Ett par dagar på jobbet

Detta skall vara ännu en berättelse om några få dagar på jobbet. Historien börjar på kvällen Onsdag den 17.Februari. Hamnen i Husum är tom på båtar och vi väntar två stycken. Men vi vet inte när eftersom det är isdrift från Öst mot Väst och därmed blir det hårda bud utanför fastisen.

Den som först anländer är en chemtanker "Dutch Aquamarine" som kommer från Kaskö i Finland. Den skall lossa 1750 ton klorat. Det är hjälpisbrytaren "Balder Viking" som kommer med "Aquamarine" i släptåg. Vi tar över när de kommit in i fastisen och får in dem till kaj så de blir väl förtöjda.

Strax efter kommer "Helena" från Holmsund. Det är en stor ro/ro - båt som går i regelbunden trafik här. Den kommer en gång i veckan. Routen är lastning i Holmsund - Husum - Iggesund - Tunadal och så lossning i Lübeck.

Vid midnatt är allt klart och vi tar kväll.

Fredagen börjar vid 12-tiden när "Dutch Aquamarine" är klar för avgång. Samtidigt är "Medbalkash" på väg in. De kommer från Liepaja med 4500 kubikmeter med björkved. Och de har klarat sig själv för egen maskin men har fastnat just utanför fastisen i ett område med isskjutning.


Här har vi brutit ränna åt "Dutch Aquamarine" och fått ut dem i ett fält med nyis. Nu drar de iväg och bryter egen "ränna". De skall klara sig själv en bit men räknar med att "hänga på" "Helena" när den kommer lite senare. Bägge båtarna skall till Iggesund.


Men innan vi lämnar "Dutch Aquamarine" åt sitt öde hämtar vi av lotsen. Som skall över till "Medbalkash". En båt som går under artistnamnet "Kalla Bärs" här uppe. Därför att det är så in i bomben svårt att minnas det rätta namnet. Å andra sidan skall den med tiden döpas om till "Kurland". (Se Fotnot).


Och här ligger "Kalla Bärs". Bom fast. Kommer inte en meter. Ungefär 500 meter härifrån tar det också stopp för "Aquamarine". Men den är inte längre vårt problem, så länge den inte är i sjönöd. Det blir en del "seriös isbrytning" med full muff i maskin för att över huvud taget komma fram till dem. Och sedan drar vi en repa utmed deras styrbordssida.




Deras gubbar väntar sig att få ombord lotsen nu men de får stå och titta på ett tag till. Först drar vi förbi dem och rensar en sväng akter om dem. Så vänder vi och ger dem order "Full Astearn".

Så kommer några spännande ögonblick: "Den kommer" ... "Fan heller de bara vispar vatten med skruven"..... "Jo, nu djävlar rör den sig" ..... Och mycket riktigt sakta seg den bakåt och så fick de backa till dess det tog stopp. Så blev ordern från oss "Stop Engine". Varefter vi gick fram och tillbaka i den nya rännan genom det svåra partiet en gång till för att bredda lite grand. Sedan fick "Kalla Bärs" besked: "FULL AHEAD" - give what you have. Och så bånglade de sig igenom vallarna. Och vi gick några meter före.

Väl inkomna i ett lite lättare parti satte vi över lotsen och satte fart mot hamn igen. För att nu skulle "Helena" avgå. Men de har ju tusentals med hästkrafter så de klarar sig själva bara de kan vända. Vilket gick bra.


Så här ser det ut just nu några sjömil ut. En minst sagt dålig bild men det var så våldsamt skarpt solsken och jag slarvade lite med exponeringen.

Under tiden hade "Dutch Aquamarine" kommit sig loss. Men de avvaktade att "Helena" kom och så "tog de rygg" på den söderut. Vilket gick bra. Många timmar senare såg vi att duon kämpade sig fram med 5-6 knop mot Iggesund.

Den här expeditionen tog hela eftermiddagen från 12 till 17. Sedan höll vi kväll. Och inväntade "Kalla Bärs" avgång. Vilket inträffade först nästa kväll, dvs fredag. Det första budskapet var att isbrytaren "Frej" skulle hämta dem utanför oss vid 3-4 tiden på lördag morgon. Men så blev det inte. Plötsligt ändrades planerna och vi fick smälla i gång redan vid 19 på kvällen och få loss dem. Samt öppna rännan. När vi brutit ny ränna ut ur hamnen och brutit upp isen runt deras kajplats klarade de att svänga ut aktern. Så tryckte vi runt dem och gick före dem ut till isbrytaren. Varefter de fick hjälp natten igenom söderut.




