onsdag 29 december 2010

Nu är det vinter

Det har varit mycket körning de senaste dagarna. Därför att nu är det full vinter. När detta skrives är det fast is på si så där 20-25 cm utanför hamnen. Utanför iskanten ligger 10 cm nyis men vi har haft NO vind ett par dagar och då pressas denna in mot fastisen. Vilket resulterar i en aldrig så liten isvall.

På Söndag kväll anlände "Helena" som lastade kasetter till Lübeck och seglade vidare på de små timmar.

Måndagen bestod i att "Lettland" avgick i ballast till Baltikum efter att ha lossat ved. Och den krävde extra uppvaktning därför att den körde fast ute i den lilla vallen. Det var årets första fastkörning. Och på kvällen ankom och avgick "Östrand". Den lastade kasetter till Tilbury och Rotterdam.

Tisdagen började redan klockan ett med att vi fick åka ut och ta loss "Marc-Andre" som kört fast några sjömil ut. Trots att "Östrand" gått där bara ett par timmar tidigare. Den kom i ballast från England för att lasta massa till Vlissingen. Vi var inte klara med "Marc-Andre" förrän vid tretiden på natten. Så blev det kort vila till dess "Geulborg" seglade vid ettiden på eftermidddagen. Ytterligare en massabåt som gick till Vlissingen. Så var det vila igen tills klockan var 20 när "Kurland" ankom med virke från Klaipeda. När den var klar låg vi och väntade en liten timme och sedan var "Marc-Andre" färdiglastad och avgick.

Dagens bilder kommer från "Geulborg" när den avgick.


Här har "Geulborg" gått ut några meter från kajen så att vi kommer mellan. Sedan har vi satt stäven mot deras bog och trycker dem runt så att de skall få stäven utåt. Just vändning och att komma sista metern in till kaj är besvärliga moment med mycket is. Fartygen blir ju som ett gigantiskt schaktblad som skjuter stora ismassor framför sig.



En glad och smilande matros på "Geulborg" håller på att stuva förtöjningstrossarna som är styva som träpinnar.



Här har de fått stäven ut mot hamninloppet och vi går framför och bryter upp rännan.


Vi har vänt och möter "Geulborg" som nu får klara sig själv. Som vi opererar nu jobbar vi en bra bit utanför det som är "vårt" område. Det är i grunden statsisbrytarna som skall leverera och hämta fartygen i fastisen, dvs innanför drivisvallarna. Men så länge båtarna klarar sig själva över Bottenhavet så får vi nog hjälpa till där ute.

Det stora problemet är de små bulkbåtarna som kommer med virke och avseglar i ballast samt de små bulkbåtar som kommer i ballast och avseglar med massa. Ett stort antal av de här båtarna har otillräcklig maskinstyrka för att klara isen. De är i stort sett bara motoriserade pråmar. Trots detta har de isklass 1A. Men isklassen säger ju inte något om ett fartygs förmåga att ta sig fram genom isen. Den säger bara att isen inte kan skada fartyget.

Å andra sidan är de enkla båtar som är billiga att köra och som har ett djupgående som tillåter dem att gå in vid alla de små lastplatser som finns i till exempel Balticum. Men det betyder att i ballast har de inte någon tyngd alls, de ligger lätt på vattnet och när de dessutom har thrusters som påminner om "höfläktar" måste de ha hjälp med absolut allt.

Det skulle vara en stor hjälp om man slapp ballastresorna vintertid. Det vill säga att samma båt som kom med virke sedan lastade massa. Så gjorde man för inte så många år sedan men i dag verkar det vara totalt omöjligt. Därmed fördubblas antalet fartygsrörelser med de minsta och sämsta isbåtarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 24 december 2010

Helgsabotören


Jag börjar Julaftonens Artikel med en liten stämningsbild från hamnen i Husum. Det är tagen i dag när vi "rensar upp" kajplatsen åt den ankommande "Lettland".

