daniel och gänget sitta i solsteket på Logårdsterassen med blomsterkransar i håret omgivna av traditionella folkmusiker. De sitter fritidsklädda vid ett bord med Sill, Färskpotatis, alla Tillbehör samt givetvis Öl och Nubbe. I direktsändning i TV.

Så zoomar kamerorna in Kungen som reser sig och håller sitt Nationaldagstal till Svenska Folket. Sedan lyfter han Nubbeglaset, tittar in i kameran och säger:

"Jag och min Familj önskar hela Svenska Folket och alla gäster i detta land en god Midsommar. Skåååååååål." Och så sänker hela kungafamiljen "Helan" samtidigt som Svenska Folket ropar tillbaka från varje trädgård, varje balkong, varje krog: "Schkååååååååål".

Så säger Kungen:

"Inte skall ett helt folk gå haltande genom livet. Vi måste ha en i andra benet också. Men vi får inte heller vara traditionslösa." Så ser han på Daniel och säger "Du får vara försångare. Vi kör Halvan".

Varvid Daniel stämmer upp:

-"När Helan man tagit och Halvan skall dricka,
Det är som att kyssa en nymornad flicka. (Sneglar på Vickan)
Ju mer man har tagit - desto mer vill man haaaaaa,
En ensammer djävel gör alls ingen glaaaaa."

-"Skåååål", ropar Daniel
-"Skåååål", ropar hela Kungahuset
-"Skåååål", ropar hela Svenska Folket.

Och några renlevnadsmänniskor längst ut på Vänsterkanten och i KD förfasar sig medan Svenska Folket snackar om vilket flott Kungahus vi har medan man häller upp "Tersen".

Det ni. Då hade vi ett Kungahus och en Nationaldag med och för folket. En dag som till och med den Nationalistiska Högern skulle älska.

Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, kungen, sommar, midsommar

Domedag

2011-05-22T21:24:00.001+02:00

Nu kan vi andas ut. Det blev inte någon Domedag i går heller. Detta trots att pastor Harold Camping hade förutspått att denna skulle inträffa just i går. Klockan 1800 lokal tid närmare bestämt. Men mängder av människor trodde honom och förberedde sig för det "oundvikliga".

För övrigt har samme Camping också förutspått Jordens Undergång i September 1994. Inte heller då skedde något utöver det vanliga.

Genom historien är det inte bara herr Camping som har förutspått Jordens undergång, Ragnarök, Armageddon och liknande evenemang. Det sker med jämna mellanrum. En av de mer kända profeterna i den skolan var William Miller som hade räknat ut att Jorden skulle gå under år 1843. Och som förmådde över 100000 människor att sälja allt av värde och invänta denna händelse. Som inte inträffade - då heller.

En annan känd Domedagsprofet var Charles Taze Russel. Han hade förutspått att Domedagen skulle inträffa år 1914. Och i löpet av det året var det säkert många som trodde att han skulle få rätt när Första Världskriget bröt ut. Russel själv tolkade detta som att Armageddon hade startat. Samme Russel är mer känd som mannen som grundlade Jehovas Vittnen. Han har presterat att utföra även andra räknestycken. Ett av dessa är att han har räknat ut hur många som får plats i Paradiset. Men Jehovas Vittnens utbredning på jorden har skapat ett litet problem. Paradiset är sedan länge fullsatt. Vilket innebär att alla nyvärvade Vittnen står på Väntelista.

Sedan är det en avsevärd skillnad mellan herr Campings och herr Russels uppfattning om hur detta skall gå till. Herr Camping tror nämligen på en Amerikansk version av just Jordens undergång. Han förväntar sig att den så kallade "Rapture" skall äga rum. Detta skall gå till så att Jesus återkommer till jorden och tar med sig de kvalificerade troende upp till himlen. De skall helt enkelt bara försvinna från jordens yta och komma till Paradiset. Medan vi andra fortsätter vår levnad i denna "jämmerdalen" som om inte något hade hänt.

Detta har på senare tid blivit bakgrund för flera romaner som också har filmatiserats och blivit TV-serier.

Donkeyman tycker i grund och botten att det är en tilltalande tanke. Speciellt om det skulle visa sig att den Kristna Guden är densamma som den Judiske Jahve och den Muslimske Allah. Antag att alla de mest fanatiskt troende i dessa tre religioner blev "Raptured" och försvann från jordens yta - då skulle antagligen vår jord bli en ganska fredlig och trivsam plats att leva på för oss andra. Vi talar alltså här om en ren win-win situation för både "Himmelsfararna" och de som "Blir kvar".

Men Donkeyman drar sig också till minnes en ren Domedagsprofetia. Som nog de flesta minns. Det var inför "millenieskifet". När klockan slog om till 00.00.00 skulle all världens datorer få frispel och fruktansvärda ting skulle inträffa. Elförsörjningen skulle bryta samman, flygplan skulle störta, fartyg skulle tvärstanna. Kort sagt - en våldsam katastrof skulle äga rum.

Och en hel arme av "Y2k" - konsulter började tjäna grova pengar på att göra företag "Y2k"-säkra. Den gången var Donkeyman Kvalitetschef i ett stort börsnoterat rederi med nära 25 båtar i "World-wide" trafik. Vårt klassällskap som var DNV anslog att vi skulle behöva investera minst 500.000 kronor i varje fartyg för att undvika katastrofen. En investering som deras "Y2k"-konsulter skulle vara behjälpliga med. Norska Sjöfartsdirektoratet krävde att vi skulle rapportera hur vi hanterade frågan. Och massor med "experter" ansåg att om ett rederi som vårat "kom undan" med en investering på 20 millar så skulle vi vara glada.

Självfallet hamnade detta på Donkeymans bord. Eftersom han inte begriper ett smack om datorer så betalade han för tre entimmes konsultationer med tre olika oberoende datamänniskor. Som inte över huvud taget var knutna till industrin eller sjöfartsvärlden. En Engelsman, En Norrman och En Svensk. De hade alla samma råd. Som vi följde.

Gissa vad vi gjorde: Inte ett enda smack.

Vi intygade till både NMD och DNV att vi var fullt ut "Y2k-kompatibla". Så inväntade vi millenieskiftet utan att göra något som helst. Därför att de här tre "experterna" sade dels att de inte trodde att något skulle ske. Dessutom sade de att OM det verkligen skulle ske något så spelade det inte någon som helst roll om vi öste in aldrig så mycket pengar i våra fartyg. Vi skulle inte få dem säkra ändå.

Och gissa vad - det hände inte ett smack. Alla firade nyår "som vanligt" och båtarna seglade vidare utan några som helst problem. Medan Donkeyman sprättade en pava sprutt och konstaterade att han hade sparat en stor hög med millar åt arbetsgivaren. Därför att han inte lät sig ryckas med av en allmän hysteri. Till skillnad från en hel del andra rederier som verkligen lade ut stora pengar på saken.

Men när vi nu snackar "Rapture" och Domedag så finns det även ett ganska spänstigt Svenskt historiskt exempel på en Domedagsprofet. Inspiratör var den Finske predikanten Toivo Korpela som på 1930-talet skapade en ny väckelse i Tornedalen och Norrbotten. Väckelserörelsen tog något speciella former i det att medlemmarna beskylldes för bland annat sexuella utsvävningar och dryckenskap. Men Korpela hade också räknat ut när Domedagen skulle äga rum. Men de trogna skulle inte bekymra sig. De skulle hämtas upp till Paradiset, som i det här fallet påstods befinna sig i "Det Heliga Landet".

Datum för evenemanget var spikat och sektens ledare hjälpte villigt till med att assistera de troende så de kunde sälja sina gårdar och värdesaker. De behövde ju inte dessa mer. Sedan samlades den lilla flocken i Gällivare där man gick iklädde sig vita särkar, gav bort sina sista ägodelar och gick upp på Dundret. Där de sedan inväntade en SilverArk som skulle komma från Himlen och hämta dem för transport till Paradiset.

Inte f***n kom det någon Silverark. Lika lite som Jorden har gått under vid något av alla de andra datum som profeter och experter har räknat fram.

Läs även andra bloggares åsikter om domedagen, religion

Några gamla Träd

2011-05-18T23:30:00.001+02:00

I dessa dagar för 40 år sedan ägde en av de stora vändpunkterna i modern Svensk historia rum. Donkeyman tänker på den riksbekanta Almstriden. En strid som kom att få stora följder för Svenskt politiskt liv.

Det nya Stockholm

Bakgrunden var omvandlingen av Klara och Norrmalm och byggnationen av de nya ”betongförorterna”. Stockholmarna hade vant sig vid att leva i en stad som påminde om en ”War Zone”. Man hade schaktat väck stora delar av Brunkebergsåsen och rivit den gamla bebyggelsen. Man hade grävt sig ned till nivån där tunnelbanan skulle byggas. Donkeyman minns mycket väl de enorma kratrar som gapade där det tidigare hade varit bostäder och arbetsplatser.

När vi skriver 1971 började ombyggnaden bli färdig. Nya och moderna byggnader i glas och betong reste sig över allt. Hötorgsskraporna var på väg att bli färdiga. Sergels Torg började stå färdigt. Kratrarna ersattes med gator och moderna byggnader.

Men det var inte bara City som hade omvandlats. Man hade byggt en helt ny stad ute i SydVäst med Bredäng – Sätra – Skärholmen – Vårberg och Vårby Gård. Och en helt ny stad ute i NordVäst på det gamla Järvafältet. Det var Tensta, Rinkeby, Hjulsta och allt vad de nya förorterna kom att heta.

Nu höll man på att färdigställa den nya T-banelinjen som skulle förbinda de nya områdena i NordVäst med Centrala Solna, Sumpan och Stockholms City. Slutstationen skulle byggas under Kungsträdgården. Men det skulle bara vara en temporär slutstation. Banan skulle byggas vidare mot Nacka.

Stockholmarna hade år 1971 gått runt i en byggarbetsplats i City i över 20 år. De flesta kände inte heller någon entusiasm över det nya City som växte upp. Lite till mans knöt man nävarna i byxfickan och förbannade ”den nya tiden”.

BetongSossarnas Guldålder

Detta var under BetongSossarnas guldålder. Landet styrdes av Partiet. Som var en del av Rörelsen. En stor del av landets vuxna arbetande befolkning var Partimedlemmar tack vare kollektivanslutningen. Samtidigt låg de dåliga tiderna på -20 och -30-talen så nära i tid att de flesta hade egna eller andrahandsminnen från dessa. Folk flest var tacksamma mot Partiet för att de hade förändrat och förbättrat landet.

Partiet styrde enligt principen: ”Vi vet vad som är bäst för Folket. Genom att styra och leda Folket blir de lyckliga. Och om Folket själva inte förstår vad som är bäst så skall vi nog tvinga dem.” Partiledaren och hans närmaste män var "Landsfäder". I Stockholm hade Partiet stöd av Folkpartiet i den stora omvandlingen. Tillsammans bildade dessa ”Betongens Axel”. Som projekterade och kom överens. Beslut togs i de inre kretsarna och de formella besluten i Fullmäktige var enbart formalia. Vanligen var besluten så väl förberedda att det över huvud taget inte blev någon debatt.

Almstriden växer fram

Ända fram till dess några gamla träd skapade en symbolfråga. Det var nämligen så att T-banan i praktiken var färdigbyggd. Stationen i Kungsträdgården började bli färdig. Det var enbart en bagatellfråga om att utvidga biljetthallen så att man kunde inrymma ett litet shoppingcenter som återstod. Men för att åstadkomma detta så måste Almarna runt det lilla Théhuset fällas.

Och plötsligt tog det fart. Unga arkitekturstuderande som begärt att få studera ritningarna upptäckte att det gick alldeles utmärkt att bygga T-banestationen utan att fälla Almarna. Det var bara att strunta i shoppingområdet så gick den saken för sig. T-banan och stationen var dessutom redan nära färdigbyggd.

Och nu bröt debatten loss. En mängd kända personer uttalade sig. Med Evert Taube i spetsen. Det började dra ihop sig till protester mot hela Cityomvandlingen. Men den var ju redan färdig så nu koncentrerade man sig om det allra sista – de gamla träden i Kungsträdgården. För övrigt det enda som påminde om en trädgård just i Kungsan.

Detta var tredje gången som BetongSossarna hamnade galet i den allmänna opinionen. Det var också tredje gången som Folket visade olydighet mot dem. Första gången var sommaren 1959 när BetongSossarna inte tillät Sveriges Radio att direktsända från den största matchen i Svensk idrottshistoria mellan Ingo och Floyd. Då ställde Radio Lux upp med direktreferat.

Andra gången var när Radio Nord på kort tid seglade upp som Sveriges ledande Radiostation. Som stoppades av BetongSossarna med extraordinär lagstiftning. Trots ursinniga protester.

Nu drog det ihop sig till Tredje Gången. Och nu började BetongSossarna skramla med Batongerna. Partiet förvandlades till BatongSossarna. Besluten var fattade i god demokratisk ordning och några utomparlamentariska aktioner skulle inte tillåtas att kullkasta den Svenska Demokratien.

Fältslag i Kungsan

Verkligheten var nog att Sosseledarna inte riktigt förstod att de nu hamnat totalt på kollisionskurs med en stor majoritet. En majoritet som helt enkelt inte trodde på teknokraternas förklaringar. Man ansåg nog att folket lydigt skulle följa dem när de planerade för kloka förändringar till allas bästa. Men denna gång ej.

Det hade redan varit ett antal våldsamma demonstrationer mot VietNamkriget och tänkte inte ge upp för ”Gatans Parlament”. Skillnaden är bara att där var demonstranterna en ”kunnig” minoritet. Vid Almarna representerade dessa en ursinnig majoritet.

Trädräddarna organiserade sig väl genom organisationen ”Alternativ Stad”. Och när ett stort uppbåd av poliser och skogsarbetare uppenbarade sig på de små timmar morgonen den 12.Maj 1971 så möttes de av ett gigantiskt uppbåd av protestanter.

Det var allt ifrån ”långhåriga yrkesdemonstranter” till ”Gamla Fiiiina Östermalmsdamer” som hade mött upp. Och en sak är säker – Stockholmspolisen på den tiden var i all huvudsak att beteckna som ”Batongarbetare”. Men att gå över Gamla Fina tanter i Minkpäls med batongerna. Där gick gränsen. Efter ett våldsamt fältslag drog man sig tillbaka och Almarna stod kvar. Bevakade av stora folkmassor som stannade kvar som ”trädvakter” under lång tid.

En vändpunkt i Svensk Politik

Resten är historia – Almarna står kvar än i dag. Men nu är de hotade av skadeinsekter i stället.

Vad var det då som utgjorde vändpunkten. Jo, detta var första gången som BetongSossarna ställdes mot Folket. Det var första gången som BetongSossarna förlorade. Det var här som Socialdemokratins nedgång började, även om det skulle ta nästan 40 år innan de inte ens var det största partiet.

Men det var också här som den offentliga debatten om Stadens framtida utveckling tog fart. Det var här som det blev slut på att politikerna beslutade i det närmaste bakom slutna väggar och sedan ”vände upp och ned” på staden. Å andra sidan – förr var man handlingskraftiga – från förslag till färdigställt nytt City, nya stadsdelar och ny T-bana hade man på den tiden ungefär 20 år. I dag har man debatterat omvandlingen av Slussen i 20 år och inte ens kommit till beslut. Så handlingskraften har offrats mot demokrati. I praktiken utsätts i dag varje infrastrukturprojekt (vilket ord) för en eller annan proteströrelse som gör sitt absolut yttersta för att förändra projektet. Och för att riva upp fattade beslut om de har gått dem emot.

Samtidigt var det den första stora konfrontationen mellan de gamla teknokraterna och stadsbyggarna å ena sidan och den nya miljörörelsen och de unga -68-orna å andra sidan.

Därför är det rätt att kalla Almstriden för en Vändpunkt.

Men en artikel om Almstriden måste också redovisa de politiska ställningstagandena. Detta var en ren Stockholmsfråga som avgjordes av Stadens politiker. Sossarna och Folkpartiet var för trädfällning medan Moderaterna enhälligt var mot. Men den gången var de ett ganska litet parti.

Den politiker som mer än andra kom att förknippas med Almstriden var Hjalmar Mehr som på den tiden var Sossarnas starke man i Stockholm. Vi ungdomar kallade honom på den tiden för ”Almar Ner”. Mehr var den politiker som framför andra kom att framstå som Almarnas fiende. Men i efterhand har Donkeyman kommit underfund med att det i grunden var orättvist. Mehr var mannen bakom de nya förorterna. Han var också centralt inblandad i omvandlingen av Klara. Men det var andra Sossar som hade ”baxat fram” frågan om Almarna. Fast som Sossarnas lokale ledare solidariserade han sig med fattade beslut och frontade genomförandet av fällningen. Något som även Olof Palme gjorde som rikspolitiker. Fast han uttalade sig från en annan synvinkel. Palme ansåg det som helt förkastligt att ”Gatans Parlament” tilläts påverka beslut fattade ”I God Demokratisk Ordning”.

Läs även andra bloggares åsikter om Almstriden, Stockholm, Socialdemokraterna, Politik, Stadsbyggnad

Politisk ohederlighet

2011-04-26T08:54:00.000+02:00

Saab-fabriken i Trollhättan har åter kommit upp som ett aktuellt tema. Därför att många väntar sig nu att konkursen står för dörren. Donkeyman har aldrig stuckit under stol med vad han anser om subventioner till industri som "har överlevt sig själv".

För ganska exakt två år sedan, i början av April 2009, skrev Donkeyman en utförlig artikel som förklarade för hans förbluffade Norska läsare varför han menade att staten inte borde lägga in mer pengar i Saab. Artikeln är en kort resumé över Saabs historia. En historia som visar hur en högt ansedd och profilerad verksamhet som Saab kan drivas i 60 år utan lönsamhet. En historia som också visar att "den siste dåren" ännu inte är född. I det här fallet var det GM som i 20 års tid pumpade in pengar som de egentligen inte hade.

Läs historien här: Bilfabriken

För lite drygt ett år sedan, den 23. Januari 2010, såg sig Donkeyman nödd att än en gång irritera sig. Det visade sig nämligen att det hade dykt upp ännu en "sista dåre" som önskade pumpa in mängder med pengar i just Saab. Den gången var det Sosseriet under ledning av den sköna Mona som såg en möjlighet att bränna upp en del av de nya skatteintäkter som hon ville skapa genom sina utlovade skattehöjningar.

Det såg ut som om Alliansen inte skulle "bita på" det betet och förhålla sig kallsinniga. Men eftersom det var valår vågade man tydligen inte låta Saab gå i putten där och då. Kanske var det "Centerextremisterna" i regeringen som kände behov av att vädra "distriktsmiljoner". Vad vet en stackars Donkeyman. Däremot vet han att han blev djupt besviken när så skedde.

Läs om detta här: Saab och Skattepengarna

Med tiden garanterade Alliansregeringen för ett utvecklingslån från EIB på 4 milliarder spänn. Av vilka de nya ägarna nu har plockat ut ungefär hälften. Men de här spännen får inte användas till löpande drift, de får bara användas till utveckling så det är inte bara att plocka ut dem och använda dem hur som helst. Vilket trots allt verkar ha skett.

Nu ser vi att kassan åter är tom. Fabriken har stannat och det enda som man önskar är att den Ryske finansakrobaten, somliga säger maffiagangstern, Vladimir Antonov som hela tiden sedan Spiker-köpet har hängt i bakgrunden skall få bli med på lasset. Tillsammans med Spyker-bossen Victor Muller. Han är nu beredd att skjuta till en halv miljard. Men då skall han samtidigt köpa själva fabriken och hyra tillbaka den till Saab. Något som EIB inte accepterar. Det tycks helt enkelt som om EU:s tjänstemän hade lite mer "ben i näsan" än vad Svenska ministrar har.

Men så finns ett märkligt yttrande. Center - Maud påpekar att Svenska staten har fullgod säkerhet för sina garantier. Och nu får vi höra att själva byggnadsmarken, antagligen inklusiva marken, är värd några hundra millar. Då kan man ju undra vad det finns för något annat i Saab som är värt resten av garantisumman. Ligger det en okänd guldgruva i marken under huvudkontoret - eller vad ?

Donkeyman tror att risken är stor för att Saab konkar och att Svenska staten får stå för garantiåtagandet gentemot EU. Varefter skattebetalarna står med en stängd bilfabrik på halsen.

Och nu kommer ytterligare något intressant i det här dramat. Trots att det var Mona och de (s)-märkta som krävde att staten skulle gå in i det här så kritiserar nu hela kopplet av Socialdemokratiska skribenter och tyckare Alliansen för saken. Order har uppenbarligen utgått från högkvarteret på Sveavägen att skjuta hårt på Alliansen därför att de har genomfört Sossarnas önskemål. I stället för att "slå igen brödlådan" och inse att man kom dj****t billigt undan.

Det blir intressant att se vad Håkan kräver sedan när skattebetalarna står med en nedlagd bilfabrik i ett hus som kanske ägs av en Rysk skummis. Sossologie studerande vet att sannolikheten är stor för att man kommer att kräva att vi skall starta upp hela grejan igen. Med nya friska skattepengar. I synnerhet om de inte sitter i regeringsställning.

Men som sagt - man måste ju motivera höjda skatter.

Läs även andra bloggares åsikter om saab, politik, alliansen, socialdemokraterna, subventioner

Jubileum

2011-04-15T11:06:00.000+02:00

Det duggar tätt med intressanta jubileer denna vår. "Donkeyman" skall helt kort fästa blicken på några av dessa. Och väljer då sådana som speciellt intresserar honom själv.

Amerikanska Inbördeskriget, 150 år
Detta krig var onekligen remarkabelt på många sätt och intresserade Donkeyman otroligt i hans ungdom. Den unge Donkeyman formligen slukade litteratur om Inbördeskriget. Och sådan fanns det gott om.

Det man fick lära sig i skolan på "Donkeymans tid" var att kriget handlade om slavarnas frigörelse. Det var helt enkelt de "elaka" Sydstatarna som ville behålla negerslaveriet medan de "snälla" Nordstatarna med presiden Abraham Lincoln i spetsen ville upphäva slaveriet.

När Donkeyman blev lite äldre än skolåldern insåg han att detta krig i grunden handlade om mycket mer där frågan om "slaveriet" var en viktig symbolfråga.

I grunden var detta en konflikt mellan två samhällssystem. Eller skall man säga två tidsåldrar. Det var konflikten mellan ett traditionellt samhälle grundat på jordbruk och en konservativ form av feodalism och ett modernt samhälle grundat på industri och handel. Det vill säga i stort sett samma konflikt som uppstod i alla länder under 1800-talet. Och som på många platser ledde till revolution eller andra oroligheter.

Den unge Donkeyman kunde givetvis inte ana att han senare i livet skulle komma att ha ett jobb som förde honom "over there" ungefär en gång i månaden. Ett jobb som gav honom möjlighet att studera många av krigets slagfält, minnesmärken och muséer.

Donkeyman har noterat en annan sak. När det var 100-årsjubileum så var detta en mycket stor sak. Kanske beroende på att samtidigt pågick det man kan kalla "2:a Halvlek" i inbördeskriget. Det var mitt i medborgarrättskampen och denna polariserade Södern kraftigt. Och då tog man fram symbolerna från Inbördeskriget igen. Med flaggor, uniformer, marscher och postum medaljering av krigets hjältar.

Det verkar som om 150-årsjubileet har markerats på ett helt annat sätt. Dels i mindre skala men också i större utsträckning som en historisk händelse och mindre som en politisk. Vilket naturligtvis visar att Medborgarrättskampen slutligen har vunnits.

Slaget vid Little Bighorn, 135 år
En händelse som fascinerat unga pojkar ända sedan dess. Och som faktiskt har ett visst samband med Inbördeskriget. Det var nämligen så att många av de som kämpat i Inbördeskriget på de olika sidorna gick vidare och hamnade i de Indiankrig som skulle rasa i många år. Efter fredsslutet kunde ju Amerikanska kavalleriet erbjuda ytterligare 25 år med krig på hemmaplan.

En av dessa var den tidigare Nordstatsofficeren George Custer som var General när han stupade tillsammans med hela sin styrka vid Little Bighorn. Indiankrigen hade sin höjdpunkt från 1850 till 1890 och under den perioden räknar man med 22000 stupade soldater ungefär lika många nybyggare samt ungefär 45000 indianer. Resultatet blev hur som helst att den vite mannen slutligen tog makten över hela den Amerikanska kontinenten.

Som ung pojke inbillade Donkeyman sig att Custer besegrades av överlägsna indianhorder och i grunden var utan chans. Som vuxen har han insett att forskningen visar något helt annat. Ett direkt "klantigt" skött fälttåg med en mängd felbedömningar resulterade i att Custer och hans styrka "målade in sig" i ett hörn helt i onödan. Ny forskning visar dessutom att slaget när det väl kom till stånd genomfördes odisciplinerat. Kort sagt de 225 soldater som stupade hade inte behövt göra det om fälttåget hade skötts professionellt.

Custer hade gått ut från West Point med mycket mediokra betyg men eftersom detta skedde just innan Inbördeskriget bröt ut så antogs han som kavalleriofficer. Under kriget gjorde han karriär och steg i graderna, kanske också beroende på att han var av "rätt" familj. Efter kriget fortsatte han som Officer och gick över till Indiankrigen. Efter hans död sågs han som en hjälte, en uppfattning som understöddes av hans änka som ända till sin död 1933 byggde under myten om Custer, bland annat genom flera böcker.

En myt som Donkeyman också trodde på till dess modern forskning har reviderat den åsikten.

Gagarin, 50 år
Vilken grej det var. Donkeyman minns det som i går. För en ung pojke var det helt otroligt att en människa faktiskt hade skjutits upp i rymden och seglat ett helt varv runt jorden. På bara en dryg timme. Och vilken chock det var att det var en Ryss som gjorde det.

Sovjetunionen var ju den potentiella "fi". Det var ju bara en tidsfråga till dess Ryssen skulle komma och ta oss. Men vi kunde ju trösta oss med att de inte hade "high tech". Även om de kunde smälla av en Atombomb. Men å andra sidan hade vi också fått lära oss att så länge vi inte fick bomben "rätt i skallen" så var det bara att kasta sig omkull, dra något över sig och ligga stilla till dess tryckvågen passerat. Så ett par Atombomber kunde vi klara och ändå vinna kriget. Påstod i vart fall Generalerna.

Men att Ryssarna hade teknik för att först skicka upp jycken "Laika" i rymden och sedan skicka upp Gagarin det blev en chock. Speciellt när Amerikanarna inte hade klarat att göra det. Samtidigt var det en hisnande känsla därför att nu väntade vi oss att människan skulle börja erövra Rymden ungefär som man tidigare hade erövrat hela Jorden.

Radio Nord, 60 år

Donkeyman markerade denna viktiga milstolpe med en artikel för bara någon månad sedan. Han har också skrivit mer om detta tidigare.

Radio Nord var inte bara en Radiostation. Det var första gången som en stor folklig opinion satte sig upp mot "Betongsossarna". Man måste sätta in denna företeelse i det som kan kallas "Ungdomsupproret". Ett uppror som förändrade Sverige.

Det började försiktigt med "Rock'n Roll" i mitten på 1950-talet. Med sådana som Bill Haley, Elvis, Tommy Steele och alla de andra hjältarna tillsammans med våra hemvävda Rockkkungar som Rock- Olga, Rock-Ragge, Burken, Little Gerhard och en mängd andra. Det var inte bara en ny musik som föräldragenerationen inte accepterade. Det var en ny livsstil som började spira.

Den revolutionen försökte "Betongsossarna" stoppa så gott de kunde. Till exempel genom att inte spela ungdomens musik i Sveriges Radio, den så kallade "Betongradion". Och när en driftig entrepenörstyp startade upp en alternativ radiostation som blixtsnabbt blev mycket mer populär än SosseRadion så måste "BetongSossarna" givetvis agera. Och stoppa det hela. En ståndpunkt som de ganska snart tvingades att gå ifrån.

Almstriden, 40 år
Den omfattande samhällsförändring som började på 50-talet och som tog sitt första mer markerade uttryck i "Radio Nord" hade år 1971 gjort rejäla avtryck i samhället. Almstriden blev en symbolfråga sedan man rivit hela Klara, lagt ned spårvägen, byggt Sergels Torg och omvandlat City.

Striden om Almarna markerade själva "Gångjärnet" när "Betongsossarna" började släppa greppet. Samtidigt som oppositionen formulerade moderna ståndpunkter. Det var också här som miljörörelsen syntes för första gången.

Striden rörde byggnationen av T-banestation Kungsträdgården. Där hade man beslutat att fälla Almarna för att ge plats till en större butiksyta i anknytning till stationen. Vid den här tiden var själva T-banan redan under byggnad, det gällde bara utformningen av en stationshall. De (s)-märkta röstade enhälligt för fällning av träden medan (m) röstade enhälligt mot. Beslutet blev dock fällning.

För första gången uppstod en omfattande folklig protest mot "Betongsossarna" som raskt förvandlades till "Batongsossarna" när man skickade stora polisstyrkor på demonstranterna. Men till och med Stockholmspolisen hade tvivel mot att "gå över" gamla fina Östermalmstanter med batongerna. Det var nämligen inte bara långhåriga "yrkesdemonstranter" som försvarade Almarna. Det var ett tväsnitt av samhället. Även en stor mängd med (s) - väljare.

Donkeyman skall skriva mer om Almarna inom kort.

Tjernobyl, 25 år
Detta var några år efter "Harrisburg" och Kärnkraftomröstningen.

Donkeyman minns mycket väl den första radiosändningen. När man varnade för att ett utsläpp hade skett från Forsmark. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus och lyssna på Radion. Precis som man var upplärd att göra på den tiden. Läckan var nämligen ännu inte lokaliserad, man hade bara mätt upp ökad halt av "Beckereller" som man sade på den tiden.

Så visade det sig att det var inte alls någon olycka i Forsmark. Däremot hade ett Kärnkraftverk i Sovjetunionen gått åt h*****e. Och vi kunde alla dra en lättnadens suck. Förutom älgjägare och lappar. Därför att det visade sig att det var förhöjda halter av "Beckereller" i stora delar av naturen. Varför medborgarna måste varnas och vidta försiktighetsåtgärder.

Några år senare fick vi veta att renkött som ansågs som livsfarligt verkligen var det. Och om man käkade ett kilo kött om dagen året runt (eller något i den stilen) så riskerade man skador av strålningen. Så därför måste man genomföra en mängd med dyrbara åtgärder för att skydda befolkningen och stödja lapparna ekonomiskt. Det var ju en lagom liten grupp att "ge sig på" så det kostade ju inte så mycket.

