onsdag 12 december 2012

Massdemonstration

Donkeyman minns demonstrationerna från sin ungdoms dagar. När 10.000-tals demonstrerade mot VietNamkriget, Almstriden fyllde Kungsträdgården med folk, "Halva Söder" fylldes med folk när Polisen tömde kvarteret Mullvaden. Minst 50.000 demonstrerade på 1. Maj.

Och  så vidare, och så vidare ....... Den gången kan man tala om massdemonstration.

En stor debattfråga den gången var - hur många hade gått i respektive tåg. Polisen och arrangörerna hade ofta olika uppfattning.

I moderna tider har demonstrationen som politisk metod förändrat sig totalt. Bara här i lilla Tromsø har vi många så kallade "massdemonstrationer" där manifestationen består av 20-30 stycken utkommenderade partianställda och förtroendevalda samt kanske lika många "vanliga" deltagare. Tidningarnas fotografer ställs inför problemet att ta bilder som ger intryck av stor folkmassa. Så att tidningen i fråga kan "klämma ut" artiklar några dagar i rad.

Det senaste exemplet på detta var mot-demonstrationen i Oslo mot att EU fick Nobels Fredspris. I ett par veckors tid läste vi om att det skulle bli enorma manifestationer mot prisutdelningen. Något som styrks av den allmänna inställningen mot EU i detta land samt att över 50 olika organisationer, varav några riktigt stora anslöt sig till manifestationen.

Nu skulle det bli "massdemonstration". Och "massdemonstration" var det om man skall tro alla  media. Bortsett från att polisen anslog antalet deltagare till cirka 500. Andra källor anslog 700.

Med ett par Stortingspartier och 50 stora organisationer i ryggen så borde uppslutningen betecknas som ett Fiasko. Inte som en "massdemonstration".

Donkeyman anser att detta är ett klart exempel på felrapportering i media. För det kan väl inte vara så att rapporteringen styrs av journalisternas egna uppfattningar i frågan.

lördag 8 december 2012

Utrensning

I min förra artikel redogjorde jag för vår lokala Skandal kring "Raske Roger". Sedan dess har alla media skrivit spaltkilometer om saken. Den officiella Politiskt Korrekta uppfattningen lutar mot att Roger Ingebrigtsen är en dålig människa som inte längre bör ha medborgerligt förtroende medan det är synd om Damen som är hans offer. Den Politiskt Korrekta delen av samhället skulle gärna bygga en galge på stortorget eller resa ett bål på Strandtorget. Men i brist på detta så räcker det så bra med en verbal form av "tjära och fjäder".

Och visst är det väl sant på sitt sätt. RI är uppenbarligen en "snuskhummer" som har utnyttjat sin ställning i partiet för att förföra en ung jänta. Samt fortsätta med ett förhållande under flera år. Jäntan å sin sida är enbart ett offer som inte på något sätt har någon som helst skuld i det hela. Samtidigt konstateras att något brottsligt har inte ägt rum, däremot är det något djupt omoraliskt som har skett.

Dessutom är den Politiskt Korrekta meningen att det bara var en ren slump att man släppte "bomben" bara två dager innan det avgörande nominationsmötet. Trots att det har gått åtta år sedan saken inträffade.

Och Arbeiderpartiet ställer självfallet (med rätta) upp på att stötta kvinnan och hjälpa henne vidare i livet. Åtmindstone just nu.

Samtidigt står alla "Raske Rogers" gamla partivänner i en ring runt honom och pissar på "liggande man". Vilket är väldigt typiskt Skandinavien. Den Sosse som i dag söker upp RI och undrar hur han har det riskerar sin framtida politiska karriär. Det är nämligen så att här i Skandinavien har alla framgångsrika personer (både inom politiken, idrotten, kulturen eller näringslivet) en skara med följeslagare som önskar sola sig i glansen. Personer som gärna använder den framgångsrike som "kork" för att lyfta dem i karriären.

Men när "Stjärnan" faller av något skäl så är samma människor de som först ställer sig och pissar på liket. För att markera sitt avståndstagande så att de inte själva åker med i "dragsuget". Och här finns inte någon preskribtionstid. En gång Skurk - alltid Skurk.