För ni har väl lagt märke till att det är vinter. Med vit Jul och allt. Och kallt som bara f****n. I dag på Julafton hade vi -22 på morgonen och nu på sena eftermiddagen är det fortfarande -22 så det blir väl ännu kallare i natt.

Och inte fick vi någon Julefrid heller. Däremot en liten utflykt ut till de "Vita Vidder" som Bottenhavet utgör för närvarande. Så här blir Donkeymans Julhelg, Anno 2011:

"Dan före Dan"
Det var intensiv trafik här i hamnen. Och så pass med is att vi måste ut och hjälpa till flera gånger.

Klockan 05 var det första vändan. Vi bröt upp och "gjorde rent" i ro/ro - läget för "Transreel" som närmast kom från Holmsund. Den skulle lasta kassetter med papper.

Nästa vända började klockan 11. Då avgick "Transreel" igen mot Tunadal, Iggesund och Lübeck. Vi "mjukade upp" isen och vände på dem. Samtidigt stack "Kurland" iväg i ballast mot Baltikum för att hämta mer skogsråvara. "Livland" flyttade sig till den tomma kajplatsen för att lossa en full last med virke från Baltikum. Så kom "Geulborg" in på den nu tomma platsen. Den kom i ballast från Vaasa och skall börja lasta massa efter helgen.

Varefter Donkeyman stack upp till samhällets välsorterade ICA-Handel och "toppade upp" förråden inför helgerna.

Det var nämligen stilla igen till klockan 17 när "Obbola" kom in från Holmsund för att lasta kasetter. Men nu hade det inte hunnit frysa ihop helt så den klarade sig själv.

Och vid 22 avgick "Obbola" till Tilbury och Rotterdam. Även detta utan assistans. Men klockan 23 skulle "Livland" ut och den behövde isbrytning för att komma från kaj. Dessa små virkesbåtar är nämligen inte något annat än "motoriserade pråmar" med väldigt begränsad förmåga vintertid. Bemannade med folk som inte borde ägna sig åt vintersjöfart. Just "Livland" och hennes systrar var en ständigt återkommande plåga förra vintern och lär bli det även i år.

Julafton
Så var det stilla till i dag. När Helgsabotören (1) kom. I form av "Lettland" som ankom vid 12-tiden fullastad med ved från Baltikum. Så vi bröt upp ränna en bra bit ut, gick tillbaka in och putsade upp kajplatsen åt dem. Så nu ligger två båtar inne och väntar på att stuveriet skall börja jobba på söndag. Då även "Helena" kommer och skall lasta kasetter.

Här har jag några dagsfärska bilder från Husum:



Här kommer "Lettland" ut ur sjöröken inne i hamnen. Vi har varit ute och mött dem, gått in igen och håller på att "putsa upp" en isfri parkeringsplats åt dem.




En stämningsfull bild från "Husum Roads". -20 grader och gnistrande solsken.





Husum Fabrik från Sjösidan. Julafton 2011. Efter en timmes insats i sjöfartens tjänst kunde vi återgå, knyta fast och "hålla helg".

Och så här är Donkeymans vidare planer för Julhelgen:

Juldagen:
Ledig dag. Skall tillbringas på Sjappet som håller öppet 12-18. Det blir väl pilsner med samhällets pangisar och helglediga arbetare. Kvällen åtgår till att leka med Internet och att läsa en god bok.

Annandagen:
Nu dyker den stora Helgsabotören (2) upp. "Helena" har beställt lots till klockan 14 och den behöver i vart fall hjälp. Vi måste bryta upp i ro/ro-läget så de kommer in. Enligt planerna skall de avgå klockan 20 och då måste vi bryta upp "vändplan" åt dem så de kommer runt och antagligen trycka runt stäven åt dem.