Det som däremot också kröp fram var att det var en mängd med andra "farligheter" i naturen som var betydligt vanligare förekommande än renar som också innehöll "beckereller". Men det hade medfört mycket mer besvär och kostnader att skydda befolkningen från dessa. Och att "Radonhusen" var - och är - betydligt farligare. Fast det fick vi inte reda på.

Men självfallet gjorde Tjernobyl-olyckan tillräckligt med skada i området runt kraftverket. Och en sak är säker. Hade den ägt rum före kärnkraftomröstningen så skulle Linje 3 ha vunnit. Stort. Men nu gick det inte så.

Dagen efter, dagen efter

2011-04-10T10:13:00.001+02:00

Nu börjar äntligen "Donkeyman" komma sig tillbaka i normala banor efter lördagens stora match. Och han kan bara konstatera att detta var en av livets verkligt STORA Idrottsupplevelser. Under 60 års flitigt besök på matcher är denna en av de som han håller allra högst.

Den här dagen gjorde staden Örnsköldsvik sig verkligen förtjänt av stadens slogan: "The Heart of Hockey". Och laget MoDo med sina supporters, "Lumberjacks", visade att här har vi en högklassig hockeypublik. Några punkter från matchen:

Redan när Arenan öppnade ett par timmar före match stod flera tusen människor där och skulle in. Ungefär en och en halv timme var det smäckfullt i barer, pubar, restauranger och caféer.

Tränare "Challe" Berglund berättade att folk hade öppnat fönster och ropat lyckönskningar till honom när han promenerade till Arenan före matchen. Och tidningarna rapporterade att det hela dagen hade varit stämning av "Nu djävlar tar vi dom" i hela staden.

Det var stående ovationer när publiksiffran kom upp på Jumbotronen. 7600 är lika med utsålt. Till sista plats. Bland dessa fanns det en mycket stor och röststark delegation från Södertälje. Som ockuperade en av barerna, sjöng och ropade slagord så väggarna bågnade.

Publiken kom manstarkt in på läktarna i mycket god tid före match. Hemmalaget hälsades med stående ovationer och applåder när de kom in på isen.

Matchen utvecklades från första början till ett stort övertag för hemmalaget som sakta men säkert malde ned SSK. Som visserligen stod emot en bit in på 2:a perioden men 4.01 in på Andra sopade Robert Rosén in en retur från ett skott från Ladislaw Nagy. Varvid Arenan exploderade i ett gigantiskt glädjerus. Ett vrål som lyfte taket. Och folk hann inte sätta sig ned en gång förrän Jens Westin spelade fram Niklas Sundström som passade till Per-Åge Skrøder som lyfte in 2-0. Tiden 4.09, dvs 8 (åtta) sekunder efter ettan. Nytt vrål och alla flög upp från stolarna igen. Och lite kul för Norrmannen Skrøder som samtidigt spelade sin 300:e match i klubben.

Sedan blev det inte fler mål även om chanserna var där. Det var mycket närmare till 3-0 än 2-1. Men man vet ju aldrig i Hockey. Sista minuterna var det en enda lång stående ovation för laget. Efter slutsignal stannade hela publiken kvar och hyllade spelarna. Det blev inrop, precis som på Operan, supporters kom ut på isen och allt var bara ett gigantiskt glädjerus. Som om man hade vunnit SM-Guld.

Donkeyman var givetvis också i 100 och kunde inte ens tänka tanken att dra hem till kojen direkt efter något som detta. Så det blev rätt ned på "Hockeypuben". Där det var fullspikat. Som "sill i tunna". Med Rockband som spelade traditionell Rock'n Roll. Flödande Ölkranar och jublande Ö-viksbor. Kvällen avslutade med att Donkeyman tillkallade sin hjälpare i nöden "Taxi - Kalle" som fraktade hem liket till Husum för den ringa summan av 600 spänn. Senare hörde Doneyman att de som hade valt att gå på stan i stället för till Hockey-puben på Arenan hade hållit fullt röj till stängningsdags. Det ryktas om en av de festligaste Fredagskvällarna i byens historia.

Och Lördagen blev "Dagen Efter". Lite stillsamt ölande med "grabbarna" på sjappet. Som avslutades med ett par tunga "Vargtassar". Där givetvis matchen var det stora samtalsämnet. Hälften hade varit där och hälften hade sett den på TV. Och alla var eniga. Detta var något långt utöver det vanliga. Och det räckte till flera timmars diskussion. I all stillsamhet. Hur som helst fick vi dagen till att gå och i dag på Andra dagen efter har Donkeyman återhämtat sig.

Jag avslutar med ett klipp från kvällen:

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, ssk, idrott, kvalserien

Domedag

2011-04-08T11:43:00.000+02:00

Donkeyman har gått regelbundet på matcher i nästan 60 år. Givetvis har det i huvudsak varit matcher där "hans" favoritlag har deltagit. Men det har varit mycket annat också. Och Donkeyman drar sig till minnes lag som försvunnit från den högsta serien. Lag som har haft supporters som gått på matcherna år efter år. I ur och skur. Plötsligt finns deras lag inte längre med "där uppe". Lag som varit i högsta serien i "evigheter". Och har olyckan varit framme så de har "åkt ur" har de studsat tillbaka med en gång. Men till slut "slog blixten ned" och allt var slut.

I vissa städer har man bytt lag. Tar vi exempel från hockeyn så hade Gävle Strömsbro och Gävle GIK som stabila topplag i mängder av år innan Brynäs tog över och de andra bara försvann. I Stockholm var det Hammarby och Göta som ersattes med AIK och Djurgården.

På några platser har laget kommit tillbaka efter många års ökenvandring och blivit stabila topplag igen. Timrå var borta i ungefär 20 år. Skellefteå, som just nu spelar SM-Final, var borta i 18. Stockholm stod utan Elitlag i Bandy i nära 20 år innan "Bajen" klättrade upp igen.

Men - det finns mycket fler exempel på goda och stora lag som försvunnit neröver i systemet. Skall vi se till Bandyn så har vi Nässjö, Tranås, Örebro, Lesjöfors, Slottsbron och Hälleforsnäs som bra exempel. Orter där Bandyn varit nästan det enda som funnits att glädja sig åt. Orter där hela befolkningen följde sitt lag år efter år i högsta serien.

Vi kan gå till Fotbollen. Som i grunden varit mer konstant än vinteridrotterna. Men Degerfors och Sandviken är bra exempel på "lag som försvunnit". Går vi sedan till Hockeyns underbara värld så sitter nu supporters på platser som Grums, Forshaga, Leksand, Malmö, Umeå och många andra ställen och undrar - vad blev det av vårt härliga lag. Och saknar hetluften.

I dag skall Donkeyman övervara en riktig "Domedagsmatch". Efter 64 omgångars seriespel och 31 hemmamatcher har dramatikern herr D.J.Ävulén kokat ihop en soppa där två av Elitseriens riktigt stora klassiker MoDo och Södertälje SK möts i en direkt avgörande match om rätten att spela i Elitserien nästa säsong.

Donkeyman har sett matcher i gamla "Kempis" i Ö-vik. Han har också varit på "Scaniarinken" i Södertälje. Han är till och med gammal nog för att ha sett SSK spela på den gamla "månskensrinken" mitt inne i stan. Spännande matcher, viktiga matcher, matcher om medaljer och ära. Men i dag är gamla medaljer och meriter historia. I dag är det "Domedag" för ett av lagen. Allt kommer att avgöras i kväll. Eftersom bägge lag har samma poäng före matchen spelar inte målskillnaden någon som helst roll. Står det oavgjort vid full tid blir det 5 min förlängning i spel 4-4 med "sudden death". Blir det inte avgjort då avgörs allt på straffar.

Tänk vilken grej - 65 matcher i seriespel har inte klarat att skilja lagen åt utan man måste tillgripa straffar. Som i Hockey är så nära lotteri som det går att komma.

Hockeyn i Södertälje är inte så het som den varit. Båda de relativt nya fotbollslagen "Syrianska" och "Assyriska" drar mer folk. Basketen nosar i hälarna. En nedflyttning kan innebära en långvarig istid för det gamla klassiska mästarlaget.

I Ö-vik är det tvärtom. Hockeyn innebär allt. Absolut allt. Det vore i det närmaste outhärdligt om laget försvann från högsta serien. Parallellen med Leksand är påtaglig. Därför att vägen tillbaka är nog lika tung för MoDo som för SSK. Och som den visat sig vara för Leksand. Det är inte några duvungar man kommer att möta om det blir Allsvenskan.

I går satt Donkeyman på sjappet och lyssnade på två gamla fina tanter som diskuterade kvällens match. Och när gamla fina tanter sitter och diskuterar hockey på sjappet så indikerar det hur betydelefullt man anser att detta är. Och en sak är säker. Det är utsålt. Till sista plats. Hela stan kommer att vara tom på folk i kväll. Det blir dödstyst från klockan 19 och si så där två och en halv timme framåt. På jobben i dag finns bara ett samtalsämne. Det är nog många nervtrådar som dallrar ju närmare nedsläpp vi kommer.

Donkeyman kommer att vara där. Det blir säkert en "sexpilsnersmatch". Troligen blir det fyra bira och en Jäger före. Plus en i vardera pausen. Och antagligen ytterligare ett par i puben efteråt. I morgon är det inte "jobbardag" så det gör inte ett dugg om vi får ett litet bakrus.

Donkeyman har som sagt gått på matcher i 60år. Och han försöker rannsaka sitt minne efter lika avgörande match. Där två lag möts i sista seriematchen och allt avgörs där och då. Han drar sig till minnes ett gäng med SM-Finaler och Cupfinaler. Men det är inte samma sak. Då är det avgörande i Cupform. Och när "Bajen" tog FotbollsGuld var det avgjort redan i näst sista omgången så det fanns en "räddningsplanka".

Det han definitivt minns är när TIL räddade sig kvar i Tippeligaen med ett avgörande mål mot seriemästarna Rosenborg i sista sekunderna av förlängningen. Men RBK var inte inblandade i bottenstriden och det var flera matcher och resultat att ta hänsyn till. Det har varit både nedflyttning och uppflyttning med Hammarby men jag har svårt att minnas en liknande match. En sak är i vart fall säker - man skall gå många år på matcher för att få uppleva något liknande.

Men i kväll sker det. Två lag möts "Face to Face". Winner takes All. Och det har skapats underlag för ännu en god historia.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje, idrott, kvalserien

Retorik

2011-03-30T11:43:00.006+02:00

Debatt
Donkeymans föräldrar tog med honom till flera av de klassiska debatterna i Vasaparken på 50-talet. Det var politiska debatter mellan till exempel Tage Erlander och Bertil Ohlin. Där modern "höll på" Professor Ohlin.

De debatterna var av en helt annan kaliber än dagens TV-styrda jippon. Där stod de båda kombattanterna i var sin talarstol. Utan bisittare, utan någon som sökte fakta, utan manus och de debatterade rätt upp och ned. Ett par timmar i sträck med blixtsnabba replikskiften. Som drog ned skrattsalvor, applåder och hurrarop. Utan någon programledare som snuttifierade debatten och "röjde plats" för underhållningsinslag.

Den gången var det debatten som var huvudsaken. Och det samlades publik i samma omfattning som på Allsvenska matcher. Publik som lyssnade. Även på motsidans argument.

Därför att då var det argument som gällde. Dagens slagordsdebatt var ännu långt i framtiden. Dess värre tror Donkeyman att merparten av den moderna tidens politiker inte är i stånd till att genomföra den sortens debatt. Lika lite som de är i stånd att hålla ett riktigt bra tal.

Retorik
Ordet "Retorik" används i dag av många som ett förklenande uttryck som kan översättas med "bara ord - ingen substans". Inget kan vara mer felaktigt. "Retorik" betyder talarkonst. Det vill säga konsten att hålla tal. En gång i tiden var "retorik" en högt ansedd konst. En konst som varje student förväntades ha åtmindstone någon viss förmåga i att utöva.

Donkeymans moder tvingade iväg den unge sonen på kurser i retorik och till skrivmaskinskurs. Kurser som på den tiden var en del av skolans verksamhet. De var frivilliga men gratis och gick efter ordinarie skoldagen var slut. Till Donkeymans stora irritiation. Men kunskapen att kunna skriva på en skrivmaskin med många nedslag per minut och utan att se på tangenterna har varit en av de bästa lärdomar som Donkeyman fått med sig i livet. Liksom insikten i de grundläggande kunskaperna i att hålla ett bra tal.

Skolans retorikundervisning förde Donkeyman till diverse talartävlingar. Ja, käre läsare du läste rätt. Talartävlingar. Detta gick till så att de unga och lovande retorikerna fick en tes som de skulle försvara. Vanligen förberedde man sig i femton minuter och fick sedan fem minuter på sig att försvara tesen inför en kritisk jury. Vilket var en god skola.

Nu i helgen installerades firma J&J i ledningen för Sosseriet. Och herr Juholt höll sitt så kallade "linjetal". Till Donkeymans stora glädje och uppskattning visade det sig att karln faktiskt KAN hålla tal. Inte bara det - han kan hålla BRA tal. Vad underbart. Äntligen en person med retorisk förmåga. Undras hur mycket han skriver själv av sina tal. Tänk om vi har fått en så god cigar som en partiledare som inte bara kan hålla tal utan även kan skriva dem.

Medias "Sossologer" har därefter analyserat talet till atomer för att få en fingervisning om vilken väg han tänker styra den (s)-märkta skutan. Utan att komma till något annat än gissningar och svada.

Men verkligheten är ju att Juholt inte höll ett tal för väljarna. Han höll ett tal för Rörelsen. För de redan frälsta. Ett tal som var en del av en sedan länge fastställd liturgi där Rörelsen sluter upp bakom sin ledare i fullständig enighet. Och det gjorde han på ett utmärkt sätt.

Donkeyman snappade ändå upp ett par små korn. Juholt sade att han "ville lyssna på människorna som påverkas av besluten". Vilket i så all innebär en revolution och en kursändring inom (s). Tidigare har det varit HSB (Han Som Bestämmer) som har pekat med hela handen som har bestämt först, därefter har människorna fått finna sig i och inrätta sig efter vad som har blivit bestämt.

Det andra lilla kornet var den totala och befriande frånvaron av en retorik som utmålade Alliansens företrädare som onda människor som har som sin enda målsättning att ytterligare berika de redan rika på bekostnad av de fattiga. Tänk om vi slipper höra det tramset i framtiden och i stället får en politisk debatt där de (s)-märkta faktiskt vill göra själva.

Drömdebatten
Nu när Sosseriet har en talare som chef kanske vi kan få en "revival" på Vasaparksduellerna. Tänk er en debatt mellan Juholt och Reinfeldt. En debatt som inte har regisserats sönder av "experter" i SvT eller TV4.

Debatten bör vara mest möjligt fri men någon form av reglerad talartid måste finnas. Då föreslår Donkeyman en begränsning av tiden för inlägg i stället för en begränsning av total talartid.

Donkeyman kan tänka sig detta format kopierat från ishockeyn. Man börjar med tre debatter om 20 minuter effektiv talartid. Där man stoppar klockan vid varje uppehåll eller longör. Parterna får välja var sitt ämne för de två första debatterna. Den som valt börjar med 3 min inledning. Därefter är det fri debatt men inte något inlägg får överstiga 2 min. Sista fem minuterna av varje debatt minskar man till max 1 min per inlägg. Total effektiv debattid 20 min.

Den sista och tredje debatten har en annan form. Den delas i fyra ämnen. Debattanterna turas om att välja ämne. Inledning av den som valt ämne 1 min. Därefter replikskifte med max 30 sek per replik. Till totalt 5 minuters debattid.

Så slutar man med "sudden". Debattörerna turas om att ställa frågor. Varje fråga för ta högst 30 sek att ställa. Den andre får svara på 30 sek. Därefter två 15 sek repliker per debattör. Totalt fyra frågor ställs.

Och slutligen "straffläggning" i form av 5 frågor från vardera kombattanten. I tur och ordning. Frågan får ta 15 sek. Svaret 15 sek. Ingen replik.

Inga bisittare eller annan hjälp tillåts. Manus och skrivna stolpar är dock tillåtna. Förbjudet att "kasta upp" svårkontrollerade siffror eller fakta. Kanske man till och med skulle ha "videodömning" i form av en panel med oberoende experter som blixtsnabbt kollar sådana icke allmänt kända siffror och fakta på en gång, där och då. Domare i form av tidtagare och konferencier. Tidtagningen visas på storskärm.

Detta skulle jag vilja se dagens politiker klara av. Juholt vs Reinfeldt vore nog en intressant match. Det är nog inte heller något tvivel om att Borg skulle klara en ekonomidebatt, låt oss bara hoppas att det nya (s)-märkta stjärnskottet Waidelich också har ordets gåva.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna, samhälle

Utrensning

2011-03-21T08:04:00.004+01:00

Nu rullar fler huvuden inom Socialdemokratin. Både herr Östros och fru Johansson rensas ut ur Högsta Sosseten, dvs Partiets VU. Ersättare tippas bli herr Damberg och fru Palm.

Samtidigt har alla Sossologer försökt tyda i vilken riktning partiet skall gå nu. Damberg beskrivs som "partiets mittfåra" medan Palm definitivt är "vänster". Firman J&J beskrivs också som "vänster" och de flesta Sossologer i pressen antyder att nu kommer partiet att göra ett stort steg åt det hållet. Vilket naturligtvis kommer att bli besvärligt för den firman som redan befinner sig på vänsterkanten. Det kommer att bli trångt därute och varför skall man rösta på "kopian", dvs (v), när man kan rösta på "originalet", dvs (s).

Donkeyman som ju inte hade hört talas om Ayatollah Juholt förrän han dök upp som kandidat till partiledarposten har ägnat en del tid sedan sist åt att googla på honom. Samt på att läsa tidningsartiklar. Utan att bli särdeles klokare. Det är alldeles uppenbart att man väljer att tillsätta en partiledare som inte någon utomstående egentligen vet vad denne står för politiskt.

Ur diverse tidningsartiklar har Donkeyman fiskat upp detta:

Juholt är en färgstark ledare. En person som både inspirerar och kommer med många idéer och inspel.
Juholt är ansvarig för de stora nedskärningarna i försvaret under modern tid. Han har dessutom drivit linjen att lägga ned värnplikten.
Juholt är positiv till EU
Men det kanske viktigaste är att påfallande många beskriver honom som en gammaldags Gråsosse. En industrisosse. Inte någon Vänstersosse. Han skall vara utpräglat pragmatisk och resultatorienterad. Han påstås vara mer lik Göran än Mona. Vilket inte riktigt är hur han har utmålats i pressen.
Samma källor anger att hans retorik är långt mer mot vänster än hans handlingar. Dessutom påstås han inte tycka om (mp) och (v).

När man jämför detta med den vänstersosse som kvällspressen har beskrivit blir man bara ännu mer förvirrad.

Slutligen har jag fiskat upp ett par spänstiga förslag som sagde Juholt har kommit med under sin kommunalpolitiska karriär. Förslag som antagligen kommer att bli lika klassiska som Jämtins "butler" och "könsneutrala toaletter". Donkeyman kan inte undanhålla detta från sina trogna läsare.

Han har föreslagit att man skall asfaltera stadsparken för att kommunen skall slippa klippa gräsmattorna. Han har också föreslagit att stoppa datoriseringen av kommunhuset för att spara pengar.

Det är alldeles klart att alla vi Sossologie studerande kommer att gå intressanta tider till mötes.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, samhälle

Redundans

2011-03-18T11:10:00.006+01:00

Donkeyman drar sig till minnes när han på 1960-talet jobbade på den stolta ångaren s/s "Waxholm". Med jämna mellanrum hade vi 50 säckar med koks som fraktgods till Sandhamns Värdshus. Spis och uppvärmning eldades nämligen med koks. Långt in på 1970-talet. Många frågade värdshusvärden Calle Zaar varför han inte moderniserade. Och svaret var alltid: "Strömavbrott en gång i veckan. Skall jag stänga krogen bara för att strömmen går?"

För 30 år sedan bodde Donkeyman i en gammal villa ute på Blidö. Även där var det strömavbrott ungefär en gång i veckan. Men villan var utrustad med kakelugn och vedspis. Donkeyman hade ett stort lager med koks och ved som reservbränsle till värmepannan och rörsystemet var byggt så att det gick med självcirkulation. Dessutom hade han ett litet dieseldrivet kraftverk stående. Så att det gick att se viktiga matcher på TV även om strömmen hade vissnat.

Inom ingenjörskonsten betyder ordet "Redundans" att man har reservsystem så att ett bortfall av någon viktig komponent inte innebär att processen måste stoppa. Som fartygsmaskinist jobbar Donkeyman dagligen med sådana system. Det är stand-byenheter, nödgeneratorer och så vidare, och så vidare, och så vidare - i all oändlighet. Och allt detta provas och kontrolleras med jämna mellanrum.

På samma sätt kan man hävda att krögaren Calle Zaar uppehöll en redundans för sin rörelse. Han behövde inte avstå från inkomster bara för att strömmen vissnade. Och Donkeyman hade utmärkt redundans för sin villa. Ett strömavbrott förändrade inte livet, däremot blev det kanske lite mindre bekvämt.

Man kan också ge sig ut i samhället i stort och studera vilken redundans som finns.

I "Donkeyman Towers", det vill säga Donkeymans containerliknande bostad på taket av Tromsø är tåligheten för strömavbrott minimal. Det är direktverkande elelement. Utan ström blir det kallt ganska så omgående. Det går inte heller att laga mat. Varmvattnet kommer att kallna ganska snart och med tiden upphör vattentrycket helt och hållet. Kyl- och Frys kommer att stanna. Redan inom något dygn är det dags att kasta de varor som förvaras där. Internet kommer att ligga nere. Inom något dygn är mobiltelefonerna urladdade. Sker detta på vintern blir lägenheten obeboelig ganska snabbt. (Å andra sidan kunde Donkeyman ha ett litet elverk stående ute på altanen. Men då kommer nästa problem, var skall han förvara bränslet utan att skapa en brandrisk i stället). Den enda redundans som Donkeyman håller sig med är reservbelysning, nödproviant, nödförråd av drycker och cigarrer, en bra sovsäck och varma kläder.

Skulle det visa sig att strömavbrottet är av allmän karaktär och blir varaktigt så stannar mycket annat i samhället. Donkeyman får inte sin eftermiddagspilsner därför att ölpumparna inte fungerar. Allt av kassaapparater slutar att fungera så butikerna kommer att stänga. Minibankerna upphör att fungera och det hjälper inte att gå in på ett bankkontor. Beskedet kommer att bli att man inte har kontakt med datasystemet så det blir "tji stålar". I takt med att bilar och bussar kör upp sitt bränsle så upphör trafiken. Bensinpumparna fungerar inte. Och i takt med att back-up batterierna till mobilsändarna kroknar så upphör mobilnätet. Samma gäller för övrigt numera även för det fasta telenätet. Ett allmänt strömavbrott i några dagar kommer att sätta samhället på stora prov. Skulle det bli frågan om ett omfattande avbrott som varar i veckor kommer sannolikt det mesta att upphöra. Donkeyman har personlig redundans i form av alltid ha ganska gott om cash men "that's it".

Tänk er: Inga pengar, ingen telefon, inget Internet, ingen belysning, ingen värme, inga butiker (och håller de öppet utan kassa så tar ändå varorna snart slut), ingen trafik, inga tåg, inget flyg, inga bilar. Och så vidare .......

Men det här är väl ändå att måla fanen på väggen. Ja visst är det så. Men det är trots allt inte helt otänkbart. Varje tekniker kan tänka ut ett scenario där just detta skulle kunna inträffa.

Vad är egentligen roten till händelserna i det Japanska kärnkraftverket. Väldigt schabloniserat kan man säga att strömmen gick, sedan havererade reservkraften och slutligen havererade reserven för reserven. Varefter processen började leva sitt eget liv. Visst var det en jordbävning som stoppade strömtillförseln och visst var det en tsunami som tog knäcken på reservsystemen men det är inte helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända i Sverige också. Utan jordskalv och tsunami.

Antag att det sker en större explosion i ett centralt beläget ställverk. Eller antag att en förnyad Gudrunstorm bestämmer sig för att förvandla några centrala kraftledningsgator till förhuggningar*. Då kommer kraftförsörjningen till kärnkraftverket att "ta kväll" till dess "någon" har röjt upp och reparerat. Men det är inte bara kraftverket utan hela distriktet som är utan ström. Och landsvägarna är också belamrade med diverse bråte efter "Gudrun 2" (eller vad stormen nu kommer att heta) så det tar lång tid att transportera fram folk och förnödenheter.

När den yttre strömförsörjningen stoppar hoppar reservkraften i form av ett antal dieseldrivna kraftverk igång. Men den senaste påfyllningen av dieselolja innehöll dess värre en förorening av så kallade "catfines". Därför att bunkeroljekusken hade frestats att köra ett "svartlass" med utskottsolja på natten innan han levererade till kärnkraftverket. Dieslarna hoppar alltså i gång som de skall men ganska snart slipas bränslepumparna sönder, de börjar ryka och tappar orken. För att slutligen vissna. En efter en. (Just detta scenario har Donkeyman varit med om - fast inte i ett kärnkraftverk). Resultatet blir att nu är vi inne på Reservsystem 2 som innebär batteridrift.

Men de stora batteriställen orkar inte dra några pumpsystem mer än ett fåtal timmar. Och nu är vi inne på en kapplöpning med tiden när det gäller att få fram ström till kraftverket. Reparera kraftledning och ställverk, köra in portabla aggregat, felsöka och få fart på reservkraggarna eller masstransportera batterier. Men först måste man röja upp en väg. Det tar inte så lång tid innan kraftverket börjar "leva sitt eget liv". Här kommer det att råda dramatik.

Nu skriver inte Donkeyman detta inlägg för att polemisera för eller mot kärnkraft. Den debatten skjuter vi upp till en senare artikel. Däremot vill Donkeyman visa på att vi nu lever i ett samhälle som på många sätt är lika stabilt som ett "korthus". Även utan kärnkraft. Därför att vi är så totalt beroende av elektrisk ström att vi helt enkelt inte klarar ett längre avbrott. Och då ställs två frågor på sin spets. Dels varifrån skall vi få strömmen. Men också hur skall distributionsnätet organiseras. Det är frågor vi måste "ta tag i". Vi kan inte överlämna den debatten enbart till miljörörelsen.

Det vi däremot KAN göra något med är just redundansen. Redundans i kraftnäten. Samt reservkraft till viktiga funktioner. Och just reservkraften är en stor akilleshäl. Vi kan nog ganska säkert anta att kärnkraftverkens reservaggregat tillhör de mest välskötta och kontrollerade som över huvud taget finns. Men det visar sig att när "det stora mörkret" infinner sig så klickar reservkraften vid sjukhus och andra anläggningar alldeles för ofta.

Donkeyman vet om en jättelik processindustri som förlorade strömförsörjningen nu i helgen. Och där reservkraften klickade. Trots att där finns stora ånganläggningar och det hanteras en mängd med giftiga läskigheter. Och detta är sannerligen inte något ovanligt. Donkeyman vet också om flera exempel där reservkraften visserligen har startat som den skall, men eftersom man inte har kört några längre tider så visar det sig att när den skall gå timme efter timme, kanske i flera dygn, så kroknar prylarna. Sådant här sker gång på gång - landet runt.

* En "minerad förhuggning" var något Donkeyman lärde sig att arrangera under militärtjänsten. Genom att på ett vetenskapligt sätt fälla träd över vägen och sedan på ett listigt sätt minera området skulle man fördröja framryckningen för fi.

Läs även andra bloggares åsikter om energi, kärnkraft, politik, ekonomi

Den nye Chefen

2011-03-15T08:46:00.006+01:00

Så har Socialdemokratins ledarstrid kommit till en lösning. Mona avgår och Håkan blir ChefsAyatollah. Donkeyman måste erkänna att han hade inte en aning om vem Håkan Juholt var förrän detta offentliggjordes. Men han är i gott sällskap - det var inte så många andra heller som visste det. Vad som är värre är att det uppenbarligen inte är någon som egentligen vet vad herr Juholt har för politisk inriktning. Men det får vi väl reda på med tiden. Tidningarna har i vart fall spekulerat i att han är så kallad "VänsterSosse".

Men - å andra sidan var det inte många som visste vem Tage Erlander var den dagen han blev partiledare. Vem herr Juholt är och vad han har för förmåga återstår att se.

Hur som helst är han en rutinerad maktspelare. Vilket är en nödvändighet för att komma så långt inom "Rörelsen". Men samtidigt har han varit en "menig" Riksdagsman i över 15 år utan att klättra markant på karriärstegen. Vilket inte verkar vara särskilt framfusigt. Vi har fått veta att han blev bortspelad av Mona men så påstås han ha tackat för kaffet genom att vara den som regisserade hennes avgång. Men då är vi inne på rykten. Vad som egentligen rör sig i "Rörelsens" inre kretsar är det inte någon som vet något om.

Donkeyman ser direkt att karln har tre sympatiska drag:

Håkan Juholt har haft ett helt vanligt jobb. Han har alltså inte haft sin försörjning från "Rörelsen" genom hela sitt liv. Vilket är ovanligt i dagens politik.
Håkan Juholt tycker om Elvis och Bruce Springsteen. Vilket gör att Donkeyman känner en omedelbar sympati.
Håkan Juholt ingår uppenbarligen inte i "silkesslirre och lacksko" - gänget. Han har till och med en rejäl "Stalin-mustsch". Det är uppenbarligen en karl som kostar på sig att "vara sig själv". Vilket är ytterligare en pluspoäng.

Nu är det inte bara Håkan Juholt som vi köper. För att få den korrekta könsfördelningen kvoterade man ut herr Baylan och kvoterade in Karin Jämtin på posten som partisekreterare. Vi får alltså i framtiden förhålla oss till Firma J&J.

Donkeyman förstår inte varför de politiska partierna med en dåres envishet använder posten som Partisekreterare som en strikt politisk post. Egentligen är det en administrativ position och en driftig partisekreterare är skillnaden mellan seger och nederlag i många sammanhang. Det traditionella sättet att rekrytera partiets viktigaste jobb är både orationellt och kontraproduktivt. Men i grunden gör alla partier på samma sätt.

Karin Jämtin som alltså kvoterades in som den andra delen av firma J&J är i grunden mer känd än hennes nye Chef. Hon påstås vara en god administratör vilket naturligtvis är en nödvändig egenskap för en framgångsrik partisekreterare. Som politiker och ledare för Stockholms Sossar har hon inte varit framgångsrik. Snarare tvärtemot, hennes valresultat kan beskrivas som katastrofala. Det bestående minnet av henne är förslagen om "Butler i Tunnelbanan" och om "Könsneutrala Toaletter".