Så här ser "Helena" ut. Och de kom till Iggesund och ut därifrån. Men Sundsvall blev för tungt. Hela ekipaget körde fast på vägen in samtidigt som en handfull båtar satt fast på vägen ut. Alla fick vänta i nästan ett dygn så kom "Atle" och tog "Helena" in och ut samt de andra ut.

Nu på lördag kväll väntar vi på "Gaastborg". Den fick vänta på isbrytare i Jakobstad / Pietasaari i nästan ett dygn. Så blev de hämtade av "Fennica" men nu sitter de fast i isen 12-15 sjömil ut härifrån. Antagligen kommer inte någon isbrytare förrän i natt och får dem in till oss. Så skall de ta ut "Helma" från Ö-vik på samma vända. Så det blir Söndag med god marginal innan de dyker upp. Och på Söndag eftermiddag / kväll har vi ro/ro - båten "Transreel" som skall in och ut igen.

Detta är en bra länk som visar isdriften just nu FIMR

Fotnot: För mina Norska läsare måste jag påpeka att "Kalla Bärs" är Svensk slang för "Kalla Pils". Och för de Svenska läsarna måste jag förklara att "Kalla Bärs" på Norska betyder ungefär "Kall Folkskit".

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, väder, vintersjöfart

Valfusk

Oppositionens talesmän skriker högt just nu. Som vanligt har moderaterna lyckats ge dem ammunition. Den här gången ropar de på FUSK, ODEMOKRATISKT, MODERATFASONER är några av uttalandena. Och de röd-gröna slåss om att få kasta första stenen.

Saken är alltså att minst en person har betalat andra för att bli medlemmar och sedan rösta på honom under partiets provval till riksdagslistan. Målsättningen var helt enkelt att göra politisk karriär. En karriär som dess värre (för honom) redan har gått i stöpet.

Det som gör det möjligt att "kuppa" moderaternas provval är att det är så få som deltar. Den som värvar ett ganska litet antal röstande kommer högt på listan.

Det är givetvis förkastligt att fuska genom att köpa röster. Men gränslinjen mot det berömliga är syltunn. Låt oss i stället tänka oss att någon går runt i sin politiskt ointresserade bekantskapskrets och ber kompisarna att gå med i partiet och rösta på honom. Utan att betala dem. Då har denne i stället värvat medlemmar till ett politiskt parti. Medlemmar som dessutom har deltagit i en demokratisk process. Och då är plötsligt detta ett berömvärt initiativ i stället.

Sedan har saken ytterligare en dimension. Nominationen och interndemokratin hos de andra partierna är sannerligen inte så särdeles demokratiska procedurer. Visserligen har partierna lite olika procedurer men på ett eller annat sätt är det hos de flesta partiledningen som sitter vid rodret och väljer ut vilka som skall nomineras. Och vilka som skall sitta i de olika styrelserna. Är det så mycket mer demokratiskt kan frågas?

I verkligheten har hela partistrukturen avdemokratiserats. Det är inte länge sedan som partierna var äkta folkrörelser. Partiets inriktning bestämdes av den breda medlemsmassan efter djupa debatter i de olika lokalföreningarna. På den tiden gick ett parti ut och propagerade för en politisk ideologi. Som väljarna slöt sig till eller förkastade.

Men den tiden är historia. I dag bestäms partiets inriktning och åsikter i en liten krets högst upp i hierarkin. Inriktningen bestäms inte utifrån någon ideologisk övertygelse utan utifrån vad som kan tänkas ge flest röster. Det är innehavet av makt som är det överordnade målet. Medlemmarna på basplanet ställs inför fullbordat faktum. Deras alternativ blir - "take it or leave it".

Något som har medfört att antalet partimedlemmar har minskat dramatiskt. Och antalet aktiva partimedlemmar har minskat ännu mer. Vilket naturligtvis gör att partierna blir ännu mer känsliga för "valkupper".

För övrigt drar sig Donkeyman till minnes de våldsamma inre striderna inom Tromsø Senterparti för en massa år sedan. Där en modern "bycenter" stod mot en klassisk "traditionscenter". Och bägge fraktioner försökte förmå maximalt med medlemmar att gå på nominations- och årsmöten. Man kunde till och med lösa medlemskap "i dörren" och bli röstberättigad på mötet. Vilket flera gånger kastade om majoriteterna beroende på vem som mobiliserade bäst. Den verkliga höjdaren var när "Bycenterfraktionen" raggade "röstboskap" på puben genom att spendera öl på dem före mötet. Något som visade sig vara högst populärt och framgångsrikt.