Men så kommer det stora problemet. Det är Hockeymatch i Ö-vik som börjar klockan 16. Håller sjöfarten tiderna så är det inte något problem. Jag hinner in till stan och tillbaka. Men kommer "Helena" för sent så ryker Hockeyn. Och det vore synd när MoDo skall presentera sina fyra nyförvärv samt ha ceremoni för Marcus Näslund. Och kanske gör "Frälsaren" själv comeback igen. För tredje gången på tre år. Arenan är i vart fall utsåld till sista plats. Som kanske också får se några äkta "hulliganer" från Stockholm eftersom det är AIK som är på besök.

Men i värsta fall får man se det hela på Internet i stället. Jobbet har en alldeles förbannat negativ inverkan på fritiden. Å andra sidan har Donkeyman inte haft många lediga julhelger i sitt vuxna liv. Antingen har det varit till sjöss eller på tjänsteresa. Och har han haft ledigt så har det gärna varit droskkörning eller något annat "extraknäck" som varit på gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 21 december 2010

Midvinterblot

Kommande natt blir årets längsta. Vintersolståndet inträffar nämligen den 22.12 klockan 0038. Vilket är en god anledning till att festa. En betydligt äldre tradition än den som prästerna erbjuder om några dagar. Och mer trovärdig.

Vintersolståndet är den tidpunkt när Södra Halvklotet står i mest fördelaktig position i förhållande till solen. Och det Norra står i mest ofördelaktig. Vilket innebär att det är som mörkast.

Donkeyman firar inte Jul på "vanligt" sätt. Han håller sig till den urgamla traditionen med att fira "Midvinter". Eller att "Dricka Jul" som man också sade en gång i tiden. Man behöver inte vara hedning som Donkeyman för att inse att hela historien om Kristi Födelse på Juldagen är ren och skär fantasi. Det räcker med att känna till lite elementär Kyrkohistoria.

Det var nämligen så att när den Kristna kyrkan hade etablerat sig ordentligt började man att bestämma vissa väsentliga ting. Bland annat hade man ett prästmöte som kom fram till att Jesus Kristus var född på Juldagen. Detta ansåg man sig veta över 300 år efter att han levde. Hur som helst firades den första Kristna Julen år 336 e.Kr.

Självfallet var detta ett taktiskt spel. De Hedniska folken (Romarna till exempel) firade sin viktigaste högtid i samband med Vintersolståndet. Och skulle man få dem att byta religion så var det inte någon bra idé att ta bort deras viktigaste högtid. Så i stället "hi jackade" man Midvinterfesten och gjorde den till en Kristen fest.

Precis som man har försökt att "stjäla" Midsommarfirandet. Utan framgång som väl är. Det vill säga - i många länder, Norge till exempel, firar man Johannes Döparens dag. Medan Sverige och länderna runt Östersjön firar Sommarsolståndet.

Årets Jul blir en trist historia för Donkeyman. Förra året vid Jultid förlorade han sin sällskapsdam som det Norska hälsoväsendet tog livet av. Och denna Jul sitter han ombord i sin isbrytare med tvåsiffriga minusgrader och snön yrande "runt knutarna". Och minns. Egentligen skulle det varit en månads Jul- och Nyårsledighet. Men den "fryser inne".

Så "Midvinterblotet" i år får inskränka sig till en lite längre sittning på sjappet i kväll. Medan han minns sällskapsdamen men också hustrun som hälsovården tog livet av ännu några år tillbaka. Dock inte under Midvintern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 13 december 2010

Selvskudd

Löfte:
Donkeyman har skrivit så mycket om Sossologi på senare tid att "Nordens Paris" börjar bli helt ensidig. Men för en entusiastisk "Sossologie Studerande" har det funnits så mycket och så intressant studiematerial denna höst. Frågan är om inte den politiska bilden i Sverige är mitt i en dramatisk förändring. Till något nytt som vi som står mitt uppe i förändringen ännu inte ser vad det skall bli.

Men nästa artikel skall i vart fall handla om något annat än om Sossar.