För oss utomstående iakttagare står det alltså klart att utnämningarna av de två högsta posterna inom Socialdemokratin precis som vanligt har skett som en följd av internt mygel och maktspel. Och att kongressen som alltid blir till en manifestation. Flera ombud har också - med rätta - ifrågasatt vad de skall dit och göra. Men kongressen - och dess ombud - är ju en viktig del av Partiets liturgi. Precis som Partikongresser alltid varit i totalitära stater.

Socialdemokratins vägval:
Som Donkeyman ser saken står den interna Sossestriden mellan två vägar:

1) Partiet går tillbaka till "rötterna" genom att försöka "vrida klockan tillbaka" några år. Det blir en brytning med den pragmatiska inställning som partiet hade under regeringen Persson. Man lägger politiken närmare Vänsterpartiet. Med det resultatet att man mer eller mindre "äter upp" (v). Den politiska retoriken kommer att försöka övertyga en majoritet av väljarna att rösta på denna "vänsterlinje".

2) Partiet placerar sig mer påtagligt i politikens mittfåra och tar strid med (m) om den största väljargruppen - Medelklassen. Man överlämnar åt (v) att "ta hand om" vänstersidan och räknar iskallt med deras stöd den dag man vinner valet. Vilken politik partiet kommer att föra i de olika dagsaktuella frågorna avgörs i stor utsträckning av opinionen. Detta är innehållet i en "högerlinje".

Donkeyman tycker nog att linje 1) känns mer hederlig än linje 2). Det behövs mer ideologi i politiken. Partier som på Amerikanskt sätt låter gallup bestämma politikens innehåll har vi inte något behov av. Här är nog också kärnan till Sossarnas problem. Det är maktinnehavet som i sig är målsättningen - inte att få makt för att genomföra en viss politik.

Problematiken kan ställas upp på ett annat sätt: "Vill man vara Sossar eller vill man vinna val"? Många, inklusive Karin Jämtin, menar att Partiet inte fick fört fram sin politik vid senaste valet. Donkeyman menar att det var just det man fick gjort. Man förlorade därför att väljarna inte ville ha den politiken.

De som förkastade den Socialdemokratiska politiken var de som arbetar, framför allt i storstäderna. De som stödde deras politik var de som på ett eller annat sätt har bidrag. Förr i tiden var (s) ett parti för dem som hade det sämst. Vilket var det stora kollektivet av arbetare och lägre tjänstemän. I dag är (s) fortfarande ett parti för dem som har det sämst. Men numera är det de som på ett eller annat sätt har hamnat utanför arbetsmarknaden. Men dessa är inte tillräckligt många för att man skall vinna val. Problemet ligger alltså i att formulera en politik som är bra både för de som har arbete och för dem som "står utanför".

Råd till Firma J&J
1) Börja med att städa internt inom partiet. Demokratisera de interna strukturerna. Ta väck klyftan mellan Partietablissemang och Medlemmar. Gör slut på allt Pampvälde. Det får inte bli fler skandaler av typen Wanja och bonusar eller Wanja och Italienresor. Detta behövs för att skapa ett nytt förtroende för Rörelsen.

2) Erkänn att A-kassan spelade totalt konkurs under krisen förra året. Med handläggningstider på halvår och arbetslösa som måste leva på privata lån. Reformera organisationen så att man kan ge den service som medlemmarna behöver. Detta är nödvändigt för att motivera att A-kassan skall administreras av Facket. Men också för att kunna kritisera hur administrationen av Sjuk- och Socialsystemet fungerar. Man måste alltid städa framför egen dörr först.

Medan Rörelsen gör denna interna städning bör man skaffa sig en vinnande politik inför nästa val. Detta skall ske genom att man skaffar sig ordentligt genomarbetade förslag på några politiska fält.

3) Arbeta fram en strategi för hur Sjukkassa och Socialsystem bör organiseras för att producera bättre service till lägre kostnader. Ett av Partiets stora problem är att väljarna (med rätta) inte tror att mer pengar ger bättre service. Man tror att mer pengar ger oförändrad service till ännu högre kostnad. Och kom inte med att det behövs mer pengar, mer folk och större resurser som enda lösning. När man kommit så långt skall man "ta tag i" resten av Offentlig Sektor.

4) Arbeta fram en strategi för hur bostadsbyggandet skall kunna öka. Storstäderna är inne i en omfattande bostadsbrist. Detta måste lösas. Här måste det till nytänkande om man inte skall undgå en allvarlig kris. Ett lika dramatiskt nytänkande som 1930- och 40-talets Sossar visade. Samma här - kom inte med att allt ordnar sig bara man sätter stopp för bostadsrätter.

5) Arbeta fram en strategi för att "Få tågen att gå i tid". Men i det här fallet skall det gälla hela kollektivtrafiken. Men det krävs en heltäckande strategi. Det räcker inte med att kräva mer pengar och att monopolet återställs. Därför att det är inte lösningar, det är retorik. Man måste ha en heltäckande plan. Den som löser den nöten blir definitivt populär.

6) Arbeta fram en ny skattepolitik. En skattepolitik som inte höjer skatterna för "vanligt folk" som arbetar. Men som samtidigt "klämmer åt" de värsta avarterna inom Finansnäringen. Sök inspiration hos Obamas 95%-skatt på bonusar. En sådan skattepolitik ökar inte inkomsterna, den kommer inte heller att omfördela välståndet. Men den kommer att ge en otroligt viktig och populär signaleffekt.

När det gäller politisk strategi i övrigt tror jag man skulle vinna mycket på två erkännanden:

Erkänn att Globaliseringen är ett faktum som man måste leva med. Det är bättre att skaffa sig en strategi för hur man skall hantera den.
Ge Alliansen "Cred" för hanteringen av den ekonomiska krisen och erkänn att Sverige är i frammarsch men påpeka att härifrån önskar man en annan inriktning av politiken.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt

Jubileum

2011-03-08T07:51:00.006+01:00

I dag firar man "Den internationella kvinnodagen". Men Donkeyman som alltid skall vara lite annorlunda använder dagen till att mimra över Radio Nord. Hans barndoms radiostation som så brutalt slogs ihjäl av BetongSossarna.

Radio Nord startade nämligen sina sändningar klockan 1000 den 8.Mars 1961. Det vill säga på dagen för 50 år sedan. Och den unge Donkeyman rattade omgående in stationen på radion. Mellanvåg 495 meter. Och där fick radion stå inställd under det dryga år som stationen tilläts existera. Men på det året kom man så långt att ungefär 75% av alla radioapparater i ett område som sträckte sig från Sundsvall till Kalmar och från Örebro till Åbo var inställda på just Radio Nord. Till stor förargelse för Betongsossarna.

Samtidigt måste man hålla i minnet att Sverige av år 1961 var ett helt annat land än i dag. Och att konkurrera med Sveriges Radio var enkelt den gången. Det var som Norrmännen säger: "Rått Parti".

När Radio Nord startade sina sändningar klockan 1000 på förmiddagen hade Sveriges Radio sändningsuppehåll. Man började klockan 11 igen med Programläsning och Musik under arbetet. Sedan fortsatte dagen med sådana programpunkter som Klockspelet i Stadshustornet, Nyheter och Väder, Börsnoteringarna, Tidssignalen, Ett föredrag om Ekonomisk Gödsling, Skolradio samt Pensionärsprogram.

Vi som var unga lyssnade på "Radio Lux" på raspig långvåg. Jag minns mycket väl att jag hade en våldsam antenn tillverkad av många meter grov koppartråd. Vi ungdomar hade också i friskt minne att det var "Radio Lux" som sände Ingo-Floyd bara två år tidigare. Men nu fick vi en egen radiostation som spelade den tidens populärmusik. Och där sändningen var av lika bra kvalitet som det som Sveriges Radio presterade.

Betongsossarna och hela kulturetablissemanget var minst sagt upprörda. Detta var en styggelse som måste stoppas. Med alla till buds stående medel. Och i efterhand har det kommit fram att man på fullt allvar övervägde minst sagt extraordinära åtgärder. Störsändare av samma typ som Sovjetunionen använde mot västliga radiostationer diskuterades. En militär aktion mot sändarfartyget för att internera det var ett annat alternativ.

Det man slutligen genomförde var också ganska dramatiskt. Om man skall se det ur dagens perspektiv. Man genomförde förbud mot att annonsera i Radio Nord. Man genomförde förbud för Svenska medborgare att arbeta för Radio Nord. Och man genomförde förbud mot transporter till och från Radio Nords sändarfartyg.

Skall man försöka förklara etablissemangets agerande så måste man förstå Socialdemokratins inre själ på den tiden. Det var inte bara ett parti som genomförde välfärdssamhället. Man styrde också medborgarnas liv i stor utsträckning. Enligt principen: "Vi vet vad som är bäst för Dig. Om Du inte agerar i den andan så skall vi tvinga Dig".

Donkeyman ser Radio Nord som den första av de protester som skulle förändra det Svenska samhället under de kommande 20 åren. Protester som skulle göra slut på BetongSossarnas välde och förändra partiet mot de Pragmatiska Sossarna. Även om det just nu är en stark rörelse inom Sosseriet som önskar vrida klockan tillbaka.

Etablissemanget hade i grunden fyra invändningar mot Radio Nord:
- Man spelade musik på ett sätt som skulle bryta ned den Svenska kulturen
- Reklam var fult. Många ville ha bort reklamen även från tidningarna
- Myndigheterna kunde inte kontrollera innehållet
- Det var utländska intressen. Kapitalet var Amerikanskt och ledaren var Finlandssvensk

I ett historiskt perspektiv kom Radio Nord:
- 5 år innan FNL-rörelsen började ta fart
- 7 år före Kårhusockupationen
- 10 år före Almstriden
- 16 år före Mullvadsockupationen
- 19 år före Kärnkraftomröstningen

Radio Nord förändrade ändå Svensk Radio för gott. Påfallande många av dem som jobbade inom Radio Nord gjorde sedan karriär inom Sveriges Radio. Flera blev framstående programledare och producenter. Sveriges Radio startade omgående med Melodiradio eller Skvalradio som kritikerna kallade det. Man tog också upp många av de mest populära programmen hos Radio Nord.

Radio Nord var bland annat först med:
- Regelbundna nyhetssändningar. Var timme
- Melodiradio dygnet runt.
- Lättsam melodiradio med tidens populärmusik
- Topplistor (Top 20 och Svensktoppen)
- Omfattande Publikkontakt
- Reklamradio

Donkeyman har tidigare skrivit en artikel om Radio Nord som tål att läsas en gång till

Donkeyman har också recenserat en helt otroligt bra bok som skildrar inte bara Radio Nord utan stämningen i Sverige på tidigt 1960-tal.

Och som Donkeyman skrivit tidigare. Ni som inte var med på den tiden. Fråga era föräldrar vad de gjorde den natten som Radio Nord tystnade. Dräpta av BetongSossarna och Kultureliten. De kan redogöra för det. Precis som de vet vad de gjorde när de fick reda på morden på Kennedy och Palme.

Läs även andra bloggares åsikter om radio nord, media, radio, musik, socialdemokraterna

Supportrar

2011-03-06T10:06:00.003+01:00

Att "hålla på" ett lag är en plågsam verksamhet. Fråga Donkeyman. Han vet. Donkeyman har varit Hammarbyare, "Bajare", i 60 år. Något som kan jämföras med att vara självplågare, fakir. Men som också ger stor glädje och härliga stunder.

Donkeyman måste erkänna offentligen att han höll tyst om sina böjelser en kortare period under uppväxten när familjen bodde i "Djurgårdsland". Eftersom Donkeyman redan som det var mobbades i skolan såg han inte några skäl till att pådra sig klasstryk genom att avslöja att han egentligen höll på "Bajen". Lyckligtvis varade den här parentesen bara några år så att han snart kunde återgå till att även offentligt hålla på "laget i hans hjärta".

Många gör det enkelt för sig. Det är knappast förknippat med några större lidanden eller plågor att vara supporter till "de stora kanonerna". Man slipper nedflyttningsstrider och man kan fira seriesegrar vart och vartannat år. Klubbar som "Manchester United", "Chelsea", "Barcelona" eller "Real Madrid" är "vattentäta". Norrmännen har "Rosenborg" som abonnerar på serieguldet. Och givetvis har klubben största publiksiffrorna och störst antal supporters.

Som "Bajare" har Donkeyman upplevt otaliga nedflyttningar från Allsvenskan. Å andra sidan har han också upplevt glädjen när laget klättrar tillbaka. Och så fick han uppleva det hittills enda Fotbollsguldet 2001. Det som man inte trodde kunde hända. Det omöjliga. Men det hände. Och "Bajarna" firade, det hade tagit 103 år att vinna Guldet. Och ingen kan veta om det tar 103 år till nästa gång. Så det var bäst att fira.

Det tog över 100 år och ett halvdussin förlorade Bandyfinaler innan det blev Guld. Hockeyn vann sitt senaste Guld 1952 och har sedan dess haft en lång ökenvandring fram till att hela sektionen konkade härom året. Men den nya klubben "Bajen Fans Hockey" har vunnit div V, div IV och div III. Nu kvalar man till div II. Och "Bajarna" ställer upp och bär fram laget. Inte därför att det är världens bästa lag utan därför att det är VÅRAT LAG. Men det finns många fler medlemmar i familjen. Vi har Speedwayen som gått upp i Elitserien igen. Vi har Handboll. Vi har ..........

Men Donkeyman har ett litet hörn vikt i sitt hjärta åt några andra lag också. I Hockeyns värld har alltid MoDo varit favoriten, i brist på Hammarbylag. De senaste tre säsongerna har Donkeyman också haft glädjen att följa laget "on site" eftersom han har jobbat i Ö-vik på vintern. En stad där man "andas hockey och älskar hockey". Detta är "The Heart of Hockey".

Och ganska typiskt för Donkeyman så är han inte här det året som de tar Guldet. Nejdå, han kommer säsongen efter och får uppleva tre missade slutspel på rad. Trots nya spelare, nya ledare, nysatsningar och allt möjligt annat så har laget halkat sakta neröver i tabellen. Bara för att i år hamna sist i tabellen och så skall det bli kvalserie. Men Donkeyman är ju van vid nervpress och nedflyttningsstrider .......

Hemma i Tromsø har Donkeyman sitt Norska favoritlag. Han har följt Tromsø IL i Tippeligaen ända sedan deras första säsong 1986. Han har också upplevt två Cupguld "on site" på Ullevål. Laget har gett oerhört mycket glädje och många outhärdliga besvikelser. En sak är säker - det är inte något Guldlag men det är ett stabilt mittlag som tar medalj då och då.

I England håller Donkeyman på "Tranmere Rovers". Ett lag som ligger på den undre halvan av FotbollsLigan. Men man byter inte lag bara för att det går dåligt. Och Donkeyman fattade kärlek för "Tranny" en gång på -60-talet när han hamnade på Prenton Park och såg klubben spela i dåvarande div III. En gång i tiden var John Aldridge manager för laget och han präglade ett uttryck: "We can never be like Liverpool or Everton, they are like the Great Liners, like Queen Elisabeth and Queen Mary. But we can become a very nasty submarine".

Men Donkeyman är lite otrogen. Därför att han bodde en period i Wimbledon och följde då WFC som var den tidens "underdog" i de högre regionerna av Engelsk fotboll. Men klubben stals och flyttade till Milton Keynes. Så då tog Donkeyman övergång till den nystartade klubben AFC Wimbledon som nu står på tröskeln till Ligan.

I Skottland föll det sig så att den unge Donkeyman praktiserade på Babcock & Wicox ångpannefabrik. Han bodde inneboende hos en familj som var fanatiska medlemmar av "Scottish Nationalist Party" och som var fanatiska anhängare till "Partick Thistle". Så sedan dess håller Donkeyman på "Thistle".

Donkeyman skall sluta sin uppräkning här. Det finns fler små hjärteklubbar som får plats bredvid Hammarby. Och Donkeymans mer frispråkiga kompisar påpekar rättframt: "Hur faen kan man hålla på ett gäng med så hopplösa lag"? Men som sagt tidigare. Man byter inte lag bara för att det går dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, supporters, hammarby, hockey, modo

Ett Jubileum

2011-02-21T12:10:00.005+01:00

I dagarna är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Ett politiskt mord som på många sätt förändrade Sverige. Och ett politiskt mord som startade en av de största skandaler vi upplevt här i landet. Donkeyman skall påminna om några detaljer:

Var befann du dig när du fick höra om Palmemordet?
Alla som levde den gången minns var de var när de fick höra talas om Palmemordet. Det är inte många händelser som har den statusen. Kanske bara mordet på John Kennedy har samma status i modern tid.

Donkeyman vet i vart fall var han var. Han befann sig hemma i sin säng och sov ut ett ölrus. När han väcktes av ett telefonsamtal från väninnan Gunilla. Som berättade om händelsen. Sedan var det färdigsovet den natten.

Palems politiska gärning, utrikes
Eftersom Palme blev brutalt mördad så har han blivit helgonförklarad. Man glömmer lätt att Olof Palme var den mest kontroversiella politiker som funnits i Sverige i modern tid. Det gick inte att undvika att ta ställning till honom. Man kan lite generellt säga att halva nationen älskade Palme, den andra halvan hatade honom.

Efter att Palme blivit mördad tystnade all kritik av honom. Plötsligt rådde nationell enighet om att han hade varit en stor politiker. Att han varit ytterst kontroversiell glömde man väldigt snabbt bort. Och Palmes många kritiker blev plötsligt Palme-vänner och glömde fort bort sin tidigare ståndpunkt.

Samtidigt var Palme en produkt av sin tid. Detta var en tid när det fanns två Supermakter som stod mot varandra. Och den ena Supermakten hade just förlorat det kontroversiella VietNam-kriget. Ett krig där Palme hade tagit konkret ställning. Ett ställningstagande som den gången var minst sagt kontroversiellt. Men Palme tog också starkt och konsekvent ställning i många andra av den tidens stora internationella händelser. Han fördömde Apartheid, han fördömde Järnridån och Berlinmuren, han fördömde diktaturer runt om i världen och han tog kraftfull ställning mot USA i en mängd kontroversiella frågor. (Samtidigt som han samarbetade med samma USA i många andra sammanhang.)

Samtidigt var Sverige ett litet land. Ett litet land som var ganska betydelselöst i den stora världspolitiken. Ett land som inte heller brydde sig om världen. Palme gjorde Sverige internationellt. Man lade märke till oss. Men vi blev också intresserade av omvärlden, mycket tack vare honom.

Palmes politiska gärning, inrikes
Det här var en tid när Sverige var långt mer politiskt delat än i dag. De Radikala krafterna var mycket starkare än i dag, speciellt hos ungdomen. Det var -68-ornas tid. VietNam, Almstrid, Chile, Apartheid, Husockupationer. Allt detta var dagsaktuella frågor. Proggen var på sin höjdpunkt. Nästan allt av kultur var radikal. Socialdemokratin stod den gången betydligt längre till vänster. Hela vänstern och många Sossar väntade på Revolutionen. Samtidigt var det en stor minoritet (kanske majoritet) som inte alls höll med om allt detta. Man måste se Palmes gärning i det ljuset.

Tage och Sträng hade börjat förändra "Reformsossarna" till "Betongsossarna". Det var Palme som fullbordade den förändringen. Det var under den här tiden som den Offentliga Sektorn expanderade kraftfullt till det som sedan kallades "Den Ofantliga Sektorn".

För att finansiera detta ökades samtidigt skattetrycket. Till slut låg marginalskatten på uppåt 90% och arbetsgivaravgiften var i det närmaste tredubblad. Det var samma period som Astrid Lindgren drabbades av den så välkända "Pomperipossaskatten".

Samtidigt genomfördes Löntagarfonderna. Ett försök som av motståndarna beskrevs som ett försök att smygvägen Socialisera Sverige och överlåta makten över företagen till Facket och Partiet. Det var också under samma period som många stora Svenska industrimän och entrepenörer flydde landet. Kamprad och Rausing var bara ett par exempel.

Palmes ekonomiska politik kom senare att reverseras av Sossarna själva under Ingvar Karlsson och Göran Persson.

Men Palme var drivande i tre reformer som blivit bestående. Det kanske allra viktigaste var att han arbetade för Jämställdhet mellan könen. Att sambeskattningen upphävdes var nog hans viktigaste reform. Tyvärr ger inte moderna tiders Feminister någon Palme den "cred" som han borde ha i det sammanhanget. Men han genomförde också det system för Studiefinansiering som vi har än i dag. Slutligen genomfördes en mängd av de arbetsrättsliga regler som i dag är så kritiserade från Alliansen - men som de inte är starka nog att röra.

Var Palme en bra Statsminister?
Donkeyman menar att Palme var betydligt dugligare som Partiledare än som Statsminister. Enligt Donkeymans uppfattning genomdrev Palme en omfattande "BetongSossifiering" av samhället som han i praktiken hade en mycket tunn majoritet för. Därmed gjorde han sig också till fiende med i stort sett halva folket. Som faktiskt kom att hata honom.

Polisens Fiasko
Efter att Palme hade blivit mördad genomfördes ett av de största organisatoriska Fiaskon som inträffat här i landet. Polisen gjorde i stort sett allt fel. Trots att man disponerade i stort sett oändliga resurser genomfördes ett arbete som eftervärlden har bedömt som eländigt. Man klarade inte ens av att genomföra en ordentlig brottsplatsundersökning. Kulorna från de två skott som avlossats hittades av privatpersoner efter avslutat polisarbete. Slutligen spårade det hela ut med PKK-spår, SydAfrikaspår och slutligen Christer Petterson.

Men detta har skildrats av så många skribenter att Donkeyman inte skall lägga någon energi på den saken. Däremot fick Donkeyman äntligen "Vatten på sin Kvarn" när Leif GW Persson gick ut i Expressen och i TV och bekräftade några av de teorier som Donkeyman har haft i alla år.

Var Christer Petterson skyldig?
Donkeyman har i alla år hävdat att han inte tror ett ögonblick på att CP var mördaren. Ett av de främsta skälen som Donkeyman framfört med en dåres envishet är följande:

Mordet skedde i krysset av Sveavägen och Tunnelgatan. Därifrån avvek mördaren joggande Österut på Tunnelgatan och sprang uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Sedan dess har han inte observerats. Trots att en vältränad person sprang efter honom mindre än en minut senare.

Alla som vet något om Stockholms geografi vet också att de här trapporna inte är vilka trappor som helst. Det är många trappsteg och stor höjdskillnad. Bara tanken att ett nedsupet knarkvrak som CP var skulle orka springa uppför det här "trapphelvetet" och försvinna på toppen är fullständigt löjlig. Till och med en vältränad polisman skulle ha problem med den saken.

Leif GW berättade sedan i TV om ett vittnesmål som varit helt okänt för Donkeyman. Det är det allra första vittnet nere på Tunnelgatan som gömde sig bakom en arbetarbod när det började skjutas. Och som såg mördaren passera på bara ett par meters håll. Detta vittne kände CP mycket väl eftersom de bodde nästan grannar. Han kände honom så väl att han garanterat skulle identifierat honom. Men det vittnesmålet har helt och hållet tystads ned. Enligt Leif GW har det inte ens varit känt inom poliskretsar.

Vem mördade Palme?
Även här har Donkeyman i alla år framfört ungefär samma teori som Leif GW framförde nu i veckan.

Halva befolkningen tyckte den gången mycket illa om Olof Palme. Många hatade honom. Det var många som ansåg att Palme var en landsförrädare. Den anda som rådde på den tiden kan man inte förstå om man inte själv upplevt den. Donkeyman var den gången bortåt 40 år gammal och minns det hela mycket väl.

Donkeyman tror (och har hela tiden trott) att mördaren var en helt ostraffad person med starka sympatier på högersidan. En person som var vältränad och mycket kunnig i hanteringen av skjutvapen, självförsvar och liknande. Kanske en militär, polis, ordningsvakt eller liknande men i vart fall en person med intresse för sådant.

Personen i fråga hatade Palme. Och beslutade sig för att "befria" landet från honom en gång för alla. Han genomförde mordet men har vare sig före eller efter gjort något kriminellt. Hela tiden har mördaren levt ett vanligt yrkesliv och anser själv att han har gjort en god gärning. Om han inte själv erkänner mordet och producerar teknisk bevisning så kommer han aldrig att avslöjas.

Tanken på att någon utländsk säkerhetstjänst eller politisk organisation skulle ha gjort detta är enbart löjlig. Den som tror något sådant måste börja dagen med att förklara vad en sådan skulle anse sig vinna på det. Samma sak gäller alla teorier om en stor konspiration inom konservativa kretsar. Det är orealistiskt att tro att ett stort antal konspiratörer skulle ha klarat av att hålla saken hemlig i 25 år. Någon skulle under hela den här tiden ha försagt sig.

Och tanken på ett nerknarkat fyllevrak faller på "trapphelvetet" upp till Malmskillnadsgatan. Inte ens om det gällde livet skulle ett sådant orka springa upp där med den farten.

Läs även andra bloggares åsikter om palmemordet, olof palme, palme, socialdemokraterna, politik

Haverikommision

2011-02-17T12:12:00.004+01:00

Nu har Sossarnas "KrisKommision" eller kanske man skall kalla den "KatastrofKommision" presenterat sitt verk. Och Donkeyman har i sin egenskap av "Sossologie Studerande" kastat sig över detta. Med stort intresse.

Dess värre (for Sossarna) innehåller inte verket någon analys av varför man förlorade valet 2010. Den innehåller inte heller någon strategi kring hur man skall vinna valet 2014. Den som söker sådan information får leta någon annan stans. Något som även Aftonbladets ledarsida konstaterar.

Däremot innehåller rapporten en omfattande genomgång av olika aktuella politiska tema. Där man kan läsa mellan raderna att kommisionen med nostalgi i blick önskar en återgång till 1960-talet och dess politik. Utan att ta hänsyn till att 2010-talets problem inte låter sig lösas med 1960-talets politik.

I brist på ledning från Sossarnas egen KK har Donkeyman gjort sin analys av Sossarnas haveri. Han menar att man måste starta med en kort historik för att förstå sammanhanget.

Socialdemokratin har under de senaste 100 åren genomgått tre faser. Den första som sträcker sig ända fram till 1960-talet kan betecknas som Reformfasen. Den kan på många sätt jämföras med situationen under en Revolution. Man samlade det som på den tiden kunde betecknas som "underklassen" det vill säga lägre tjänstemän, arbetare och de som stod utanför kring bygget av välfärdssamhället. På så vis hade man en absolut majoritet av landets befolkning bakom sig i marschen mot ett gemensamt mål.

Nästa fas brukar Donkeyman kalla Betongfasen. Då hade man uppnått sina mål. Välfärdssamhället var skapat. Nu gällde det att konsolidera det man uppnått. Den här perioden omfattar 1960-, 70- och 80-talen. Det var nu som Betongsossarna styrde landet i det närmaste enväldigt. Rörelsen byggde upp ett omfattande Pampvälde. Man hade fortfarande ett massivt stöd från samma grupper som tidigare. Men partiets naturliga stöd minskade samtidigt i omfattning. Lägre tjänstemän och arbetare övergick sakta men säkert till att vara en medelklass. Med andra behov och värderingar än de som stod utanför.

Sedan kom den ekonomiska krisen och 1990-talet. En period när Socialdemokratin övergick till att vara Pragmatiker. Under Göran Perssons period förändrades det Svenska samhället i grunden. Bland annat genom omfattande avregleringar, EU-inträde och liberalisering. Betongpolitiken upphörde. Men denna förändring skedde inte av ideologiska skäl. Den skedde av nödvändighet. Man kan säga att samhället hastigt "AvSossades".

En beskrivning av dagens problem blir alltså enligt Donkeyman beskrivas så här. Förr bestod Rörelsen av lägre medelklass, arbetare och utanförgrupper. Det var en majoritet som strävade efter en gemensam målsättning - välfärdssamhället. I dag när kampen är vunnen har lägre medelklass och arbetare sin gemenskap med den högre medelklassen. De utgör en absolut majoritet vars främsta intresse är att undvika att "falla över kanten" till de grupper som står utanför. Medan Socialdemokratin i första hand talar utanförgruppernas sak. Rörelsen har alltså inte längre ett gemensamt mål, inte heller har man gemensamma intressen.

Kampen om välfärdssamhället är redan vunnen. Alla politiska partier sluter upp om detta. Alla är också eniga om att man skall ha en skattefinansierad, samhällsorganiserad välfärd. Skiljelinjerna ligger kring detaljer i hur denna välfärd skall organiseras. I huvudsak mellan om man skall acceptera privat utförande eller om allt skall ske i samhällets regi.

Den politiska skiljelinjen ligger också kring frågan om hur välfärdssystemet skall se ut i framtiden. Socialdemokratin vill inte acceptera någon som helst förändring. Trots att den framtida finansieringen är problematisk. Deras lösning ligger i att höja skatterna. Men Arbetare och Tjänstemän anser inte att skatterna kan höjas mer. Det är inte av ideologiska utan av rent praktiska skäl. Man har helt enkelt inte förtroende för hur samhället hanterar skattepengarna. Dessutom har de här grupperna fått i stort sett en extra årslön under Alliansens regeringstid genom det populära "Jobbskatteavdraget". Något som Facket aldrig har varit i närheten av att förhandla fram men som Socialdemokratin är motståndare till.

Socialdemokratin är en stor Koalition i sig. Partiet spänner om ett brett spektrum av åsikter. Något som också är en förklaring till deras problem. Under Reformfasen och delvis under Betongfasen kunde alla skilda åsikter och grupper enas kring kampen MOT det gamla samhället och FÖR välfärdssamhället. Det var alltså kampen och det gemensamma målet som enade partiet. Nu när man inte längre har något gemensamt projket klarar man inte av att ena sig kring en politik. Samtidigt drar Partiet och Rörelsens andra grenar tidvis åt olika håll. I alla frågor som gäller arbete och arbetsliv bestämmer Facket vilken åsikt som Partiet skall ha. Det som enar Partiet är önskan om makt. Det blir omtanken om den egna försörjningen och statusen som styr partiet. Trots allt är det tusentals jobb inom den samlade Rörelsen som står på spel.

I den Socialdemokratiska debatten kan man i dag se två huvudlinjer:

1) De som vill renodla ideologin. Detta skall ske genom att vrida partipolitiken mot vänster och angripa Alliansen från det hållet. Det innebär också att man skall agera mer som gamla tiders ideologiskt drivna politiska partier. Man har en politik och de som har samma åsikter röstar på partiet. Så går man ut och försöker övertyga andra om att den egna åsikten är den rätta. Problemet är att man inte kommer att kunna vinna val på detta. Därför att den Medelklass som utgör den absoluta majoriteten av samhället inte kommer att rösta på en vänsterpolitik.