Tromsøsenterns årsmöten hade högt underhållsvärde på den tiden. Utan att partiet för den skull fick fler väljare. Det var och är en liten sekt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, valfusk, moderaterna

Norska spelen

Nu är det Vinter - OS igen. Donkeyman har följt alla tävlingarna sedan Squaw Valley 1960. En gång i tiden sade man "De Olympiska Spelen i Nordiska Grenar". Men i modern tid är det mer passande att säga "Norska Grenar".

Därför att Norskarna sopar hem det mesta av medaljer. Men det stoppar inte där. Det Norska folket är totalt odrägliga att ha att göra med så länge detta varar. Donkeyman vet. Han har bott i Norge i över 20 år och övervarat ett antal Olympiska Spel på andra sidan kölen.

Det räcker med en "normalvinter" utan OS. Från November till April sänder Norsk TV var lördag och söndag vinteridrott från klockan 09 till 18. Helg efter helg. Och det är nog bra och väl. Men deras kommentatorer hissar upp varje enskild tävling som om det vore en OS-final.

Den som har hört Sydamerikanska TV-kommentatorer vråla: Gooooooooooooooooooooooooooooool när ett eller annat fotbollslag gjör mål skall veta att det är småsaker jämfört med vad de Norska TV-gubbarna får till.

Detta OS är Donkeyman i Sverige på jobb. Och det är lika så gott. Därför att Norrmän i allmänhet går inte att umgås med under ett Vinter-OS. När medaljerna börjar regna ner över dem blir de högfärdiga, överlägsna, hånfulla och allmänt odrägliga. Så vi andra måste överge pubar, barer och allmänna platser. Och det finns inte något som säger att medaljregnet blir mindre den här gången.

De har också mycket att vänta på. Längdlöpning på skidor, Sprint på skidor, Alpint, Skridsko, Backhoppning, Nordisk kombination - you name it.

Men dessutom är de totalt likgiltiga för det som vi tycker om. Ishockey är något som inte finns. Donkeyman minns mycket väl 1994 när de sopade rent i Lillehammer. Hela landet hade stått stilla i flera veckor. Extasen var fullkomlig. Donkeyman hade deltagit i den allmänna festyran genom att se varenda tävling på storskärm på puben med halvlitrar i hand. Och han deltog i segeryran. Och visst var det kul.

Men så kom sista dagen. Med Hockeyfinalen mellan Sverige och Canada. Donkeyman gick på sin vanliga pub och skulle se den. Men de hade inte ens satt på TV:n. Han bad att få satt på storskärmen. Men fick till besked att det där var något som inte någon ville se på. Fast eftersom han var stamgäst så kunde man i nåder sätta på en enstaka TV - apparat i ett hörn. Och Donkeyman garanterar - han var helt ensam i det hörnet.

Det var så Donkeyman fick uppleva "Foppa - målet" som sedermera blev återgivet på frimärke.

Till Donkeymans Norska läsare: "Foppa" var i år fanbärare i Svenska truppen den här gången därför att han helt enkelt är den med de största meriterna i det gänget.

Till Donkeymans Norska läsare: Har ni hört namnet Zuccarello. Lägg det på minnet. Därför att han kommer att bli den som går längst i hela den Norska truppen. I vart fall den som kommer att tjäna de största pengarna. Mats Zuccarello Aasen spelar i det Norska hockeylaget. Donkeyman har sett 20 matcher med honom i år. En trollkarl. En artist. En person som kommer att gå hur långt som helst. En liten skit med en in i helvetes lång klubba. Som gör de mest otroliga saker med den. Synd bara att han är Norrman. Annars hade han blivit uppskattad efter förtjänst. Men nu kommer Norrmän flest inte ens att se hans matcher. Därför att hans idrott inte är något som man intresserar sig för där borta.

Donkeyman är glad i vinteridrott men det finns det som han tycker bättre om än andra ting. I ett OS är det två individuella tävlingar som han håller framför alla andra. Den ena är 10000 meter på skridsko. Den andra är 5-milen på skidor.

Men dess värre har 5-milen förstörts i moderna tider. Vem innerst inne i alla helvetes glödheta har funnit på att det skall vara gemensam start. En 5-mil skall gå i klassisk stil med individuell start på traditionellt sätt. Allt annat är ren och skär kulturskymning. Men numera är OS-femmilen en 49 kilometers sällskapsresa avslutad med en spurt som vem som helst ( läs Northug ) vinner. Fy för fan. De gamla hjältarna skulle ha varit chanslösa om de varit unga i dag. Donkeyman säger bara Wassberg - det var tider det.