Selvskudd:
Den som vill studera ett "Selvskudd" bör besöka Polarmuséet i Tromsø. Där finns ett autentiskt sådant till beskådande. Ett "Selvskudd" är helt enkelt en låda i vilken man har riggat ett kraftfullt gevär som pekar mot mynningen av lådan. Där ligger ett bete bestående av en smarrig köttbit. Tanken är att en isbjörn skall lockas att sticka in huvudet, ta tag i läckerheten och därmed skjuta sig själv i huvudet.

Frågan är om inte Mona utlöste ett sådant på den senaste stora Sossekonferensen. Där hon höll ett tal som informerade Svenska folket om att:

Den politik som Mona och Partiets ledning gick till val på var helt felaktig. De trodde inte själva på den och hade helst sett att partiet formulerat en annan politik och strategi.


I klartext innebär detta att alla de trogna Socialdemokrater som röstade på partiet samtidigt röstade på en politik som partiledningen ansåg var felaktig. Och alla de entusiastiska valarbetarna arbetade för en politik som var felaktig. Och hade man vunnit valet så skulle man ha drivit en felaktig regeringspolitik i en hel mandatperiod.

Vem f*****n vågar tro på något som helst som det partiet säger i framtiden.

Fast å andra sidan - när kommer de att få något som helst att säga till om. Det är nog långt dit.

Mona Sahlin höll ett glimrande tal. Problemet är bara att HON SKULLE HA HÅLLIT DET TALET FÖR ETT ÅR SEDAN. Då skulle hon ha tagit ledningen, pekat med hela handen och sagt att "Detta går inte". "Vi måste ha en annan strategi". I stället tog hon den bekväma vägen och hängde med, undvek konflikt och frontade en politik hon ansåg var felaktig. Därifrån och vidare administrerade hon ett valnederlag som hon själv trodde var oundvikligt.

Där ligger skillnaden mellan Mona och Göran. Göran hade aldrig gått med på detta. När han såg vart vinden blåste hade han satt ned fötterna och justerat seglen därefter.

Man talar nu i efterhand om en nödvändig "Remake" av partiet. Det skall bli en Nyskapande, Färgstark och Modern profil.

Den ena falangen mönstrar denna "roster": Österberg, Damberg, Ahlin, Östros, Nuder + några till av samma kaliber. Donkeyman behöver inte säga något mer. Spännande och Nyskapande är det i vart fall inte.

Den andra falangen har Veronika Palm som sitt ankare. Hennes främsta politiska krav går ut på att "klämma åt" rikingarna i medelklassen och de högavlönade arbetarna. Det vill säga de som bor i villor, radhus och bostadsrätter. De skall betala både Förmögenhetsskatt, Fastighetsskatt och de nya skatter som hon redan har förberett.

Den nya SkattePengarna behövs för att skapa obegränasad A-kassa, obegränsad Sjukförsäkring, obegränsad Pension samt Paradis Åt Alla. NU. De rikas pengar skall konfiskeras för att överföras till de som inget har.

Teorin är att de övervintrande Radikalerna i städerna skall resa sig tillsammans med Proletariatet och Arbetarna i det Röda Norrland. Hand i hand skall de skapa en folkets tsunami som jublande skall sopa undan Alliansen och bära in fru Palm i Sagerska Palatset.

Donkeyman tillåter sig tvivla på realismen i den strategin. Bland annat beroende på det demografiska faktum att "rikingarna" i medelklassen i praktiken innebär alla som har ett arbete plus alla småföretagare. Och tillsammans är den gruppen betydligt större än de som inte har det. Så länge vi har "one man - one vote" vinner man inte val i Sverige på en sådan strategi. Något som Mona just har upptäckt.

Hästarna bits när det blir Tomt i krubban
Men den pågående maktkampen inom Partiet är också en kamp om försörjningen.