I dag kan Roger antagligen rensa ned sin kontaktlista till 5% av vad den var för en vecka sedan. De som eventuellt vågar träffa honom måste uppträda under förklädnad. Han har också upptäckt vilka som är riktiga vänner och vilka som enbart var ute efter att sola sig i glansen.

Donkeyman har sett detta vid många tillfällen under sin levnad. Han uttalar sig dessutom av egen erfarenhet. Han har också upplevt hur hela omgivningen som tidigare gärna drack öl på hans bekostnad och som solade sig i det han hade åstadkommit plötsligt verbalt stod och pissade på honom. För långt mindre än vad RI har gjort. Så han vet hur det är.

Men en person som RI kommer garanterat att resa sig ur det här. Han går till en ny karriär och om fem år har han nått långt inom det privata näringslivet. Och undrar varför han lade ned så mycket tid på det politiska arbetet.

Donkeyman är å andra sidan inte Politiskt Korrekt så han önskar Roger lycka till i hans framtida liv.

tisdag 4 december 2012

En Skandal

Donkeyman har inte så mycket att glädja sig åt så här på hösten. Jobb, mer jobb och ännu mer jobb är vad som bjuds och belöningen i form av goda öl är också begränsad. Dessutom har inte Mack haft Bayeröl den senaste månaden eftersom man har flyttat bryggeriet och därmed har det varit stopp i produktionen - längre än beräknat givetvis.

Men politiken rullar på och även här uppe i Nordens Paris har vi begåvats med en alldeles egen politisk skandal. Det verkar numera som om just "Skandal" har blivit en politisk metod. Inte bara så att ena sidan samlar sk***t om någon politiker hos motståndarna för att sedan dumpa materialet hos någon tidning. Det tycks också som om fraktioner inom samma parti använder Skandalvapnet mot sina egna partikamrater. Dessutom samlar antagligen media aktivt material mot politikerna för att sedan använda det "vid lämpligt tillfälle".

Donkeyman drar sig till minnes sin forntid på 1970-talet när han var inblandad i politiken. Med tillhörande interna fraktionsstrider. Alla former av nominationer innebar någon form av krigstillstånd därför att partiet (vpk) innehöll flera olika fraktioner. Egentligen var partiet flera partier i ett. Men man kunde inte gå ut och bekämpa varandra med debatt. Alltså använde man alla upptänkliga vikarierande argument. Bland exemplen:

- vi har en skev könsfördelning. Det måste vara en kvinna/man på posten
- vi har skev geografisk fördelning. Det måste vara en från tätorten/distriktet
- vi har en skev yrkesfördelning. Vi måste ha en arbetare/akademiker
- vi har en skev åldersfördelning. Det måste vara en äldre/yngre

Och så vidare ........ fantasin var stor. Men aldrig att man faktiskt nämnde VARFÖR man inte ville att just den personen skulle strykas. Det var något som alla "visste" men man debatterade de vikarierande argumenten därför att annars hade fraktionsstriderna blivit officiella.

Nu till vår egen nya Skandal. Den här gången är det Arbeiderpartiet (AP) som drabbas. Det skall nomineras en lista till Stortingsvalet i höst. Partiet har haft tre mandat men eftersom Troms får ett mandat mindre nästa gång är det osannolikt att de får mer än två. Samtidigt har distriktet i form av Harstad haft ett mandat i bortåt 20 år men den som hållit detta ställer inte upp igen. Tromsö som innehåller ungefär hälften av väljarna har däremot inte haft någon Stortingsman från AP på "evigheter".

Så de har blivit en hård strid om vilka som skall ha de två mandaten. Att det blir en man och en kvinna är självskrivet. Sedan har det sig så att Tromsö har en utmärkt kandidat vid namn Roger Ingebrigtsen som länge har verkat som statssekreterare och som har gjort sig bemärkt i rikspressen på alla möjliga sätt. I de allra flesta andra partier skulle han vara en självskriven kandidat. Men så är det bara det problemet att han är från Tromsö, vilket i distriktens ögon diskvalificerar honom. Hellre en slätstruken lantis än en mycket duktig Tromsöman är budskapet.

Så det drog ihop sig till det man kallar "Kampvotering" i Norge. Med två kandidater som står ungefär 50-50. Två dagar före denna sprängs bomben.

Ingebrigtsen, eller Raske Roger som han också kallas drar sig tillbaka. Han berättar att han för åtta år sedan knullade en 17-årig kvinna i ungdomsförbundet. Själv var han då 37 år. Detta skall ha skett flera gånger under några års tid. Även om det inte är brottsligt så är det väldigt olämpligt. I synnerhet i ett land som Norge.

Och då började hjulen rulla. Kvinnan skulle hållas anonym. Hur saken hade kommit upp skulle inte heller offentliggöras. Det var en ren slump att detta kom till ytan två dagar före nominationsmötet och inte under de åtta år som gått sedan dess. Vilket inte någon trodde på.

Omgående började konspirationsteorierna surra. "Alla" var övertygade om att detta var ett sätt att avgöra fraktionsstriden inom AP, dvs att Raske Rogers fiender hade släppt nyheten och att han hade avgått innan han skulle blivit tvungen att lämna i vanära.

Över helgen har det kommit fram mer nyheter.

- Först kröp det fram att det var en AP-kvinna som jobbar på statsministerns kontor som hade fått saken förelagd sig av kvinnan och omedelbart slagit larm.

- Sedan kröp det fram att denna kvinna slumpvis var samboerska till Raske Rogers direkta motståndare i nominationsprocessen.

- Och slutligen kröp det fram att den förorättade kvinnan själv stod på fjärde plats på samma lista. Hon är nu 25 år gammal och fullspikad med politiska uppdrag för AP. Med andra ord en fullfjädrar politiker i karriären.

Donkeyman har flera personliga funderingar:

Det som gör saken till en "affär" är att det rör en 37-årig etablerad politiker och en 17-årig jänta i ungdomsförbundet. Skulle det ha varit en "vanlig" 37-åring som efter en glad kväll på byen hade fått med sig en 17-åring hem så skulle det inte ha varit underlag för någon "affär". Inte ens om de hade träffats för fler "herdestunder" det närmaste året som tydligen fallet var med Raske Roger och jäntan.

Samtidigt drar sig Donkeyman till minnes sin egen tid inom politiken. En sak var väldigt säker - det knullades friskt och ofta. Utan några större funderingar över åldersskillnader. Och den tidens 17-åringar i ungdomsförbundet var väldigt aktiva i den verksamheten för att säga det försiktigt. Om det går till likadant i dag undandrar sig helt och hållet Donkeymans kunskaper. Men den gången för 40 år sedan i radikala kretsar var det definitivt så.

Vad som egentligen har inträffat är omöjligt för andra än de två inblandade att veta. Självfallet är det hela olämpligt. Ungdomar skall kunna vara med i ungdomsförbundet utan att riskera att bli förförda av äldre gubbar. Har det varit någon form av tvång inblandat är det givetvis dessutom kriminellt. Men det låter sig knappast bevisas så sådana spekulationer läggs säkert döda med tiden.

Men ut från det som offentliggjorts hittills kan vi identifiera två ytterligheter. Sanningen ligger antagligen någonstans mitt emellan:

- Raske Roger bjuder hem ungjäntan på en "booze out". Han super henne full och kryper på mot hennes vilja men hon gör inte något aktivt motstånd. Till det är hon för packad. Hon "ställer upp" vid fler tillfällen och han "boostar" hennes karriär inom partiet. Han hotar henne med att om saken kommer fram så har hon också förlorat den som hjälper henne uppåt. Hon har hela tiden hatat honom och väntat till dess hon kommit så långt att hon klättrar på egna meriter. Då låter hon bilan falla ....

- Jäntan låter sig inbjudas av RI och efter en blöt afton förför hon honom. Sedan "ställer hon upp" flera gånger mot att han hjälper henne uppåt i karriären. Med tiden är hon nästan uppe på hans nivå i partiet och han blir en direkt konkurrent. Då lierar hon sig med hans fiender för att i stället "bli av med" RI. Skulle han blivit nominerad hade han ju suttit som en "propp" uppåt i systemet i många år.

Bägge alternativ är lika osmakliga så vi får hoppas att sanningen ligger mitt emellan. Två saker är däremot säkra:

- Vi "vanliga" väljare får aldrig veta sanningen
- Detta är långt ifrån den sista politiska skandalen. Mer kommer med tiden