Så Donkeyman koncentrerar sig på tre tävlingar. 10000 meter samt Tre Kronor och Damkronorna. Tänk vad häftigt det var i Turin. Först skulle vi se hur mycket Damkronorna torskade i semifinalen. Och så vann dom. Sedan fick vi se Tre Kronor slå Finnarna med Lidas kanonmål. Donkeyman glömmer aldrig sekvensen Sudden - Foppa - Lidas. Och när Lidas efteråt säger att han kände i hela kroppen att "det skottet sitter".''

Det kan Norskarna suga i sig. Något sådant får de aldrig uppleva.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, os, norge

30-åriga Kriget

Donkeyman gick i Folkskola på 50-talet samt Enhetsskola och Gymnasium på 60-talet. Även om han utsattes för en del utbildningsreformer så var det i grunden en gammaldags skolgång med samma värderingar som hade rådit i många år.

I Historia studerades den Svenska stormaktstiden ingående. Vi fick också lära oss det mesta om tidigare hjältekonungar från 1600- och 1700-talen. Samt vad som hände under de olika stormaktskrigen och fredssluten.

Detta gör att Donkeyman är väl bekant med det 30-åriga kriget. Som inleddes 1618 och avslutades 1648. Ett krig som rasade i det centrala Europa. Slagfälten berörde i huvudsak det som i dag är Tyskland, Polen och Österrike. Den som vill bli expert på händelserna under dessa 30 år har tunga studier framför sig. Därför att de deltagande parterna och deras allianser ändrade sig hela tiden. I komplicerade rundgångar.

Sverige kom in i kriget efter 10 år dvs år 1628 och den Svenska armén under ledning av kung Gustav II Adolf hade stora framgångar. Kungen själv stupade under det segerrika slaget vid Lützen den 6. November 1632. Något man i dag främst minns genom att konditorierna serverar Gustav Adolfsbakelser den dagen. Men på "Donkeymans tid" fick skolbarnen lära sig allt om slaget vid Lützen och hjältekonungen.

Fredsförhandlingarna i krigets slutskede tog totalt 6 år. 4 år under öppet krig och 2 år under stillestånd. Sverige gick segrande ur konflikten så tillvida att vi vann ett antal provinser i Norra Tyskland. Provinser som vi förlorade igen inom ungefär 100 år.

I dag rasar åter ett 30-årigt krig. Fast detta sker långt borta. I Afganistan. Och den här konflikten har en lika brokig historia som det 30-åriga kriget. Allianserna har växlat. Bundsförvanter har blivit fiender. Fiender har blivit allierade. Och så vidare. Den som vill studera Afganistans historia har ett lika drygt arbete framför sig som om man vill lära sig alla turerna kring det 30-åriga kriget.

Den nuvarande konflikten startade efter en längre period med "lugn och ordning". Det skedde år 1977 när Muhammad Daod Khan stod i spetsen för en militärkupp som störtade den dåvarande monarkin. Året efter gjorde landets kommunistiska parti en statskupp och tog livet av Daod och hans familj.

Ganska snart stod de inför ett sammanbrott när landets traditionella struktur i form av klaner och deras ledare opponerade sig. Så år 1979 ryckte Sovjetiska trupper in i Afganistan för att stödja "revolutionen".

Något som givetvis inte föll USA och Västvärlden på läppen. En gerilla under namnet "Mujaheddin" fick snabbt stöd från USA genom deras agent i form av grannlandet Pakistan. Under en 10-årsperiod bekämpade "Mujaheddin" den Sovjetiska invasionen. Under hela den här perioden fungerade Pakistan som utbildningsläger med hjälp av Amerikansk expertis och pengar.

När Sovjetunionen tvingades dra sig ut år 1989 utbröt en maktkamp mellan olika fraktioner inom "Mujaheddin". Den striden vanns av "Taliban" som med tiden tog makten och som så småningom gjorde Afganistan till ett tillhåll för militanta islamister som al-Qaida.

Ett al-Qaida som snabbt riktade sina terrordåd mot sina lärare. De är ju i grunden en frukt av den terroristskola som drivits i många år i Pakistan. Ett universitet som är organiserat av Pakistanska säkerhetstjänsten, finansierad av Saudiska miljardärer med Amerikansk expertis som instruktörer.