2) De som vill skaffa sig en politik som vinner val. Detta skall ske genom att man inte har någon ideologisk bindning utan skaffar sig populära åsikter. Det innebär att man söker sig in i politikens mittfåra där Moderaterna redan befinner sig. Det viktiga blir alltså att vinna makt, för maktens egen skull. Man gör det inte längre för av omtanke om samhällets och medborgarnas bästa.

Donkeyman tror att vi nu upplever slutskedet för den stora koalition som den Socialdemokratiska Rörelsen upplever. Oavsett vilken av de två ovanstående vägarna man väljer så kommer oenigheten att få partiet att falla sönder i mindre delar. Just nu är det själva organisationen som utgör kittet och sammanhållningen. Inte ideologin, inte heller medlemsmassan och dess åsikter.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, kriskommision, politik

Revolution

2011-02-06T21:00:00.003+01:00

De senaste veckorna har Revolution varit det ledande temat i allt av media. Mängder av personer som inte tidigare har visat någon benägenhet till att hylla Revolutioner hyllar nu de krafter i Tunisien och Egypten som genomför de ländernas Revolutioner.

Revolutionens Historia
Nu hör till saken att "Revolution" är ett av många missbrukade ord. Ganska mycket har genom historien betecknats som just Revolutioner. Och i överförd, eller beskrivande betydelse, används ordet flitigt. Till exempel om "Den Industriella Revolutionen" och liknande företeelser.

Men verkligheten är att historien kan visa till få riktiga Revolutioner. Däremot finns det väldigt många Statskupper. Men Revolution eller Statskupp är de enda sätt som finns att avlägsna riktigt otrevliga regimer. En diktatur som baseras på att man behärskar maktens instrument och som inte tillåter någon sorts opposition måste råka ut för en Statskupp eller för en Revolution om den skall falla.

Men Revolutionens problem är att det är väldigt lätt att ena sig MOT en förhatlig regim. Men när denna först har fallit är det oändligt mycket svårare att ena sig FÖR något nytt. Bland annat därför att oppositionen oorganiserad. Varje försök att skapa en organiserad opposition slogs ju i spillror under den gamla regimen.

Franska Revolutionen är det kanske mest kända exemplet på Revolution. Den ledde till regimens fall men den ledde också till Skräckväldet och till Napoleontiden.

Ryska Revolutionen var också en riktig Revolution. Men efter sex månader genomförde Bolsjevikerna sin Statskupp och tog över makten. Sedan blev det en annan sorts diktatur i ytterligare 70 år.

Amerikanerna anser också att de har haft en Revolution. Det gör inte Donkeyman. Han anser att de genomförde en framgångsrik frihetskamp som leddes av landets intelligentia. Till slut vann de också sin självständighet. Men Revolution - Nej.

Cuba har däremot haft sin Revolution. Där Fidel och gänget tog sig över från fastlandet och inspirerade till en klassisk Revolution. Men den här Revolutionen skiljde sig ut genom att den redan från början hade som syfte att upprätta en speciell sorts regim. Som sitter än i dag.

Kina har haft Revolution. Där Ordförande Mao och hans gäng inspirerade och tog ledningen. Och Makten. Ungefär som på Cuba.

Däremot har alla försök att "exportera" de Cubanska och Kinesiska revolutionerna misslyckats.

Däremot var det en klassisk Revolution i Iran. Där folket reste sig mot den regim som Västvärlden hade satt dit några decennier tidigare. Och här var de Religiösa under ledning av Ayatollah Khomeini som var mest välorganiserade och tog makten. Parallellen med den Ryska Revolutionen är på många sätt slående.

Och så vidare ..... Inte så många exempel alltså.

Revolutionsromantik
Donkeyman vet mycket om Revolutioner. I teorin. Därför att i hans ungdom tillbringade han många och långa nätter tillsammans med kamrater av olika Revolutionära schatteringar. Kamrater som visste allt om Revolutionens Teori och Praktik. Svensk ungdom på 1960 och 70-talen var nämligen i stor utsträckning radikala och Donkeyman umgicks med många medlemmar av den så kallade "Bokstavsvänstern".

Denna väntade nämligen på att det skulle uppstå "En Revolutionär Situation" i Sverige. Då skulle de ta Ledningen och Makten. De skulle leda den omedvetna Arbetarklassen mot det Kommunistiska Paradis som skulle skapas i Revolutionens spår.

De studerade all litteratur som fanns i ämnet. Och det var mycket att välja bland. Det fanns hela bokhandlar med sådana böcker. För att inte tala om den stora flora av tidskrifter. Man hade studiecirklar och man förberedde sig.

Men inte f*****n uppstod det någon Revolutionär Situation. Inte ens i Tyskland eller Italien där mer militanta grupper försökte påskynda utvecklingen genom att driva Gerillakrig. Inte ens när polisen bankade VietNamdemonstranter, Husockupanter och andra demonstranter sönder och samman. Inte ens när Kroatiska nationalister och Västtyska terrorister genomförde terrordåd i Stockholm uppstod någon Revolutionär Situation. Hur mycket de radikala än väntade och läste Mao och Lenin fram och baklänges så var den Svenska Arbetarklassen ointresserad.

De stora förebilderna var givetvis Lenin, Fidel, Che och Mao. Och man beundrade Lenin som hade organiserat Bolsjevikerna så att partiet bestod av en stor mängd med celler som var oberoende av varandra. Man var inte intresserade av en stor mängd medlemmar. Man ville ha hängivna elitmedlemmar som var beredda att offra allt för SAKEN. Ledningen själv satt i landsflykt. Något som nog var välbetänkt eftersom regimen utan vidare fängslade eller hängde Revolutionära när man påträffade dem. Efter Revolutionen kunde den här välmotiverade och lilla gruppen verkligen Ta Ledningen och Makten.

Dagens Revolution
Situationen i stora delar av Arabvärlden påminner i mångt och mycket om situationen i Ryssland för 100 år sedan. Det är auktoritära regimer som inte tillåter någon opposition. Regimer som baserar sin makt på polis, militär och säkerhetsstyrkor. Som i sin tur utövar en hård repression. Någon organiserad opposition tillåts ej. De här regimerna har också ett nära samarbete med USA och Israel.

Det enda sammanhållande kittet är religionen. Som också utövar den enda organiserade opposition som existerar. I form av det Muslimska Brödraskapet. Detta utgör en sorts International som förekommer i olika former i alla dessa länder. Men de är inte en entydig organisation. Det finns fraktioner hela vägen från de helt moderata till de allra mest fundamentalistiska. Även om det förefaller som om Brödraskapet sakta men säkert har utvecklats i moderat riktning. Många MellanÖsternkännare jämför dem med dagens Turkiska regim.

Men det finns också Revolutionärer. I form av de Islamistiska grupperna som till exempel Al-Qaida. Dessa organisationer är förbjudna i de allra flesta av de här länderna men deras målsättning är att störta de befintliga regimerna och ersätta dem med ytterliggående Islam. Man kan i mångt och mycket jämföra dem och deras taktik med Bolsjevikernas. De dyker upp så fort det är oroligheter någon stans inom den Islamska världen. Till exempel i de olika Ryska republikerna men också i Afghanistan och Pakistan. Och självfallet deltar de i Revolutionerna i Tunisien och Egypten. I hopp om att kunna vrida dessa i "sin" riktning.

Så precis som Bolsjevikerna i Ryssland, Prästerskapet i Iran, Kommunisterna i Kina och på Cuba så kommer säkert de hårda, välmotiverade Islamistiska grupperna att försöka styra Revolutionen "sin" väg. Om de klarar av det är en annan sak. En sak är i vart fall säker - de har förebilder.

En Förebild
Men det finns faktiskt fler exempel på Revolutioner i vår tid. Donkeyman tänker på Indonesien. Som lite förenklat hade tre starka grupperingar som stod mot varandra ända från WW2. Det var Regeringen, Kommunisterna och Muslimerna. I mitten av 1960-talet slog man ihjäl ett par miljoner Kommunister och införde ren diktatur under Suharto. Men lite i skuggan av händelserna i ÖstEuropa så föll regimen som resultat av en Revolution. Och landet har sedan dess gått långt mot demokrati av Västerländskt snitt. Med stöd av både Muslimer, Kommunister och alla andra. Fast även här finns det ytterliggående Muslimer som önskar något annat - utan att vinna stöd hos befolkningen.

Och många tycker att visst blev man av med diktaturen. Men väldigt mycket av det gamla är fortfarande kvar - om än i ny skepnad. Man tycker att det är långt kvar att gå till ett helt "nytt" samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, egypten, tunisien, revolution

Det stora bedrägeriet

2011-01-23T20:38:00.007+01:00

I Onsdags publicerade SvD ett inlägg som tog utgångspunkt i att "folk flest" nästan inte har något sparkapital alls. Bland de fakta som presenterades var dessa:

25% av de Svenska hushållen inte klarar en oväntad utgift på 5000:-
30% av vuxna Svenskar har en sparbuffert på bara några tusenlappar
10% av vuxna Svenskar har inte någon sparbuffert alls
12% av vuxna Svenskar har svårt att klara de löpande utgifterna

Artikelförfattare var Philip Lerulf (Yrkeslobbyist) och Erik Laakso (kontroversiell Sosse)

De slutsatser som de här herrarna drog har irriterat en mängd vänsterskribenter

Den här debatten ger Donkeyman vatten på sin kvarn. Därför skall han ta chansen och lufta några av sina gamla käpphästar ...........

Myten om att allt har blivit så mycket bättre
Socialdemokratin har dominerat Svensk politik under de 80 sista åren av det förra seklet. Det är alltså inte felaktigt att hålla dem ansvariga för samhällsutvecklingen. Och visst är det så att landet under den här perioden har förändrats totalt. Under resans gång har det moderna välfärdssamhället eller "Folkhemmet" uppstått.

Men under resans gång har också befolkningens sammansättning förändrats och 1920-talets klassanalys och samhällsförhållanden har väldigt lite att göra med 2000-talet. Förhållandena har också blivit bättre för de allra flesta. Men ser man till ett något kortare perspektiv, efterkrigstiden, så blir situationen annorlunda. Många har på sätt och vis fått sämre. Till exempel det man förr kallade medelklassen. Och "den övre delen av arbetarklassen". Det är ju så att mycket (men inte allt) av de förbättringar som genomförts efter kriget kan hänföras till den tekniska utvecklingen - inte till ekonomisk förbättring.

Hur kan Donkeyman vräka ur sig något sådant kan man fråga? Se då till detta exempel:

Låt oss studera en typisk medelklassare. En tjänsteman, en officer eller en lektor på det Högre Allmänna Läroverket i en Svensk småstad.

På 1930-talet var Lektorns fru hemmafru. Till sin hjälp hade hon ett hembiträde. Familjen bodde i en fin villa i centralt läge. På hemväg från Läroverket kunde Lektorn slinka in på Stadt (Vita duken) och smälla i sig två vita och en brun tillsammans med andra herrar ur medelklassen. Och på Söndagen kunde Lektorn ta med sig familjen till Stadt och bjuda på Söndagsmiddag på restaurang.

På 1960-talet hade Lektorns efterträdare fortfarande hemmafru. Hembiträdet hade man inte längre råd med och familjen övervägde att flytta till något av de nybyggda förortsområdena då villan började bli väl dyr i drift. På väg hem från jobbet kunde nog Lektorn kosta på sig en grogg på Stadt (Bakfickan). Och någon gång i månaden kunde hela familjen gå på Restaurang och äta Söndagsmiddag.

På 1990-talet var förutsättningarna totalt förändrade. Den moderna tidens Lektor (kallas för övrigt inte lektor längre) kunde inte längre försörja sin familj på sitt eget arbete. Även hustrun var tvungen att arbeta. Familjen bodde i lägenhet men man hade råd att undvika "miljonprogrammet"s bostäder. Någon gång i veckan kunde han kosta på sig ett par halvliter med öl tillsammans med kollegorna på vägen hem från jobbet. Söndagsmiddag på restaurang var numera förbehållet några högtidliga tillfällen per år. Däremot kunde familjen kosta på sig ett besök på den närbelägna Pizzerian någon gång då och då.

Det stora bedrägeriet
Det som har inträffat under efterkrigstiden är att familjeekonomin har blivit dramatiskt försämrad. En person kan inte längre försörja sin familj på sitt arbete. Såvida han inte ingår i en mycket liten krets med högavlönade eller på annat sätt dragit en vinstlott i livets lotteri.

Det märkliga är att man politiskt sett inte ser detta som ett problem. Man har förvandlat den negativa ekonomiska utvecklingen till något positivt. Det är nämligen ett led i kvinnans frigörelse. Något som varje feminist måste se som positivt.

Det praktiska resultatet av denna reform är att familjens ekonomi inte har förbättrats ett spår. Den lilla detaljen att man numera behöver två försörjare för att åstadkomma det som en person klarade förr är helt ointressant sett ur det överordnade genusperspektivet.

Lika lite nämner man att reformen med två familjeförsörjare inte kom till som en följd av feministiskt tänkande. Eller som ett politiskt önskemål om kvinnornas frigörelse. Det var helt enkelt en följd av att industrin behövde arbetskraft och kvinnorna utgjorde en stor arbetskraftreserv som behövde utnyttjas.

Det är i huvudsak tre samverkande orsaker till försämringen av familjeekonomin.

För det första innebar större samlad inkomst för familjerna att priserna ökade motsvarande. Producenter av varor och tjänster upptäckte helt enkelt att folk hade mer pengar och var beredda att betala mer för samma varor. Vilket resulterade i en stigande prisspiral.

För det andra började bankerna vid samma tid låna ut större belopp till "vanligt folk". Familjer började låna till bostad, till inredning, till bil och till konsumtion. Sådant som man tidigare betalade med pengar som man redan hade tjänat ihop. Något som också ledde till dramatisk prisökning. Den gamla tidens familj sparade i 20 år, sedan kunde man kanske bygga ett egnahem som man byggde själv. Dagens ungdom bildar familj och köper ett nyckelfärdigt massproducerat hus till betydligt högre kostnad. Och skuldsätter sig motsvarande.

För det tredje ökade skattetrycket. Tidigare kämpade Vänstern mot höga skatter därför att pengarna bara kom till nytta för överheten - inte folket. Men med tiden kom Vänstern att själv utgöra överheten. Som var beroende av höga skatter. Därmed blev höga skatter medlet till att bygga välfärdssamhället. Till allas bästa. Fast biprodukten var fortfarande sämre familjeekonomi.

Det finns ju de som "har pengar" även bland "folk flest"
Även när man ser bort från den lilla minoritet som kan kallas "överklass" så finns det många som "har pengar". Visst är det så. Men de som har arbetat ihop de här pengarna är i minoritet. Det finns nämligen inte möjlighet att få ihop ett skapligt kapital på arbete.

De som "har pengar" har fått detta antingen genom arv, lottovinst eller spekulation. Många har vunnit i villalotteriet. Man har ärvt hus eller lantställe som har stort värde. Eller man var med i den stora prisboomen för några årtionden sedan. Men att jobba ihop ett skapligt sparkapital - NEJ - det går inte med mindre man lever helt asketiskt.

Däremot kan man lite mer abstrakt påstå att alla Svenskar har ett kapital i form av potentiella krav på sjukvård, socialstöd, åldersvård, utbildning och så vidare.

Skiljelinjen Vänster - Höger
Det här resonemanget leder fram till det som Vänstersidan önskar att utmåla som skiljelinjen mellan blocken. Försvar av välfärdssamhället och höga skatter används som politiskt slagträ av Vänstersidan. Men Socialdemokratin har redan vunnit kampen om välfärdssamhället. Den striden stod för två generationer sedan och går inte att utkämpa en gång till.

Det råder nämligen total politisk enighet kring att man skall ha ett starkt samhälle som förser medborgarna med skola, sjukvård, äldrevård och andra behov. Inget av dagens partier önskar bryta ned detta system. Inte ens de förfärliga "Högerkrafterna" vill detta. Här har Socialdemokratin vunnit en total politisk seger.

Problemet är att systemen börjar kosta mer än vad samhället har råd med. Och alla ser att den trenden kommer att fortsätta vidare till det ännu sämre. En del av systemen behöver också reformeras och uppdateras för att vara i takt med dagens samhälle. Men inte något av de båda blocken har någon som helst lösning på den ekvationen. Inte någon som man önskar gå till val på i vart fall.

Det är nämligen så att en aldrig så försiktig förändring av skola, sjukvård, socialvård eller något annat av de här systemen kräver strid mot den samlade Fackföreningsrörelsen som önskar konservera allt som det är. Därför är varje form av intern reformering politiskt omöjlig. Något som även Göran Perssons regering insåg på sin tid. Den enda framkomliga vägen till förändring går genom privatisering och konkurrensutsättning. Något som å andra sidan innebär skapandet av andra problem.

Historien har en obehaglig förmåga att upprepa sig. Det är märkligt att Vänstern en gång i tiden var motståndare till höjda skatter och avgifter. Läs den tredje versen i Internationalen. Den som man sedan länge slutat att sjunga på Vänstermöten. Den gången hette det "Ju större bomber - desto mindre bröd". I dag är Vänsterns enda lösning av alla problem att taxera ut högre skatter och låta allt rulla vidare. "Business as usual" alltså.

De som är tillräckligt gamla för att ha upplevt "Betongsossarnas" Guldålder minns också hur "folk flest" den gången skrattade åt omfattande penningslöseri inom Stat, Landsting och Kommuner. Men det gjorde inte så mycket - lite spillde ju över på "folk flest" just i form av "välfärdssamhället". Men när det senare börjat svida för mycket i plånboken samtidigt som samhällets service tenderar att bli sämre och sämre blir acceptansen för den politiken lägre och lägre.

Vi får inte heller glömma en annan faktor i sammanhanget. Under Socialdemokratins tid har de som utför det praktiska arbetet inom välfärdssamhället (lärare, sjuksköterskor, vårdare, städare .... you name it) blivit utplundrade genom att deras löneutveckling varit usel under hela Sosseepoken. (Vår Lektor i början av texten är bara en av dessa). I dag börjar den här gruppen att förvandlas till en underklass.

De Borgerligas lösning är som sagt att få samma service utförd på billigare sätt genom att privatisera och konkurrensutsätta. En lösning som även HögerSossarna har acceptans för. Jag påminner bara om Göran Perssons räddningsaktion under 1990-krisen.

Men det som har förvånat Donkeyman ända sedan 1960-talet är varför det inte går att starta en omfattande debatt runt temat: "Hur kan vi skattebetalare acceptera att vår gemensamma egendom sköts så illa och hur kan vi acceptera att det praktiska utförandet av välfärdssamhällets tjänster sker med så stort slöseri."

Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärden, socialdemokraterna, alliansen, ekonomi

Vinterhelg

2011-01-16T20:33:00.010+01:00

Den här utsikten hade vi från vår mäss under några dagar när det var Sydliga vindar. Men ännu mer i blickfånget låg ekipaget från villorna på Dombäcksön. Man kan tänka sig följande kommentar:

"Vem i h*******e har parkerat en pråm här. Den skämmer utsikten. Få hit en Lapplisa".

Men här råder fortfarande bruksandan. Allt som Fabriken företar sig accepteras. Det gäller trots allt jobben. Och det var bara tillfällig parkering. Så snart som pråmens ägare mobiliserat sin arbetsstyrka tog jobbet med att lägga den på plats och förtöja den ordentligt vid. Något som säkert kommer att ta flera veckor.

Hur som helst började vi med att förflytta den dit där den skulle ligga så numera förfular den inte längre utsikten från min kombinerade matsal och TV-stuga.

Men skall man jobba ombord på en pråm utan landförbindelse så behöver man transport. Alltså har vi och Lotsbåten agerat Sjötaxi i det närmaste dagligen. Samt bisträckt med diverse transporter av dykare och andra experter. Samt materiel.

Detta gick under beteckningen "tattarlass" en gång i tiden när Donkeyman jobbade i "The Doublejou Company". Men inte desto mindre är det prylar som behövs ombord när man skall fixa till en pråm.

Men vi måste ju göra lite egna jobb också. Här är ett exempel på typiskt matrosarbete. Innan ni läser vidare skall ni försöka gissa vad vår matros egentligen sysslar med. Svaret kommer ett par rader längre ned.

Jodå. Det är en av sjöfartsverkets fina prickar som har frusit fast i ett isflak i halvsjunket tillstånd. Den måste väck, vi vill inte ha den mitt i farleden. Alltså får matros Åke kliva ned på isflaket och försöka "tjudra" pricken så vi kan hantera den med kranen.

Dess värre gick prickdj****n i bitar och sjönk. Men vi blev ju av med den i vart fall. Och har den passerat genom en propeller så är den numera i form av "gamla skivbekanta".

Sedan hade vi en annan situation när vi använde den långa tross som är "öronmärkt" för den eventualiteten att vi inte flyter in dit där det ligger något som skall dras väck. En tross som flyter och som är ganska lång. Och praktisk att köras in med "Bustern".

Härom dagen använde vi den till ett annat jobb. Men vi räknade ju inte med att de som vi stack ut trossen till var idioter. Därmed blev den 10 meter kortare. Så matros Åke räddar situationen genom att splejsa ett nytt öga nere i verkstaden.

Slutligen "fuskbänslar" han de fria ändarna med gasolflaskan. "Vad fan - Sjömansgarn är omodernt". Man har ju uppfunnit eltape och gasol.

I dag Söndag var det tjockt där ute igen. Hård sydlig vind packade ihop en trevlig liten "Stampvall" som blev för mycket för dagens första kund vedbåten "Silva". Den satt präktigt fastfrusen lite vid sidan av rännan. Men det var mycket värre utanför Ö-vik där hjälpisbrytaren "Balder Viking" fick assistera in- och utgående trafik.

Till skillnad från de flesta andra skeppare på sådana här "motoriserade pråmar" var kusken på "Silva" inte rädd för att sätta spaken i botten så det hände något när han drog på de få hästkrafter som han disponerar. Många andra herrar på liknande farkoster är väldigt försiktiga generaler som tror att de manöverarar "Queen Elisabeth" eller något liknande.

Så här ser "Silva" ut när den kommer till kaj. Vi fick hjälpa till med att rensa väck is så de kom till kaj. Vilket gick till så att de förtöjde på spring och vek ut aktern varefter vi backade in mellan dem och kajen och backade med stöd av båt och kaj så långt vi kom in. Därmed for isen ut. Så var det bara att avlägsna sig medan de vek in så fort som möjligt. Dess värre går det ganska sakta för de här pråmarna. De har ett roder stort som en murslev och en "bow thruster" med en kapacitet som en höfläkt.

Nästa kund var systembåten "Helena" som ligger inne och lastar just nu. Klockan 23 skall de avgå. Vi skall då vända runt dem så de får stäven mot hamnutloppet. En standardmanöver under isförhållanden. "Bow Thrustern" orkar inte vrida en så stor båt 180 grader runt.

Sedan får vi kväll tills i morn vid 10 när en liten tankbåt "knackar på dörren" och vill in.

Läs även andra bloggares åsikter om is, vinter, sjöfart

Parentesen (2)

2011-01-10T10:49:00.006+01:00

Dags för lite politik igen.

Donkeyman har redan berättat om sina Minnen från Folkomröstningen om Kärnkraft år 1980. I dagens artikel skall han summera sin egen syn på Kärnkraftomröstningen. I form av en liten FAQ (Frequent Asked Questions) med svar.

Varför blev det en Folkomröstning?
Under 1980-talets senare hälft var det en omfattande debatt om kärnkraftens vara eller inte vara. Men också en debatt om den framtida energiförsörjningen. Men under debattens gång pågick en omfattande uppbyggnad av kärnkraften. Ett kärnkraftverk är ju inte något man "slänger ihop" på något år.

När 1980 närmade sig var man inne i slutskedet av en långvarig process. Som också inneburit mycket stora investeringar. Samtidigt pågick en konsekvent och medveten omläggning av energiförbrukningen till just elkraft. Till exempel genom att börja installera direktverkande el som uppvärmning i stora delar av det så kallade "miljonprogrammet" för bostäder.

Motståndarna krävde mer och mer högljutt en folkomröstning. Vad man tänkte sig var givetvis en omröstning med en "rak" fråga JA eller NEJ, FÖR eller MOT. Men samtidigt var det en rejäl politisk majoritet för kärnkraft. (m), (fp) och (s) var alla FÖR kärnkraft. Medan (c), (kd) och (vpk) var emot. På den här tiden var ännu inte Miljöpartiet bildat.

Inom (s) var det inte enighet kring kärnkraften. Partiet hade en stor nej-sida bland det man kan kalla "gräsrötterna" medan partiets ledning och etablissemang var för kärnkraft.

Centerpartiet å sin sida satt med Statsministerposten och var ledande i en Borgerlig Trepartiregering. Här var Kärnkraftmotstånd den stora hjärtefrågan för (c) medan (m) och (fp) önskade utbyggnad av just kärnkraften.

Oenighet om Kärnkraftfrågan inom bägge de politiska blocken krävde att denna löstes på "något sätt". Man behövde helt enkelt "lyfta ut" frågan ur den vanliga politiken på ett sätt som gjorde att en blockövergripande majoritet fick igenom sina önskemål.

Den så kallade "Folkkampanjen mot Kärnkraft" fick extra ammunition när olyckan i Harrisburg inträffade. Tage Danielssons briljanta monolog om "Sannolikhet" hade nog en liknande betydelse för opinionen som Albert Engströms klassiska affisch om Kräftor och Snaps.

Man kan alltså identifiera följande skäl som tvingade fram en folkomröstning:

En stark och växande Folkopinion
Oenighet inom det Borgerliga blocket
Oenighet inom Socialdemokratin
Harrisburg

Varför blev det tre linjer att välja mellan ?
Som Donkeyman skriver ovan så var hela det politiska och ekonomiska "etablissemanget" enigt i kärnkraftfrågan. Men man behövde "få lugn och ro".

Problemet man stod inför var att en "vanlig" omröstning med två alternativ "Ja" eller "Nej" riskerade att sluta i ett "Nej". Man hade ju också redan i det närmaste byggt färdigt kärnkraftverken. De flesta stod klara till att laddas och tas i bruk. Samtidigt hade man "byggt bort" de alternativ som stod till buds. På ett eller annat sätt MÅSTE man alltså se till att man oavsett resultat fick mandat till att ladda och driva kärnkraftverken.

Frågan kunde ställas så här: "Skall vi använda dessa dyra kärnkraftverk som vi redan har byggt eller skall vi kasta bort alla pengar som investerats och samtidigt åstadkomma en energikris". JA eller NEJ.

Men så kunde man givetvis inte formulera problemet. Alltså formulerade man i stället tre linjer.

Linje 1 stöddes av (m) och Linje 2 stöddes av (s) och (fp). Bägge dessa linjer innebar att man skulle använda kärnkraftverken så länge som deras ekonomiska och tekniska livslängd varade. Företrädare för Linje 1 och 2 gick ut med 30 år som tidsrymd i debatten. Men detta stod inte klart utskrivet på valsedlarna.

Skillnaden mellan Linje 1 och Linje 2 var att valsedeln för Linje 2 också innehöll en del text som talade om hur den framtida energiförsörjningen skulle organiseras. Under den så kallade "parentesen" skulle det äga rum omfattande Forskning och Utveckling. Dessutom skulle det ske en omläggning av energisystemet så att man kunde avveckla kärnkraften i god ordning. När Parentesen närmade sig slutet.

Det mesta av den texten faller under beteckningen "politikersnack". Det vill säga ord utan mening. Den mest konkreta skillnaden mellan Ettan och Tvåan var dock att Linje 2 också innebar att Energiproduktionen och Distributionen i framtiden skulle ägas och skötas av Staten. Det skulle alltså inte ske någon privatisering.

Linje 3 å sin sida innehöll till stor del samma som Linje 2. Däremot krävde man en betydligt snabbare avveckling. Företrädare för Linje 3 framförde i debatten att 10 år var den maximala tid som kärnkraften skulle få existera. Man krävde också ännu mer dramatiska åtgärder för omläggning av energiförsörjningen än Linje 2.

Varför har Kärnkraftomröstningen kritiserats ur demokratisk synvinkel?
Redan när de tre förslagen konkretiserades framförde man att de var förberedda för att man skulle få det önskade valresultatet. Det verkar odemokratiskt men vi måste komma ihåg att detta var under "Betongsossarnas" era. Partiet, Facket och Rörelsen var vana vid att styra Sverige mer eller mindre enväldigt. När man nu fick gemensamma intressen med (m) och (fp) hade inte något av de partierna några hämningar.

Tillsammans med (m) och (fp) hade man dessutom minst 75% av Riksdagen bakom sig. Plus Arbetsmarknadens parter. Plus Organisationsvärlden. Och så vidare. Det vill säga i stort sett hela det så kallade Etablissemanget. Här skulle det inte finnas någon som helst risk att det blev ett Nej.

Trots detta kan alla tre Linjerna betecknas som Nej-linjer. Skillnaden mellan Ettan och Tvåan låg inte i själva Kärnkraftens avveckling utan i kravet på Samhällskontroll samt i Forskning och Utveckling. Men alla tre linjer var ense om att Kärnkraften skulle bli en Parentes.

Det fanns däremot inte någon ren JA - Linje. Det vill säga, den som ansåg att den framtida energiförsörjningen skulle bygga på Kärnkraft och att Kärnkraften var en teknologi som borde utvecklas hade inte något alternativ att rösta på. All Forskning och Utveckling av Kärnenergi skulle stoppas. Detta var alla tre linjer ense om.

På samma sätt fanns det inte någon ren NEJ - Linje. Det vill säga, den som ansåg att Kärnkraften var så farlig och osäker att vi över huvud taget inte skulle använda den i framtiden hade inte heller något alternativ att rösta på.

Folkomröstningens resultat
Resultatet blev 18,9% för Linje 1, 39,1% för Linje 2 och 38,7% för Linje 3. Vilket tolkades som en accept för en långvarig Kärnkraftparentes. Som sattes till 30 år, dvs till år 2010. Som den gången var väldigt långt borta.