Det har ju alltid varit så att Partiet alltid har kunnat försörja sina trogna medarbetare inom någon gren av Rörelsen. Partiet - Facket - Hyresgästföreningen - HSB - Konsum - ABF - Unga Örnar - Folkets Hus - Folkparkerna - Partipressen - You name it ..... har tillsammans utgjort en gigantisk arbetsmarknad för trogna partiarbetare. Det har alltid funnits en ledig stol för en trogen partiarbetare. En stol som garanterat en stabil inkomst.

Antalet sådana stolar har minskat dramatiskt på senare år. I takt med att "Rörelsens" intäkter har minskat.

Samtidigt har Sossarna små - eller inga - erfarenheter av intern kamp och falangstrider som breds ut i full öppenhet. Tidigare har man alltid skött sådant bakom stängda dörrar. Eller överlåtit till folket att avgöra saken genom Folkomröstning. Därför att Kärnkraften, EU-Inträdet och EURO var ju också tre frågor som hotade att splittra "Rörelsen". Där stod en höger- och en vänsterfalang mot varandra. Men genom att skicka över besluten till Folkomröstning kunde man tillåta sig att vara oeniga.

Två scenarier:
1) Frågan är om inte ett upprepande av år 1917 skulle kunna äga rum. Och vore i så fall en fördel för hela vänstersidan. Det var den gången som partiet splittrades i Socialdemokrater och Kommunister. Antag att Partiets vänsterflygel i dag gick ur partiet och skapade ett nytt vänsterparti så skulle sannolikt en stor del av de radikaler som ingår i (v) och (mp) hänga på. Plus en mängd vänstersinnade som är partilösa. Å andra sidan skulle antagligen den vänster som tågar ut ur Sossepartiet ersättas av en ström av "högersossar" som övervintrar i de borgerliga partierna. Och vips - så skulle vi ha ett Vänsterparti på 10-15%. Och vi skulle ha ett Sosseparti med potential till kanske 35%. Medan (mp) och Alliansen skulle vara skadeskjutna. Åtmindstone i teorien.

2) När något försvinner blir det ett vacuum som fylls ut av något annat. Vi konstaterar just nu att Vänstern håller på att försvinna. Ända sedan glansdagarna på 70-talet har man försökt att föröka sig genom delning. Nu finns det inte något att dela längre. Det som är kvar imploderar sakta i interna fraktionsstrider. På samma sätt håller Sossarna på att implodera. De två yttersidorna i partiet står så långt från varandra att det inte är realistiskt att tro på någon form av försoning. Det är i verkligheten två skilda partier. Men medan detta pågår uppstår ett vacuum. Alliansen har redan tågat in på Sossarnas planhalva. De Nya Moderaterna fyller allt mer upp utrymmet som Högersossarna tidigare abonnerade på. Medan Miljöpartiet sakta men säkert håller på att erbjuda en hamn åt Vänstersidan inom Sossepartiet samt en stor del av (v). Kvar i (s) blir partiapparaten och de närmast sörjande. Kanske vi får ett (s) på 20%. Ett (mp) på 25% och ett (m) på 40%.

Som sagt - det är spännande tider.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 10 december 2010

Mer Sossologi

Precis som Donkeyman tidigare har förutspått innehåller vintern många glädjeämnen för den som är "Sossologie Stud". Dagstidningarna innehåller dagligen flera helsidor som skildrar den interna maktkampen i "Partiet". Radio och TV sänder det ena magasinsprogrammet efter det andra. Och Donkeyman hittar många små korn och pärlor i denna informationsmängd.

Som det ser ut just nu kan man skymta två falanger som just nu markerar ytterpunkterna i partiet.

Den högerkonservativa falangen
På den ena sidan står "Apparaten" med alla "Politrukerna". Andra skulle kalla det för "Gråsossarna". Där finner vi de överlevande från "Betongsossarnas" tid. Där finner vi merparten av dem som har kommit upp sig inom "Rörelsen". Vi talar om flertalet inom Partistyrelsen, Ombudsmännen och en mängd andra som ser sin existens hotas av partiets nedgång.