Sedan 10 år har USA:s gamla kompisar vänt sig mot USA. Vilket gjort att USA invaderade Afganistan efter händelserna 9/11 år 2001 och störtade Talibanregimen. Samtidigt fick man FN att bilda ISAF-styrkorna där Sverige är en del. Men officiellt är Sverige alltså inte i krig. Vi driver fredsbevarande verksamhet. Vilket är något helt annat.

Ordet k**g får alltså inte nämnas. Svenska soldater är inte i k**g. Lika lite som Norska soldater är i k**g. Det är bara så att det är en viss förbrukning av "bodybags" när liken från dem som inte har stupat i k**g skall transporteras hem.

Sverige och Norge är deltagare i det moderna 30-åriga kriget. Men den här gången kan vi inte få några som helst vinster av det hela. Bortsett från USA:s nåd. Men vi kan imponeras av att krigsminister Tolgfors enligt egen utsago "har patrullerat med Svenska soldater". Vilket antagligen innebär en promenad under särdeles omfattande skydd.

Å andra sidan kan man fråga sig vilken inverkan det år 2009 hade haft på stridsmoralen om herr Tolgfors hade stupat. Kanske det hade samlat nationen runt k**gsinsatsen som när Gustav II Adolf stupade.

Så kan vi konstatera att i den Svenska propagandan kämpar våra soldater för att befria den Afganska kvinnan från burka och låta henne gå i skola. Vilket är samma mål som de Sovjetiska soldaterna påstods kämpa för. Men de var ju kommunister så deras kamp var inte hedersam. Men i dag för vi k**g för samma målsättningar. Men med andra allierade. Och då är det hedersamt.

Donkeyman förstår ganska lite.

Men politiskt är det intressant för sossologiska studier. Speciellt om man jämför Sverige och Norge. I Norge har vi en röd-grön allians där AP samarbetar med två nostalgiskt konservativa partier i form av SP och SV. De partierna är i dag små partier sedan AP "kört över dem". Men för bara ett decennium sedan var SV så stort att man faktiskt hotade AP. I dag balanserar SV på 4%-spärren och har blivit ett AP "light". Man stödjer k**get i Afganistan och man har haft finansministerposten där man administrerat en ren AP-politik.

I Sverige samarbetar S med MP och V. Här har V redan innan man ens vunnit valet lagt sig på rygg som en hund som söker sympati. Men officiellt är V mot k**get. Donkeyman vågar dock garantera att även V och herr Ohly kommer att ändra uppfattning efter några månader i de behagliga regeringskontoren. Och S har ett visst problem därför att de röd-grönas ledning i gallup helt och hållet baseras på MP:s framgångar. Inte på styrkan hos S. Men eftersom MP i grunden är ett borgerligt parti så dras antagligen S snart mot mitten igen. Och insatsen i k**get är inte i fara.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, afganistan, alliansen, socialdemokraterna,

Jordbävning, Religion och Politik

Det har varit jordbävning på Haiti med så många drabbade att det inte går att räkna till.

Samtidigt flockas honoratiores och media för att med egna ögon se skadorna. Eller för att visa upp sig för den församlade världspressen. Ett fenomen som vissa kommentatorer kallar för "katastrofturism". Bland dessa kan man notera vår djupt religiöse schlagersångerska Carola.

Donkeyman har också varit på Haiti. Många gånger. Och på bägge halvorna av ön. Som egentligen heter Hispaniola och som består av två små stater, Haiti och Dominikanska Republiken. Öns moderna historia kan sägas börja med Christoffer Colombus som dök upp år 1492. Något som minst sagt förändrade ön. Inte minst därför att Spanjackerna bara behövde ungefär 25 år för att i det närmaste utrota ursprungsbefolkningen. Vilket får anses som en logistisk bedrift med den tidens hjälpmedel.

Befolkningen har sedan dess invandrare. Varav de flesta var högst ofrivilliga sådana. De korsade Atlanten som last på den tidens handelsfartyg. Inlåsta och slagna i kedjor.

Tre kolonialmakter har haft stort inflytande på ön: Spanien, Frankrike och USA. Och historien är en enda lång berättelse om invasioner, inbördeskrig, revolutioner, ockupationer och allehanda andra oroligheter. Och de styrande har varit diverse kolonialherrar, diktatorer och "God Knows What". Men den stora mängden av de styrande har inte varit några snälla och hyggliga typer som har ställt upp för befolkningens välfärd om man så säger.

Den här ön har verkligen gått igenom mycket och dess historia är minst sagt komplicerad. Donkeyman orkar inte ens ytligt försöka beskriva den här soppan. Och han har bara ytlig kunskap om det hela.