Omrösningen innebar i praktiken ganska små förändringar:

Sverige var år 1980 i frontlinjen när det gäller Forskning och Utveckling av Kärnenergi. Detta arbete stoppades. I dag ligger Sverige långt efter resten av världen på detta område.
Det massiva utvecklingsarbete som skulle ske för att begränsa Elkonsumtion och för att söka alternativa Energikällor som Linje 2 förordade har inte ägt rum. Moderna tiders intensiva forskning har inte "triggats" av Folkomröstningen utan av ett ökat Miljöengagemang.
Trots skrivningarna på valsedeln för Linje 2 har stora delar av Energiförsörjning och Distribution privatiserats.
Politiskt innebar kampanjtiden och Folkomröstningen att Centerpartiet seglade upp som det ledande partiet på Borgerlig sida. Sedan regeringen Fälldin röstat för att ladda ett kärnkraftverk efter Folkomröstningen drabbades partiet av en omfattande svekdebatt och har sedan dess förlorat sitt inflytande.
Det viktigaste resultatet har nog varit att Folkomröstningen startade ett allmänt intresse och engagemang i Miljöfrågor. Ungdomens stora politiska intresse under 1960- och 70-talen har ändrats från ett Socialistiskt engagemang till engagemang i Miljöfrågor. I dag diskuterar inte ungdom Mao-s Teser kontra Lenin eller USA-imperialismen. I dag diskuterar man den Globala Uppvärmningen. Jag vill också påstå att Miljöpartiets grundande och uppgång kan söka sina rötter hos Folkkampanjen.

Har Folkomröstningen någon relevans i dag?
Donkeyman svarar klart och entydigt - NEJ. Med följande motivering:

Nästan inte något alls av det som stod som tilläggstext på valsedeln för Linje 2 och 3 har genomförts.
Det finns inte någon alternativ energikälla att tillgå. Det Forsknings och Utvecklingsarbete som skulle äga rum har inte skett.
Den som var Förstagångsväljare år 1980 är i dag 48 år gammal. Den som var nybliven pensionär år 1980 är i dag 95 år gammal. Det är en minoritet av dagens befolkning som var med och röstade den gången.
Den inofficiella parentesen med slutår 2010 har passerats
Det mesta av förhållandena år 1980 har förändrats. Utvecklingen har på de flesta områden tagit en annan väg än man förutspådde den gången.

Därför anser Donkeyman att Folkomröstningen om Kärnkraft år 1980 saknar all relevans för politiken år 2011.

Vad bör ske nu?
Det som bör ske nu är att man drar i gång en ny energidebatt och formulerar en ny Energipolitik för framtiden. Som har sin utgångspunkt i förhållandena på 2000-talet. Detta bör i sin tur leda till en bred överenskommelse som merparten av Riksdagen och Väljarna kan ställa upp på.

Minns ni?
Tage Danielsson
Eddie Meduza

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, miljö, folkomröstning

säsongstart

2011-01-07T16:31:00.013+01:00

Detta är en suveränt bra bild att börja en artikel med. Då skall man snabbt lägga till frågan:
"Vad händer här" ? Något som antagligen väldigt få läsare skulle "ta" så där rakt upp och ned. Men verkligheten är att här "pushar" vi (dvs Husums isbrytare "Kämpe") en stor pråm. En pråm som är 90x41 m och som väger nära 4000 ton. Lightweight, dvs helt tom.

Förklaringen kommer senare i artikeln. Men först en bild till från samma evenemang.

Saken är nämligen den att nu i Trettonhelgen började vintertrafiken på allvar i Husum. Sedan Lucia så har vi haft isförhållanden och assisterat de flesta ankommande och avgående fartyg här i hamnen. Men det har varit brytning i "fastis". När det kommer till vintertrafik har vi nämligen flera sorters is att ta hänsyn till. Men de kan i huvudsak fördelas i "fastis" och "havsis". Fastisen ligger där den ligger och växer allt eftersom det fryser. På många sätt påminner den om sjöisen eller skärgårdsisen. "Havsisen" däremot byggs upp genom kylan men den flyttar sig med ström och vind. Och när vinden ligger på mot land kan den börja pressa in mot fastisen och skapa våldsamma vallar.

Donkeyman skrev en artikelserie förra vintern som handlade om isbrytning. Den finns på denna länk: Vintersjöfart

Nu kom den första lilla perioden med så kallad "ispress" redan till Trettonhelgen. Så här har "Donkeymans" Trettonhelg varit:

Sent på Onsdag natt kom "Transreel" in från Holmsund. Det gick helt okomplicerat. Men samtidigt började vinden slå över till NordOst. Det vill säga en vind som kan åstadkomma ispress i den här hamnen.

På Torsdagen vid 11 avgick "Transrullen" igen för vidare färd mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Men nu var det redan si så där 10-12 meter NordOst. Och den lilla "Seeland som var på ingående hade inte en chans att ta sig igenom den lilla isvall som bildats i gränsen mellan Fastis och Havsis. Trots att man hade "Transreels" helt färska ränna att gå i.

Så här ser "Seeland" ut. De ankom med 4500 kubikmeter med virke från Baltikum. Det vi gjorde var att gå förbi dem så de lossnade. Sedan satte vi stäven i aktern på dem och "pushade", dvs skjöt på. Om vi skulle gå före och bryta så tar det längre tid. De går fortare så länge man bara kan "pusha".

Men när vi kommer in i hamnen observerar vi att den stora pråm som en bogserbåtskollega - "tack kompis" - bara lämnade här i hamnen och knöt fast med ett par nylontampar hade slitit sig i vinden. Så vi fick stoppa "Seeland" och den inkommande "Östrand" och stänga hamnen.

Så fick vi bryta upp en "parkeringsplats" åt pråmen långt undan och framför allt - i vindriktningen. Varefter vi tog och "pushade" den lösa pråmen dit. Så att hamnoperationen kunde återupptas. Men nästa veckan när vinden antagligen vänder blir den här pråmdj***n åter en plåga för alla.

Och där är nyckeln till de inledande bilderna ...... 200 poäng åt den som gissade rätt.

Sedan kunde "Seeland" och "Östrand" förtöja. Men "Östrand" med alla sina hästkrafter hade bara gjort några få knop genom området med ispress. Så isbrytaren "Frej" som "har hand" om området här nere gav direktiv att de inte fick avgå på kvällen.

Under natten anlände "Frej" för årets första isbrytarinsats i Norra Bottenhavet. Hittills har isbrytarna bara jobbat i Bottenviken med undantag för "Ale" som varit i Gävlebukten. På tidig morgon på Trettondagen vände vi "Östrand" så den fick stäven utåt och sedan tog de stora kanonerna över och fick ut dem "på havet".

Bilden är några dagar gammal när vi vänder på "Obbola" som i stort sett ser likadan ut.

Ute vid isvallen inväntade "Frej" ankomsten av en annan vedbåt. Det var "Uppland" som också kom från Baltikum med vedpinnar. De tog in dem genom vallen och överlämnade dem till oss så vi kunde sätta över lotsen till dem och sedan eskortera in dem till hamnen.

Varefter "Frej" gick söderut till inloppet mot Ö-vik. Där har de hållit på resten av dagen med att ta ut de båtar som leget infrusna och släppa in de som har legat utanför och väntat. Och där är ispressen mycket värre. Utanför lotsplatsen vid Skagsudde är det en sträcka på tre sjömil med stampisvall som till och med "Frej" med alla sina hästkrafter bara kan göra några knop genom.

Men nu skall "Frej" åter till Kvarken och ansvaret för det här området övergår till hjälpisbrytaren "Balder Viking". På vägen skall den "ta ut" den nu lossade Seeland genom isvallen. Och vi skall ta ut dem till isvallen. Men när det sker vet vi inte. Det kan bli om ett par timmar, det kan bli i natt och det kan bli i morgon. Allt beror på "hur det går".

Sedan är det lik förb**** en båt kvar utanför Ö-vik. Den skall till Köpmanholmen med bränsle till Ö-vik energis centralvärme. Och blir antagligen en av "Balder"s första kunder. Fast på vägen upp skall de också fixa en båt som skall in till Härnösand och en som skall upp i Ångermanälven.

Så nu - Trettonhelgen - började issäsongen på fullt allvar.

Detta är "Uppland" som kom just efter "Frej".

Och här ser vi gubbarna på "Uppland" som försöker öppna lotsporten. Helt i onödan eftersom vi är högre än en lotsbåt. Så lotsen klättrar direkt från vårt fördäck över räcket där. Och knackade gubbarna på ryggen: "Hello Boys, You don't need to do this. I'm already on board".

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, is, sjöfart

Parentesen (1)

2011-01-05T11:45:00.004+01:00

För fem dagar sedan passerade vi den bortre parentesen. Var det någon som märkte den? Donkeyman tycker i vart fall det är värt att "offra" ett par artiklar på denna parentes.

Det gäller bortre parentesen i kärnkraftens Svenska historia. Alla som har uppnått en viss ålder minns den uppslitande och skandalartade omröstningen om kärnkraftens vara eller inte vara år 1980.

Donkeyman tog själv del av den kampanjen. Den gången var han ordförande för vpk Kungsholmen och trafikansvarig i partigruppen i Stockholms kommun. Samtidigt var han tvivlare till partiets kärnkraftpolitik (och till en massa annat om sanningen skall fram). Detta gjorde att Donkeyman i sin kraft av "Chefen" tog en bekväm innerkurva i partiföreningen. Han förklarade att vi måste göra en viss arbetsfördelning. Bara för att det är en folkomröstning kan vi inte lägga ned all annan politik. Alltså bevakar Donkeyman "den vanliga politiken" så att föreningen kan lägga ned all kraft på den viktiga valkampen.

Men hur som helst blev han inblandad i valkampen. Och chockad. Det visade sig att den så kallade "Folkkampanjen mot Kärnkraft" gärna ville ha med Nej-partierna. Det vill säga vi fick gärna finansiera jippot. Vi fick gärna lämna över våra medlemmar och sympatisörer till kampanjen. Men vi fick inte på något sätt ha något som helst inflytande över hur kampanjen skulle bedrivas. Vi fick inte ens delta på styrande möten även om vi gjorde det utan rösträtt.

Kampanjen skulle bedrivas helt och hållet självständigt. Man skulle välja sin egen ledning och man skulle fatta sina egna beslut. Men som sagt finansieras utifrån. Det ansågs väldigt viktigt att den inte på något vis kunde kopplas ihop med de ingående partierna. Vilket kanske också var en nödvändighet för att förmå alla de "oberoende" aktivisterna att dra i samma riktning tillsammans med ett antal partier och organisationer. Detta utan att börja käbbla internt.

Och jag kan nu i efterhand erkänna att inte bara jag utan även "Centerextremisternas" ordförande kände likadant. Efter det inledande kampanjmötet där vi i princip fick order att skicka över våra partikassor till "Nej-kampanjen" och därefter lämna rummet gick vi chockade till puben och beklagade oss för varandra. Vi ansåg att vi hade både kunskap och erfarenhet att bidra med. Vi hade trots allt bedrivit seriös valkampanj många gånger. Kanske inte så framgångsrikt men trots allt kände vi vårt område och hade gjort detta många gånger förr.

Vi hade inte någon som helst ambition att "göra egen politik" av kampanjen. Vi ville bara att det skulle bli så bra resultat som möjligt. Jag ansåg att vi borde få utföra de ting som vi var bra på och redan hade organisation för, dvs slippa uppfinna hjulet en gång till. Men - icke. De andra trodde helt enkelt inte på oss. Och vissa andra mindre grupperingar önskade vrida kampanjen till "sin" fördel.

Nu blev vi utslängda av andra som också hade erfarenhet. Men de hade erfarenhet av utomparlamentariskt arbete. Vilket är en helt annan sak. I efterhand förstår jag att de var livrädda för att vi skulle dominera kampanjen och sedan "stjäla" medlemmarna till våra partier.

Där och då var Donkeyman tacksam för att han hade åtagit sig att sköta "den vanliga politiken" och kunde hålla sig på ett visst avstånd från "Nej-kampanjen". Men han deltog ändå i arbetet. Fast som tvivlare i sakfrågan var det mer ett lojalt uppfyllande av partiets beslut utan riktig entusiasm bakom.

Hur som helst. När valdagen närmade sig så fick vpk och Donkeyman uppgiften att organisera den lokala valvakan. En uppgift som passade partiföreningen alldeles utmärkt. Var det något som vpk verkligen var bra på så var det att organisera trevliga fester. På den tiden hade ännu inte renlevnadsmänniskorna lyckats ta makten i partiet. Det var fortfarande tillåtet både att dricka, röka, äta kött och att dansa till populärmusik. Man kunde till och med flirta med kvinnliga partimedlemmar utan att vare sig beskyllas för att vara mannschauvinist och utan att behöva redogöra för sin genuspolitiska inställning.

Alltså fixade vi en häftig valvaka på gamla inrökta "Kronis". Det vill säga den klassiska SARA-krogen "Kronobergskällaren". Som hade slagit igen och uppfiffats till "Restaurant Zillertal" - Stockholms största Österrikiska restaurang. Vi fyllde hela krogen, dvs både själva "Kronis" och Danspaviljongen mot Drottningholmsvägen (numera riven). Och hade en helt suverän fest.

Självfallet lade valresultatet "Sardin på stämningen" men då fick vi desto större skäl till att dränka sorgerna i stället. Delvis på vpk:s och centerns bekostnad. Och Donkeyman som bodde bara några hundra meter därifrån hade ett "Nachspiel" i sin lägenhet som kom att vara i flera dagar.

Hade den högre partiledningen känt till att där festade både "Stalinister", "Maoister", "Trottar", "Centerpartister" och en massa andra -"ister" med felaktig inställning så hade nog Donkeyman tvingats in till högkvarteret vid Kungsgatan 84 för att begå självkritik. Men det utvecklade sig till ett flerdagars politiskt seminarium som var väldigt intressant.

En sak som Donkeyman alltid har funderat över är den bristande insikten om realiteter som merparten av de som deltog i kampanjen den gången visade. Den stora mängden trodde verkligen att vi (=Linje 3) skulle vinna. Trots att min minnesbild än i dag säger att det tidigt stod ganska klart att krafterna bakom Linje 1+2 var för starka.

Jag argumenterade den gången för att de 38,7% som vi uppnådde var ett sensationellt starkt resultat. Men det tyckte inte min omgivning. Man var besvikna över den uteblivna segern.

Nästa artikel kommer att handla om Omröstningen sett lite mer ur sakfrågans perspektiv.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, folkomröstning, vänstern, centerpartiet

Nu är det vinter

2010-12-29T10:54:00.013+01:00

Det har varit mycket körning de senaste dagarna. Därför att nu är det full vinter. När detta skrives är det fast is på si så där 20-25 cm utanför hamnen. Utanför iskanten ligger 10 cm nyis men vi har haft NO vind ett par dagar och då pressas denna in mot fastisen. Vilket resulterar i en aldrig så liten isvall.

På Söndag kväll anlände "Helena" som lastade kasetter till Lübeck och seglade vidare på de små timmar.

Måndagen bestod i att "Lettland" avgick i ballast till Baltikum efter att ha lossat ved. Och den krävde extra uppvaktning därför att den körde fast ute i den lilla vallen. Det var årets första fastkörning. Och på kvällen ankom och avgick "Östrand". Den lastade kasetter till Tilbury och Rotterdam.

Tisdagen började redan klockan ett med att vi fick åka ut och ta loss "Marc-Andre" som kört fast några sjömil ut. Trots att "Östrand" gått där bara ett par timmar tidigare. Den kom i ballast från England för att lasta massa till Vlissingen. Vi var inte klara med "Marc-Andre" förrän vid tretiden på natten. Så blev det kort vila till dess "Geulborg" seglade vid ettiden på eftermidddagen. Ytterligare en massabåt som gick till Vlissingen. Så var det vila igen tills klockan var 20 när "Kurland" ankom med virke från Klaipeda. När den var klar låg vi och väntade en liten timme och sedan var "Marc-Andre" färdiglastad och avgick.

Dagens bilder kommer från "Geulborg" när den avgick.

Här har "Geulborg" gått ut några meter från kajen så att vi kommer mellan. Sedan har vi satt stäven mot deras bog och trycker dem runt så att de skall få stäven utåt. Just vändning och att komma sista metern in till kaj är besvärliga moment med mycket is. Fartygen blir ju som ett gigantiskt schaktblad som skjuter stora ismassor framför sig.

En glad och smilande matros på "Geulborg" håller på att stuva förtöjningstrossarna som är styva som träpinnar.

Här har de fått stäven ut mot hamninloppet och vi går framför och bryter upp rännan.

Vi har vänt och möter "Geulborg" som nu får klara sig själv. Som vi opererar nu jobbar vi en bra bit utanför det som är "vårt" område. Det är i grunden statsisbrytarna som skall leverera och hämta fartygen i fastisen, dvs innanför drivisvallarna. Men så länge båtarna klarar sig själva över Bottenhavet så får vi nog hjälpa till där ute.

Det stora problemet är de små bulkbåtarna som kommer med virke och avseglar i ballast samt de små bulkbåtar som kommer i ballast och avseglar med massa. Ett stort antal av de här båtarna har otillräcklig maskinstyrka för att klara isen. De är i stort sett bara motoriserade pråmar. Trots detta har de isklass 1A. Men isklassen säger ju inte något om ett fartygs förmåga att ta sig fram genom isen. Den säger bara att isen inte kan skada fartyget.

Å andra sidan är de enkla båtar som är billiga att köra och som har ett djupgående som tillåter dem att gå in vid alla de små lastplatser som finns i till exempel Balticum. Men det betyder att i ballast har de inte någon tyngd alls, de ligger lätt på vattnet och när de dessutom har thrusters som påminner om "höfläktar" måste de ha hjälp med absolut allt.

Det skulle vara en stor hjälp om man slapp ballastresorna vintertid. Det vill säga att samma båt som kom med virke sedan lastade massa. Så gjorde man för inte så många år sedan men i dag verkar det vara totalt omöjligt. Därmed fördubblas antalet fartygsrörelser med de minsta och sämsta isbåtarna.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, is, sjöfart

Helgsabotören

2010-12-24T16:20:00.010+01:00

Jag börjar Julaftonens Artikel med en liten stämningsbild från hamnen i Husum. Det är tagen i dag när vi "rensar upp" kajplatsen åt den ankommande "Lettland".

För ni har väl lagt märke till att det är vinter. Med vit Jul och allt. Och kallt som bara f****n. I dag på Julafton hade vi -22 på morgonen och nu på sena eftermiddagen är det fortfarande -22 så det blir väl ännu kallare i natt.

Och inte fick vi någon Julefrid heller. Däremot en liten utflykt ut till de "Vita Vidder" som Bottenhavet utgör för närvarande. Så här blir Donkeymans Julhelg, Anno 2011:

"Dan före Dan"
Det var intensiv trafik här i hamnen. Och så pass med is att vi måste ut och hjälpa till flera gånger.

Klockan 05 var det första vändan. Vi bröt upp och "gjorde rent" i ro/ro - läget för "Transreel" som närmast kom från Holmsund. Den skulle lasta kassetter med papper.

Nästa vända började klockan 11. Då avgick "Transreel" igen mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Vi "mjukade upp" isen och vände på dem. Samtidigt stack "Kurland" iväg i ballast mot Baltikum för att hämta mer skogsråvara. "Livland" flyttade sig till den tomma kajplatsen för att lossa en full last med virke från Baltikum. Så kom "Geulborg" in på den nu tomma platsen. Den kom i ballast från Vaasa och skall börja lasta massa efter helgen.

Varefter Donkeyman stack upp till samhällets välsorterade ICA-Handel och "toppade upp" förråden inför helgerna.

Det var nämligen stilla igen till klockan 17 när "Obbola" kom in från Holmsund för att lasta kasetter. Men nu hade det inte hunnit frysa ihop helt så den klarade sig själv.

Och vid 22 avgick "Obbola" till Tilbury och Rotterdam. Även detta utan assistans. Men klockan 23 skulle "Livland" ut och den behövde isbrytning för att komma från kaj. Dessa små virkesbåtar är nämligen inte något annat än "motoriserade pråmar" med väldigt begränsad förmåga vintertid. Bemannade med folk som inte borde ägna sig åt vintersjöfart. Just "Livland" och hennes systrar var en ständigt återkommande plåga förra vintern och lär bli det även i år.

Julafton
Så var det stilla till i dag. När Helgsabotören (1) kom. I form av "Lettland" som ankom vid 12-tiden fullastad med ved från Baltikum. Så vi bröt upp ränna en bra bit ut, gick tillbaka in och putsade upp kajplatsen åt dem. Så nu ligger två båtar inne och väntar på att stuveriet skall börja jobba på söndag. Då även "Helena" kommer och skall lasta kasetter.

Här har jag några dagsfärska bilder från Husum:

Här kommer "Lettland" ut ur sjöröken inne i hamnen. Vi har varit ute och mött dem, gått in igen och håller på att "putsa upp" en isfri parkeringsplats åt dem.

En stämningsfull bild från "Husum Roads". -20 grader och gnistrande solsken.

Husum Fabrik från Sjösidan. Julafton 2011. Efter en timmes insats i sjöfartens tjänst kunde vi återgå, knyta fast och "hålla helg".

Och så här är Donkeymans vidare planer för Julhelgen:

Juldagen:
Ledig dag. Skall tillbringas på Sjappet som håller öppet 12-18. Det blir väl pilsner med samhällets pangisar och helglediga arbetare. Kvällen åtgår till att leka med Internet och att läsa en god bok.

Annandagen:
Nu dyker den stora Helgsabotören (2) upp. "Helena" har beställt lots till klockan 14 och den behöver i vart fall hjälp. Vi måste bryta upp i ro/ro-läget så de kommer in. Enligt planerna skall de avgå klockan 20 och då måste vi bryta upp "vändplan" åt dem så de kommer runt och antagligen trycka runt stäven åt dem.

Men så kommer det stora problemet. Det är Hockeymatch i Ö-vik som börjar klockan 16. Håller sjöfarten tiderna så är det inte något problem. Jag hinner in till stan och tillbaka. Men kommer "Helena" för sent så ryker Hockeyn. Och det vore synd när MoDo skall presentera sina fyra nyförvärv samt ha ceremoni för Marcus Näslund. Och kanske gör "Frälsaren" själv comeback igen. För tredje gången på tre år. Arenan är i vart fall utsåld till sista plats. Som kanske också får se några äkta "hulliganer" från Stockholm eftersom det är AIK som är på besök.

Men i värsta fall får man se det hela på Internet i stället. Jobbet har en alldeles förbannat negativ inverkan på fritiden. Å andra sidan har Donkeyman inte haft många lediga julhelger i sitt vuxna liv. Antingen har det varit till sjöss eller på tjänsteresa. Och har han haft ledigt så har det gärna varit droskkörning eller något annat "extraknäck" som varit på gång.

Läs även andra bloggares åsikter om is, vinter, jul, sjöfart

Midvinterblot

2010-12-21T07:21:00.003+01:00

Kommande natt blir årets längsta. Vintersolståndet inträffar nämligen den 22.12 klockan 0038. Vilket är en god anledning till att festa. En betydligt äldre tradition än den som prästerna erbjuder om några dagar. Och mer trovärdig.

Vintersolståndet är den tidpunkt när Södra Halvklotet står i mest fördelaktig position i förhållande till solen. Och det Norra står i mest ofördelaktig. Vilket innebär att det är som mörkast.

Donkeyman firar inte Jul på "vanligt" sätt. Han håller sig till den urgamla traditionen med att fira "Midvinter". Eller att "Dricka Jul" som man också sade en gång i tiden. Man behöver inte vara hedning som Donkeyman för att inse att hela historien om Kristi Födelse på Juldagen är ren och skär fantasi. Det räcker med att känna till lite elementär Kyrkohistoria.

Det var nämligen så att när den Kristna kyrkan hade etablerat sig ordentligt började man att bestämma vissa väsentliga ting. Bland annat hade man ett prästmöte som kom fram till att Jesus Kristus var född på Juldagen. Detta ansåg man sig veta över 300 år efter att han levde. Hur som helst firades den första Kristna Julen år 336 e.Kr.

Självfallet var detta ett taktiskt spel. De Hedniska folken (Romarna till exempel) firade sin viktigaste högtid i samband med Vintersolståndet. Och skulle man få dem att byta religion så var det inte någon bra idé att ta bort deras viktigaste högtid. Så i stället "hi jackade" man Midvinterfesten och gjorde den till en Kristen fest.

Precis som man har försökt att "stjäla" Midsommarfirandet. Utan framgång som väl är. Det vill säga - i många länder, Norge till exempel, firar man Johannes Döparens dag. Medan Sverige och länderna runt Östersjön firar Sommarsolståndet.

Årets Jul blir en trist historia för Donkeyman. Förra året vid Jultid förlorade han sin sällskapsdam som det Norska hälsoväsendet tog livet av. Och denna Jul sitter han ombord i sin isbrytare med tvåsiffriga minusgrader och snön yrande "runt knutarna". Och minns. Egentligen skulle det varit en månads Jul- och Nyårsledighet. Men den "fryser inne".

Så "Midvinterblotet" i år får inskränka sig till en lite längre sittning på sjappet i kväll. Medan han minns sällskapsdamen men också hustrun som hälsovården tog livet av ännu några år tillbaka. Dock inte under Midvintern.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, midvinterblot, is, snö, vinter

Selvskudd

2010-12-13T07:54:00.004+01:00

Löfte:
Donkeyman har skrivit så mycket om Sossologi på senare tid att "Nordens Paris" börjar bli helt ensidig. Men för en entusiastisk "Sossologie Studerande" har det funnits så mycket och så intressant studiematerial denna höst. Frågan är om inte den politiska bilden i Sverige är mitt i en dramatisk förändring. Till något nytt som vi som står mitt uppe i förändringen ännu inte ser vad det skall bli.

Men nästa artikel skall i vart fall handla om något annat än om Sossar.

Selvskudd:
Den som vill studera ett "Selvskudd" bör besöka Polarmuséet i Tromsø. Där finns ett autentiskt sådant till beskådande. Ett "Selvskudd" är helt enkelt en låda i vilken man har riggat ett kraftfullt gevär som pekar mot mynningen av lådan. Där ligger ett bete bestående av en smarrig köttbit. Tanken är att en isbjörn skall lockas att sticka in huvudet, ta tag i läckerheten och därmed skjuta sig själv i huvudet.

Frågan är om inte Mona utlöste ett sådant på den senaste stora Sossekonferensen. Där hon höll ett tal som informerade Svenska folket om att:

Den politik som Mona och Partiets ledning gick till val på var helt felaktig. De trodde inte själva på den och hade helst sett att partiet formulerat en annan politik och strategi.

I klartext innebär detta att alla de trogna Socialdemokrater som röstade på partiet samtidigt röstade på en politik som partiledningen ansåg var felaktig. Och alla de entusiastiska valarbetarna arbetade för en politik som var felaktig. Och hade man vunnit valet så skulle man ha drivit en felaktig regeringspolitik i en hel mandatperiod.

Vem f*****n vågar tro på något som helst som det partiet säger i framtiden.

Fast å andra sidan - när kommer de att få något som helst att säga till om. Det är nog långt dit.

Mona Sahlin höll ett glimrande tal. Problemet är bara att HON SKULLE HA HÅLLIT DET TALET FÖR ETT ÅR SEDAN. Då skulle hon ha tagit ledningen, pekat med hela handen och sagt att "Detta går inte". "Vi måste ha en annan strategi". I stället tog hon den bekväma vägen och hängde med, undvek konflikt och frontade en politik hon ansåg var felaktig. Därifrån och vidare administrerade hon ett valnederlag som hon själv trodde var oundvikligt.

Där ligger skillnaden mellan Mona och Göran. Göran hade aldrig gått med på detta. När han såg vart vinden blåste hade han satt ned fötterna och justerat seglen därefter.

Man talar nu i efterhand om en nödvändig "Remake" av partiet. Det skall bli en Nyskapande, Färgstark och Modern profil.

Den ena falangen mönstrar denna "roster": Österberg, Damberg, Ahlin, Östros, Nuder + några till av samma kaliber. Donkeyman behöver inte säga något mer. Spännande och Nyskapande är det i vart fall inte.

Den andra falangen har Veronika Palm som sitt ankare. Hennes främsta politiska krav går ut på att "klämma åt" rikingarna i medelklassen och de högavlönade arbetarna. Det vill säga de som bor i villor, radhus och bostadsrätter. De skall betala både Förmögenhetsskatt, Fastighetsskatt och de nya skatter som hon redan har förberett.

Den nya SkattePengarna behövs för att skapa obegränasad A-kassa, obegränsad Sjukförsäkring, obegränsad Pension samt Paradis Åt Alla. NU. De rikas pengar skall konfiskeras för att överföras till de som inget har.

Teorin är att de övervintrande Radikalerna i städerna skall resa sig tillsammans med Proletariatet och Arbetarna i det Röda Norrland. Hand i hand skall de skapa en folkets tsunami som jublande skall sopa undan Alliansen och bära in fru Palm i Sagerska Palatset.

Donkeyman tillåter sig tvivla på realismen i den strategin. Bland annat beroende på det demografiska faktum att "rikingarna" i medelklassen i praktiken innebär alla som har ett arbete plus alla småföretagare. Och tillsammans är den gruppen betydligt större än de som inte har det. Så länge vi har "one man - one vote" vinner man inte val i Sverige på en sådan strategi. Något som Mona just har upptäckt.

Hästarna bits när det blir Tomt i krubban
Men den pågående maktkampen inom Partiet är också en kamp om försörjningen.

Det har ju alltid varit så att Partiet alltid har kunnat försörja sina trogna medarbetare inom någon gren av Rörelsen. Partiet - Facket - Hyresgästföreningen - HSB - Konsum - ABF - Unga Örnar - Folkets Hus - Folkparkerna - Partipressen - You name it ..... har tillsammans utgjort en gigantisk arbetsmarknad för trogna partiarbetare. Det har alltid funnits en ledig stol för en trogen partiarbetare. En stol som garanterat en stabil inkomst.

Antalet sådana stolar har minskat dramatiskt på senare år. I takt med att "Rörelsens" intäkter har minskat.

Samtidigt har Sossarna små - eller inga - erfarenheter av intern kamp och falangstrider som breds ut i full öppenhet. Tidigare har man alltid skött sådant bakom stängda dörrar. Eller överlåtit till folket att avgöra saken genom Folkomröstning. Därför att Kärnkraften, EU-Inträdet och EURO var ju också tre frågor som hotade att splittra "Rörelsen". Där stod en höger- och en vänsterfalang mot varandra. Men genom att skicka över besluten till Folkomröstning kunde man tillåta sig att vara oeniga.