Denna falang vill helst vrida klockan tillbaka till en bättre och lyckligare tid. När Per-Albin, Tage, Olof och grabbarna ledde partiet. Dess värre ser man bort ifrån två ting. För det första saknar man en ledarkandidat som fyller upp skorna till de herrarna. För det andra saknar man en politik som lockar 2010-talets väljare. Man vill lösa 2010-talets problem med 1960-talets politik.

Det viktigaste för denna falangen är att finna en kandidat som har förmågan att leda partiet till en valseger. För att lyckas med detta måste man formulera en politik som en majoritet av folket vill ha. Det spelar mindre roll om denna nya politik är tvärt emot det som var partiets linje före valkatastrofen 2010. Skall man tolka debatten gör det inte så mycket om man mer eller mindre kopierar Alliansens politik och sockrar den med bidrag till en massa goda ändamål.

Kort sagt - maktinnehavet (= politrukernas jobb) är överordnat ideologin.

Den vänsterkonservativa falangen
Den andra falangen brukar Donkeyman beteckna som "De Ideologiska". Kärnan i denna falang består av så kallade "Stockholmsradikaler". Det innebär i klartext en övervintrande vänstersida som väntar på "bättre tider". Eller snarare på att väljarna skall börja förstå sitt eget bästa. Här har man en klar frontfigur i form av Veronica Palm. Som tack vare sin impopulära politik har ledit Sossarna till ett braknederlag i Stockholmsvalet.

Målsättningen för denna falang är att vrida partiet mot vänster i politiken. "Återgå till det som är riktig Socialdemokratisk Politik" är ett slagord. Därefter är strategin att man skall övertyga Svenska folket om att detta är en politik för framtiden. När massorna strömmar tillbaka till Partiet kommer man också att vinna valet och Maktens Köttgrytor.

Donkeyman tror att det blir ett mycket långsiktigt projekt. Kommunisterna har arbetat på den saken sedan 1917. Trots att man vid otaliga tillfällen har bytt partinamn och moderniserat det ideologiska innehållet står man kvar och stampar på sina 4-5 procent. Och än i dag tycks revolutionen inte vara nära förestående, vare sig i handfast eller i symbolisk betydelse.

Även den här falangen vill vrida klockan tillbaka till en lyckligare period. Till skillnad från "Gråsossarna" har man ett bra ledarämne i fru Palm. Men politiskt sett önskar man lösa 2010-talets problem med 1930-talets politik. Ett projekt som Donkeyman tvivlar starkt på det realistiska i.

Ganska talande för skillnaden mellan dessa bägge falanger är synen på hur partiledaren skall tillsättas. "Gråsossarna" har ordföranden i Valberedningen. Hon har uttalat att ett allmänt medlemsval eller ens en rådgivande omröstning bland medlemmarna är utesluten. "Detta är inte något Idol-program" är kommentaren från det hållet. Medan de "Ideologiska" förordar just ett sådant. Om detta beror på taktiska eller ideologiska överväganden är inte gott att veta.

Däremot har "Gråsossarna" en lite klarare uppfattning kring hur samhällets motsättningar ser ut i dag. De inser att den som inte har en politik som attraherar den majoritet av befolkningen som är ganska nöjd med tillvaron, dvs arbetare, tjänstemän och småföretagare, kommer aldrig att vinna ett val. Medan de "Ideologiska" fortfarande tror att de som lever på samhället (bidragstagare + offentligt anställda) räcker för att ta makten.

Dr. Donkeyman ger sina råd
Donkeyman tror att Socialdemokraterna måste tänka betydligt mer långsiktigt än till nästa kommunalval. Man måste till och med tänka längre bort än till nästa riksdagsval. Det man behöver är en total förändring av hela partiet.