Däremot har som sagt Donkeyman varit på bägge halvorna av ön. Men inte som turist. Inte ens som katastrofturist. Han har varit där i jobbet. Vid ett antal tillfällen. Och dragit slutsatsen att Haiti har något gemensamt med vissa andra platser som till exempel Nigeria, Zaïre (som numera heter Congo igen) och liknande platser.

På vanlig hederlig bondsvenska är det här ett så kallat sk****tland. Som så länge man kan minnas har styrts av sådana gubbar som "Papa Doc", "Baby Doc" och andra i samma kaliber. Och nu när världens församlade dåliga samvete skickar mängder med hjälp är det inte svårt att räkna ut vilka som "cashar in". Det finns stor flock med grabbar som gör grova kulor i dessa tider.

Vad man skall göra för att få ordning på en sådan plats är inte lätt att säga. På grannön hade man en liknande situation men sedan Fidel dök upp förändrades allt. Till ett högt pris men fanen vete om inte till och med diktaturen på Cuba är bättre än diktaturerna på Haiti.

Men nu har Carola kommit med lösningen på den här soppan. Hon har nämligen läst Bibeln och vet att detta är ett tecken på att den yttersta dagen är nära. Och då spelar det ju inte så stor roll längre vem som sitter vid makten och hur han agerar. Och Haitierna är väl benägna att hålla med Carola för de har väl i praktiken levt nära den yttersta dagen i hundratals år.

Men även vår västliga kultur har genom århundradena varit fylld med folk som anser sig veta att den yttersta dagen är nära. Somliga har till och med räknat ut exakt när den skall äga rum. Hur som helst är domedagsprofeterna ense om att den dagen skall de rätttroende komma till paradiset medan alla andra skall drabbas av de mest förfärliga händelser.

Dessutom finns det folk som har haft större målsättningar än att bli schlagerdrottning som har haft liknande tro. Förra årets vicepresidentkandidat Sara Palin har också varit ledande företrädare för en sådan sekt. En sekt som hade funnit ut att paradiset befann sig i hennes hemort Wasilla, Alaska. Sålunda skulle de goda människorna (=de som trodde som henne) samlas i Wasilla på den yttersta dagen medan resten av världen gick under. Och den människan var alltså nära att stå ett hjärtslag eller en skandal från världens viktigaste ämbete.

Det intressanta är att Bibeln är så omfattande att man faktiskt klarar av att bevisa i princip vad som helst med hjälp av den. Fast det ställe som Carola tänkte på låter så här i Svensk version. Det handlar om när Jesus och lärjungarna satt på Oljeberget och han undervisade dem:

"När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" Jesus svarade: "Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födsloverkarna". (Matt 2-8)

Det som Carola och andra domedagsprofeter läser är de sista raderna om hungersnöd och jordbävning. Men jag tycker att stycket på raderna 3 och 4 är mer intressanta. Där Jesus påpekar att det kommer att dyka upp många falska domedagsprofeter som kommer att lura folk. Sådana som Palin och Carola. Men Donkeyman är inte någon teolog. Han är hedning och tycker att Ragnarök är häftigare än Domedagen.

Men Carola och Sara Palin är bara småtterier jämfört med den spänstiga tolkning av yttersta dagen som "Korpelasekten" hängav sig åt. Den har sitt namn från Toivo Korpela som kom från Vasatrakten i Finland. Han ägnade sig åt att driva väckelserörelse bland Laestadianerna i Norrbotten. En rörelse som blev känd för att församlingen gärna om i religiös extas varvid man dels hinkade i sig rejält med brännvin men också hängav sig åt sexuella orgier.

Hur som helst klarade man av att räkna ut att den yttersta dagen skulle äga rum den 24. Juli år 1937. Då skulle profeterna (=predikanterna) upptas till himlen och en silverark skulle komma flygande. Den skulle först landa i Kiruna och sedan i de olika byarna där de trogna bodde. Dessa skulle hämtas av silverarken som sedan skulle flyga till Det Heliga Landet där de skulle samla ihop 144000 personer från Israels olika stammar. Sedan skulle den här skaran utgöra befolkningen i paradiset.

Eftersom de troende inte skulle ha någon nytta av sina jordiska ägodelar hjälpte profeterna till med försäljningen av deras världsliga tillhörigheter. Korpela själv reste till Finland för att ordna sina affärer (tillsammans med medlen från försäljningen) medan de troende iklädde sig vita särkar och gick upp på Gällivare - Dundret för att invänta silverarken.