Två scenarier:
1) Frågan är om inte ett upprepande av år 1917 skulle kunna äga rum. Och vore i så fall en fördel för hela vänstersidan. Det var den gången som partiet splittrades i Socialdemokrater och Kommunister. Antag att Partiets vänsterflygel i dag gick ur partiet och skapade ett nytt vänsterparti så skulle sannolikt en stor del av de radikaler som ingår i (v) och (mp) hänga på. Plus en mängd vänstersinnade som är partilösa. Å andra sidan skulle antagligen den vänster som tågar ut ur Sossepartiet ersättas av en ström av "högersossar" som övervintrar i de borgerliga partierna. Och vips - så skulle vi ha ett Vänsterparti på 10-15%. Och vi skulle ha ett Sosseparti med potential till kanske 35%. Medan (mp) och Alliansen skulle vara skadeskjutna. Åtmindstone i teorien.

2) När något försvinner blir det ett vacuum som fylls ut av något annat. Vi konstaterar just nu att Vänstern håller på att försvinna. Ända sedan glansdagarna på 70-talet har man försökt att föröka sig genom delning. Nu finns det inte något att dela längre. Det som är kvar imploderar sakta i interna fraktionsstrider. På samma sätt håller Sossarna på att implodera. De två yttersidorna i partiet står så långt från varandra att det inte är realistiskt att tro på någon form av försoning. Det är i verkligheten två skilda partier. Men medan detta pågår uppstår ett vacuum. Alliansen har redan tågat in på Sossarnas planhalva. De Nya Moderaterna fyller allt mer upp utrymmet som Högersossarna tidigare abonnerade på. Medan Miljöpartiet sakta men säkert håller på att erbjuda en hamn åt Vänstersidan inom Sossepartiet samt en stor del av (v). Kvar i (s) blir partiapparaten och de närmast sörjande. Kanske vi får ett (s) på 20%. Ett (mp) på 25% och ett (m) på 40%.

Som sagt - det är spännande tider.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna

Mer Sossologi

2010-12-10T09:32:00.005+01:00

Precis som Donkeyman tidigare har förutspått innehåller vintern många glädjeämnen för den som är "Sossologie Stud". Dagstidningarna innehåller dagligen flera helsidor som skildrar den interna maktkampen i "Partiet". Radio och TV sänder det ena magasinsprogrammet efter det andra. Och Donkeyman hittar många små korn och pärlor i denna informationsmängd.

Som det ser ut just nu kan man skymta två falanger som just nu markerar ytterpunkterna i partiet.

Den högerkonservativa falangen
På den ena sidan står "Apparaten" med alla "Politrukerna". Andra skulle kalla det för "Gråsossarna". Där finner vi de överlevande från "Betongsossarnas" tid. Där finner vi merparten av dem som har kommit upp sig inom "Rörelsen". Vi talar om flertalet inom Partistyrelsen, Ombudsmännen och en mängd andra som ser sin existens hotas av partiets nedgång.

Denna falang vill helst vrida klockan tillbaka till en bättre och lyckligare tid. När Per-Albin, Tage, Olof och grabbarna ledde partiet. Dess värre ser man bort ifrån två ting. För det första saknar man en ledarkandidat som fyller upp skorna till de herrarna. För det andra saknar man en politik som lockar 2010-talets väljare. Man vill lösa 2010-talets problem med 1960-talets politik.

Det viktigaste för denna falangen är att finna en kandidat som har förmågan att leda partiet till en valseger. För att lyckas med detta måste man formulera en politik som en majoritet av folket vill ha. Det spelar mindre roll om denna nya politik är tvärt emot det som var partiets linje före valkatastrofen 2010. Skall man tolka debatten gör det inte så mycket om man mer eller mindre kopierar Alliansens politik och sockrar den med bidrag till en massa goda ändamål.

Kort sagt - maktinnehavet (= politrukernas jobb) är överordnat ideologin.

Den vänsterkonservativa falangen
Den andra falangen brukar Donkeyman beteckna som "De Ideologiska". Kärnan i denna falang består av så kallade "Stockholmsradikaler". Det innebär i klartext en övervintrande vänstersida som väntar på "bättre tider". Eller snarare på att väljarna skall börja förstå sitt eget bästa. Här har man en klar frontfigur i form av Veronica Palm. Som tack vare sin impopulära politik har ledit Sossarna till ett braknederlag i Stockholmsvalet.

Målsättningen för denna falang är att vrida partiet mot vänster i politiken. "Återgå till det som är riktig Socialdemokratisk Politik" är ett slagord. Därefter är strategin att man skall övertyga Svenska folket om att detta är en politik för framtiden. När massorna strömmar tillbaka till Partiet kommer man också att vinna valet och Maktens Köttgrytor.

Donkeyman tror att det blir ett mycket långsiktigt projekt. Kommunisterna har arbetat på den saken sedan 1917. Trots att man vid otaliga tillfällen har bytt partinamn och moderniserat det ideologiska innehållet står man kvar och stampar på sina 4-5 procent. Och än i dag tycks revolutionen inte vara nära förestående, vare sig i handfast eller i symbolisk betydelse.

Även den här falangen vill vrida klockan tillbaka till en lyckligare period. Till skillnad från "Gråsossarna" har man ett bra ledarämne i fru Palm. Men politiskt sett önskar man lösa 2010-talets problem med 1930-talets politik. Ett projekt som Donkeyman tvivlar starkt på det realistiska i.

Ganska talande för skillnaden mellan dessa bägge falanger är synen på hur partiledaren skall tillsättas. "Gråsossarna" har ordföranden i Valberedningen. Hon har uttalat att ett allmänt medlemsval eller ens en rådgivande omröstning bland medlemmarna är utesluten. "Detta är inte något Idol-program" är kommentaren från det hållet. Medan de "Ideologiska" förordar just ett sådant. Om detta beror på taktiska eller ideologiska överväganden är inte gott att veta.

Däremot har "Gråsossarna" en lite klarare uppfattning kring hur samhällets motsättningar ser ut i dag. De inser att den som inte har en politik som attraherar den majoritet av befolkningen som är ganska nöjd med tillvaron, dvs arbetare, tjänstemän och småföretagare, kommer aldrig att vinna ett val. Medan de "Ideologiska" fortfarande tror att de som lever på samhället (bidragstagare + offentligt anställda) räcker för att ta makten.

Dr. Donkeyman ger sina råd
Donkeyman tror att Socialdemokraterna måste tänka betydligt mer långsiktigt än till nästa kommunalval. Man måste till och med tänka längre bort än till nästa riksdagsval. Det man behöver är en total förändring av hela partiet.

1) Partistrukturen måste göras mer öppen. Att "i demokratisk ordning" fatta besluten som resultat av en pyramid som går Partiförening - Arbetarkommun - Partidistrikt - Partikongress uppfattas inte längre som demokratiskt. I synnerhet inte när delegaterna filtreras genom en urvalsprocess som gynnar den som håller med ledningen. Och när Distriktskonferenser och Kongresser tar formen av manifestationer. Där man skall visa upp sin enighet enligt en fastställd liturgi. Likheten med hur det gamla Sovjetunionen styrdes blir slående.

Man måste också skaffa sig en Partisekreterare och Ombudsmän som inte har egna politiska ambitioner. Det skall vara hängivna organisatörer - inte politiker. Det går inte att sköta partiets organisation "med vänster hand".

2) Politiken måste anpassas till 2010-talet och dess problem. Men man får inte falla i den fällan som "Gråsossarna" nu diskuterar, nämligen att mer eller mindre kopiera Alliansens politik. Men att formulera en politik som samtidigt gynnar alla som arbetar (arbetare, tjänstemän, småföretagare) men ändå tillgodoser behoven hos de som står utanför är inte någon enkel uppgift. Speciellt inte om den dessutom skall ha en Socialdemokratisk prägel. Men inte desto mindre - detta måste man lyckas med. Annars kommer (s) att sakta men säkert sjunka ihop till en liten sekt.

3) Det Sossarna behöver i dag är en pragmatisk partiledare som är en stark organisatör. En person som kan reformera partiet inifrån. Som kan ta ledningen och styra en omorganisation samtidigt som man reformerar sin politik. Och som kan klara av de interna stormar som kommer att rasa medan detta arbete pågår. Kort sagt en ledare som kan "bygga partiet".

När denne är klar med den uppgiften behöver partiet en helt annan ledartyp. Då måste man få fram en karismatisk folkledare. En person som är en modern variant av del klassiska Sosseledarna. En duktig debattör och talare som kan vinna stöd för den politik man har bestämt sig för. Då först kan Sossarna börja tänka på att vinna tillbaka väljare så man återkommer till sin gamla storhet.

4) Banden med LO måste klippas av. Visserligen är Partiet i grunden lika med LO:s politiska gren men nu är det dags att stå på egna ben. Facket har tillräckligt med problem och behöver en omfattande reformering för att återvinna medlemmarnas förtroende. De problemen måste de lösa på egen hand. Som det är nu är LO ett sänke för Sossarna - och tvärtom.

5) Vill Sossarna visa dristighet och genomföra en omedelbar välfärdsreform skulle man kunna föreslå att upplösa A-kasorna och att ersätta dessa till en Allmän Arbetslöshetsförsäkring som administrerades genom det vanliga Socialsystemet. Ett sådant förslag skulle omedelbart få stöd från Alliansen och innebära en riktig välfärdsreform. En reform som skulle göra att man återfick initiativet i samhällsbyggnaden. (Man kritiserar USA:s brist på sjukförsäkring men argumentationen för A-kassor i Facklig regi är en direkt kopia på den Amerikanska argumentationen mot Allmän Sjukförsäkring. Dessutom har Facket visat att man inte klarar av att administrera A-kassorna med de långa handläggningstider man visade upp förra vintern).

Slutord
Är det någon som kommer ihåg "Lantmannapartiet". Detta parti var det dominerande partiet under hela den andra hälften av 1800-talet. Det partiet finns inte längre. Är det någon som minns att föregångarna till dagens "Folkparti" var det dominerande partiet i det tidiga 1900-talet. Man är i dag en liten 5%-sekt. Det är inte något som säger att inte Sossarna kan komma att gå samma väg.

Det är nu som man står vid vägkorsningen. Donkeyman tror att både "Vänsterfraktionen" och "Gråsossefraktionen" är blindspår som med tiden leder till ett långt mindre parti.

Men Donkeyman som växte upp i Stockholm under "Betongsossarnas Tid" skulle inte gråta om hela Sosseriet sakta men säkert gick i graven och ersattes med något nytt och modernt. Därför att allt har sin tid och ett vacuum fylls alltid ut med något. Kanske ett helt nytt parti. Eller kanske Miljöpartiet utvecklas till att ersätta den döende elefanten (s) och den döende sekten (v).

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik

En onödig månad

2010-12-01T09:55:00.004+01:00

Nu har vi passerat in i December. Därmed närmar vi oss slutet på årets värsta och mest hopplösa månad. November är nämligen 8 veckor. Donkeyman har nämligen mentalt sett förlängt November så att den börjar näst sista helgen i Oktober och slutar andra helgen i December. Vilket gör November 8 veckor lång.

Och det är en årligen återkommande 8 veckors plåga. Då det bara finns tre väder. Antingen är det regn, sur vind och ett par plusgrader. Eller så balanserar det runt noll med snö på natten, slask på dagen och is på kvällen. Tredje möjligheten är som i år - tidig vinter med kall och rå vind. Dessutom är det mörkt så in i h*****e. Visserligen lite ljusare om det är snö men det är bara en gradskillnad av eländet.

Däremot händer det alltid en massa fanskap i November. När blir det storm. Jodå - i November. När får du punktering på motorvägen. Jodå i November, och självfallet på ett hjul ut mot trafiken. När ger bildjäveln faen i att starta. Jodå i November. Och så vidare - You name it by Yourself.

Man kan inte använda November till något som helst. Tycker man om skidåkning så går det inte att åka skidor därför att det är för lite snö, eller för kallt. Tycker man om att gå turer i skogen så är det antingen för blött eller snö. Vill man gå på Fotboll fryser man häcken av sig eller regnar bort. Visst har Bandyn börjat men störtregnsmatcher klarar inte ens de största entusiasterna av. Och Hockeyn är visserligen inomhus men man skall ju ta sig till och från Arenan också.

November är en månad när man antingen skall åka på semester till varmare trakter eller gå i ide. Man bunkrar upp god mat och dryck samt tillräckligt med goda böcker. Så bäddar man ned sig och håller sängen i de här åtta djävliga veckorna. Med undantag för några små expeditioner när man kompletterar förråden.

Strängt taget fyller November bara en enda funktion. Det är att få ihop till 12 mån på året. Blev vi av med November fick vi ett kortare år. Men samtidigt ett mycket trivsammare. Detta borde vara ett politiskt och fackligt krav. Bort med November !!!!!!! Om de Röd/Gröna hade lovat att ta bort November skulle de ha vunnit valet. Garanterat. Och Mona skulle ha blivit nationens hjältinna.

I stället lovade de dumma djävlarna höjda skatter. Jag menar - vem i h****e skjuter sig själv i foten genom att rösta på partier som lovar höjd skatt. Bort med November är däremot ett populärt löfte som folk skulle rösta på. Till den som säger att det inte går att genomföra vill jag bara påpeka att det är lika trovärdigt som vilket vallöfte som helst.

Och om det skulle gå så illa att inte ens Ayatollah Vanja i LO klarar av att förhandla bort November så kan man ändå komma tillbaka med samma vallöfte om fyra år. Det är bara att påpeka att "vi jobbar på det men har inte nått ända fram". Därmed får vi Sosseregering i all framtid, vilket enligt många debattörer skulle vara jämförbart med Paradis. För säkerhets skull kan Sossarna gå i koalition med Kådisarna. De har ju speciella kontakter till Chefen där uppe i himlen. Och om både Gud, LO och Partiet vill ta bort November så vore det väl själva faen. Inte ens Fredrik och Alliansen skulle våga gå emot ett sådant krav.

Stackars Jimmy däremot skulle få problem. Han är ju färsk i politiken och tror att politik handlar om att göra saker och ting. Medan det i själva verket handlar om att lova. Den mest lovande politikern vinner valet. Speciellt om denne klarar av att bevisa att den andra sidan är onda personer som vill göra det sämre. Men till och med Jimmy och hans gäng skulle nog ställa upp på ett så pass populärt förslag, med den modifikationen att de skulle kräva att det bara gäller Svenska medborgare.

Kremlologi

2010-11-17T21:42:00.004+01:00

"Kremlologi" var smeknamnet på den "vetenskap" som både journalister och underrättelsetjänst ägnade sig åt för att finna ut vad som hände inom det gamla Sovjetunionen. Sålunda satt garvade "utrikeskorrar" och studerade foton från Röda Torget på högtidsdagarna med lupp.

Sovjetledningen hade nämligen en viss fastställd liturgi när den visade sig och ändringar i maktförhållandena märktes genom hur nära Generalsekreteraren någon fick stå. Den som flyttat några platser närmare Chefen hade stigit i rang, den som hamnat längre bort var på väg ut i kylan. Och ve den som hade försvunnit helt från tribunen. Man använde den sortens tecken för att lägga ihop "två och två" och därmed försöka förstå vad som skedde i de inre kretsarna.

Men även i Sverige har vi vår variant av denna "Kremlologi". Som Donkeyman kallar för "Sossologi". Därför att vad som sker i högkvarteret på Sveavägen är precis lika okänt som det som skedde inom Kremls murar. Så nu har pressens "Sossologer" högtidsdagar när det skall presenteras spekulationer och göras höns av fjädrar. Pressen är också fylld med sida upp och sida ned av spekulationer kring vem som skall efterträda Mona och vilken politik som denne skall föra.

Valproceduren
Frågan om den framtida politiken har blivit helt underordnad den maktkamp som numera rasar i Partiet. En maktkamp där första perioden gäller kampen om att få in "rätt" personer i Valberedningen. Den som inte har en advokat i valberedningen är nämligen rökt i det här sammanhanget. Det är nämligen valberedningen och dess ordförande som är "Kungamakare".

Alla som studerat "Sossologi" vet att Partiledaren tillsätts genom att "den inre cirkeln" enas om ett namn. Ett namn som vaskas fram genom korridorsnack och intrigspel i de inre korridorerna. Slutligen presenteras ett namn. En person som "kallas" till att bli Partiledare och som sedan väljs enhälligt och med jubel på partikongressen.

Den som i förhand öppet kandiderar till posten är "rökt". Sossarna kallar sina ledare, de väljs inte i öppna val. Processen påminner på ett sätt om hur kardinalerna utser påve. Vi har redan hört ett antal tänkbara kandidater antingen säga "nej" eller "ingen kommentar". Detta med hänvisning till att det pågår en demokratisk process inom partiet. En process som formellt sett är ganska lika den procedur som användes inom Sovjetunionen i sin tid. På papperet var även det en fullkomligt demokratisk procedur. (Bortsett från under Stalintiden när icke önskvärda kandidater "rensades ut" på ett mer bokstavligt sätt).

Proceduren står i markant kontrast till det nyligen avslutade partiledarvalet hos Labour. Ett val där det fanns ett antal kandidater som presenterade vilka visioner de hade för partiet. Varefter alla partimedlemmar röstade i öppet val om vem som skulle bli ledare.

Inom Socialdemokratin inskränker sig medlemmarnas inflytande till att välja den egna föreningens ombud till en Distriktsstämma. Där man utser ombud till en Regionstämma. Där man i sin tur utser ombud till Partikongressen. Eller möjligen går det i ännu fler steg. En procedur som garanterar kontinuitet och att all opposition hålls undan.

Politiken
Vi har också fått ledande Sossar, till och med Mona själv säga att Partiet hade fel politik inför valet. Och då reagerar Donkeyman - Men vad då ......... Ni har ju alla kämpat för den politiken. Och förklarat att om inte den politiken vinner valet så kommer Sverige att gå åt h******e. En politik som plötsligt en månad efter valet inte är bra längre. Den är till och med dålig. Nu skall man alltså skaffa sig en annan politik för att kunna komma till makten. Donkeyman trodde i sin enfald att politiken speglade partiets ideologi.

Donkeyman skall i all vänlighet komma med ett tips. Ett fält där inte något parti har yttrat sig. Men något som kommer att påverka alla som bor och betalar skatt i Sverige inom kort. Helt jungfrulig mark alltså.

Skaffa en strategi för hur man skall kunna bibehålla ett välfärdssamhälle om 10 år när antalet skattebetalare är kraftigt reducerat och antalet pensionärer är betydligt högre. En långsiktig strategi för den saken är en fråga som många kan ställa sig bakom. Men i den frågan väljer Sossarna att agera precis som alla andra och planera enligt "Strutsmodellen".

Självfallet är det bara en del av ett program. Men det är på 10-15 års sikt man måste planera. Och här kan man finna underlag för en reform av vårt välfärdssystem. En uppdatering av systemet till det nya seklets situation. Alternativen är succesiva nedskärningar eller skattehöjningar. Ingendera saken vinner man val på.

Däremot är folk flest beredda att acceptera skattehöjningar om man vet att de skall finansiera en konkret välfärdsreform som det råder allmän enighet kring. Men folk accepterar inte skattehöjning bara för att generellt hälla in mer pengar i det "penningsluk" som samhällets förvaltning utgör.

På kort sikt tror Donkeyman att följande tre åtgärder skulle stärka partiet:

1) Medlemsomröstning till Partiledarposten. Kan detta inte genomföras stadgemässigt redan nu så måste man trots detta ändra proceduren så att vanliga medlemmar får inflytande. Kanske genom en rådgivande omröstning.

2) Partiet är i praktiken LO:s politiska gren. Även om LO-ledaren har legat lågt på sistone skrämmer detta bort massor med väljare. Som inte vill stödja ett parti som tar order utifrån. Hur skulle Sossarna kommentera om företrädare för "Svenskt Näringsliv" automatiskt hade platser i Moderaternas styrelse. Samt vetorätt där.

3) Partisekreteraren måste vara en person utan egna politiska ambitioner. Den posten är nyckelpost i alla partier. Det är den allra viktigaste positionen i byggandet av ett parti. En effektiv partisekreterare har inte tid att sitta i Riksdag, Kommunfullmäktige eller något annat. Jobbet är alldeles för krävande. Samma sak borde egentligen också gälla Ombudsmännen.

Och Donkeyman ser fram emot flera intressanta månader i praktiska studier i Sossologi.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, socialdemokraterna

Att sälja tvål eller politik

2010-11-13T14:10:00.005+01:00

Det är spännande och intressanta tider för den som i likhet med Donkeyman har intresserat sig för "Sossologi", dvs läran om Socialdemokratins inre väsen.

Partiet har gjort en brakförlust två Riksdagsval i rad och nu skall ansvar fördelas. Historiskt sett har partier som gjort dåliga val förklarat det med en eller annan variant på temat: "Vi nådde inte fram med vår politik." Det vill säga vi har den bästa politiken men vi lyckades inte kommunicera detta till väljarna.

Enligt Donkeymans uppfattning är det nämligen stor skillnad mellan att sälja tvål och att sälja ett politiskt program. När man säljer tvål eller andra konsumtionsvaror försöker man göra en produkt som är vad köparna önskar sig. När man säljer politik försöker man övertala väljarna att stödja den egna ideologin.

I en idealisk värld har partierna sina olika program som speglar deras politiska ideologi. Och väljarna kan välja den ideologi som stämmer bäst ihop med de egna åsikterna. Valkampen går ut på att övertyga väljarna om att det är den egna ideologin som är bäst.

Analyserna efter valet går därmed ut på att förklara varför den ena eller den andra ideologin är mest eller minst populär hos väljarna. Samt varför det ena eller det andra partiet varit duktiga på att kommunicera sin ideologi.

Sedan har vi den "Amerikanska" valkampen. Där har man vänt på det hela. Man studerar vad väljarna har för åsikter och sedan anpassar man partiets program efter den kunskapen. Den som anpassar sig bäst vinner valet. Partierna säljer åsikter som man säljer tvål. Det avgörande blir maktinnehavet som är överordnat ideologin.

Detta är en metod som i alla år har ansetts som "ful" i Sverige. Partier som visat tendenser till att anpassa sitt program efter vad som är populärt hos väljarna har i alla tider skällts för att vara "populister". Vilket har ansetts som ytterst förkastligt.

Nu ser vi att Sossarnas eftervalsprocess börjar likna tvålförsäljning. Många debattörer vill att partiet skall sticka upp fingret i luften och se vilka åsikter som folket har. Och sedan skaffa sig de åsikterna så att man vinner nästa val.

Men först skall man klara av en rå maktkamp. Det håller på att utbryta ett "Rosornas Krig (2)". Där motsättningarna i stor utsträckning står mellan de Ideologiskt renläriga och de Pragmatiska. Eller Traditionalister mot Förnyare som en del kallar det. Förra gången den här kampen rasade var för 20 år sedan. Då vann de Pragmatiska kampen. Något som sedan ledde till att Göran Persson blev Partiledare och Statsminister. Och till att Mona Sahlin efterträdde honom.

I stor utsträckning är det samma människor som positionerar sig inför en ny maktkamp. Men spelreglerna är förändrade den här gången. Sossarna är en del av en större rörelse där LO spelar första fiolen. Och rörelsen har alltid hyllat enigheten. I god demokratisk ordning utses alla positioner till sådana som bevisligen är fullt lojala. Ombud på kongresser har filtrerats genom val i flera steg. Den enskilde medlemmen saknar helt och hållet inflytande. En sådan sak som öppna medlemsval till beslutande församlingar är helt främmande. Och öppen debatt förekommer i liten utsträckning på kongresserna. En Sossekongress är en manifestation som föregår efter en viss liturgi. Alla tvistefrågor avgörs i bakgrunden.

Nu har Mona Sahlin dragit ur proppen och släppt loss krafter som aldrig tidigare har varit lösa inom Socialdemokratin. Alla styrelser skall ställa sina platser till förfogande. Vilket kommer att starta en våldsam maktkamp inte bara på toppnivå. Tiotusentals kommunpampar och lokala ledare ser plötsligt hur den stabila och säkra maktbas man haft börjar skaka. Och tusentals med "strebrar" runt om i organisationerna ser möjligheten att stiga som en kork genom organisationen. Utan att behöva genomgå åratals med "filtrering".

Detta blir festligt att följa med i..........

Och när maktkampen är färdig skall politiken studeras. Många Sossar uttalar att partiets politik inte är i takt med folkets åsikter! Alltså skall man skaffa nya åsikter. Ren och skär populism alltså. Inför öppen ridå. Här gäller inte den gamla Sovjetiska parollen: "Centralkommittén har inte folkets stöd, Centralkommittén söker ett nytt folk". Här gäller en modern Sosseparoll: "Folket stödjer inte partiets politik. Partiet söker en ny politik".

Och Donkeyman som trodde att politik handlade om ideologi.

Men Donkeymans enkla eftervalsanalys står sig ganska långt:
- Sossarna gick till val med en impopulär partiledare.
- Man gick i allians med ett direkt impopulärt parti.
- De enda egna frågor man drev under valkampen var:
1) Höj skatterna
2) Tag bort de populära RUT- och ROT-avdragen och
3) Ge Stockholmarna en Butler i T-banan.
- Tyngdpunkten i valkampanjen var att förklara att Alliansen var en katastrof

Knappast ett vinnande koncept. Vilket också har bevisats. I den stora opinionsundersökningen.

Läs även andra bloggares åsikter om valet, politik, socialdemokraterna

Kasta goda pengar efter dåliga

2010-11-09T19:37:00.005+01:00

Det finns ett gammalt klassiskt uttryck i Poker som säger "Att kasta Goda pengar efter Dåliga". Det syftar till den situationen när en spelare har trott att han sitter på vinnande kort och har satsat tungt på dessa. Så blir han plötsligt övertygad om att han inte har en lika säker vinnarhand som han trodde. Men eftersom han har satsat så mycket i potten så "måste" han fortsätta att satsa.

Först gör alltså spelaren det han tror är riktigt och rätt. Men så upptäcker han att han har tänkt fel, han har helt enkelt satsat en massa pengar som motståndaren kommer att vinna. Det är då lockande att "lägga sig" och därigenom förlora de tidigare insatserna (dåliga pengar) men därigenom undvika att förlora nya pengar (goda pengar). Men människan är inte rationell. Det är mänskligt att vilja "skydda" sina gamla insatser, trots att man någonstans i baknacken vet att man nu kommer att förlora ännu mer.

Det rationella vore däremot att värdera den nya situationen utan historiska bindningar. "Jag sitter med de här korten, budgivningen har gått så här - VAD GÖR JAG NU. Och värdera alla möjligheter. Kanske man kan spela potten så att man vinner, kanske tack vare att man har omvärderat styrkeförhållandena. Det viktiga är att utgångspunkten är den nya situationen och att man inte ryggmärgsmässigt väljer att antingen köra vidare eller att kasta korten utan att man gör en ny utvärdering och fattar sitt beslut utifrån den nya situationen.

Det här uttrycket kan också överföras till andra mänskliga aktiviteter. Eller varför inte till politiken. Någon satsar tungt på något riktigt dåligt. Och förlorar. Hamnar helt enkelt i en riktig knipa. Då är det lockande att bara fortsätta som om inte något hade hänt. Trots att det är helt uppenbart att man agerat fel och att man måste göra något helt annat för att "kratsa kastanjerna ur elden".

Och har någon riktigt och rejält kört fast i något som håller på att gå alldeles åt h****e så går debatten allt som oftast bara runt två alternativ. Sympatisörerna vill fortsätta i samma riktning ännu en tid för att komma ur situationen medan Oppositionen vill vrida klockan tillbaka till när man gick in i det felaktiga agerandet. Medan det rationella vore att dra ett streck över historien, sätta sig ned och diskutera kring ett annat tema: "Nu sitter vi i den här situationen, vad i allsin dar skall vi hitta på för att komma vidare härifrån?

I modern politik har vi flera bra exempel på just den här problemställningen.

Ett av dessa är Palestina - Israelkonflikten.

I många år har det man kallar för "Det internationella samhället" krävt en Tvåstatslösning. Men sedan 1967 har förutsättningarna ändrats totalt. Israel har genom sin politik omöjliggjort en sådan. Men trots detta går alla politiska initiativ ut på att förhandla fram just en Tvåstatslösning. Utan att ta hänsyn till att förutsättningarna är helt andra i dag.

Det går inte att vrida tillbaka klockan till 1967 som Obama, EU, Calle Bildt och i stort sett hela världens samlade politikerkår kräver. Ännu mindre går det att vrida klockan tillbaka till 1948 som många på den Arabiska sidan kräver. Det krävs en helt ny värdering av situationen. Donkeyman menar att det finns följande alternativ:

1) Sionisterna vinner. Det betyder att Israel i sin helhet (inlusive Västbanken och Jerusalem) blir en Judisk stat och Araberna avlägsnas till det som Sionisterna anser är Palestinaarabernas land, dvs Jordanien.

2) De hårdföra Araberna vinner. Det betyder att staten Israel upphör och alla "nya Judiska invandrare" återvänder dit de kom från. I korthet vrider man tillbaka klockan till före 1948.

Vare sig alternativ 1) eller 2) kan stödjas av omvärlden. De kan inte heller genomföras med mindre den ena sidan besegras militärt. Alltså finns det bara ett tredje alternativ.

3) En gemensam stat för både Judar och Araber upprättas. En stat som vare sig är Judisk eller Arabisk. Det innebär att vare sig de hårda Sionisterna eller de hårda Araberna vinner. Däremot blir alla andra vinnare. Eftersom staten Israel själv har omöjliggjort en Tvåstatslösning genom sin egen politik måste omvärlden gå samman och kräva just denna lösning.

Risken med alternativ 3) är att Sionisterna på den Judiska sidan kommer att försöka etablera en Apartheidliknande stat. Men redan i dag är vi ju på god väg mot just detta. Som Donkeyman ser saken måste omvärlden slå nävarna i bord och kräva just alternativ 3). Visst hade det kanske varit bättre med Tvåstatslösningen men den är överspelad. Att fortsätta arbeta för den är just "Att slänga goda pengar efter dåliga".

Liknande tankesätt kan appliceras på konflikter som Irak och Afghanistan. Enligt detta tankespår:
"Vi borde aldrig ha gått in i det här. Vi kan inte vinna, därmot kan vi förlora. Men som situationen har utvecklat sig blir det ännu värre om vi backar ut utan vidare. Alltså måste vi finna en alternativ lösning."

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina

Självplågare (2)

2010-11-05T19:22:00.002+01:00

Jag har fått e-mail som tackar för att jag börjat skriva igen. Och något som undrar hur i all sin dar jag kan hålla på så "hopplösa" lag.

Men det finns förklaringar till allt. Så jag lägger till en kommentar till "andrahandslistan" i förra inlägget:

HT Bandy
Min moder var från Tornedalen. Så från det att jag var liten "kotte" började familjen resa dit upp och hälsa på hennes släkt. Det blev 2-3 resor per år under ganska många år. Och eftersom jag var Bandyfreak redan som just liten "kotte" så upptäckte jag snabbt att Haparanda SK/T (Utläses Sportklubben Taktik) var ett dj****t bra bandylag.