1) Partistrukturen måste göras mer öppen. Att "i demokratisk ordning" fatta besluten som resultat av en pyramid som går Partiförening - Arbetarkommun - Partidistrikt - Partikongress uppfattas inte längre som demokratiskt. I synnerhet inte när delegaterna filtreras genom en urvalsprocess som gynnar den som håller med ledningen. Och när Distriktskonferenser och Kongresser tar formen av manifestationer. Där man skall visa upp sin enighet enligt en fastställd liturgi. Likheten med hur det gamla Sovjetunionen styrdes blir slående.

Man måste också skaffa sig en Partisekreterare och Ombudsmän som inte har egna politiska ambitioner. Det skall vara hängivna organisatörer - inte politiker. Det går inte att sköta partiets organisation "med vänster hand".

2) Politiken måste anpassas till 2010-talet och dess problem. Men man får inte falla i den fällan som "Gråsossarna" nu diskuterar, nämligen att mer eller mindre kopiera Alliansens politik. Men att formulera en politik som samtidigt gynnar alla som arbetar (arbetare, tjänstemän, småföretagare) men ändå tillgodoser behoven hos de som står utanför är inte någon enkel uppgift. Speciellt inte om den dessutom skall ha en Socialdemokratisk prägel. Men inte desto mindre - detta måste man lyckas med. Annars kommer (s) att sakta men säkert sjunka ihop till en liten sekt.

3) Det Sossarna behöver i dag är en pragmatisk partiledare som är en stark organisatör. En person som kan reformera partiet inifrån. Som kan ta ledningen och styra en omorganisation samtidigt som man reformerar sin politik. Och som kan klara av de interna stormar som kommer att rasa medan detta arbete pågår. Kort sagt en ledare som kan "bygga partiet".

När denne är klar med den uppgiften behöver partiet en helt annan ledartyp. Då måste man få fram en karismatisk folkledare. En person som är en modern variant av del klassiska Sosseledarna. En duktig debattör och talare som kan vinna stöd för den politik man har bestämt sig för. Då först kan Sossarna börja tänka på att vinna tillbaka väljare så man återkommer till sin gamla storhet.

4) Banden med LO måste klippas av. Visserligen är Partiet i grunden lika med LO:s politiska gren men nu är det dags att stå på egna ben. Facket har tillräckligt med problem och behöver en omfattande reformering för att återvinna medlemmarnas förtroende. De problemen måste de lösa på egen hand. Som det är nu är LO ett sänke för Sossarna - och tvärtom.

5) Vill Sossarna visa dristighet och genomföra en omedelbar välfärdsreform skulle man kunna föreslå att upplösa A-kasorna och att ersätta dessa till en Allmän Arbetslöshetsförsäkring som administrerades genom det vanliga Socialsystemet. Ett sådant förslag skulle omedelbart få stöd från Alliansen och innebära en riktig välfärdsreform. En reform som skulle göra att man återfick initiativet i samhällsbyggnaden. (Man kritiserar USA:s brist på sjukförsäkring men argumentationen för A-kassor i Facklig regi är en direkt kopia på den Amerikanska argumentationen mot Allmän Sjukförsäkring. Dessutom har Facket visat att man inte klarar av att administrera A-kassorna med de långa handläggningstider man visade upp förra vintern).

Slutord
Är det någon som kommer ihåg "Lantmannapartiet". Detta parti var det dominerande partiet under hela den andra hälften av 1800-talet. Det partiet finns inte längre. Är det någon som minns att föregångarna till dagens "Folkparti" var det dominerande partiet i det tidiga 1900-talet. Man är i dag en liten 5%-sekt. Det är inte något som säger att inte Sossarna kan komma att gå samma väg.

Det är nu som man står vid vägkorsningen. Donkeyman tror att både "Vänsterfraktionen" och "Gråsossefraktionen" är blindspår som med tiden leder till ett långt mindre parti.

Men Donkeyman som växte upp i Stockholm under "Betongsossarnas Tid" skulle inte gråta om hela Sosseriet sakta men säkert gick i graven och ersattes med något nytt och modernt. Därför att allt har sin tid och ett vacuum fylls alltid ut med något. Kanske ett helt nytt parti. Eller kanske Miljöpartiet utvecklas till att ersätta den döende elefanten (s) och den döende sekten (v).

Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 1 december 2010

En onödig månad

Nu har vi passerat in i December. Därmed närmar vi oss slutet på årets värsta och mest hopplösa månad. November är nämligen 8 veckor. Donkeyman har nämligen mentalt sett förlängt November så att den börjar näst sista helgen i Oktober och slutar andra helgen i December. Vilket gör November 8 veckor lång.

Och det är en årligen återkommande 8 veckors plåga. Då det bara finns tre väder. Antingen är det regn, sur vind och ett par plusgrader. Eller så balanserar det runt noll med snö på natten, slask på dagen och is på kvällen. Tredje möjligheten är som i år - tidig vinter med kall och rå vind. Dessutom är det mörkt så in i h*****e. Visserligen lite ljusare om det är snö men det är bara en gradskillnad av eländet.

Däremot händer det alltid en massa fanskap i November. När blir det storm. Jodå - i November. När får du punktering på motorvägen. Jodå i November, och självfallet på ett hjul ut mot trafiken. När ger bildjäveln faen i att starta. Jodå i November. Och så vidare - You name it by Yourself.

Man kan inte använda November till något som helst. Tycker man om skidåkning så går det inte att åka skidor därför att det är för lite snö, eller för kallt. Tycker man om att gå turer i skogen så är det antingen för blött eller snö. Vill man gå på Fotboll fryser man häcken av sig eller regnar bort. Visst har Bandyn börjat men störtregnsmatcher klarar inte ens de största entusiasterna av. Och Hockeyn är visserligen inomhus men man skall ju ta sig till och från Arenan också.

November är en månad när man antingen skall åka på semester till varmare trakter eller gå i ide. Man bunkrar upp god mat och dryck samt tillräckligt med goda böcker. Så bäddar man ned sig och håller sängen i de här åtta djävliga veckorna. Med undantag för några små expeditioner när man kompletterar förråden.

Strängt taget fyller November bara en enda funktion. Det är att få ihop till 12 mån på året. Blev vi av med November fick vi ett kortare år. Men samtidigt ett mycket trivsammare. Detta borde vara ett politiskt och fackligt krav. Bort med November !!!!!!! Om de Röd/Gröna hade lovat att ta bort November skulle de ha vunnit valet. Garanterat. Och Mona skulle ha blivit nationens hjältinna.

I stället lovade de dumma djävlarna höjda skatter. Jag menar - vem i h****e skjuter sig själv i foten genom att rösta på partier som lovar höjd skatt. Bort med November är däremot ett populärt löfte som folk skulle rösta på. Till den som säger att det inte går att genomföra vill jag bara påpeka att det är lika trovärdigt som vilket vallöfte som helst.

Och om det skulle gå så illa att inte ens Ayatollah Vanja i LO klarar av att förhandla bort November så kan man ändå komma tillbaka med samma vallöfte om fyra år. Det är bara att påpeka att "vi jobbar på det men har inte nått ända fram". Därmed får vi Sosseregering i all framtid, vilket enligt många debattörer skulle vara jämförbart med Paradis. För säkerhets skull kan Sossarna gå i koalition med Kådisarna. De har ju speciella kontakter till Chefen där uppe i himlen. Och om både Gud, LO och Partiet vill ta bort November så vore det väl själva faen. Inte ens Fredrik och Alliansen skulle våga gå emot ett sådant krav.

Stackars Jimmy däremot skulle få problem. Han är ju färsk i politiken och tror att politik handlar om att göra saker och ting. Medan det i själva verket handlar om att lova. Den mest lovande politikern vinner valet. Speciellt om denne klarar av att bevisa att den andra sidan är onda personer som vill göra det sämre. Men till och med Jimmy och hans gäng skulle nog ställa upp på ett så pass populärt förslag, med den modifikationen att de skulle kräva att det bara gäller Svenska medborgare.