Inte f****n dök det upp någon silverark.

Flighten kanske administrerades av något av moderna tiders transportföretag som SAS eller SJ. Hur som helst var den kancellerad. Och det skapades underlag till många goda historier som Donkeymans moder (som var från Tornedalen) berättade med glimt i ögat.

Donkeyman tror alltså inte att jordbävningen på Haiti hade något som helst med den yttersta dagen att göra. Han tror att det var en jordbävning av många. Som har kommit med jämna mellanrum i tusentals år. En jordbävning som ger stora möjligheter till business hos en liten överklass och deras hantlangare. Han tror också att en avsevärd del av de pengar som samlas in här på hemmaplan kommer att gå åt till "administration" redan innan de skickas vidare.

Kort sagt - ganska lite av det som sänds i hjälp kommer i realiteten att gå till de drabbade. Och Haiti kommer ganska snart att vara bortglömt. En ny diktator kommer till makten och allt återgår till det vanliga. Det vill säga samma kaos som har rått i snart 500 år. Därför att det sker inte någon som helst förändring av strukturerna i den här nationen.

Läs även andra bloggares åsikter om jordbävning, haiti, politik, usa, carola, religion

Vintersjöfart

Det är nu sex veckor sedan vi gjorde vinterns första isbrytningsuppdrag. Vilket kan jämföras med förra vintern då vi började den 8. Februari. Det kan därför vara på sin plats att berätta lite om hamnisbrytning.

Isläggning och ishinder är en hel vetenskap. Som kräver stor lokalkännedom. Det blir inte isläggning bara för att det blir en massa kallgrader. Ström och vind kan hindra isläggningen. Samtidigt är vanlig fast kärnis inte särdeles hindrande för sjöfarten. Men när isen driver med vind och ström bildas det med tiden vallar där "det tar stopp".

Bottenviken har varit igenfrusen hela Januari nu. Och eftersom vinden till stor del har varit sydlig så har det blivit ordentligt tjockt längst upp i norr. Men även Kvarken har samlat en hel del. I princip har det på Svenska sidan gått åt en isbrytare i Kvarken och två längst i norr medan den minsta har jobbat i Gävlebukten.

Norra Bottenhavet har däremot varit ganska lättframkomligt - tills nu. De senaste dagarna har det kommit stora mängder drivande från just området kring Kvarken samtidigt som vinden har minskat.

Här i Husum ligger det vanlig trevlig fastis på runt 20 cm i hamnen och en liten bit ut. Utanför kommer ett bälte med drivis som har frusit fast i fastisen och som därmed är stationär. Här är det betydligt tyngre för fartygen. Sedan kommer ett stort fält med is som flyttar runt och packar sig med vind och ström. Här går det som trögast. Kommer båtarna igen det och ut "till havs" går det genast lättare.

Den som vill följa isutvecklingen kan studera den Svenska Iskartan från SMHI som brukar finnas uppdaterad någon gång efter 1200 dagligen. För den som är intresserad och vill läsa mer innehåller SMHI:s istjänst flera intressanta artiklar i ämnet.

SMHI Iskarta

Det är i huvudsak tre olika fartygstyper som trafikerar Husum.

För det första har vi de stora ro/ro - båtarna. Det är normalt sett två seglingar i veckan till England och två till Lübeck. De här båtarna trafikerar Holmsund, Husum, Sundsvall och Iggesund. Lasten består av färdiglastade kassetter med pappersrullar och andra produkter. Snabb lastning, lossning och surrning är melodin.

Sedan har vi en flotta med mindre bulkbåtar. Fabriken importerar en stor mängd med råvara, dvs timmer och flis som kommer med de här båtarna. Sedan exporteras pappersmassa som också går med ungefär likadana båtar. Men de har också en del andra laster som kalksten och mesa. Dess värre är det sällsynt att en båt kommer med en last och avgår med en annan. De flesta kommer eller går i ballast.

Den tredje typen är tankbåtar som kommer med produkter som behövs i fabriken, sådant som olja, soda, klor och liknande.

För att förklara lite skall jag redogöra för helgens övningar:

Vi börjar på lördag morgon.

På morningen kom "Selanka", en kemtanker som lossade 6000 ton Kaustiksoda. Det var i grunden en problemfri assistans. Nästa rörelse var avgång med "Flinterbirka" som lossat 2000 ton kalksten. Den här blev mer problematisk. Den kom inte många meter ut så satt den bom fast. Sedan vi hjälpt till lite grand klarade den av att leta sig ut för egen maskin. Slutligen gick Livland som kommit med 3000 kubik med virke från Baltikum. Även den här kom iväg och tog sig ut till sjöss även om det gick påfallande sakta.

Söndag morgon avgick "Selanka". Nu gick vi före och kunde ta ombord lotsen och så överlämna den till isbrytaren "Frej" som eskorterade den ut och en bit söderut. Nu hade det drivit in ett rejält bälte med segare is utmed kusten. På höjd med Skags udde mötte de "Medbalkash" som använde samma ränna för att ta sig in. Fast det gick minst sagt sakta och trögt för dem. De hade 4500 kubik med virke från Riga. Efter några timmars väntan gick vi ut igen och mötte dem, satte ombord lots och eskorterade dem in till kaj.

Strax efter kom en av ro/ro - båtarna - "Transreel". De skulle lossa 49 drag och lasta 40. En affär på ungefär 5 timmar. De är så kraftiga att så länge det inte blir betydligt värre så klarar de sig själv. Bortsett från att vi måste röja ur ro/ro - läget och krossa upp den is som ligger där. Annars kommer de inte in till kaj.

Nu hade "Frej" varit söderut och återkom med en liten konvoj. Det var "Helma" som skulle till Rundvik. Så var det "Nedland" som kom till oss med 2700 kubik med virke från Bergkvara. Den tredje var "Cathy jo" som skulle lasta 2500 ton med massa till Vlissingen. Men "Cathy jo" skulle använda samma kajplats som "Transreel" så "Frej" parkerade den i isen utanför hamninloppet så länge. Vi tog in "Nedland" och sedan avgick "Transreel". Här fick vi vända dem genom att sätta stäven mot deras bog och trycka dem runt genom isen. Och så snart de seglat gick vi ut och bröt loss "Cathy jo" så de kunde komma in. Vid 22-tiden kunde vi hålla kväll.

Sedan kom måndagen som blev stillsam på dagen. Men vid 18 fick vi bryta upp hamnen och en ränna så "Cathy jo" kom ut igen. Dess värre körde de fast efter ett tag så vi fick gå ut och bryta loss dem. Men samtidigt kom "Obbola", en annan ro/ro-båt och det visade sig gå ganska trögt för dem också. Fast "Cathy jo" fick ju glädje av en nybruten ränna så de kom iväg för egen maskin.

"Obbola" visade sig ha haveri på bow thrustern så det räckte inte bara med att rensa läget. Vi måste också göra en helt vanlig gammaldags assistans så de kom in till kajen. Efter några timmar var de klara och då fick vi vända dem också så de kunde komma iväg.

Sista uppdraget var vid midnatt när "Medbalkash" var färdiga. Men då hade "Frej" sagt ifrån att de inte fick gå ut ensamma så den tog vi ut och parkerade i isrännan tills de kunde komma och "hämta" dem. Eftersom isbrytaren var långt uppe i Kvarken så fick de nog vänta till morgonen innan färden fortsatte.

Tisdagens första båt var ett extra anlöp av "Transpulp" som man kan beskriva som "det tunga artilleriet". En i alla avseenden imponerande ro/ro - båt där sådana som vi nästan är mer i vägen. De skall segla vid 13-tiden och då hoppas vi att "Nedland" kan smyga iväg tätt efter dem. Självfallet hinner de inte med men antagligen kommer de ordentligt långt ut innan det blir problem. Vi får se vilka direktiv som kommer från isbrytaren. Sedan blir det kväll. Och bara en enda båt i morgon. En liten bulkare som vi inte vet när den kommer. Den lastar i Kaskö i dag och skall sedan ta sig tvärs över till vår sida.

Ungefär så framskrider dagarna just nu. Men situationen kan ändra sig på några timmar. Blir det vindväxling så försvinner bältet utanför oss omgående. Det är fullt normalt att isen driver med 0,5 - 1 knop så det går fort.

Jag avslutar med ett litet bildgalleri:

"Selanka" inne i hamnen i Husum

Detta är vintersjöfart. Besättningen på "Selanka" håller på att ta fram spel, pollare och trossar.


Här håller vi på med att bryta väg för en av våra "patienter".


Vi har just satt över lotsen till "Medbalkash". Matrosen Åke assisterar.


Vändningsmanöver med "TransReel". Stäven mot deras sida och spakarna i botten så kommer de runt trots att det ligger en massa is och bromsar.

Läs även andra bloggares åsikter om sjöfart, isbrytning, örnsköldsvik, husum