De var så bra att de spelade jämnt med de bästa Svenska lagen på 50-talet när det reste norröver för att träningsspela inför seriestarten (det fanns ju inte konstfryst då). Och de exporterade massor av spelare söderöver som blev stjärnor. Så jag var på Bandymatch i Haparanda redan på 60-talet. På den tiden fick inte Norrlandslag spela i Allsvenskan.

När "Norrlandsfönstret" öppnades kvalade de några gånger till högsta serien men då hade laget fallit i spelstyrka. Fast 1971 var de nära. Då spelades en kvalserie och de hade inlett i stor stil. Man skulle "bara" resa ned till Stockholm och "köra över" Nynäshamn så var man i Allsvenskan. Men ryktet säger att spelarna tog ut segern i förskott och gick på nattklubb kvällen före - när man ändå var i Stockholm och skulle möta ett "skitlag". Resultatet var förlust och Allsvenska platsen gick upp i rök. Med följd att Kalix blev Norrbottens ledande lag. I många år.

De senaste 10 åren har Tornio PSV dominerat Finsk Bandy men spelat sina hemmamatcher i Haparanda. Så samarbetet har blivit närmare och närmare fram till dess klubbarna slog sig ihop. Nu spelar HT-Bandy i Elitserien i Sverige och utvecklingslaget i Finsk Elitserie. Och Donkeyman följer med. Var bland annat närvarande på historiens första Elitseriematch i Happis förra året.

AFC Wimbledon
Donkeyman har bott och jobbat i London. Då bodde han i just Wimbledon och höll med Elitserienklubben Wimbledon FC. Som senare köptes upp och flyttades till Milton Keynes under skandalösa former. Men fansen bildade en ny förening under namnet AFC Wimbledon. En förening som Donkeyman har stött hela tiden och som han också är delägare i.

AFC har sakta men säkert klättrat upp genom serierna och efter en radda med seriesegrar är man nu i "The Conference", det vill säga serien under ligan.

Tranmere Rovers
För över 40 år sedan kom Donkeyman som ung sjöman till Birkenhead. Som ligger på sydsidan av River Mersey. På nordsidan ligger Liverpool och de flesta upplever nog detta som en enda stad eftersom det finns både järnvägs- och biltunnlar emellan. Men fotbollslaget i Birkenhead heter Tranmere Rovers. De spelar på Prenton Park. Och där var Donkeyman den gången. Vilket var början på en livslång kärlek.

Partick Thistle
När Donkeyman var helt ung var han i Glasgow för att praktisera på Babcock&Wilcoks ångpannefabrik. Som låg i Clydebank. Men de här månaderna bodde han inneboende hos en familj i Glasgow som dels var fanatiska anhängare av "Scottish Nationalist Party". De höll en dagstidning som hette "The Scottish Nationalist". Deras slogan var: "Scotland Free by 73' ". Vilket historien visade inte riktigt höll.

Men familjen var lika lidelsefulla anhängare av fotbollslaget Partick Thistle. Som den gången låg i högsta serien och hade gjort så sedan urminnes tider. Egentligen är det bara de sista 20 åren som de har kommit ordentligt på "dekis". Även om de aldrig har vunnit något som helst.

Montreal Canadiens
Detta är inte något "hopplöst" lag. Det är den mest meriterade föreningen på den Amerikanska kontinenten. Skälet till att Donkeyman fastnade för dem är att när han var ung var vi ett gäng som spelade hockeyspel. Den gången bestod NHL av sex lag och vi var sex grabbar. Alltså valde vi varsitt lag som vi "var" år efter år. Och jag var Montreal. Med spelare som jag hade målat i korrekta dräkter.

Det var inte heller något dåligt val eftersom de vann riktiga NHL vart och vartannat år på den tiden. Med storstjärnor av en annan värld jämfört med våra Svenska stjärnor på den tiden. Inte kunde jag ana den gången att mitt framtida arbete skulle föra mig till Montreal många gånger och att jag skulle få uppleva Canadiens i verkligheten. Både på gamla Forum och på nya Bell Arena.

Bajen Speedway
Donkeyman har alltid gillat speedway. Utan att vara entusiast för något särskilt lag. Även om han mycket väl minns "Varg-Olle" och de andra gamla hjältarna. Men när Hammarby startade upp Speedway så hängde han med på tåget. De första åren som kröntes med uppflyttning till Elitserien och efter ett år när man drog tillbaka laget beroende på dålig ekonomi.

Men Donkeyman hänger med än. Därför att nu har man rekonstruerat. Man har vunnit Allsvenskan men får inte flytta upp till Elitserien därför att den har "stängts". Trots att Bajen numera har ekonomin i ordning. Men - "tider skola komma". En Bajare ger aldrig upp .....

Surrey Cricket
När den unge Donkeyman var si så där 12 år skickades han över sommaren till England för att lära sig Engelska. Något som var var väldigt förnuftigt gjort av hans föräldrar. Donkeyman tillbringade 8 veckor i Penzance hos en familj som var Cricketentusiaster och som invigde honom i den sportens hemligheter. Vilka är många eftersom folk som inte förstår sporten tycker att den är lika spännande som att se färg torka.

Sedan Donkeyman blivit vuxen har han tillbringat mycket tid i England, SydAfrika och andra länder där man spelar Cricket. Och därmed har han också gått på många intressanta matcher och sett ännu fler på TV. Och haft glädje av erfarenheterna från Cricketbanan i Penzance den gången för 50 år sedan.

Och eftersom han bodde en tid i London blev det en hel del matcher på "The Oval" och "Lords". Men hemmalaget på "The Oval", dvs Surrey blev Donkeymans lag.

GAIS Bandy
Så avslutar Donkeyman med GAIS Bandy. Sedan han fått ett e-mail från vännen Arne som undrar om inte GAIS är att gå lite väl "över kanten". Men då vill han först framhålla att GAIS är på något sätt Göteborgarnas svar på Bajen. Det vill säga ett lag med entusiastisk publik som inte vinner särskilt mycket.

Sedan är det så att Donkeyman älskar Bandy. Och i området från Vänern och ner mot Götet finns det massor av kompetenta lag. Till exempel Villa, LAIK, Gripen, Vänersborg, Blåsut, Surte och Kungälv. Dessutom är Göteborg ett av Sveriges största Bandydistrikt med mängder av lag på lägre nivå.

Det vore ett stort lyft för sporten om det kom ett Elitlag från själva Götet. Och när GAIS valde att satsa på Bandy för några år sedan så började Donkeyman stödja dem. Därför att de har verkligen möjligheterna. En stor stad. Ett känt varumärke. Entusiastiska supporters. Dessutom har de skaffat sig en förnuftig ledning.

Man har på många sätt kopierat Bajen Bandy. Genom att få till en Bandybana på Heden, vilket är lika mycket "mitt i stan" som Zinken. Man har knutit särdeles entusiastiska och kompetenta personer till klubben. Sakta men säkert har man byggt upp ett bra lag och slutligen har man värvat en "Super Star" i form av Magnus Muhren. Som jag hoppas kommer att göra samma för GAIS som Jonas Claesson gjorde för Bajen.

Därför att detta vore dj****t bra för Bandy som sport.

Donkeyman är för övrigt gammal kompis med några av GAIS-arna. Vilket hjälper till. Och han skall se minst ett par matcher i Götet i vinter. Plus några Bajen-matcher givetvis.

Därför håller Donkeyman på GAIS Bandy. Precis som han hoppas att IFK Malmö Bandy skall inspireras av dem. Även om de ligger en del år efter Bajen och GAIS.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, bandy, fotboll, idrott

Självplågare

2010-11-03T13:49:00.004+01:00

Att vara supporter till ett lag är en form av självplågeri. Det spelar inte någon roll om det gäller Fotboll, Hockey, Bandy eller något annat. För de allra flesta innebär det en livslång kärlek och samtidigt ett livslångt lidande. Visst kan man göra det lätt för sig och "hålla på" Manchester United, Barcelona eller någon annan av "De Stora Kanonerna". Då är man i grunden säkrad seger i de allra flesta matcher samt titlar nästan varje år. Det värsta man kan drabbas av är en misslyckad säsong när laget "bara" kommer på fjärde plats eller så. Men det tar de här gängen igen nästa år. Att hålla på sådana lag är att göra livet lätt för sig. Man har valt "gräddfilen".

Men jag misstänker att den stora massan av supporters inte genomlever sina supporterliv på det viset. Man håller på ett lag som vinner och förlorar matcher om vartannat. Lag som någon gång kämpar om en medalj bara för att nästa år kämpa om att undvika nedflyttning. Många håller på lag där den stora drömmen är att klättra ett steg högre i seriestegen och därmed "bara" vara ett par eller tre nivåer under Högsta Serien.

Det är supporters som genom livet lär sig att matchresultat i högsta grad är färskvara. Man firar en seger därför att man vet att nästa gång är det långt ifrån säkert att den upprepas.

Donkeyman är lidelsefullt intresserad av Bandy, Hockey och Fotboll. Men också av Speedway och Cricket. Och jämfört med "De Stora Kanonerna" så håller han på ganska hopplösa lag. Lag som sällan eller aldrig vinner några serier. Men som däremot har för vana att "åka ur" med jämna mellanrum.

I första hand är det givetvis Hammarby som är den stora kärleken. I alla idrotter som de utövar. Och det har varit ett livslångt lidande. Donkeyman har följt laget sedan 50-talet med glädjeämnen och sorger om vartannat.

Hammarby Fotboll har åkt upp och ned mellan högsta och näst högsta serien i alla tider. Bortsett från ett tiotal år i början på detta sekel när man var fast inventarium i Allsvenskan. Och den minnesvärda säsongen 2001 när man faktiskt vann hela grejan. För att uppnå den segern hade man kämpat i 104 år. Så det är inte att undra på om "Bajarna" firade - det kan ju ta 104 år till nästa gång.

Hammarby Bandy var ute ur Allsvenskan i nästan 20 år innan man rekonstruerade det hela och kom tillbaka. Så blev man ett topplag som gick till final. Men man förlorade ett halvdussin finaler nästan på raken innan man tog det där guldet som man jobbat för i nära 100 år. En minnesvärd snöstormsdag i mars i år.

Hammarby Hockeyn var fram till 1950-talet Sveriges bästa lag. Sedan dess har det bara varit elände, elände, mer elände och slutligen konkurs. Men i god gammal "Bajenanda" lyckades man göra något bra av det också. "Bajen Fans Hockey" föddes 2008 och har genom seriesegrar -08 och -09 spelar man nu i div III Stockholm Norra. Med ett osannolikt publikstöd. Och klubben ägs, drivs och sköts av Supporterna själva.

"Bajare" har alltid varit glada typer som inte tagit för allvarligt på det hela. Enligt den gamla "Bajenandan" tar man dagen som den kommer. Om vi "torskar" så beror det på att vi inte var bra nog. Eller så här - Om vi vinner så dricker vi för att festa, om vi förlorar så dricker vi för att dränka sorgerna och om vi spelar oavgjort så dricker vi för att vi är törstiga.

"Firmor" och "Huliganer" är lika moderna företeelser i "Bajen" som "Kritstreck" och "Finanshajar". Bägge sorterna för bara elände med sig i idrottslag. Något som den tragiskt misskötta Hockeyn kan vittna om. Och fanen vete om inte Fotbollen är på väg mot samma håll.

Men Donkeyman har flera lag som han följer på nära håll. Såsom boende i Tromsø är givet vis TIL, det vill säga Tromsø Idrettslag ett naturligt val. Ett lag som faktiskt har haft en del framgångar. Två helt osannolikt festliga Cupfinalsegrar nere i Oslo. Ett seriesilver och Två seriebrons. Varav det senaste nu i år. Men mellan de festliga ögonblicken finns det många sorgliga händelser med matcher som skulle ha vunnits om inte ........ Och så vidare.

Och som arbetande i Ö-vik går givetvis Donkeyman på MoDo Hockeyn. För andra säsongen i rad har han Säsongkort. Men med vanlig precision så jobbade han inte här 2007 när laget blev Svenska Mästare. Nejdå, han jobbar här -08, -09 och -10 när laget är högst mänskligt och kämpar för att nå slutspel. Men vilka högtidsstunder man bjuds på.

Som i går kväll mot Brynäs. MoDo börjar matchen bra och skapar en radda väldigt vassa målchanser bara för att ligga under med 0-3 inom 8 minuter. Men snacka om moral. Man kämpade sig tillbaka in i matchen och taket lyfte när 4-3 - målet satt.

Och precis som Donkeyman fick uppleva "Nackas" återkomst -64 så fick han uppleva "Foppas" retur -08. Och "Superkedjan -09. Så mellan sorgerna upplever en Supporter många glada stunder.

Så skall Donkeyman bara räkna upp andra lag som han följer - med glädje och sorg:

Haparanda-Tornio Bandy
GAIS Bandy
AFC Wimbledon
Tranmere Rovers
Partick Thistle FC
Montreal Canadiens
Bajen Speedway
Surrey Cricket

Det finns dem bland Donkeymans vänner som säger att han "Samlar på Hopplösa Lag". Men det är nog festligare att följa ett så kallad "hopplöst" lag än att välja en "gräddfil" i form av de stora klubbarna. Tycker alltså Donkeyman.

Läs även andra bloggares åsikter om Hammarby, Bandy, Hockey, Fotboll

Time Out is over

2010-10-31T11:20:00.003+01:00

Som alla mina trogna läsare observerat så har jag tagit mig en liten "Time Out". Det var egentligen inte planerat men dag efter dag dök det upp en massa saker som jag måste ta hand om. Äsch - jag skriver ett par rader i morgon i stället. Blev upprepat gång på gång.

Och plötsligt hade den stora livstjuven "tiden" snott en månad av min dyrbara levnad. Så nu är det sista Oktober. Det har varit ett par höststormar (eller åtmindstone höstkulingar). Det har varit ett litet utbrott av vinter. Och nu är det grått och trist. Som vanligt vid årstiden. Lågtrycken står i kö för att passera vårt land.

Men sagda Oktober har också inneburit en mängd med arbete som inte var planerat. Vilket givetvis är glädjande. Nya och friska pilsnerpengar mottages alltid med glädje. Speciellt med tanke på att "Kemneren" just har avsänt ett par blytunga räkningar i form av kvarskatt som skall betalas den 10.11 och 15.12. Vilket blir en dränering av Donkeymans Bankkonto.

Visserligen något som varit förväntat, uträknat och klart sedan länge. Men Donkeyman förfaller gärna till "strutsmentalitet" när det gäller den egna ekonomin. Den där stora räkningen i November har ännu inte kommit - alltså finns den inte.

För övrigt jobbar Donkeyman med ett intressant projekt som det ännu är lite för tidigt för att avslöja. Men information kommer snart.

Valanalys (3) - Valsystemet

2010-10-04T12:48:00.007+02:00

Donkeyman har vid flera tillfällen skrivit om valsystemet. Valet år 2010 ger honom mer "vatten på sin kvarn" och han återkommer därmed till detta intressanta ämne.

Proportionalitet
Hur man än vänder och vrider på sig så är det valsystemet som avgör utgången av ett val. Även om vi har fri och lika rösträtt så "väger" samma röst olika tungt beroende på var den har avgivits. Det är bara något val tillbaka som USA, UK och Norge hade gemensamt att det parti som fått de flesta rösterna hade förlorat valet när man räknar i mandat - och därmed inte fått makt och inflytande.

I USA och England är detta en följd av att man arbetar med enmansvalkretsar där varje valkrets förutsätts vara lika stor (i röster räknat). Detta system ger (vanligen) klara utslag i form av starka regeringar men samtidigt så blir de som inte vinner valet i praktiken helt utan inflytande. Det här valsystemet innehåller också en komplicerad matematik som hanteras av partiernas experter i samband med den kontinuerliga revisionen av valkretsarnas indelning.

I Sverige och Norge har vi proportionella val. Men trots detta har de här två länderna olika syn på vad som är demokrati. Den Svenska synen är att varje röst skall betyda lika mycket, vilket givetvis gör att de befolkningstäta områdena blir "tyngre" än glesbygden. I Norge anses detta odemokratiskt, här ger man landsbygden en fördel. Alltså är till exempel en Finnmarking värd ungefär 50% mer än en Oslobo. Den Norska Röd/Gröna regeringen sitter också i kraft av just detta valsystem.

Ett system som vi Svenskar anser vara odemokratiskt. Men jag vill påpeka att ett antal av mina Norska vänner har inte någon som helst förståelse för det Svenska systemet. Tvärtom - de anser att det är odemokratiskt att stora regioner i Sverige har så litet inflytande i Riksdagen i jämförelse med de stora tätområdena runt städerna.

Det är helt enkelt så att regionalt inflytande står i motsats mot total proportionalitet. När dagens Svenska system infördes hade vi 5 partier i Riksdagen och det fanns absolut inte något som antydde att det skulle bli fler. Därför hamnade den nedre gränsen vid 4% och antalet utjämningsmandat med tillhörande matematik anpassades för att ge god proportionalitet.

Sedan dess har KD, NyD, MP och SD gjort sin entré i maktens korridorer. Och med 8 partier blir antalet utjämningsmandat för litet för att ge perfekt proportionalitet. De små partierna missgynnas på bekostnad av de stora. Den här gången var det (s) som drog vinstlotten i denna tombola men det kunde lika gärna ha varit (m). Och då hade i stället Alliansen fått egen majoritet.

Självfallet måste man göra något åt detta. Därför att i Sverige har vi valt att prioritera matematisk rättvisa framför regionernas representation. Problemet är bara att de stora partierna självfallet inte ser detta som någon viktig fråga eftersom det är de själva som gynnas. Och så länge den hårda blockpolitiken råder lär inte småpartierna slå sig samman om att söka en förändring.

Donkeyman anser att detta problem bör lösas genom att spärrgränsen höjs ett par procent. En gräns på 6% skulle "rensa" i partifloran. Det skulle antagligen leda till att den strikta blockpolitiken bröts upp och till att det blev klarare majoriteter. När man satte gränsen till 4% valde man den siffran enbart därför att inte något av de dåvarande partierna skulle riskera att falla ur. På den tiden låg (s) kontinuerligt strax över 45% och man behövde dåvarande kommunisternas stöd för att skapa egen majoritet. Hade kommunisterna åkt ur så hade också (s)-regeringen fallit. Något som också manifisterades i den så kallade "Kamrat 4%" som varje val ställde upp för att rädda dem.

Valets genomförande
Det har redan skrivits spaltkilometrar om det sorgliga spektakel som utspelat sig i samband med rösträkningen i diverse orter. Dessutom antyds att detta har varit "normalt" i många år, det är bara så att detta var första gången som siffrorna var så "tighta" att pressen har närbevakat kontrollräkningen.

Den som har läst tidningarna har också fått all info som behövs för att inse varför det har blivit så här. Men märkligt nog har inte någon gjort en större sak om denna orsak. Som beror på ren och skär okunnighet bland funktionärerna. En kombination av dålig utbildning och bristfälliga procedurer.

Valförrättarna och alla andra som genomför valet har i de flesta fall över huvud taget inte någon som helst utbildning för denna uppgift. Det finns inte heller några klart fastställda procedurer med CheckListor och liknande som styr upp verksamheten.

Med tanke på vad ett val kostar och vilken betydelse det har så är detta inte något mindre än en ren och skär SKANDAL. Självfallet skulle i vart fall föreståndaren och dennes ersättare men helst alla som som är valfunktionärer ha genomgått en kurs. Antagligen räcker det med en dagskurs som rimligen avslutas med prov och utfärdande av certifikat. Hade detta varit genomfört skulle vi ha sluppit uppleva årets fiasko. Dessutom måste deras arbete styras upp genom strikta procedurer som är fästa på papper i form av "Check Lists".

Kryss / Strykning / Slängare
Donkeyman tycker att systemet med kryssning är ett stort steg framåt. Speciellt att det inte krävs fler kryss än att det ligger inom det möjligas ram att flytta upp någon på listan.

Men Donkeyman saknar möjligheten att stryka kandidater. Den som är politiskt aktiv ser ofta personer på det egna partitets lista som han inte "har sans för". Här och nu kan Donkeyman erkänna att han till och med helt och hållet har avstått från att rösta vid ett tillfälle därför att "hans parti" hade en i Donkeymans ögon totalt "osmaklig" person på listan. Hellre än att komma i skada för att hjälpa den personen till ett uppdrag vid maktens köttgrytor avstod han från att rösta.

Fast egentligen skulle Donkeyman vilja gå ännu ett steg längre. I Norska val har man ett system med så kallade "slängare". Det vill säga att man under en speciell rubrik kan föra på ett eller flera namn från ett annat parti på valsedeln. Det ger inte någon röst på det partiet. Däremot funkar "slängaren" precis som om någon av det partiets väljare hade kryssat personen. Det vill säga - man påverkar deras interna rangordning, inte något annat.

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, valsystem

Valanalys (2) - Socialdemokratin

2010-09-27T11:24:00.005+02:00

Socialdemokratin har varit den dominerande kraften i Svensk politik sedan den Allmänna Rösträtten infördes. Det är omöjligt att diskutera någon politisk fråga under den perioden utan att ta hänsyn till Sossarna. De har varit så mycket mer än ett parti - de har totalt dominerat det Svenska samhället. Fackföreningsrörelsen, Konsum, HSB, Hyresgästföreningen, ABF, Unga Örnar ..... "You name it" - allt har varit olika sidor av Socialdemokratin.

Men om valet år 2006 var ett dåligt val för Rörelsen så var valet 2010 en katastrof. Skall man förstå bakgrunden till denna så krävs en liten historisk tillbakablick. Så här ser Donkeyman på saken:

Partihistorien
Donkeyman menar att Socialdemokratin har utvecklats i några väl definierade steg.

1) Partiet formas.
Det "moderna" partiet formades efter WW1. Efter mångåriga interna stridigheter valde man reformismen framför revolutionen. De "revolutionära" bröt sig ut och bildade det som efter otaliga interna strider och splittringar utvecklats till dagens Vänsterparti. Ett parti som i dag till stora delar har samma åsikter som Sossarna hade för 40 år sedan.

2) Reformsossarna
De närmaste 50 åren kännetecknas av att Socialdemokratin bygger det moderna välfärdssamhället. Eller "Folkhemmet" som Per Albin kallade det. Man har ett konkret projekt som genomförs steg för steg. De sista murstenarna är Vänstertrafiken och Pensionsreformen. Då är projektet färdigt. Vi har nu kommit in på 1960-talet.

3) Betongsossarna
Nästa epok som sträcker sig fram till mitten av 1980-talet kan karakteriseras av att "Rörelsen" försvarade det man hade byggt upp. Perioden kännetecknas av tron på kollektivet som överlät åt Staten att styra våra liv. "Vi vet vad som är bäst för dig. Och om du inte vill göra det som är bäst för dig så skall vi se till att tvinga dig." Men perioden kännetecknades också av en omfattande ungdomsrevolt som Socialdemokratin aldrig lärde sig förstå. Jag ger bara några stickord: FNL-grupperna, Palestinarörelsen, Almarna, Mullvaden, Proggen, Kärnkraften, Miljörörelsen.

4) De Pragmatiska Sossarna.
Sakta men säkert utbröt det en ideologisk kamp inom Socialdemokratin. Det så kallade "Rosornas Krig" kom att stå mellan mer Ideologiskt inriktade (konservativa) och Pragmatiker (reformister). Med tiden vann pragmatikerna och deras höjdpunkt kom under Göran Perssons epok. En epok när en stor mängd av de tidigare institutionerna ändrades eller bröts ned. Man upplevde också en stor ekonomisk kris under 1990-talet. En kris som moderaterna under Carl Bildt och sossarna under Göran Persson löste i samförstånd.

5) Vingelsossarna
Efter Göran Persson har Sossarna under Mona Sahlin förflyttat politiken mot vänster. Samtidigt som Moderaterna har förflyttat sig mot mitten. Det Röd/Gröna projektet har tvingat (s) att överge 90-talets Pragmatiska förvaltningspolitik. Partiet har svängt vänster och blivit mer populistiskt.

Frågan är: "Vilken väg tar Socialdemokratin efter Valet 2010"?

Förändrat samhälle
Samhällets uppbyggnad och framför allt dess inre motsättningar har förändrats dramatiskt under de senaste 50 åren. In på 1960-talet kunde man identifiera följande samhällsklasser och huvudmotsättningar:

AA) De rika.
Till antalet väldigt få men samtidigt var de givetvis mycket inflytelserika.
BB) Bönder och Småföretagare
Dessa stod intressemässigt nära Medelklassen.
CC) Medelklassen.
I huvudsak tjänstemän från både industrin och det offentliga. Plus ett antal småföretagare och bönder.
DD) Arbetarklassen.
Den stora mängden. Arbetare på industrin men också inom det offentliga och jordbruket.

Arbetarklassen utgjorde den stora mängden av befolkningen. Den socialdemokratiska rörelsen tog tillvara deras intressen och hade därmed en naturlig majoritet bland rösterna. I många avseenden sammanföll Arbetarklassens intressen med Medelklassen och (s) hade stort stöd även där. Motsättningarna var i huvudsak mot Överklassen.

Skall man se lika förenklat på dagens samhälle så finner vi följande grupper och motsättningar:

AA) De Rika.
Precis som tidigare utgör de en liten grupp som fortfarande har stort inflytande
BB) Medelklassen.
Denna består av Bönder, Småföretagare, den tidigare Medelklassen plus den tidigare Arbetarklassen. Dagens industriarbetare är en högt avlönad expert som sköter komplicerade anläggningar. Den klassiska grovarbetaren eller "mannen på golvet" är en liten minoritet. Medelklassen utgör den absoluta majoriteten inom befolkningen. Vi talar om kanske 75% och de är i grunden nöjda med sin tillvaro. Det som de fruktar mer än något annat är att ramla "över kanten" ned i nästa grupp.
CC) Underklassen.
Till skillnad från tidigare så har det utvecklats en ren underklass som står utanför arbetsmarknaden. Den utgör en minoritet av befolkningen, kanske 15%, som man inte vinner några val på att tillvarata intressena för.

I den mån som man i dag kan tala om motsättningar så ligger de i Medelklassens rädsla för att drabbas av något (arbetslöshet, sjukdom, olycka, konkurs) som gör att man "ramlar ned" i Underklassen.

Det som har skett med Socialdemokratin är att man inte har lyckats vinna förtroende hos dagens moderna medelklass. Samtidigt har den klassiska arbetarklassen försvunnit. Partiets "naturliga" bas har helt enkelt smält samman.

Valrörelsen
Donkeyman anser att Socialdemokratin gjorde en direkt dålig valrörelse. Man spred upprörd negativ propaganda om regeringen. En propaganda som gick till direkta personangrepp, se till exempel affischkampanjen med Allianspolitikerna upp och ned försedda med etiketter av typen: "Oduglig", "Okunnig", "Kriminell" och så vidare. Antagligen retade man upp många potentiella väljare genom att sjunka så lågt propagandamässigt.

Samtidigt backade man inte upp denna upprörda kritik med någon egen trovärdig politik. Kanske detta var en följd av det Röd/Gröna samarbetet. Man avstod i vart fall från att tala om VAD MAN VILLE GÖRA. Det enda man informerade om var HUR DÅLIGA DE ANDRA ÄR. Märkligt är att trots att man valt denna strategi valde man av något märkligt skäl att avstå från att sätta fokus på utförsäkringarna och försämring av sjukkassan förrän helt på slutet. Trots att man där hade en verkligt bra sak.

I grund och botten lyckades de Röd/Gröna bara kommunicera ett enda budskap. Men det spred man desto tydligare. OM VI VINNER VALET KOMMER VI ATT HÖJA DIN SKATT. Utan att på något sätt klargöra vad vi skulle få för dessa nya skattepengar. På ett sådant budskap vinner man inte några val längre.

Huruvida det är så att Socialdemokratin har en bra politik som man inte klarar att kommunicera eller om det är så att man faktiskt lyckats kommunicera sin politik och förlorar därför att folk inte tycker det är någon bra politik blir sannolikt en fråga för en intensiv intern valanalys.

Framtiden
Donkeyman tror att Socialdemokratin måste skaffa sig nya målsättningar. Både lång- och kortsiktiga sådana. Målsättningar som är relevanta för 2010-talets invånare. Man måste veta i vilken riktning man vill utveckla samhället för att utveckla en bra politik.

Reformsossarna under Per Albin och Tage hade naturliga målsättningar. Dessa uppnådde man under Tages tid. Sedan försökte man bevara det bestående under Olof och Ingvar. Medan Göran accepterade att världen hade förändrat sig och anpassade politiken mot en nyare tid. Under Görans epok var till och med Donkeyman Sosse. Sedan Mona kom till ledningen har plötsligt Göran blivit nedvärderad. Nu verkar man mest ägna sig åt att försöka vrida klockan tillbaka till det lyckliga 1960-talet. I stället för att lösa 2000-talets problem och motsättningar.

Som det är nu så fungerar partiet mer som en intresseorganisation för Offentligt anställda och för dem som lever på bidrag och överföringar. Det är en alldeles för tunn bas för att vinna några val. Speciellt när man delar samma bas med (v).

Donkeyman tvivlar på att partiet har förmågan att kombinera Ideologi och Pragmatism till en ny och modern politik som kan vinna allmän uppslutning. En politik för 2000-talets samhälle. De "Nya Moderaterna" skapades inte över en natt. Det var resultatet av en långvarig process där Fredrik Reinfeldt var katalysatorn. Ett annat problem är att inom Socialdemokratin har man inte en kultur av intern debatt. Partikongresserna tar formen av manifestationer där enigheten utåt är det viktiga. Interna kritiker åker snabbt ut i kylan. Därför är Donkeyman pessimistisk på Socialdemokratins vägnar.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010

Valanalys (1) - SD

2010-09-21T12:38:00.008+02:00

Donkeyman skall i några artiklar ge sin tolkning av valresultatet. Men till att börja med vill han påpeka att detta inte är färdigt ännu. De sena poströsterna är ännu oräknade, länsstyrelsernas kontrollräkning är inte heller klar. Som situationen är just nu är det många Röd/Gröna mandat som hänger i en väldigt tunn tråd. Även om det naturligtvis inte är sannolikt så finns det en möjlighet att det blir ändringar. I sådana fall till Röd/Grön nackdel.

Några ting är ändå säkra. Till exempel att SD kommer in i Riksdagen med en manstark grupp. Man blir till och med större än både (v) och (kd). Alltså är det lämpligt att börja med att kommentera just SD.

Vågmästare
Till att börja med måste Donkeyman rätta till det slappa språkbruk som dagens media använder. SD är inte "vågmästare" i Riksdagen. Det är Fredrik Reinfeldt och (m) som har den rollen. För kännedom kan Donkeyman berätta att "vågmästare" är en gammal titel som beskrev den som "förestod allmän våg och sörjde för vägningens riktighet". Med andra ord, den som sköter vågen.

I överförd betydelse har man länge använt uttrycket för att beskriva en politisk situation där det parti som har makten inte har egen majoritet utan är beroende av andra för att få igenom sina förslag.

I korrekt språkbruk är alltså Reinfeldt "vågmästare" och han för "vågmästarpolitik" medan SD utgör "tungan på vågen", det vill säga den som bestämmer åt vilket håll vågen tippar. Men precis som vanligt förslappar media språket och rör till begreppen.

Högerextremister
På samma sätt förslappar media språket när man beskriver SD. Partiet beskrivs som varande högerextremt, yttersta höger, halvfascistiskt och liknande epitet. Det är inte heller ett korrekt och stringent språkbruk.

SD har förvisso sina rötter i nynazistiska kretsar. Det är det inte något som helst tvivel om. Lika säkert är att det finns många med högerextrema åsikter bland partiets anhängare. Men det gör inte partiet till högerextremt. Lika lite som (v) är Moskvakommunistiskt. Trots att det partiet har sina rötter i den Moskvatrogna kommunistiska traditionen och trots att många av partiets nuvarande medlemmar och anhängare fortfarande hyllar samma åsikter och förebilder.

Vad vill SD
SD har tre stycken kärnfrågor som man brinner extra för. Det är begränsad invandring, brottsbekämpning och bättre villkor åt pensionärerna. Lite schablonmässigt kan man säga att man vill minska invandringen till nära noll. Eftersom de anser att invandrarna kostar samhället stora pengar kommer man därmed att göra en avsevärd budgetbesparing som i sin tur skall användas till brottsbekämpning och till bättre villkor för de äldre.

I invandrarfrågan står de helt ensamma. Inga andra partier har haft samma dramatiska ståndpunkt på senare tid. Man skall dock minnas att den tidigare stora arbetskraftinvandringen till Sverige stoppades i mitten på 1970-talet. Detta skedde på önskemål från LO och det var SAP som stod för lagstiftningen. Motiveringen var den gången rädsla för att invandrarna skulle ta jobben från Svenska arbetare. Man skall också minnas att FP på senare år har antagit samma ståndpunkt som SD i några frågor som rör komplexet invandring utan att på något sätt ha gemensam ståndpunkt fullt ut.

Invandringsfrågan har även en annan dimension hos SD. Vi talar här om en modern variant av rasism. Partiet hänger sig inte åt den traditionella rasismen så som nazismen och extremhögern gjort sig känd för. Man diskuterar inte ras, gener eller anti-semitism. Deras moderna variant går på kultur och religion. I synnerhet islamofobi, det vill säga skräck för islam.

I detta avseende kan man säga att de har högerextrema åsikter.

När det gäller alla andra frågor förutom invandring så kan man inte spåra något högerextremt i partiets politik. I de frågor som traditionellt har definierat höger - vänsterskalan dvs i förhållande till "grad av statlig kontroll", "offentligt ägande" och "skattenivå" så ligger man ganska nära (s) och mitten. När det gäller vissa utrikespolitiska frågor såsom EU och Afghanistan har man samma ståndpunkter som (v) och yttersta vänstern.

I grund och botten önskar SD vrida tillbaka klockan till en behagligare tidsålder utan invandrare när det var Svensk kultur i Sverige. Men man får inte glömma att det är flera partier som har liknande önskemål om än från lite annorlunda utgångspunkt. Såväl (v), (c), (kd) och delvis också (s) har i många avseenden en politik där man önskar sig tillbaka till en "bättre tidsålder". En svunnen tid utan globalisering när Sverige var Sverige.

Vilka röstar på SD
Detta har man redan skrivit spaltmil om. Den typiske SD-väljaren är enligt olika undersökningar arbetslösa eller dåligt utbildade yngre män som bor i mindre tätorter och på landsbygden. Speciellt orter där jobben av en eller annan orsak har försvunnit är ofta starka SD-fästen.

Påfallande många av partiets sympatisörer anser att det är invandrarnas fel att de har problem på arbetsmarknaden. Det är invandrarna som stjäl jobben och det är invandrarna som dränerar statskassan genom stora bidrag. Partiet har inte fått något dramatiskt genomslag i de större städerna eller i de framgångsrika industriorterna.

Påfallande många av SD:s väljare tycks vara sådana som har valt att inte har rösta tidigare. Många kommer också från det Socialdemokratiska lägret. Men SD rekryterar från alla håll. Det är svårt att säga att något speciellt parti har "drabbats" hårdare än andra.

Å andra är nog inte de flesta SD-väljarna vare sig rasister eller islamofober. De är däremot missnöjda med att de etablerade partierna i åratal inte har tagit problemen och utvecklingen i vissa förortsområden på allvar. En av orsakerna till detta är en totalt felslagen integreringspolitik. De etablerade partierna har inte heller gjort något åt att det vuxit fram en ny underklass. En underklass där många har dålig utbildning och som ofta skyller sina problem på att invandrarna tar deras jobb.

De upplever att de etablerade partierna inte försöker lösa deras problem därför att analysen och lösningarna inte är PK (Politiskt Korrekta). Därmed väljer de att rösta på ett parti som inte heller är PK. Och kan samtidigt ge en spark i arschelet åt de traditionella politikerna.

De andra partierna och SD
De "etablerade partierna" har använt samma taktik gentemot SD som man en gång i tiden använde mot (k) och senare (vpk). Man har försökt isolera dem. Som en gengångare från 1960-talet har man väckt upp uttrycket "De demokratiska partierna". Man vägrar att debattera med dem. Man försöker frysa ut dem på alla sätt.

I stället för att uppfinna hjulet på nytt kunde man ha studerat Norge. Där just den taktiken kraftigt har bidragit till att FrP har gjort så stora framsteg. "Folk flest" har blivit förb**** på de vanliga partierna och stödröstat på FrP. (Observera att FrP i övrigt inte kan jämföras med SD).

Detta förhållningssätt leder till ökade sympatier för SD. Det är sannolikt många som röstar på partiet för att markera att man är MOT de etablerade partierna. Inte därför att man är FÖR SD. Ungefär samma krafter som avgjorde EURO-valet för några år sedan.

Om man i stället skulle ha behandlat dem som vilket parti som helst skulle det inte vara några större problem att mer eller mindre mosa dem i debatt efter debatt. Goda debattörer från andra partier skulle lätt kunna ta isär SD-politiken och synliggöra dess problem. Nu sker inte detta. I stället får de stå helt oemotsagda. Och när man diskuterar dem så klistrar man massa felaktiga etiketter på dem.

Ju längre de traditionella partierna fortsätter med sin nuvarande hållning - desto mer sympati kommer SD att få.

Stenkastarvänstern
Dess värre finns det några ungdomsgrupper som vill bestämma vem som skall få rätten att hålla politiska möten här i landet. Det är samma gäng som fixade kravallerna i Göteborg på sin tid och samma gäng som reser runt som internationella stenkastare närhelst det är någon internationell begivenhet som de ogillar.

Vi snackar här om vad man ofta kallar de "Autonoma Grupperna", dvs löst sammansatta grupper av vålsromantiserande vänsterungdomar och anarkister. AFA och Revolutionära Fronten är två av de mer kända organisationerna bland det här gänget. De anser på fullt allvar att de har rätten att bestämma vad man skall få säga, skriva och göra. Och de har på alla sätt försökt hindra SD från att bedriva sin valkampanj. Det är inte bara frågan om störande vuvuzelor och talkörer. Man kastar sten, bränner upp valstugor och drar sig inte för våld i några former.

Det bedrövliga i sammanhanget är att de etablerade partierna och polisen inte tar avstånd från detta mer än högst pliktskyldigt. Herr Ohly har till och med uppmanat till "Utomparlamentarisk kamp" mot SD. Det vill säga när folket röstar fel så tvingas andra "rätta till det". Ungefär som när Palestinierna straffas för att de röstade fel i det senaste tillåtna valet.

Antagligen kan vi tacka både de här våldsromantikerna och våra politiker som låtsats om att SD inte existerar för att de nu sitter i Riksdagen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, rasism

Dan före dan

2010-09-18T14:13:00.005+02:00

Nu går Valkampen in i sina sista självande timmar. En kampanj som i många avseenden har varit uppseendeväckande. För mindre än ett år sedan hade de Röd/Gröna ett försprång som alla experter ansåg vara helt ointagligt. Valet var redan avgjort. Men sedan vårvintern har Alliansen sakta men säkert "ätit upp" försprånget och under sommaren har man dragit ifrån. Nu är det Alliansen som anses ha en ointaglig ledning.

Men den riktiga opinionsundersökningen sker i morgon. Det är då allt avgörs. Inte bara vilka partier som skall styra vad. Det är också en mängd med politiska jobb som skall tillsättas. Och vid Röd/Grön seger är det många som helt enkelt får sparken. Några av förlorarna kommer givetvis i traditionell ordning att få jobb som Landshövding, Generaldirektör eller liknande eftersom "den politiska klassen" alltid ger varandra en hand. Men många kommer att tvingas "gå ned" i karriärstegen.

Det är alltså ett par nervösa nätter för diverse politruker det närmaste dygnet. Sedan kommer resultatet att analyseras fram och baklänges av "analytiker".

Sossologi
Självfallet är valet en viktig händelse för en sossologie studerande. Som Donkeyman. Hur man än vänder och vrider på saken så har Socialdemokratin varit ledande inom Svensk Polik i ungefär 90 år nu. Tandemet med Fackföreningsrörelsen i form av LO och dess politiska gren i form av SAP har varit dominerande och man har aldrig kunnat se bort ifrån "Rörelsen". Men nu visar utvecklingen att just "Rörelsens" inflytande sakta minskar.

För första gången tvingas man helt öppet till att samarbeta med den tidigare ärkefienden i form av kommunisterna. Som numera döljer sig bakom den lite ofarliga beteckningen (v). De gamla sosseideologerna måtte vända sig i sina gravar. Inte nog med det - det verkliga vallokomotivet på Röd/Grön sida utgörs av det tidigare så hånade MiljöPartiet. Gamla Gråsossar tror inte sina ögon - "Partiet" måste ha assistans av "Miljöflummare".

Trots detta verkar det inte som om de Röd/Gröna når fram. Då måste man fråga sig - vad detta beror på. Oavsett valutgång tvingar sig en omfattande analysrunda fram internt inom Socialdemokratin. Donkeyman tror att förklaringen ligger på två plan:

1. Valrörelsen
De Röd/Gröna har inte framfört ett ett enda positivt projekt. Man har i ett helt år inte gjort annat än argumenterat för hur dåliga Alliansen är. En argumentation som i stort sett gått ut på att Alliansens företrädare är onda människor som har en inneboende önskan om att göra det sämre för "vanligt folk" för att kunna göra det bättre för "de rika". Trots att skillnaden mellan Röd/Grön- och Allianspolitik i många viktiga politikfrågor är ganska marginell.

Det verkliga bottennappet var LO:s annonskampanj där man hänger ut Allianspolitikerna upp- och ned med kommentarer av typ: Dum i Huvudet, Oduglig, Idiot ..... och så vidare. Där tror jag att de Röd/Gröna förlorade mängder med röster. Samtidigt har Alliansen målmedvetet undgått den typen av peronförföljelse.

Skall man vara riktigt krass så har de Röd/Gröna inte lyckats kommunicera något annat budskap än: "Om vi vinner valet så skall vi höja skatterna". Något annat har inte ens sådana med mycket stora och lyssnande öron uppfattat. Bortsett från just att Allliansens folk är onda människor.

2. Socialdemokratin vill lösa 2010 års problem med 1970 års politik
Detta är problem nummer två. Varje Sossologie Stud har upptäckt att retoriken och samhällsanalysen inte har utvecklats på många år. Samtidigt slår man sina påsar ihop med ett Vänsterparti som har utvecklats till att vara en konservativ samhällskraft. Nästan på gränsen till att vara Reaktionära. Absolut inte något som helst får förändras.

Det progressiva och framtidsinriktade tankegodset hos de Röd/Gröna står MP för. Men de är en hopplös minoritet i det blocket. De kan enbart påverka enstaka sakfrågor, de är utan chans att vrida hela politiken i en eller annan riktning.

SAP och V baserar sin samhällsanalys på en klassisk gammaldags klassteori som var korrekt ända in på 1950-talet. Den gången hade vi en mycket liten överklass. Vi hade också en ganska liten underklass som var utslagen ur samhället. Så hade vi en liten medelklass, som i stort sett var nöjd med sin tillvaro. Den stora massan (kanske 70%) utgjordes av en arbetarklass. En arbetarklass som hade makten att avgöra val. En arbetarklass som hade Sossarna som sitt talrör. Samtidigt som Sossarna tillvaratog deras intressen.

I dag har vi fortfarande en liten överklass. Däremot har vi en något större underklass. Den utgör kanske 20% av befolkningen. Men däremellan har arbetarklassen förvandlats till en medelklass. Som är nöjd med sin tillvaro. Man begär inte några avsevärda förbättringar. Vad man däremot begär är trygghet. Trygghet mot att ramla över kanten och hamna bland "de som kommit utanför". Det är den gruppen som avgör val. Det har Alliansen insett medan Sossarna och Vänsterpartiet inte har gjort det.

Donkeyman kommer att fortsätta att analysera Sossarna betydligt djupare längre fram.

Hur röstar Donkeyman:
Donkeyman har redan röstat. Han gjorde det på Stockholms Centralstation förra fredagen klockan 07 på morningen. Och han hade stora kval när det gäller vilken valsedel som skulle ned i kuvertet. Det här valet ser Donkeyman två stora motsättningar som dess värre inte går att förena i samma valsedel:

Alliansen - Röd/Gröna
Den motsättningen gäller ytterst regeringsinnehavet. Donkeyman hade stor fördragsamhet med den Socialdemokratiska regeringen under Göran Persson. Han har till och med röstat på den regeringen. Vi får inte heller glömma att herrar Bildt och Persson med gemensamma krafter och gemensam politik löste 1990-talets ekonomiska kris.

Men nu skriver vi 2010 och Donkeyman är övertygad om att en Alliansregering är bättre för landet än en Röd/Grön dito. Till dess att Sossarna har genomgått en modernisering / reformation. Inom Alliansen är Moderaterna Donkeymans bästa alternativ.

Yttrandefrihet - Alliansen / RödGröna
Donkeyman trodde aldrig att han skulle behövas uppleva att yttrandefriheten i Sverige sätts i fråga. Men här har både Alliansen och de Röd/Gröna gått samman om en mängd direkt odemokratiska lagar. Det finns bara en enda ropande röst i öknen och det är PiratPartiet.

I EU-valet röstade Donkeyman Pirat.

Här ser ni de två alternativ som Donkeyman har ältat fram och tillbaka. Stödja yttrandefriheten kontra hålla Sossarna borta. Men nu skall han inte filosofera mer i dag. Det är dags att sätta på sig skorna och kavajen för att gå till bussen. Som skall föra Donkeyman in till Ö-vik och Fjällräven
Center för matchen mellan MoDo och Djurgården.

Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, politik, alliansen, socialdemokraterna, piratpartiet

Nostalgi i kubik

2010-09-14T12:49:00.005+02:00

Donkeyman måste skriva några rader om sin superhäftiga Söndag.

Som bestod av ett allt för tidigt uppstigande hemma hos Kalle ute i betongen. Men det kompenserades av en riklig frukost med morgonöl och morgonsup. Så reste man med matarbuss till stationen och med Roslagståg in till Staden. Så kom en tunnebanetripp till Slussen med efterföljande promenad till Skeppsbron.

Men belöningen låg där och väntade. Det blev ångbåtsresa hela dagen. Fram och tillbaka till Utö.

Donkeyman har lagt ut ett reportage med några bilder på www.skargardsbatar.se/forum under tråden "Saltsjön". Där det också finns andra trevliga reportage från både den dagen och tidigare.

Här är en länk till detta ställe.

Dess värre var vi allt för snabbt tillbaka i Staden så det återstod bara att promenera till Centralen och ta nattåget till Örnsköldsvik C för att byta till arbetarbussen till Husum. Ankomst Husum Industries 0630. Lagom för att sätta på morgonfikat till kamraterna och för att kasta oss in i dagens värv.

Jag hivar med ett par bilder från dagens verksamhet:

Ute i betongen

2010-09-12T08:47:00.002+02:00

Donkeyman har nu tillbringat halva helgen i Stockholmstrakten. Och haft in i h****e trevligt. Som vanligt.

Fredag morgon anlände Tåg 91 till Centralen och Donkeyman drog genast till avdelningen för förhandsröstning. Så klockan 0700 levererade han sin röst. Till vad nytta det nu kan vara. Därefter uträttades det ärenden och träffades det folk. En synnerligen innehållsrik förmiddag avslutades med lunch och diverse pilsnerdrickande inne på Löwet.

Därifrån gick turen till Östra station och därstädes varande näringsställe. Ytterligare ett par pilsner senare var det Roslagsexpresen hem till herr och fru Kalle och en trevlig fredagkväll i nostalgins tecken. God middag, goda viner, gott kaffe, god konjak, goda kräftor till vickning, god pilsner, gott brännvin, god whisky. Och God Natt.

Lördagen inleddes med hård sauna, saunaöl samt sittning på det lokala sjappet. Innan fredagkvällens övningar upprepades ett varv till.

Men nu sitter Donkeyman på sitt arschel nere på Skeppsbron och väntar på att det skall bli dags att borda "Saltsjön" för denna 45-års jubileumstur. Man konstaterar att myndigheterna har parkifierat stora delar av Skeppsbron. Och hamnmagasinen har krogifierats. Medan trygghetsnarkomanerna har monterat upp en enklare avspärrning utmed kajen som markerar att här är det farligt.

Fy för f*****n. Det är tydligt att här är man en antikvitet numera.

Höst

2010-09-09T10:49:00.007+02:00

Donkeyman har nu avtjänat sin fyra månader långa sommarsemester i Tromsø. Han skriver avtjänat därför att det har varit fyra månader av regn, vind och kyla. Den härliga takterrassen tillhörig "Donkeyman Towers" i stadens centrum har använts vid två tillfällen. Totalt sett har det kanske varit fem sommardagar - om man räknar snällt.

Sommaren har varit totalt underkänd. Eller på Svenska:

FY FÖR DEN LEDE FAEN !!!

Donkeyman har brukat semestern till att extraknäcka samt till pilsnerdrickning. Vilket bägge är aktiviteter som kan utföras inomhus.

Nu har han rest tillbaka till Husum för att förbereda vintersäsongen. Båten skall klappas om lite grand och strykas lite medhårs innan det blir dags för isbrytning igen. Och här har det omgående blivit två riktigt härliga sommardagar. Till stor glädje för den solhungrande Donkeyman.

Men - hösten är i antågande även här söderöver. Det känns på nätterna. Även om det är 20 grader dagtid så kryper tempen ned en bra bit under 10-strecket på nätterna. Så sommaren 2010 kan enbart beskrivas som förlorad. I vart fall för Donkeyman. Nu återstår bara de mörka kvällarna, de fallande höstlöven och så småningom snöfall och isläggning. Men det är å andra sidan den årstiden som motiverar Donkeymans närvaro ombord på båten så det får man bara acceptera.

I kväll blir det Stockholmsresa. Och möjligen premiär på Bothniabanan. Det skulle ha blivit Bothniabana redan i måndags men makterna ville inte riktigt. Beroende på inställda och omdirigerade tåg så fick Donkeyman i stället taxiresa. Planen i eftermiddag går ut på tåg Husum - Umeå Ö. Samt nattåg Umeå Ö - Stockholm via Örnsköldsvik. Vi får se vad som sker. Kanske det blir bussersättning till Umeå och nattåg "gamla vägen" via Vännäs igen. Regulariteten på den nybyggda banan tycks inte vara vad den borde vara.

I morn blir det i vart fall att uträtta en mängd ärenden i Stockholm. Samt helgbesök hos gamle vännen Kalle ute i betongen. Samt avslutning med söndagens stora begivenhet: Ångbåtsresa med "Saltsjön" Stockholm - Utö och åter.

Den resan kommer också Donkeyman att fira 45-årsjubileum som Sjöman. Därför att i början av juni år 1965 gick nämligen den unge och lovande Donkeyman ombord på ångfartyget "Saltsjön" för att sommarjobba som däckselev. (Han hade jobbat något lite på båtar redan -64 men det var bara korta påhugg. Sommaren på "Saltsjön" blev en inspiration till att gå över till Waxholmsbolaget vilket i sin tur inspirerade till att välja sjöfarten som yrke. Och sedan dess har Donkeyman i en eller annan form försörjt sig genom sjöfarten.

Det har det blivit en lång resa genom många av sjöfartens områden. Från däckselev gick den vanliga stegen Jungman > Lättmatros > Matros innan Donkeyman ramlade ned i maskinrummet.

Därifrån gick färden vidare som Eldare och Maskinchef på ångbåtar. Sedan tre år på Sjöbefälsskolan och Sjöingenjörsexamen, vilket gav ett avstamp till vidare turer ute på det stora havet som 2:e maskinist > 1:e maskinist och slutligen som Maskinchef.

Några år som Redare och Maskinchef på Blidösund och Östanå 1 samt en mängd med Konsultuppdrag ledde så småningom ut på storhavet igen. Sedan följde ungefär 20 år i land hos stora rederier som Inspektör, Kvalitetschef, Fleet Manager samt Independent Consultant and Surveyor. Plus en mängd med diverse kurser inom sjöfartens område på olika akademier, i huvudsak i England.

Nu har cirkeln slutits. Donkeyman är åter Maskinchef. Men fuskar också vidare som Konsult. Och han har inte ångrat sitt yrkesval en enda gång.

Fast allt började på "Saltsjön", vilket skall firas på Söndag.

Läs även andra bloggares åsikter om sjöfart, minnen, nostalgi

Utan brallor

2010-08-21T09:56:00.004+02:00

Donkeyman drar sig till minnes TradJazzbandet "Sumpens Swingsters". Där prästen och trumpetaren Lars "Sumpen" Sundbom spelade skjortan av publiken. Han såg bandet många gånger den gången "det begav sig". Med nostalgi minns Donkeyman rökfyllda källarklubbar där "Sumpen" jazzar medan han står på borden och går runt från bord till bord ute bland publiken. Ett av deras paradnummer var "Sheik of Araby" fast försedd med Svensk Text. Och den hette då "Utan Brallor".

Detta var Donkeymans första association när han läste om "Sexskandal nummer två" denna valrörelse. Vi drar oss ju till minnes den så kallade "Littorin-affären" för några veckor sedan. Där herr Minister Littorin beskylldes i Aftonbladet för att ha besökt en prostituerad för fem år sedan. Varvid hela oppositionen blev upprörd. Samma dag som beskyllningarna lades fram försvann sagde Littorin ur offentligheten och avgick omgående som minister. Sedermera har han hårdnackat nekat till beskyllningarna och Aftonbladet har inte presenterat något som ens påminner om bevis. Dessutom är saken preskriberad för många år sedan.

Men - och detta är viktigt. Hela Sossepressen drog ut "det gottaste" ur skandalen. En samlad socialdemokratisk rörelse, inklusive en stor flora av Sossebloggar, krävde Statsministerns avgång (vad han nu hade med saken att göra). Man krävde att få Littorins huvud utlevererat på ett fat och saken togs till allmän intäkt för att bevisa Regeringens, dvs Alliansens, låga moral.

Donkeyman skrev ett par artiklar om detta:
En horbock
Höns och Fjädrar

Nu har en ny sexskandal avslöjats. Med betydligt mer påtagliga bevis. Det är nämligen Polisen som har stått för avslöjandet genom spaningsarbete. Två höga Sossepampar, varav den ena också är höjdare i Facket, har varit i Stockholm på ett eller annat Sossemöte. Efter mötet går de på ett sjapp och dricker sig fulla. Sagda sjapp ligger passande nog på Malmskillnadsgatan, dvs Stockholms traditionella Horgata. Här knyter de kontakt med två "yrkeskvinnor" som begär 1000 kronor var för att erbjuda "womens services". De går till Bankomaten och tar ut stålar, betalar damerna och fortsätter med dessa till en lägenhet som ägs av LO.

Men oturen var framme och Polisen ansåg sig ha tid att spana efter horkunder just denna kväll. Och det var inte något komplicerat polisarbete att följa efter de här herrarna till den blivande brottsplatsen. Sedan Sossepamparna gått in i lägenheten stod polisspanarna utanför och lyssnade till dialogen och ljuden. Efter ett tag bedömde de att "paren var i full verksamhet", de öppnade den olåsta dörren och gick in. Här låg det ena paret och knullade för det vilda i sängen medan den andra pampen stod naken på golvet och fick en avsugning. Polisspanarna påpekar att verksamheten avstannade när de tände sina ficklampor och presenterade sig.

Mona och Wanja har givetvis reagerat blixtsnabbt och förklarat att bägge herrar skall omedelbart kastas ut ur rörelsen. Den ene Pampen har också avgått från alla uppdrag med omedelbar verkan. Han har också godtagit böter om 10000 spänn. Den andre totalnekar. Han skall fortsätta valkampen som vanligt och tänker över huvud taget inte avgå frivilligt. Han nekar också till all skuld. Han påstår att han låg och sov i lägenheten när kamraten kommer in med två horor och "dumpar" den ena på hoonom med beskedet att "det är betalt och klart, bara ta emot". Han har inte godtagit böter utan kräver rättssak. Han menar att vare sig Partiet eller LO kan döma honom och ta från honom jobbet (som Pamp) utan rättskraftig dom. Vilket betyder att han i så fall har säkrat sig jobb långt in på nästa år. Bägge har oavsett vilket rätt till pensioner från sina Pampbefattningar. Pensioner som man kan misstänka är mer tilltagna än vad "folk flest" får.

Givetvis öppnar detta för några intressanta funderingar. När det gäller Littorin där bevisläget var synnerligen tunt hade inte Aftonbladet eller Sossebloggarna några som helst hämningar mot att offentliggöra namnet nästan omgående. I det här fallet där herrarna onekligen har blivit tagna på bar gärning skyddas deras identiteter. Kan det möjligen ha att göra med vilken färg som de har på sina partiböcker.

Men detta är säkert långt ifrån den sista smaskiga skandalen den här valrörelsen. Jag litar på att tidningarna har fler skandaler på lager som man kommer att släppa lite närmare valet. Är det bara Donkeyman som tycker att Svensk politik har förvandlats till dålig pajkastningsshow.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokrater, littorin, sexköp,

Sossologilektion

2010-08-17T07:32:00.005+02:00

Det har skett utveckling i de två episoder som Donkeyman beskriver i sina senaste artiklar. En utveckling som är mycket illustrativ för Socialdemokratins sätt att styra och ställa. Det vill säga för studerande i "Sossologi".

Solidaritet
Det som skedde förra veckan var att Landsfader Jens reste till Hardanger och lugnade den allt mer tilltagande oppositionen mot det som betecknas som "monstermasterna". Regeringen hade i sin godhet och mildhet lyssnat till de upproriska. Man skulle tillsätta en opartisk "tredjepartsutredning" som skulle bilda sig en helt egen uppfattning om huruvida det var möjligt eller lämpligt att ersätta kraftledningen med sjökabel. Något som gjorde att regeringskompisarna SP och SV framstod som idioter. Men som samtidigt gjorde att Landsfader Jens blev hjälte på Vestlandet igen.

Nu har det inte ens gått en vecka sedan detta skedde. Men både i Radio och Tidningar framgår det att Regeringen inte alls har utlovat någon "tredjepartsutredning". Man har lovat att några ännu icke utvalda "experter" skall gå igenom allt material en gång till. Men Statkraft, Oljedirektoratet och de andra statliga myndigheterna som hela tiden förordat kraftlinjen skall vara med bland dessa "experter". I kraft av sin expertis på området. Det vill säga vi är inne i precis samma situation som när polisen utreder påstådda övergrepp utförda av poliser.

Och Landsfader Jens skickar i sin vänlighet och mildhet åter fram sin Dräng Statsrådet Terje Riis Johansen (SP) som budbärare. Så att Statsrådet kan framstå som Idiot och Landsfadern som Hjälte om det skulle bli politiskt nödvändigt att "tillrättalägga" vad man sagt ännu en gång.

Utan ansvar
Som ni minns gäller detta frågan om det kommunalt ägda "Billetten AS" som i böckerna för 2008 visade ett överskott och hade positivt egenkapital. Men som redan våren 2010 hade gjort slut på egenkapitalet samt dragit på sig ett underskott på bortåt 9 millar. Medan man haft en omsättning på 6,5 millar. Detta dåliga läge upptäckte man som av en slump och bara ett par månader senare var hela jippot konk.

Trots att man upptäckt att man förskingrat (underslagit) från klientkonton och antagligen drivit för kreditors räkning i långa tider ägnade bolagets politiskt tillsatta styrelse samt Ayatolla Hausbergs Dräng (byens ordförande AP) vid namn Gunhild Johansson (SV-märkt vice ordförande) åt att sopa under mattan så det stod härliga till. Hon kunde inte inse att någon hade gjort något som helst galet. Vare sig Generalförsamling, Bolagsstyrelse, Direktör, Ekonomiavdelning eller någon annan kunde eller borde ställas till svars för något som helst.

Lyckligtvis innehöll inte boet längre medel till en ordentlig genomgång.

Sedan gick en liten tid. Irritationen började bli större och större. Byens professionelle "böld i arschelet", dvs Blodröde Fackförenings Ayatollah Willumsen skrev inlägg i bägge lokalbleckorna där han krävde räfst och rättarting. Varefter det började trilla in fler och fler irriterade inlägg. Det började "dåna i kratern".

Då valde Byfader Ayatollah Hausberg att återkomma från sin semester. Och omedelbart meddela att här skall det minsann undersökas. Man skall gå till botten med det hela. Varje sten skall det vändas på. Och kommunen skall pröjsa för detta. Varvid hans Dräng från SV framstår som en idiot. Huruvida herr Hausberg verkligen tänker låta falluckan slå upp under Ekonomichef, Direktör och Styrelse för "Billetten AS" eller ej vet vi ännu inte. Vi vet inte heller om de kommer att ha rep om nacken eller fallskärm på ryggen om så sker.

Däremot vet vi att lokalbleckorna meddelar att bristen i boet nu är 11 millar.

Fundering
De röd/gröna kräver att all viktig verksamhet i samhället skall utföras av det allmänna. Samtidigt lovar de skattehöjningar. Finns det ett samband måntro?

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik